Litteraturpriset
Pristagare
Majgull Axelsson: Den jag aldrig var, 2004 (Prisma): Nomineret til Nordisk Råds Litteraturpris 2005
Majgull Axelsson, född 1947, debuterade 1994 med "Långt borta från Nifelheim, som blev hennes kritikerrosade genombrott. Romanen belönades med Augustpriset och har översatts till ett tjugotal språk.
"Den jag aldrig var" är en ny stor roman om skuld och försoning, om sökandet efter identitet, om kärlek och vänskap.
Romanen handlar om MaryMarie, som alltså har två namn i ett. Så är också intrigen konstruerad. "Den jag aldrig var" är två romaner som spelas ut mot varandra i en.
MaryMaries man, Sverker, är notoriskt otrogen. Vi ett besök hos en prostituerad kvinna knuffas han ut genom fönstret och bryter nacken. Han tvingas ligga i respirator år efter år eller också dör han när hustrun kopplar ur respiratorn. Vi vet inte ty Mary tycks fortsätta att plikttroget vårda honom och sin egen karriär medan en rasande Marie tar livet av honom och döms till fängelse för mord.
I hela sitt liv har MaryMarie haft två identiteter: Mary och Marie. När det ena jaget riskerar att tappa sin mask har hon kunnat byta till den andra. Hon har med stor möda försökt lägga sitt liv till rätta. Hon har klarat sin klassresa från utanförskap till chefredaktionen på en kvällstidning till att bli regeringsmedlem. Men bara hon blundar ser hon sin andra identitet: Och det är Maries, hon som har tagit det yttersta steget och mördat sin make och nu sitter inlåst i kvinnofängelset.
I detta raffinerade spel med dubbla identiteter lyckas Majgull Axelsson locka läsaren in i det existentiella och etiska dilemma som hon egentligen berättar om.
Sverker är en tilldragande man men han är narcissistisk och ett tomt skal. Det mesta han säger och skriver är floskler. Hans hustru har sedan länge genomskådat honom. Under vissa perioder reagerar hon genom att bli stum, hon är fysiskt oförmögen att tala. Det kan tolkas som både en provokation och en reaktion mot allt detta ytliga som strömmar mot henne från omgivningen. Särskilt provokativt är det naturligtvis om den som plötsligt tystnar är minister och inte svarar på några som helst frågor, när t ex folk från mediavärlden anser sig ha rätt att ställa henne till svars. Majgull Axelsson är väl förtrogen med mediavärlden; hon var själv under en lång period journalist. Så är hennes bok bland mycket annat en uppgörelse med en allt mer brutaliserad journalistik.
Ett annat viktigt tema i "Den jag aldrig var" är nåd och förlåtelse. Mary kan som statsråd benåda. Men när det gäller hennes man ska hon förlåta, och det förmår hon inte: "Kanske är förlåtelse ett löfte att inte minnas det man minns? Att inte sörja det man sörjer? Att inte avsky det man verkligen avskyr?"
I Majgull Axelssons roman är perspektiven på människans förmåga och oförmåga att leva ett helt och sammansatt liv många. Det som leder boken framåt och ger den ett närmast thrillerartat driv är ordet "om", berättelsens suggestiva motor. Frågan om vem MaryMarie verkligen är och vad som egentligen hänt gör romanen till en spännande och märklig läsupplevelse.
Max Lundgren
Ansvarlig webredaktør
2007-04-25