Ærede delegater.

Nordisk ministerråds globaliseringsarbeid er intensivt og er gitt høyeste prioritet siden det ble initiert av de nordiske statsministrene i 2007. Målet er å utvikle den nordiske modellen, øke konkurransekraften og profilere og synliggjøre Norden som en foregangsregion. Interesssen for temaet ble jo bekreftet av den debatten som var i forbindelse med statministrenes toppmøte i går.

Vi har realisert 20 konkrete prosjekter siden 2007. Mange av prosjektene ble satt i gang i løpet av 2008 med sikte på gjennomføring i løpet av tre år, mens ytterligere prosjekter ble besluttet igangsatt i 2010.

Globaliseringsinitiativet er nå en fullt ut integrert del av arbeidet i Nordisk ministerråd og fungerer som et instrument for gjennomføring av prioriteringer.

Jeg vil trekke fram det klart største initiativet som er Toppforskningsinitiativet innen klima, energi og miljø. Toppforskningsinitiativet er den største felles nordiske forskningssatsingen som noensinne er lansert og utgjør totalt 480 millioner svenske kroner. Seks delprogrammer er igangsatt med prosjekter og aktiviteter. Toppforskningsinitiativet samler deltagere fra samtlige nordiske land og styrker samarbeidet mellom ledende forskningsmiljøer og industrien.

Grensehinderforumet har nylig fått fornyet sitt mandat. Grensehinderforumet skal bidra til menneskers og bedrifters mobilitet innenfor de nordiske landene. Arbeidet med å løse grensehindre har blitt intensivert og finnes bla annet på dagsordenen i alle ministerråd. Et tiltak som kan nevnes er etableringen av en ekspertgruppe som skal kartlegge og fremme løsninger på grensehindre innen trygde- og arbeidsmarkedsområdet, apropos den debatten vi akkurat har vært gjennom. I november avholdes en konferanse om utvikling av samarbeidsmodeller for å sikre bedre koordinering av nasjonal lovgivning og implementering av EU-direktiver.

Årets globaliseringsforum 20. mai hadde temaet ”Grønn vekst – perspektiver for et styrket nordisk samarbeid”. Statsministrene ble enige om å opprette en ”task force” for å kartlegge spesifikke nordiske styrkeposisjoner og konkrete områder der samarbeidet mellom de nordiske landene kunne gi merverdi. Samtidig ble el-samarbeidet løftet fram. De nordiske energiministrene fikk i oppdrag å formulere forslag som kan håndtere den økte mengden av bærekraftig energi.

Som en del av initiativet Expo Shanghai 2010 ble ”Nordens dag” avholdt med et klimaseminar i Shanghai 25. juni. I tillegg nevnes prosjekter innen energi og transport og klimavennlig byggestil som begge kobles til grønn vekst.

Kvikksølvsamarbeidet innen FNs miljøprogram er et godt eksempel på hvordan Norden sammen kan spille en fremtrendende rolle i globale prosesser. UNEP la det første forhandlingsmøtet om en global kvikksølvsamarbeidsavtale til Sverige i juni 2010.

Det er også etablert et globaliseringsinitiativ på helse og velferd. Programmet er treårig og består av syv selvstendige delprosjekter. Det er konsentrert rundt hovedtemaer som utvikling av velferd, kompetanseutvikling av arbeidsstyrken og inkludering samt helse og livskvalitet.

Dette er status for noen av globaliseringsinitiativene. Ønsker dere å få en samlet fremstilling - og ønsker å utdype det - finnes det i den redegjørelsen som er gitt fra ministerrådet.

Årsaken til at jeg tar ordet her er at Presidiet har satt i gang et arbeid som jeg har ledet sammen med representanter for andre partier enn mitt eget, Høyre og den konservative gruppen, for å få til en utdypning av det som på dansk kalles tyngdepunktsområder, på norsk vil vi kalle det satsingsområder, innenfor globaliseringsinitiativet, for det er klart at det er et veldig vidt begrep.

La meg først si til min ærede delegasjonskollega, Olemic Thommessen, som ikke er her, som i et tidligere innlegg sa at det å satse på globalisering var satsing utenfor Norden. Det er galt. Globaliseringssatsing er satsing innenfor Norden for å møte den globale utfordring. Det er altså ikke snakk om utenlandssatsing, men om nordisk satsing.

Bakgrunnen for det danske initiativet i sin tid, det var før min tid i Nordisk råd, har jeg betydelig sans for. Det var nemlig et ønske om å fornye den nordiske satsingen. Da pekte man på at Norden har én ting til felles: Man har en del problemer - i politikkens språk kalles det utfordringer - når det gjelder å møte globaliseringen. Vi har pekt ut fem satsingsområder. Jeg skal ta dem veldig kort.

Velferd - den demografiske utfordringen. Det faktum at vi blir flere og flere og eldre og eldre stiller oss overfor store velferdsutfordringer. Det at man da satser på velferdsteknologi som løser helseproblemer eller som gir muligheter for for eksempel sykehjem slik at personalet kan bruke mer tid på menneskelig kontakt, er et lite nisjeområde, men veldig viktig i fremtiden.

