"Journalister ska tåla mycket - men måste få skydd när det går för långt"
Rättsväsendet måste bli bättre på att skydda journalisterna. Och det behövs mer forskning om näthatet. Det var panelen enig om vid ett nordiskt seminarium om yttrandefrihet.
Är näthatet en hot mot yttrandefriheten? Det diskuterade finska och svenska journalister och en nordisk forskare vid ett seminarium på Finlandsinstitutet.
En av paneldeltagarna Eric Erfors, ledarskribent på Expressen, minns tiden före internet då mer eller mindre berusade läsare ringde på fredagseftermiddagen och skulle klaga på tidningen.
– Vid klockan 16:00 när de hade tagit första groggen så började samtalen komma. Och jag vet också en kollega som uppskattar nätet för nu slipper hon att få de där hemska breven till sin privata adress.
Men elaka brev eller läsare som tagit sig ett glas för mycket, är långt ifrån det som Eskilstuna-Kurirens redaktion utsätts för nu berättar chefredaktör Eva Burman.
– Det handlar inte om enskilda individer som hör av sig. Det är systematiserade trakasserier av en hel redaktion. Och jag märker ju att det får de som jobbar hos att må dåligt. Det är inte så att de tystnar. Men jag är helt övertygad om att de avhåller sig från att skriva vissa saker.
Förutom Eric Erfors och Eva Burman var grundlagsexpert Nils Funcke från Publicistklubben inbjuden och de finska kollegorna chefredaktör Erja Yläjärvi, Helsingin Sanomat, och Jessikka Aro, undersökande journalist från Yle. Från Norge deltog Ragnhild Mølster Nordicom som forskar bland annat kring näthat mot journalister i Norden. Samtalet leddes av Anu Koivunen, professor vid Institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet.
Proryska troll
De flesta i panelen har egen erfarenhet av trakasserier men den som blivit mest utsatt är Jessikka Aro. Hennes historia har blivit känd världen över. Den extrema hatkampanjen mot henne var en av de händelser som fick 22 finländska chefredaktörer att gå ut i ett gemensamt upprop mot oseriösa, främlingsfientliga och otillförlitliga medier, det de kallar för lögnmedier.
Jessikka Aro berättar att redan när hon började samla material för att göra reportage om prorysk propaganda så började en systematisk förföljelse av henne. Det dök upp fejkade artiklar där hon utmålades som Nato-agent. Det bildades hatgrupper. Hennes privata bilder användes i propagandasyften och man lyckades ta reda på att hon i unga år haft drogproblem och kallade henne knarklangare och hora.
– Det är som stalkning, en förföljelse som inte är fysisk men på nätet. Det som är positivt är att det nu finns lagstiftning om att också detta ska ses som stalkning, säger Jessika Aro.
I hennes fall pågår nu en polisutredning med de som misstänks ligga bakom trakasserierna.
Nordiska journalister trakasserade
Det som Jessika Aro råkat ut för är extremt och inte vardag för journalister, men många journalister i Norden upplever trakasserier. Det visar den sammanställning som Ragnhild Mølster har gjort från journalistförbunden i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Undersökningarna är gjorda på olika sätt vilket gör att det inte går att jämföra siffror, men det ger ändå en indikation på situationen i Norden.
I Norge svarar 34 procent att de har blivit trakasserade och 20 % har blivit utsatta för hot.
I Sverige har 41 procent upplevt trakasserier. I Danmark har nästan varannan svarat att de har upplevt hot. I Finland är det 16 procent. Undersökningarna visar också att trakasserier och hot sällan anmäls till polis och när det gör det så är det ofta som det lämnas utan åtgärd. Samma sak visas även i en undersökning från Nils Funcke, grundlagsexpert och styrelsemedlem från Publicistklubben, menar att journalister ska tåla en hel del.
– Vi måste ha, om inte elefanthud så i alla fall hästhud. Man måste tåla åtskilliga bett och mothugg. Det ligger i rollens natur, att man blir ifrågasatt. Men sedan finns det ju en gräns när det går över i regelrätt hot och sådant ska ju naturligtvis polisanmälas.
Erja Yläjärvi, redaktionschef Helsingin Sanomat, menar att dagens journalister blir utsatta i så många fler kanaler mot tidigare. Det är väldigt belastande.
– Det handlar inte bara om att någon ringer dig på natten. Du får textmeddelande, du får e-mail. Du får det på Facebook. Det är överallt. Du slipper det inte. Och samtidigt är sociala medier dina jobbverktyg. Du kan inte säga – jag orkar inte med sociala media.
Jessika Aro, säger att det här inte bara är en fråga för journalisterna. Det handlar om att hindra en kultur där det blir något accepterat att uttrycka sig hatfullt.
– Det finns människor som har som politiskt mål att sprida desinformation. För dem passar det bra att det blir en hatkultur. De har politiska motiv för det.
Erja Yläjärvi säger att det riktigt allvarliga är om det sprider sig en kultur av trakasserier och hat, och så blir det många som tystnar.
– Vi behöver personer som vi kan intervjua. Och om de inte vill prata längre då börjar det hota det demokratiska samhället.
Stort ansvar på rättsväsendet
Vad kan man då göra för att vända utvecklingen?
– Jag tror inte att vi behöver annan lagstiftning. Problemet är tillämpning. Svenska IT-poliser är inte speciellt många och de är inte specialutbildade. Det gäller ju för rättssamhället att stärka den kompetensen, säger Eric Erfors.
Nils Funcke är inne på samma linje, att det finns lagstiftning för att stävja olaga hot och hets men att rättsväsendet inte använder sig av det tillräckligt. Han hänvisar till en undersökning från BRÅ, Brottsförebyggande rådet, som visar att bara 4 procent av anmälningar ledde till vidare undersökningar. Svaren från de nordiska journalistförbundet visar att det sällan sker några anmälningar från journalister som känner sig hotade och trakasserade och de anmälningar som görs ofta inte leder till någon åtgärd.
- Som tur var har det börjat vissa polisgranskningar i Finland, säger Erja Yläjärvi.
Hon hoppas få se mer av det och hon hoppas också att det ska bli mer forskning om förhållandena för journalister.
– Som det nu är så vet vi ju inte så mycket, säger Erja Yläjärvi och får medhåll.
Forskaren Ragnhild Mølster skulle vilja fördjupa sig mer i förhållandena för journalister och ser gärna att journalistförbunden i de nordiska länderna i framtiden gör undersökningar som är jämförbara länderna emellan.
Seminariet anordnades av Finlandsinstitutet, Finlands ambassad i Stockholm, Publicistklubben och Norden i Fokus
Här finns seminariet filmat
https://www.youtube.com/watch?v=-s4H6M_G-xI&feature=youtu.be