Litteraturpriset
Pristagare
Monika Fagerholm: Den amerikanska flickan, 2004 (Söderströms): Nomineret til Nordisk Råds Litteraturpris 2005
Efter två novellsamlingar kom Monika Fagerholms genombrott med romanen Underbara kvinnor vid vatten 1994. År 1998 utkom Fagerholms uppmärksammade roman Diva. Och nu, sex år senare, återkommer hon med den mångbottnade och rikt förgrenade romanen Den amerikanska flickan. Den amerikanska flickan är en första fristående del i romansviten Slutet på glitterscenen."Hon låg på träskets botten. Håret spretade kring huvudet i tjocka, långa slingor, som bläckfiskarmar, ögonen och munnen var stort uppsprärrade." Det är sent 60-tal och hon som ligger på träskets botten är Eddie de Wire, Eddie som i Trakten - en kustort utanför en större stad - kallas den amerikanska flickan. Hon ligger död på bottnen av Bule träsk och ingen vet hur det gått till, men alla har sina egna teorier.
Utgående från denna händelse öppnar sig Monika Fagerholms roman i en kalejdoskopisk mångfald av personer och händelser. Eddies död under oklara omständigheter finns ständigt i bakgrunden och är axeln kring vilken Den amerikanska flickan vrider sig. Men bokens egentliga huvudpersoner är Doris Flinkenberg och Sandra Wärn.
Sandra Wärn flyttar till Trakten tillsammans med sin pappa Ålänningen och sin mamma Lorelei Lindberg, till ett hus som Ålänningens bror Svarta fåret ritat. Sandra har tillbringat sin tidiga barndom i "jetsetlivet i alperna", och därför är huset som de flyttar till en blandning av alpvilla och hypermodernistisk 60-talsarkitektur.
Detta osannolika bygge ligger i vad som i Trakten kallas för Den dyigare delen av skogen - på en igenvuxen tomt vid ett grunt gyttjigt träsk. Huset är Ålänningens gåva till sin hustru Lorelei som är Kvinnan i hans liv: "Allt är ditt, Lorelei Lindberg. Bara ditt" säger han då han visar huset för henne, och det enda hon förmår sig svara är "fascinerande".
Lorelei Lindberg står inte ut länge vare sig i Den dyigare delen av skogen eller med Ålänningen och ger sig av. I den version Sandra berättar för Doris Flinkenberg är det Loreleis österrikiske älskare Heintz-Gurt som kommer efter Lorelei med helikopter från Den dyigare delen av skogen.
Doris är flickan som Sandra så småningom blir bästa vän med. (Ett av många viktiga teman i Den amerikanska flickan är vänskap. Villkorslös vänskap mellan unga flickor, och den dolda grymhet och tragik som kan finnas i sådan vänskap.) Doris blir för Sandra ett slags inkörsport i Trakten. Via henne kommer Sandra i kontakt med både dem som är fast bosatta i Trakten och dem som har sina sommarnöjen där.
Doris Flinkenberg har haft en svår barndom med föräldrar som misskött och misshandlat henne, men har blivit adopterad av kusinmamman. Kusinmamman är den duktiga och driftiga mamman i en av familjerna som bor i Trakten.
Den amerikanska flickan är också en berättelse om ensamhet och att bli övergiven, och det är på den punkten Sandra och Doris möts. Båda har de föräldrar som är frånvarande, och båda får, eller är tvungna att, leva ett självständigt liv där gränsen mellan saga och verklighet riskerar bli oklar, och där det ofta råder brist på ansvarstagande och i positiv mening krävande vuxna.
Sandra och Doris mer eller mindre bosätter sig i den vattentomma simbassängen i huset i Den dyigare delen av skogen, och snart börjar de intressera sig för den amerikanska flickan. De börjar leka en rollek där Sandra är den amerikanska flickan: hon klär sig i hennes kläder och sjunger hennes sånger.
De intresserar sig också för Eddies död och börjar göra undersökningar kring den. Här kommer det in ett drag av kriminalroman i Den amerikanska flickan. Gränsen mellan Sandras och Doris fantasilekar och de verkliga händelserna vid Bule träsk otydliggörs av Fagerholm på ett intrikat och skickligt sätt. Gång på gångs förleds läsaren att tro att det ligger dramatiska och invecklade orsaker och händelseförlopp bakom den mystiska döden. Och allt detta får hemska konskevenser: den fiktiva verklighet Sandra och Doris så levt sig in i förvandlas till grym och högst verklig tragedi då Doris begår självmord.
Det är inte helt lätt att i referatform återge en så mångförgrenad romanstruktur och berättelse som Den amerikanska flickan är. Ändå är det inte frågan om en invecklad och svår bok.
Fagerholm behärskar sina berättelser och sitt material suveränt. Boken är på en gång en givande läsutmaning och en makalös läsupplevelse. Till detta bidrar också språket i romanen. I Den amerikanska flickan befäster Fagerholm sin position som språkvirtuos. Det är ett träffsäkert, bångstyrigt, sprudlande och humorfyllt språk Monika Fagerholm uppfinner i sin bok.
Trots att Den amerikanska flickan är en berättelse om "bråd och ung död" och ensamhet och övergivenhet så är den ofta också väldigt humoristisk. Scenen där Sandras mamma Lorelei förs bort med helikopter av sin älskare Heinz-Gurt är till exempel helt obetalbar. Och om man sedan också noterar att det mitt i all denna berättartekniska, språkliga och tematiska rikedom finns en skickligt framtrollad stämning och skildring av tid och plats - 60- och 70-talen och den fiktiva men ändå så igenkännbara Trakten - så torde det stå klart för var och en att Den amerikanska flickan är en ovanlig roman.
Peter Mickwitz
Ansvarlig webredaktør
2007-04-25