Migrasjon, integrasjon Det er et faktum at de nordiske land i årene fremover kommer til å trenge mer arbeidskraft utenfra det nordiske området. Det er ikke et spørsmål om politisk vilje, det er et spørsmål om å se på alderssammensetningen. Da vil man se at vi ikke har arbeidskraft nok. Så man kan ville eller ikke ville det, men vi er nødt til å innse at det er en utfordring. Da er det å få til en vellykket integrasjonspolitikk avgjørende for å kunne takle fremtidens velferdsutfordringer ganske enkelt.

Innovasjon og forskning Jeg slutter meg til det som den norske samarbeidsministeren sa om blant annet Toppforskningsinitiativet. Det er viktig. Men det er kanskje også viktig å satse på å skape en større sammenheng mellom innovativ kompetanse og forskningstradisjoner. Det er ikke sikkert at mye forskning gir stor innovasjon. Det er det andre land som kanskje er bedre til enn de nordiske. Der har vi mye å gjøre i fellesskap.

Vedvarende energi, eller det som på norsk heter fornybar energi - det er mange nordiske navn på det, men det er det samme vi snakker om. De nordiske land har forskjellige naturgitte forutsetninger. Noen er gode på vindkraft, noen på vannkraft, på bioenergi, på termisk energi eller på solenergi, som alle er vedvarende. Det å få til felles initiativ på dette området, ikke minst rettet mot eksportmarkedet, er viktig.

Dette er et lite område, men det er ganske viktig. Det er å satse på entreprenørskap og innovasjon i utdannelsene, altså sørge for at en nordisk utdannelse på det vi vil kalle et videregående nivå i Norge og på universitet- og høyskolenivå, også skaper en kultur for kreativitet- og iverksetteregenskaper, eller gründer-egenskaper. Der er det en del vellykkede nordiske initiativ som kan videreutvikles.

Her er det ikke stor politisk uenighet mellom ministerrådet og oss parlamentarikere, heldigvis. Jeg er særlig glad for at statsråd Aasrud, også i sitt innlegg, sa den nordiske modellen. For når våre norske statsråder er på hjemmebane, snakker de ofte om den norske sosialdemokratiske modellen. Det gjør ikke vi andre, vi snakker om den nordiske modellen, fordi det er et fellesskap mellom modellene i de nordiske landene, selv om det også er ulikheter, som gjør at vi kommer lengst ved å omtale den nordiske modellen. Så kjære stasråd Aasrud: Ta med deg dette hjem når du taler i norske forsamlinger! Da får du full støtte.

Fru president!

Redogörelsen hänvisar till statsministrarnas så kallade globaliseringsinitiativ som de godkände i Punkaharju 2007 såsom det skulle ha skapats i ett tomrum. Jag vill påminna om att det mer var parlamentarikerna i Nordiska rådet som tvingade globaliseringsproblematiken på den nordiska agendan i Köpenhamn 2006 då den antogs som ämne för toppmötet mellan statsministrarna och oppositionsledarna i årets session.

Detta är viktigt eftersom globaliseringsfrågorna skall vara föremål för samarbete inte enbart regeringarna emellan utan också för dialog och samarbete med de nordiska parlamentarikerna. Vi i rådet kan utan förbehåll ge vårt understöd till det mesta som finns om aktiviteter i redogörelsen, men samtidigt kan vi dock påstå att nästan allt som har samlats under beteckningen globaliseringssamarbete är sådana aktiviteter och projekt som redan tidigare har ingått och skulle ingå inom det nordiska samarbetets ramar även utan något globaliseringsprogram.

Det viktigaste är emellertid det som inte finns med i globaliseringsredogörelsen som omfattar de av statsministrarna utstakade målsättningarna med en "förnyad nordisk satsning för att möta de globala utmaningarna genom att utveckla den nordiska modellen, öka konkurrenskraften och profilera och synliggöra Norden som en föregångsregion".

Detta kan också vi socialdemokrater omfatta. Samtidigt har vi konsekvent ansett att det nordiska globaliseringssamarbetet inte enbart kan begränsa sig till hur vi ska anpassa oss till globaliseringens krav, utan det skall också omfatta hur de nordiska länderna tillsammans kan arbeta för en bättre globaliseringshantering. Med undantag för klimatfrågor tycks detta helt saknas på agendan.

De nordiska länderna har goda möjligheter att tillsammans påverka dessa processer för en mer rättvis och bättre fungerande globalisering. Tillsammans kan vi utöva ett inflytande som är betydligt större än vad vår andel av världsbefolkningen eller ekonomin skulle ge. Här spelar den nordiska modellen och dess föregångseffekt en roll, liksom de insatser som våra länder har gjort inom FN och i andra sammanhang, såsom bistånds- och utvecklingsfrågor, krishantering med mera.

Naturligtvis sker en stor del av arbetet kring globaliseringen inom EU, men det finns fortfarande behov av och utrymme för de nordiska ländernas initiativtagande och agerande. Vi kunde och borde till exempel vara mer aktiva för att kräva reformer på de internationella finansmarknaderna, inklusive införandet av en internationell skatt på alla finanstransaktioner. Vi kunde och borde vara aktivare för att reformera Världshandelsorganisationen så att handelns spelregler bättre skulle ta hänsyn till ökade krav på miljöskydd, bättre konsumentskydd, skyddet för minoritetskulturer och språk och så vidare. Vi kunde och borde också arbeta tillsammans för ett internationellt globalt avtal beträffande reglerna för gränsöverskridande investeringar vilket skulle skapa en rättvis balans mellan företagens och regeringarnas rättigheter och skyldigheter. Lyckligtvis ledde frånvaron av dessa till det att utkasten för det så kallade MAI-avtalet som hade utarbetats i OECD havererades.

