75. Ulf Kristersson (Svar på spørsmål)

Herr president! Jag vill börja med att ta fasta på det som jag tror att Jonas Gahr Støre både sa och menade: att vi i många stycken är helt överens. Det förringar inte att vi sedan röstade olika. Jag tycker nog att man kan göra det när man delvis tycker olika, som Mette Frederiksen sa. Men i de stora frågorna är vi överens. Vi är överens om att fördöma Hamas. Vi är överens om Israels sätt att försvara sig. Vi är överens om att det krävs humanitärt tillträde. Vi är överens om att man ska respektera humanitär rätt. Det är de stora sakerna. Där är vi överens. Sedan har vi av många olika skäl olika betoningar och olika historiska förankringar i den här frågan. En del av oss hade dessutom suttit dagen innan och diskuterat saken på Europeiska rådet. EU:s länder delade in sig i tre olika röstfraktioner i FN. Även i Europeiska rådet skulle jag säga att vi två gånger har visat att vi i grund och botten är överens. Frågan är: Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Jag tänker inte försöka lägga ut texten om den samlade konflikten i Mellanöstern. Jag konstaterar att det här startades av Hamas groteska angrepp på Israel, och detta tänker vi inte vika ifrån. Sedan ställer det en massa krav på hur Israel ska agera och även en massa krav på hur omvärlden ska agera. Men jag hör ändå nyanser, både här och ute på stan, både i Oslo och i Stockholm, som gör mig en smula orolig över hur väl man står upp för Israels rätt att försvara sig och hur väl man står upp för den lilla judiska minoriteten, och det gör mig allvarligt bekymrad. Sedan har jag mycket stor respekt för att det här är en fråga som har varit komplicerad och förfärlig i decennier. Den kommer vi inte att bli överens om i dess detaljer nu heller, tror jag. Det jag tar fasta på är att vi i den nordiska gemenskapen kan vara överens om de stora dragen, och det är gott så.