Þetta innihald er ekki til á því tungumáli sem þú hefur valið, því sýnum við innihaldið á Swedish.

Gruvnäring - till vilket pris?

04.07.14 | Fréttir
Gruvorna styr delar av norra Sverige. För deras skull flyttas hela samhällen.
– Gruvan måste fram om vi ska få vara kvar, säger Tommy Nyström, kommunalråd i Gällivare, under ett samtal i Almedalen.
Men inte alla håller med.

Gruvorna har redan tvingat fyra små samhällen i Gällivare att flytta. Nu är det dags för hela västra Malmberget – skolor, äldreboenden, sportanläggningar, bostäder och 3 000 människor, berättar Tommy Nyström.

– Det är enkel matematik – gruvan måste fram om vi ska få vara kvar. Det jobbiga är människors känslor. Dialog, samverkan – det måste bli honnörsorden.

Helena Partapuoli från Leavas sameby har ett annat perspektiv.

– Jag ser inte gruvnäringen eller andra tunga industrier som Norrbottens räddning. Nyetableringen av gruvor drabbar samebyarna. Ibland är hoppet för framtiden väldigt litet, säger hon.  

– Vi säger inte ja till allt, svarar Tommy Nyström. I Nikkaluokta har vi sagt nej. Där ska vi låta naturen och det vackra landskapet vara i fred.

Men gruvnäringen har starkt stöd i samtalspanelen.

– Hittar vi mineraler som är brytvärda så måste de ju brytas, och de måste brytas där de finns, säger Kerstin Brinnen, jurist hos branschorganisationen SweMin.

Frågan är vad som gör mineralerna brytbara – det handlar inte bara om marknadspris utan också om till exempel skatter och avgifter. Sverige har fått kritik för att gruvföretag bara betalar 0,5 promille i prospekteringsavgift, konstaterar moderatorn Bodil Tingsby.

– Avgiften är låg eftersom prospektering ofta inte ger någon åverkan på marken. Vi har 2 000 prospekteringstillstånd men det betyder inte att vi får 2 000 gruvor, säger Marie Wickberg, politiskt sakkunnig (C) på Näringsdepartementet.

Hon betonar att många gruvföretag har små eller inga ekonomiska marginaler och inte skulle klara en gruvskatt. Just detta är skrämmande, menar Helena Partapouli.

– En del bolag har så dålig ekonomi att de inte har råd att ta hand om den miljöförstöring de orsakar, säger hon.

Ur publiken reser sig Gun-Britt Mäkitalo från Kiruna, en hel stad som ska flyttas på samma sätt som västra Malmberget.

– Jag bor i en väldigt fin lägenhet, ritad av Ralph Erskine och med utsikt över fjällen. Jag har lagt in nytt golv och har tänkt bo där tills jag blir 90. Så varför ska jag behöva flytta och få tredubbel hyra bara för att gruvan ska få pengar?

Karin Åström, president i Nordiska rådet, nickar.

– Det är sant att man blir tvångsförflyttad. Men det kan faktiskt bli till ett bättre boende.

Marie Wickberg konstaterar att gruvföretaget LKAB ska ersätta alla privatpersoners merkostnader för tvångsförflyttningen. Men annars ligger dessa beslut på kommunal nivå – det kommunala självstyret gör att staten inte kan ställa och styra i detalj, säger hon.

– Men LKAB är statligt ägt, så är det i grunden regeringen som styr företagets verksamhet, säger socialdemokraten Karin Åström i en fläkt av valdebatt.

Text: Katarina Bjärvall