De nordiska statsministrarnas så kallade globaliseringsinitiativ har nu några år på nacken. Nordiska rådet har med stort intresse följt realiseringen av initiativet. Vi har förvisso haft en hel del duster om både innehåll och finansiering. Vi har varit överens om att det är behövligt med detta initiativ, framför allt i den globaliserade värld som vi nu lever i, och det har inte minst den finansiella krisen visat.

Vi nordiska länder är små och behöver använda våra gemensamma krafter för att kunna konkurrera i sektorer som i slutänden ger nordisk nytta. Men – och det är det som är min poäng i det här – det betyder inte att vi ska glömma det nordiska och det europeiska samarbetet. Allt behövs: det globala, det nordiska, det europeiska. För att nå toppen måste man börja vid sin egen tröskel på hemmaplan.

Jag tycker att Nordiska ministerrådet borde arbeta fram en gemensam plan över frågor som vi i Norden vill och kan driva inom EU för att just förstärka Norden. Vi har tidigare varit överens om att inte bilda ett nordiskt block inom EU, men det kanske kan vara dags att ta en ny funderare på det. Fastän Norge och Island inte är medlemmar i EU påverkas ändå alla nordiska länder av EU:s beslut på många olika sätt, inte sällan tyvärr på ett negativt sätt, till exempel genom att nya gränshinder uppstår för våra medborgare i en tid när fler och fler arbetspendlar mellan våra länder.

Min fråga är: Är det inte dags att börja fundera på att göra en kraftsamling, en nordisk kraftsamling, för gemensamma EU-initiativ och uppföljning av beslut utifrån grundtanken En fri rörlighet utan gränshinder i Norden, och också att i EU dra nytta av samarbetet i Norden och i Norden dra nytta av samarbetet inom EU? Man skulle kunna drista sig att säga: Det handlar om att kunna få två plus två att bli mer än fyra.

Det foregår mye samarbeid over grensene mellom land i Norden, og det er svært positivt. Jeg har med interesse lest og hørt samarbeidsminister Rigmor Aasruds redegjørelse om ulike grensehinderprosjekter, og jeg støtter de prioriteringene som er gjort når det gjelder ulike prosjekter.

Når jeg tar ordet i dag, er det for å spille inn en ny grensehinderproblematikk. Det gjelder Lierne og Røyrvik kommuner i Norge, som har et tett samarbeid med Strömsund og Krokom kommuner på svensk side. Det samarbeidet er svært positivt med tanke på utvikling av et levende og godt samfunn i distriktene både i Norge og i Sverige. Samarbeidet omfatter utviklingen av både gode velferdstjenester og et levedyktig næringsliv. Kommunene støter selvfølgelig på flere grensehindere som tas opp fortløpende, men i dag vil jeg fokusere på ett som har fått mye oppmerksomhet i Nord-Trøndelag, hvor jeg kommer fra.

I Lierne finnes det et lefsebakeri som går svært godt. Mange som jobber der, bor på den svenske siden av grensen. Lierne lefsebakeri har problematisert at det er ulik sats på arbeidsgiveravgift i Norge og i Sverige. I Lierne er det lav sats på arbeidsgiveravgiften, da Norge bruker dette som et distriktspolitisk virkemiddel. Sverige gjør ikke det. Det betyr store utgifter for Lierne lefsebakeri, da mange av deres tilsatte bor i Sverige. Dette er en bedrift vi svært gjerne vil beholde i Sørli. Det er avgjørende for at det finnes en trygg arbeidsplass både for menneskene som bor på den norske siden, og for dem som bor på den svenske siden av grensen. Jeg ønsker derfor å spille inn denne problemstillingen i grensehinderdebatten.

Takk!

Takk for gode innspill. Jeg er glad for at det er en generelt positiv holdning til at vi skal gå i den retningen vi gjør. Jeg er også glad for at Nordisk råd har laget et papir som skal si noe om deres prioriteringer. Når jeg ser det initiativet, er det stort samsvar mellom det vi gjør fra ministerrådets side, og det initiativet som her er presentert av representanten Per-Kristian Foss.

La meg likevel bare komme med noen få kommentarer. Jeg tror det er viktig at vi bruker disse samarbeidene til å kunne utmeisle en politikk som vi sammen kan bruke i internasjonale fora. Det som vi har gjort, og som er omtalt i rapporten, både når det gjelder det som skjedde på klimamøtet i København, det som har skjedd omkring kvikksølv, og også andre initiativ, er jo bidrag til at vi klarer å stå med en felles stemme i Norden i internasjonale sammenhenger.

Når det gjelder forholdet til EU, registrerer jeg at det er stor interesse for både det toppforskningsinitiativet som vi jobber med, og det arbeidet som skjer særlig knyttet til kreative industrier, og det er mulig å få til gode samarbeidsprosjekter med EU om de konkrete prosjektene.

Så ser jeg at Per-Kristian Foss i sitt forslag her omtaler migrasjon og behovet for arbeidskraft i Norden. Jeg er helt sikker på at vi står foran demografiske utfordringer i tida framover. Jeg vil si at fra norsk side har det særlig vært viktig at vi har en etisk dimensjon i måten vi rekrutterer helsepersonell på. Det er jo ikke bare vi i Norden som kommer til å ha utfordringer på det området, og jeg synes det er et godt eksempel på et område der de nordiske landene står sammen også i andre internasjonale fora.

