Könsstympning i fokus på nordisk konferens

Enligt WHO beräknas över 200 miljoner kvinnor och flickor i världen idag blivit utsatta för könsstympning. Ingreppet är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Arbetet mot könsstympning pågår på många håll i världen. Motstånd från kvinnor, hälsoarbetare och frivilligorganisationer i länder där ingreppet förekommer har gjort skillnad. Flera länder, som Burkina Faso, Egypten, Etiopien och Sudan, har infört lagar som förbjuder könsstympning. Det erkänns på allt fler platser att det är möjligt att behålla de positiva sidorna av initieringsriter, medan man tar bort de skadliga.

På internationell nivå finns flera satsningar, exempelvis paraplyorganisationen IAC (The Inter-African Committee on traditional practices affecting the health of women and children) som bildades 1984 av kvinnor från flera olika afrikanska länder. IAC är rådgivande organ till FN och arbetar för att avskaffa könsstympning. Organisationen har antagit handlingsplaner som stöds av flera organisationer som UNICEF och WHO.

Kunskap om omfattning begränsad

I de nordiska länderna är könsstympning olagligt. Hur lagstiftningarna ser ut varierar. Dock finns väldigt få rättsfall där någon fällts för utförandet och kunskapen om problemets omfattning är begränsad.

 – Jag har arbetat med den somaliska gruppen i Finland sedan 90-talet, och jag har aldrig hört att någon könsstympat sitt barn här. Det görs ofta det innan avresan, eftersom det är olagligt i Finland, säger Saido Mohamed, som arbetar på organisationen Finnish League for Human Rights.

Den ideella organisationen Finnish League for Human Rights har arbetat med könsstympningsfrågan i 15 år. Grunden i deras arbete är respekt för olika kulturer, med ingången att våld aldrig kan accepteras oavsett kultur eller tradition. Fokus ligger på förebyggande arbete. Rent praktiskt möter organisationen finländare som kommer från kulturer där könsstympning är vanligt och diskuterar frågan. Målgrupperna är finländare från bland annat Somalia, Etiopien, Eritrea, Sudan, Nigeria och Kenya.

– Vi träffar religiösa ledare, besöker ungdomsverksamheter, pratar med organisationer och deltar i kvinnofester och andra evenemang. Jag och min kollega, som är från Etiopien, träffar människor där de befinner sig, säger hon.

Allt fler unga söker hjälp i Finland

Enligt Saido Mohamed, som själv är från Somalia, har attityderna till kvinnlig könsstympning förändrats genom åren. På 90-talet var frågan tabu och mycket känslig att ta upp i Finland. Idag är diskussionen mer tillåtande och allt fler unga söker medicinsk hjälp. Hon menar att organisationens uppsökande arbete gjort skillnad.

– Det förebyggande arbetet är väldigt viktigt när det gäller könsstympning. Det måste vara kontinuerligt, eftersom det hela tiden kommer nya flyktingar från drabbade områden.

Jamila Said Musse jobbat i mer än 20 år mot könsstympning både i Somalia och i Sverige. Senaste tiden bland annat på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland. Hon menar precis som Saido Mohammed att attityderna förändrats i rätt riktning. Även Jamila Said Musse menar att förebyggande arbete är centralt.

– I Sverige kom lagen mot könsstympning 1982. Men lagen i sig kan inte stoppa fenomenet. Det behövs utbildning och prevention.

Vanligare med könsstympning bland äldre

Exakt hur utbrett problemet med könsstympning är i Norden är svårt att kartlägga. De studier som finns bygger på uppskattningar, baserade på hur många flickor och kvinnor som har ursprung i länder där förekomsten är hög. För att få fram mer exakta uppgifter har Institutet för hälsa och välfärd i Finland genomfört en större intervjustudie. Studien är gjord bland finska kvinnor från Somalia och Kurdistan. Enligt forskaren Reija Klemetti är syftet att undersöka förekomsten, exakt vilka hälsoeffekter ingreppet ger kvinnor och hur det är kopplat till socioekonomiska faktorer.

– Allt fler könsstympade kvinnor kommer till Finland, samtidigt finns det väldigt lite forskning på området, om hälsoeffekter och behandlingsmetoder.

Frågorna i studien har ställts som del i en större hälsoenkät, och visar att könsstympning är vanligare bland kvinnor som är äldre och saknar utbildning. Gifta finska kvinnor från Somalia var i högre utsträckning könsstympade än ogifta. Bland finskkurdiska kvinnor var ingreppet vanligare bland religiöst troende. Den visade även att finsksomaliska kvinnor, som var könsstympade, var mindre benägna att uppsöka läkare. Resultatet ska ligga till grund för det framtida arbetet mot könsstympning i Finland, och hjälpa exempelvis vårdpersonal som träffar utsatta kvinnor att diskutera frågan. I dag är könsstympning en känslig fråga, som många yrkesgrupper drar sig för att ta upp och prata om.

– Vi behöver utbilda finsk vårdpersonal om ingreppet och hur det kan förebyggas. Det är även viktigt att skolpersonal har kunskap om problematiken.

Svensk kommun dömd för diskriminering

Att frågan om könsstympning tas upp och angrips på rätt sätt är centralt. År 2010 dömdes Uppsala kommun i Sverige för att ha utsatt en flicka och hennes föräldrar för etnisk diskriminering, efter att en distriktsköterska anmält misstanke om könsstympning till Socialnämnden. Ärendet började med att flickan och hennes pappa var på ett rutinbesök på BVC. Pappan berättade då att flickan skulle resa utomlands med sin moster under sommaren för att besöka några släktingar. Distriktssköterskan misstänkte att flickan skulle könsstympas under resan och gjorde en anmälan till socialnämnden i Uppsala. Följden av socialtjänstens polisanmälan blev att flickan utan förvarning hämtades av polis i skolan och fördes till sjukhus där hon mot sin vilja tvingades genomgå en gynekologisk undersökning. Den visade att flickan inte blivit könsstympad och polisen lade därför ner sin förundersökning. Föräldrarna anmälde kommunens agerande till Ombudsmannen mot etniskt diskriminering, DO, som drev frågan vidare till Tingsrätten. Tingsrätten menade att enbart familjens etniska tillhörighet hade genomsyrat kommunens hela handläggning av ärendet och dömde Uppsala kommun att betala 60 000 kronor i skadestånd till familjen.

Mer resurser till utbildning efterfrågas

Jamila Said Musse

Organisationen Finnish League for Human Rights och Jamila Said Musse från Sverige arbetar båda med att utbilda yrkesgrupper om könsstympning, exempelvis socialsekreterare, poliser och vårdpersonal. De menar att det finns stort behov av kunskap, men enligt dem är det svårt att räcka till och få kontinuitet i kompetensen. Saido Mohamed menar att det behövs mycket mer resurser på området, både för förebyggande insatser och utbildning. Hon tycker att finska politiker måste ta sitt ansvar.

– Finland har haft en handlingsplan som sträcker sig år till 2016. När den går ut vet vi inte vad som kommer att hända. Men frågan måste prioriteras. Det räcker inte att vi, som enda organisationen, ska göra allt detta arbete i Finland, säger Saido Mohamed.

Jamila Said Musse har liknande erfarenheter.
– Myndigheterna måste ta frågan på högsta allvar och det måste bli tydligare vem som har huvudansvaret. Politikerna måste även driva på frågan globalt, säger hon.

Ida Måwe