På godset Fagervik i Finland föds en flicka som strax överges av sin mor, omhändertas hjälpligt av några stalldrängar och växer upp som en vilde i stallet bland  hästar och hundar som ett oskäligt djur intill sitt femte levnadsår. Flickan som kallas Ros upptäcks då av en av den svenska romantikens förgrundsgestalter författaren Carl Jonas Love Almqvist som inspirerad av Rousseau tar sig an den upphittade vilden. Så småningom skapar han en av den svenska litteraturens mest fängslande gestalter Tintomara med den androgyna Ros som förlaga. Så är fiktionen i Eva- Marie Liffners rika roman Lacrimosa som suveränt leker med arvet efter Almqvist och Tintomaragestalten ur Drottningens juvelsmycke. Liffner låter Ros föra ordet i romanen och berätta sin vindlande historia med romantikens alla filigranliknande utsirningar.  Hon kallas omväxlande för Ros, Rose och Mr Ross, uppträder än som man, än som kvinna likt Virginia Woolfs Orlandogestalt i ett ständigt spel med kön och identitet. I Stockholm där Ros hamnar upplever hon en skygg kärlekshistoria med den uppburna aktrisen Emilia Högqvist, riksbekant som kronprinsens älskarinna.  I handlingen figurerar en arsenikgrön sammetsklänning, en tårformad pärla, en silvervingad amorin, en begravning där kistan saknar botten och med lustfylld språklig elegans väver Eva-Marie Liffner sina många trådar till en skimrande gobeläng som talar om längtan bortom kön och konvention.

Med Lacrimosa har Eva-Marie Liffner förnyat den historiska romanen och med sitt suggestiva porträtt av Almqvist gett ett livfullt bidrag till diskussionen om författarens ansvar inför dem som porträtteras. Bakom historiens mask berättas med magisk närvaro om frihet och ansvar, kön och frigörelse på ett nyansrikt, sensuellt språk i en klarögd och virtuos pastisch som förenar nutid med dåtid.

Eva Ström