Fru President! Bästa nordiska kolleger och vänner! Arbetet med att undanröja gränshinder är högt prioriterat av de nordiska regeringarna. Inom ramen för det nordiska globlaliseringsarbetet har därför på uppdrag av statsministrarna skapats ett Gränshinderforum. Gränshinderforum har sedan sin tillkomst i början av 2008 haft som uppgift att driva på arbetet med att undanröja gränshinder samt att bistå länderna med att utarbeta konkreta lösningsförslag. Notera att vi talar om konkreta lösningsförslag. I maj 2010 beslöt de nordiska statsministrarna att förlänga Gränshinderforumets uppdrag med ytterligare tre år samt be ambassadör Ole Norrback att fortsätta som dess ordförande.

På initiativ av det danska ordförandeskapet har gränshinder tagits upp till behandling i samtliga ämbetsmannakommittéer och ministerråd under året. Ministerråden har också ombetts att ta fasta på en till två konkreta gränshinder samt arbeta fram lösningsförslag. Vi samarbetsministrar har bett att till varje möte få en statusrapport över samtliga hinder och hur arbetet framskrider. I september fanns 42 konkreta punkter på listan över prioriterade gränshinder i process. Minst lika viktigt som rivandet av befintliga hinder är emellertid att förhindra nya. Ett starkare samarbete inom lagstiftningsarbetet ska minimera olikheter vid nationell lagstiftning och i implementeringen av nya EU-direktiv.

För att ytterligare utöka det gränsregionala samarbetet har ministrarna beslutat att tillföra gränshinderarbetet i gränsregionerna ytterligare tre miljoner danska kronor från och med 2011. Pengarna ska användas för att stärka de informations- och gränshinderaktörer som arbetar i de nordiska gränsområdena. Därutöver har avsatts medel för etablering av en kontaktpunkt till Hallå Norden på Åland vilket vi ålänningar är speciellt tacksamma och glada över.

Det blir lätt komplicerade anställningsförhållanden inom vår sjöfart på grund av olika flaggbyten. Men, bästa delegater, vilka konkreta resultat har vi uppnått? Jag redogör för några exempel:

timanställda i Danmark har nu rätt till sjukpenning och föräldrapenning, ett norsk-svenskt taxiavtal har undertecknats, utländska vaktbolag kan vara verksamma i Finland, arbetssökande svenskar kan söka arbete utan att behöva riskera att mista sin svenska a-kassa, tidigare permitterad svensk personal i Norge kan nu få svensk a-kassa. Dessutom är arbete utanför Sverige nu möjligt utan att vederbörande får sänkt svensk a-kassa.

Rapporten innehåller även information angående pågående lösningsarbeten, informationsförbättringar, nya initiativ och pågående samarbete. Jag rekommenderar varmt att ni läser den.

Det här var en kort presentation av några av de lösningar och satningar som förts fram under år 2010.

Värderade företrädare för Nordens folk!

När Gränshinderforum tillsattes för tre år sedan var förväntningarna stora. Nu skulle äntligen gränshindren i Norden avskaffas. En del gränshinder har försvunnit, vilket vi hört här, men samtidigt har nya uppstått. Nya nationella lagar och regler, som till sitt innehåll avviker från grannländernas, skapar problem för ett växande antal nordbor och företag. Gränshinder uppstår som en följd av politiska beslut, och bara politiska beslut kan undanröja dem eller se till att nya inte uppstår.

Gränshinder finns på de flesta områden. Många av problemen berör kärnan i den nordiska välfärden, det vill säga tryggheten vid föräldraskap, studier, arbetslöshet, sjukdom och pensionering. Alltför många, tusentals som levt eller verkar i mer än ett nordiskt land, ramlar mellan de nationella systemen. Skillnaderna i beskattningen ger gränsgångare, flyttare och inte minst företag problem, som ibland är stora. Inom många branscher, byggnads har vi speciellt tittat på, har vi, trots den gemensamma marknaden, fortfarande nationella normer och standarder, som verkar protektionistiskt, och som höjer kostnaderna, vilket väljare och konsumenter får stå för. Också multinationella företag agerar nationellt. Det finns ingen logisk förklaring till att ett telefonsamtal mellan Trondheim och Vasa skall vara mycket dyrare än ett mellan Hangö och Utsjoki, eller Kirkenes och Kristiansand. Så är det dessvärre fortfarande. Dessa problem finns också på många områden inom det privata näringslivet.

Två sinsemellan motstridiga trender är mycket tydliga när det gäller den allmänna inställningen till det internationella samarbetet, och detta gäller även gränshindren. Å ena sidan har vi globaliseringen, som drivs framåt av marknadskrafterna med informationsteknologin som effektivt hjälpmedel, samt av behovet av bättre samarbete för att rädda miljön, skapa förutsättningar för fred, och i kampen för de mänskliga rättigheterna. Å andra sidan har vi en oroande tillväxt av en nationalism som bottnar i en rädsla för det som är annorlunda. Det är paradoxalt att vi lever i en värld där vi behöver varandra mera och där gränserna borde betyda allt mindre samtidigt som vi har en växande trend av nationalism som bottnar i, som jag sade, rädsla. Det är också paradoxalt att de som motsätter sig samarbete får ökat stöd i våra nordiska länder.

