Glitterscenen

och flickan hon går i dansen

Söderströms 2009

Monika Fagerholms magnifikt rika roman Glitterscenen är en fristående fortsättning på den augustprisvinnande Den amerikanska flickan från 2004. I Glitterscenen, som utspelar sig över ett tidsspann från 1960-talet till 2012, förklaras och omvandlas händelser i Den amerikanska flickan. Trådarna - eller trasorna, för att använda en bild som förekommer genomgående i Glitterscenen - i berättelsen är många och med stor skicklighet sammanförda till en roman av det ovanligare slaget.

Trots kopplingarna till Den amerikanska flickan är ändå mittpunkt för Glitterscenen de unga kvinnorna Maj-Gun Maalamaa och Suzette Packlén, som inte förekommer i Den amerikanska flickan. Maj-Gun Maalamaa arbetar i kiosken i kommuncentrum, hon är överviktig och verkar ingenstans komma i sitt liv, hon pratar och hon pratar, hon berättar och hon berättar där hon sitter. Utanför sitt kioskliv arbetar hon på ett flertusensidigt romanprojekt, dömt att haverera. Maj-Gun har en speciell replikbok i vilken hon antecknar flitigt, men karakteristiskt nog är den replik som bäst kännetecknar henne själv "djiissuss". Till Maj-Gun Maalamaas kiosk anländer Suzette Packlén, storögd och vacker. Suzette bär på hemligheter. Hemligheter som handlar om bråd död, om äkta och falsk kärlek, om rädslor, utanförskap och ensamhet.

Romanens underrubrik anspelar på folksången med samma namn: Och flickan hon går i dansen. Folksången som struktur blir här en bild för hur den fagerholmska berättartekniken fungerar, den förvandlande upprepningen. I folksången upprepas strof efter strof refrängen, men den får hela tiden nya betydelser beroende på innehållet i strofernas övriga verser. Så fungerar också Monika Fagerholms berättande: berättelsen börjar och berättelsen slutar om och om igen. Berättelsen upprepar sig, men varje gång är någonting annorlunda. Ingenting är vad det var, hela tiden. Med det förändrande upprepandet som metod ger Fagerholm berättelsen ett helt annat uppdrag än att vara ett lineärt framåtskridande fordon som för läsaren från punkt a till punkt b och som fastslår vad som händer på riktigt och vem vi är på riktigt. Man kan också betrakta detta som ett slags etiskt ställningstagande: Fagerholm säger att vi visserligen är varelser som berättar oss själva, vår identitet är berättelsen om oss själva, men berättelsen om oss själva är både i tid och i språk hela tiden i förvandling.

Det som också förtjänar att uppmärksammas är Monika Fagerholms språk. Som ingen annan finlandssvensk prosaist tillåter sig Fagerholm att utnyttja de särdrag den svenska som talas i Finland har. Men det handlar inte om att återge ett visst språk i en viss miljö - det gör många författare i svenskfinland mer eller mindre framgångsrikt. Snarare är det frågan om att det fagerholmska språket - som i hög grad manifesterar sig i hennes sätt att bygga meningar - skapar verklighet. Den för många  finlandssvenskar så igenkänneliga Trakten där Den amerikanska flickan och Glitterscenen utspelar sig är också en språkvärld; en värld som inte avbildas med språk, utan skapas av språk. Språket är ett ställe - en trakt - i Fagerholms romaner, och det exeptionella är att det är ett så ovanligt och fascinerande ställe.

Allt det här kräver kanske ett annat slags inställning till läsning än den mera konventionella romankonsten. Ändå är inte Glitterscenen, liksom inte heller Den amerikanska flickan, en svår bok, vilket en del recensenter antytt. Tvärtom är den både spännande och tillgänglig för många olika slags läsningar. Man skall inte heller missledas att tro att Glitterscenen är vare sig språkligt eller innehållsligt på något sätt spretig eller osammanhållen. Det raka motsatta gäller. I satsbyggnad, i kommatering, i ordval, i detalj och i helhet är det frågan om en extrem noggranhet. Om man som läsare har öppenheten att acceptera den fagerholmska språkvärlden och den berättandets logik hon använder sig av befinner man sig mycket snabbt mitt i ett oerhört sug. Till suget i läsningen bidrar att Glitterscenen också är en thriller. Vem är Dödens ängel, egentligen? Och hela tiden: vad händer, vad har hänt - egentligen?

Monika Fagerholm är flerfaldigt prisbelönad i Finland och Sverige. Hennes romaner har bland annat översatts till finska, norska, danska, franska, engelska, tyska, holländska och ryska.

Peter Mickwitz