Susiluotos senaste bok Carmen är de stora känslornas poesi, dikt präglad av fina insikter och språklig suveränitet. Verket har lånat karaktärer och intrig av Georges Bizets opera, men miljön är ny. Det passionerade kärleksdramat har förflyttats till ett modernt köpcentrum, där väktare, lodisar och hemmamammor brister ut i sång.

Vem eller vad är Carmen, hon som gör männen galna av lust? I den här boken är hon en cyborg, tillverkad av plastbitar, metalldelar, artificiell hud, implantat och mikrochips. ”Men själen är en nyck”, står det iden inledande dikten, ”ett mänskligt misstag, som leder till smärta och döden.” Köpcentrets väktare Jose blir förhäxad av Carmen och överger sin gravida flickvän Mikaela. Men Carmen nöjer sig inte enbart med Jose, och dramat utmynnar i att han sticker kniven i magen på sin kvinna. Då blöder cyborgen och Jose känner lukten av ”hennes blod, hennes tjocka blod” . Vem eller vad är Carmen? Hon är mångskiktad, undflyr försöken att definiera henne, hon förblir en gåta.

Miljön som Susiluoto valt inbjuder till dramatiska kontraster. Reklam, paljetter och lösnaglar lyser grälla mot köpcentrets gråhet. Unga män och kvinnor vandrar i korridorerna på jakt efter kärlek, det luktar het asfalt och ruttnade sopor.

Till sina poetiska uttrycksmedel är Carmen mångdimensionell och konstfärdig. En del dikter följer opera-arians eller flamencons rytm, andra innehåller i väl avvägda proportioner skör lyrik och trotsig styrka. Andra är ”konstgjorda”, i den bemärkelsen att texten processats varv på varv genom en översättningsmaskin på nätet.

Användningen av internet, sökmaskinspoesin, alla slags semantiska lekar, försöket att fånga kaoset på pappret, är typiska drag i den nyaste finländska poesin. Betydelserna är i ständig rörelse, dikten utforskar snarare språket än erfarenheten. Carmen vittnar om att Susiluoto är mycket väl medveten om det som sker i dikten just nu, men hon följer inga modenycker utan tar i besittning exakt de medel hon behöver.

Jarmo Papinniemi