Det finns bara en kraft som är tillräckligt stark för att kunna avreglera nationellt och nyreglera internationellt så att marknaden fungerar bättre, miljön kan skyddas och arbetet för fred och mänskliga rättigheter kan ge resultat. Det finns bara en kraft som kan minska gränshindren i Norden, och det är ni, ni politiker.

I det nordiska samarbetet har globaliseringen gjorts till ett bärande tema. Det är utmärkt. Det finns dock en stor efterfrågan på förebilder för en gränslös värld på global nivå. Det nordiska samarbetet kan igen bli en sådan förebild. Då gäller det att börja i hemregionen, att kännbart minska gränshindren i Norden.

I retoriken är ett gränslöst Norden vårt gemensamma mål. För alla dem som stöter på nordiska gränshinder känns retoriken mycket teoretisk. Vad behövs då för att effektivare lyfta existerande gränshinder och hindra nya från att uppstå? Framför allt behövs tydligare politiska signaler till administrationen om att arbetet mot gränshinder ska tas på fullt allvar. Mest av allt behövs fler och klara politiska beslut.

Arbetet mot gränshindren har tagit betydande fart när både ministerråden och NR:s utskott permanent har gränshinder på dagordningen. Vår uppgift i Gränshinderforum är att förse dem med rapporter om problemen och med förslag till åtgärder. Här behöver metoderna ännu utvecklas. På nationell nivå bör nya lagar och regler mer systematiskt jämföras med grannländernas innan de godkänns. Det gäller i minst lika hög grad implementeringen av EU-direktiven. Också det arbetet håller vi på att systematisera.

På Gränshinderforums och egna vägnar vill jag tacka för förtroendet när vårt mandat nu förlängts med tre år. Det känns mycket uppmuntrande. Vi tar vårt uppdrag på stort allvar och med stort engagemang. Arbetet mot gränshindren i Norden går klart bättre, men ännu går det långt ifrån bra. Vårt mandat räcker inte till att lyfta gränshindren, men vi gör vårt bästa för att ge er en god grund för beslut. "Jos olisi valtaa niinkuin on mieli . . .", heter en populär sångtext på finska. Det betyder att om makten var lika stark som viljan, så skulle saker hända. Alla har vi viljan, men ni har makten. Tack för att ni lyssnat, tack för det goda samarbetet och tack för förtroendet!

Da jeg vokste opp, var dette passet symbolet på nordisk nytte. Vi trengte ikke pass for å bevege oss i Norden. I dag er passfriheten utvidet til et langt større område, og dette er ikke lenger beviset på at nordiske politikere gjør jobben sin. Vi trenger hele tiden å vise nordiske medborgere at vi opererer til nordisk nytte, og at den aktiviteten vi gjør, angår hverdagen for folk flest i Norden. Grensehindringer handler om å gjøre nytte for seg som nordiske politikere i forhold til våre medborgere; i forhold til alle dem som opplever i praksis i sin hverdag plunder og heft fordi de arbeider og bor i mer enn ett land på en eller annen måte.

Jeg vil fra Presidiets side si at det er mitt oppdrag her i dag -med et slagord fra en forgangen svensk valgkamp - "Vi är stolta, men inte nöjda". Vi er stolte, fordi vi har medvirket til en ny organisering av grensehindringsarbeidet som vi tror fungerer, og som nå leverer resultater. Og takk til Nordisk ministerråd for rapporten som konkret dokumenterer fremgang på små, men for dem det gjelder, viktige områder.

Vi er stolte av at vi har fått til en tung organisering av dette med tungvektere som Ole Norrback, Ole Stavad og Bjarne Mørk-Eidem i spissen, som har mulighet, og som har mandat direkte fra statsministrene til å gå på de nordiske ministre, fagministre og administrasjoner og følge opp de konkrete grensehindringer som vi får dokumentert. Det er bra.

Vi er derimot ikke "nöjda" med hvor langt vi er kommet. Det er all grunn til for Nordisk råd i dag å si til ministerrådet at vi forventer at dere legger enda større tyngde og trykk bak Grensehindringsforums arbeid. Vi er glad for at dere setter dette så hyppig på deres egen dagsorden, men vi er opptatt av at Grensehindringsforum skal ha muligheten til konkret å følge opp overfor ministrene som ikke responderer adekvat på de utfordringene som gis.

Jeg husker at da jeg var helseminister hadde Nordisk ministerråd utsett tidligere dansk statsminister, Poul Schlüter, til å følge opp de konkrete grensehindringene som man ville gjøre noe med. Jeg fikk et brev fra Poul Schlüter - og man legger jo litt mer merke til brev man får fra en tidligere statsminister enn andre brev. Jeg fikk så etter en måned besøk av Poul Schlüter på mitt kontor. Han kom inn, og han spurte hva jeg hadde gjort med det brevet han hadde sendt meg. Da var det litt vanskeligere for meg som fagminister å si til mitt embedsverk at ja, alle de gode argumenter dere har for at denne forordningen må være akkurat slik i Norge, og annerledes i Norge, enn i de andre nordiske land, de er gode. Nei, jeg måtte svare Poul Schlüter at dette har jeg faktisk tenkt å gjøre noe med. Og jeg måtte overbevise mitt embedsverk om at det var nødvendig av hensyn til nordiske medborgeres felles nytte. Der er kjernen i dette arbeidet, og derfor er det at Ole Norrback har helt rett: Vi som politikere er nødt til å gi dette verktøyet, Grensehindringsforum, maksimal tyngde til å gjøre jobben sin. Så skal vi som folkevalgte i de respektive land, ta stilling til om de endringer som foreslås, er riktige og nødvendige. Men vi er nødt til å ha et verktøy som bringer dette fram helt til vårt bord, og at det ikke begraves i et eller annet byråkratisk arkiv.

Jeg tror sterkt på forebygging. Jeg tror forebygging er billigere og mer effektivt enn reparasjon. Vi har sett at reparasjonsarbeidet har gitt noen resultater, men vi er også i Presidiet og i Nordisk råd sterkt opptatt av at man setter fokus på å forebygge at nye grensehindringer oppstår. Vi vet at de oppstår hver dag. Vi vet at en del av dem som oppstår, oppstår i kjølevannet av implementeringen av nye EU-direktiv, og vi ønsker at ministrene skal ha et sterkt fokus på det også framover.

Og sist, men ikke minst, ber vi om at Nordisk ministerråd forsikrer seg om at det i alle land finnes en administrativ og politisk mekanisme som sørger for en clearing av ethvert forslag til regelverk, hvor man må huke av. Skaper dette en ny grensehindring? Bidrar dette til å fjerne grensehindringer? De spørsmålene bør besvares av enhver som lager et nordisk regelverk. Bare slik kan vi forebygge at nye grensehindringer oppstår.

Fru ordförande! Jag kommer fortfarande i fred.

Gränshinder är viktigt. Det är i dag kanske ett av de områden som mest legitimerar vår existens som nordiska politiker, för det är det som ligger närmast vanliga medborgares vardag. Precis som Dagfinn Høybråten nämnde är passfriheten ett tydligt och konkret tecken på det nordiska samarbetet. Svanenmärkningen är ett annat. Men i dag gäller efterfrågan hos våra enskilda medborgare i mycket stor utsträckning att vi ska göra något konkret åt de olika gränshinder som finns.

Det är naturligt att fler gränshinder uppstår, för vi rör oss mer mellan länderna, vilket vi i grunden tycker är bra.

Låt mig därför börja med det som är bra i redogörelsen. Det kan man hitta på sidorna två och tre. Där räknas det upp olika saker. Man har tillsatt en grupp på arbetsmarknads- och socialförsäkringsområdena. Den ska återrapportera till december 2011. Man har anslagit mer pengar. Det är alldeles utmärkt. Man räknar upp de lösta hindren, och det är alldeles glimrande.

Sedan, på sidan fyra, börjar det bli mindre bra, för då handlar det om de pågående lösningsarbetena. Det handlar om hälsa och socialförsäkring, vilket är viktiga och breda områden. Vi kan avsluta med det som är ännu lite mindre bra.

Hemma i Skåne är det för många medborgare nästan viktigare att jag är ledamot av Nordiska rådet än att jag är riksdagsledamot. Många av de problem som de kommer med de skickar e-post eller ringer gäller just deras vardag. Det handlar om hur man lever i ett land och arbetar i ett annat. Man pendlar mellan Skåne och Själland, mellan Sverige och Danmark. Därför är det så viktigt att vi följer upp den här typen av gränshinder. Det vi talar om i vår Öresundsregion kan vara allt från extraknäcksförbud när en kvinna som arbetar i Danmark men bor i Sverige ska använda sin föräldrapenning eller olika former av sjukpenningsgrundande inkomster.

Kanske de enskilda fallen inte är så många. Det kanske inte är fler än 46 fall, som det var i en annan fråga, men för alla enskilda som berörs av de 46 fallen är detta väldigt viktigt, för det handlar om deras vardag. Därför skulle jag vilja ge ett litet tips eller råd till gränshinderarbetet. Jag skulle vilja följa upp det ordföranden Christina Gestrin påpekade vid ett möte som vi hade i Haparanda-Torneå, nämligen att vi behöver få en baslista: Säg vad vi kan göra i våra parlament! Upprätta en lista över alla de fall som kommer in, och låt oss följa dem både på regeringsnivå och i det parlamentariska arbetet. I denna fråga är ansvaret delat. Det är både vi som parlamentariker och ni som regeringsföreträdare som har att följa upp detta. Därför är det viktigt att vi hela tiden följer de konkreta ärendena.

Om vi kan förbättra det här arbetet förbättrar vi vårt gemensamma Norden, och det är alldeles utmärkt, men vi förbättrar också respekten för oss som politiska företrädare.

Fru president! Gränshinder är ett faktum för nordiska medborgare och företagare, trots mångårigt arbete inte minst här i Nordiska rådet. Gränshindersforum, som vi hörde Ole Norrback tala om, gör ett otroligt viktigt arbete. Det är bra med en förlängning av mandatet och ett tydligt mandat till Gränshindersforum. De ansvariga ministrarna gör också en viktig del av arbetet. Därför behöver vi fortfarande satsa konkret på de nuvarande och inte minst de kommande gränshindren.

Gränshindersforum tillsammans med de regionala kontoren Öresund, Grensetjänsten på Morokulien, Haparanda/Torneå gör ett otroligt viktigt jobb tillsammans och är beroende av varandra. Regionalt möter man frågor som försvårar gränshindren för medborgare och företagare, och Gränshindersforum kan se till att hindren blir satta på rätt nivå och att man tar bort dem där. Därför krävs det en långsiktig finansiering av Gränshindersforum och de regionala kontoren. Jag vill gärna uppmana till att länderna tillsammans med ministerrådet utformar ett avtal eller hittar någon väg framåt för att säkra finansieringen av både Gränshindersforum och de regionala kontoren flera år framåt. Det går inte att bedriva ett bra arbete när man bara ett år i taget vet hur finansieringen ser ut.

De nordiska ministerråden för samarbetsministrarna och alla andra relevanta fackministerråd måste vara mycket tydliga i arbetet med att hitta lösningar på de identifierade gränshindren på respektive område. Vi hörde Gränshindersforums ordförande Ole Norrback beskriva arbetet, behoven av lösningar och vilket ansvar vi politiker som sitter här har i våra egna nationella parlament om vi vill nå det gränslösa Norden.

Om ministrarna sätter sig i ett rum utan ämbetsmän och inte kommer ut förrän man har hittat en lösning tror jag att vi mycket snabbare skulle få en situation som gör livet lättare för både nordbor och nordisk verksamhet som drabbas av regler och lagstiftning som skapar gränshinder. Min fråga till samarbesministern och inte minst till Veronica är: Hur ser man på detta, finns det möjlighet att lösa den långsiktiga finansieringen av det gränshindersarbete som vi alla är överens om måste ske?

Også jeg vil berømme det viktige arbeidet som Grensehinderforum gjør for oss, og jeg setter stor pris på at mandatet fortsetter. Jeg er glad for at ministerrådet vektlegger dette arbeidet så tydelig, og vi må gjøre hva vi kan for å løse eksisterende grensehindere og unngå at det utilsiktet oppstår nye.

I denne forbindelse må jeg nevne viktigheten av Grensetjenesten. Grensetjenestens virksomhet er et grense- og myndighetsoverskridende samarbeid for å hjelpe mennesker og bedrifter mest mulig friksjonsfritt over grensene, for derigjennom å bidra til økonomisk aktivitet og vekst. Virksomheten går rett inn i kjernen av det som lå bak opprettelsen av den nordiske overenskomsten fra 1954 om et felles nordisk arbeidsmarked.

Takket være Grensetjenestens sammensetning, med representanter fra myndighetene, skapes det en arena hvor de berørte aktørene møtes direkte, og løsningsorientert diskuterer de ulike forhold og lover i de respektive land.

Selv om alle er enige om at Grensetjenesten gjør en god jobb, har det vært knyttet mye usikkerhet til finansieringen av virksomheten. Denne usikkerheten må det bli slutt på.

Budskapet mitt er at vi må komme bort fra usikre og mer eller mindre improviserte løsninger og over i en fast og forutsigbar bevilgning.

Grensetjenesten utfører oppdrag både nasjonalt og på internasjonalt nivå, og man kan ikke forvente at lokale aktører skal finansiere virksomheten i framtiden.

Det er også en vanskelig arbeidssituasjon for dem som jobber der. De må hele tiden forholde seg til ett og ett års budsjett, og de vet aldri om de forskjellige aktører som i dag er med på spleiselaget, vil stille opp neste år.

Jeg oppfordrer alle til å ta med seg denne utfordringen i det videre arbeidet med dette viktige spørsmålet om grensehindringsproblematikk.

Tack fru president!

Många av de gränshinder vi har att tampas med i dag beror ju på den lagstiftning som kanske är tagen för 10-15 år sedan i de respektive länder där inte hade i åtanke att man i framtiden kunde tänka sig att röra sig över gränserna såpass mycket som vi gör i dag. Jag skulle vilja ta fasta på det som Dagfinn Høybråten talade om ett fokus på förebyggande arbete. Det finns få saker i politiken som är så osexiga och så svåra att göra som förebyggande arbete. För i det förebyggande arbetet ska du inte bara evaluera hur lagstiftningen ser ut i dag utan också på lång sikt, vilka verkningar kan det här få för vår nation också i relation till ett EU-regelverk. Hans Walmark efterfrågade en lista, den listan finns och vi ska se till att den distribueras ut till de nationella parlamenten. När det sedan gäller gränshinderarbete som fokusområde skulle jag säga att jag personligen tror att det är ett av de största hinder vi har i det nordiska samarbetet. Det är ett hinder som vi måste på alla fronter, både inom regeringar och parlament, arbeta aktivt med om vi ska hålla vårt brand kvar Norden som en välmående, välutvecklad och en ledare for resten av världen. Tack.

Tack ännu en gång för det förtroende vi har fått när vi får fortsätta och tack också för de vänliga orden som strömmar emot oss! Jag är gammal politiker och på min tid i politiken fick jag aldrig tack, fast jag hade förtjänat det - nu får jag tack fast jag tycker att jag inte riktigt förtjänar det! Men det är ju bättre att få det någon gång än att inte få det alls.

Jag ville säga två saker. Den entusiasm som finns för nordiskt samarbete i arbete mot gränshinder som finns här, den måste spridas om vi vill se resultat. Lämna inte entusiasmen när ni går ut genom dörren utan ta den med hem och se till att ni implementerar den i verksamhet.

Min andra kommentar är att vill vi göra nytta av det nordiska samarbetet så behövs det betydligt starkare politiskt styrning. Det här innehåller mera självkritik, det riktar inte sig mot nuvarande politiker. Jag vet hur det är när Nordiska ministerrådet har haft sammanträden eller utskotten och man har beslutit om någonting så händer alltför sällan någonting, oftast händer faktiskt ingenting. Så var det på min tid. Det sitter någon tjänsteman i löneklass A13 och säger att det här går inte i vårt land, så säger han det till sin chef som säger det till sin chef och så meddelar man de andra länderna att det går inte och så går inte i de andra länderna heller! Det här är problemet och vill politikerna göra någonting av det här nordiska samarbetet, och kampen mot gränshinder är symbolen för det nordiska samarbetet, så gör det där. Då lyfter ni er själva, ni lyfter er egen status och ni lyfter förtroendet för det nordiska samarbetet. Det är det här vi behöver och lyssna nu på en gammal man som misslyckades totalt som samarbetsminister, jag vet vad jag talar om!

Lycka till!

Presidenten meddelade att det inte längre var möjligt att anmäla sig till talarlistan.

Fru president! Jag talar för utskottet, och detta är ett exempel på ett konkret gränshinder som en del människor uppfattar finns. Om man vill höra god, tydlig svenska talas ska man besöka Oslo. På kaféer, i restauranger och i butiker arbetar det många unga svenskar. De försöker prata tydligt för att både gäster och norrmän ska förstå dem. Det är en del av deras konkreta vardag. De arbetar något eller några år i Norge, men när de ska skicka hem pengar eller byter mellan konton är det belagt med avgifter och det är svårigheter. Det är en konkret verklighet som de lever i. Det är alldeles utmärkt för Norge att det finns svensk arbetskraft. Det är alldeles utmärkt för Sverige att unga svenskar kan få arbeta i Norge. Men det är ett problem när man ska överföra pengar.

Från utskottets sida gjorde vi ett litet experiment i all ovetenskaplighet, men ändå. Vi skickade pengar mellan några av länderna. När vi till exempel skickade hundra kronor från Danmark till Norge kostade det 20 kronor. Tog man emot samma pengar i Norge från Danmark kostade det 30 kronor. 20 kronor + 30 kronor blir 50 kronor. Av 100 danska kronor var det kun 50 kvar. Om man skickade pengar från Norge till Finland kostade det 60 kronor. Tog man emot samma pengar från Norge i Finland kostade det 50 kronor. 60 kronor + 50 kronor blir 110 kronor. Det kostade alltså 10 kronor att flytta 100 kronor. Då förlorade man dessutom hundralappen.

Det är klart att detta uppfattas som ett hinder av de medborgare som till äventyrs skickar pengar till exempel mellan Norge och Finland eller mellan Danmark och Norge. Om man skickar pengar och det blir noll kronor kvar på kontot är det i realiteten ett gränshinder. Därav detta förslag om att man borde göra någonting åt det.

Man kan dessutom se att det här delvis också är en fråga som politikerna har reglerat på EU-nivå. På EU-nivå finns det redan regler om detta. Det finns direktiv om det, men det gäller enbart vid överföringar i euro. Vi vill nu se till att det även gäller överföringar i kronor, oavsett om det är isländska, danska, norska eller svenska kronor och till äventyrs även finska euro.

Bifall till utskottets förslag!

Saken om grenseoverskridende betalinger ble for første gang reist under sesjonen i 2009. Uformelle undersøkelser, som Hans Wallmark gjorde godt rede for, har vist at det er uforholdsmessig dyrt å overføre penger fra ett nordisk land til et annet. Gebyrene varierer og er meget høye fra og til enkelte land, hva gjelder både å overføre penger og å motta penger.

Det er spesielt interessant å merke seg at Norge og Finland har de høyeste gebyrene for å sende penger. Norge har også, sammen med Færøyene, de høyeste summene for å motta penger.

Da saken ble reist i spørsmål fra representanten Henrik Dam Kristensen til den danske samarbeidsministeren under sesjonen i Stockholm, lovte ministeren å følge den opp. Dette er et konkret eksempel på et grensehinder som finnes, og som er negativt for innbyggere i Norden. Dette er en viktig brikke for å hindre at det skapes flere og nye grensehindre mellom de nordiske landene.

Vår intensjon er at det skal være mulig å jobbe i ett nordisk land og bo i et annet. Høye gebyrer for overføring av penger skaper et hinder som det bør være enkelt å fjerne, og som vi ikke ser noen grunn til skal være der i dag.

Også for innbyggere som ikke er bosatt i grenseområdene, er dette uhensiktsmessig. Netthandelen har skutt fart, og mange benytter Internett for å komme i kontakt med privatpersoner som selger en gjenstand eller et produkt som de er interessert i å kjøpe. Summen for privatpersoners handel av produkter over grensene kan bli uforholdsmessig høy og komme som en overraskelse på mange. Det skal ikke være en økonomisk belastning å motta og å overføre penger i Norden. Å drive handel privatpersoner imellom er lovlig, og det bør da tilrettelegges for at dette kan gjennomføres uten et fordyrende tillegg.

Den uformelle undesøkelsen viste også at det ikke var noen sammenheng mellom gebyrene. Mellom noen land var det å sende og å motta gratis, mens det mellom enkelte land var uforholdsmessig dyrt. Derfor anbefaler Medborger- og forbrukerutvalget regjeringene i de nordiske landene å innføre nasjonale lovgivninger som forhindrer at banker og pengeinstitusjoner krever gebyrer i forbindelse med private pengeoverføringer mellom de nordiske landene.