EU-kommissionen har en vision om hur EU:s fiskeripolitik ska se ut år 2020 – fiskeindustrin är då ekonomiskt lönsam, det flagranta överfisket tillhör historien, fiskbestånd har återställts och fiskeripolitiken är billigare och enklare att förvalta. De nordiska länderna delar kommissionens framtidsvision och vill gärna bidra till att förverkliga den. Visionen ligger dock långt från dagens europeiska verklighet som präglas av överfiske, dålig ekonomi, överdimensionerade fiskeflottor, massiva subventioner och minskade fångster.

EU presenterade sin grönbok om revisionen av fiskeripolitiken i våras, och nu välkomnar kommissionen övriga intressenter att komma med kommentarer. Även Nordiska ministerrådet, de nordiska regeringarnas officiella samarbetsorgan, vill ge sin syn på grönboken. Därutöver utarbetar ministerrådet nu en översikt över nordiska fiskerilösningar som förhoppningsvis kan inspirera EU. Fiskeriförvaltningarna i de nordiska länderna är olika, men de bjuder på många goda lösningar. Det är också de nordiska ländernas topplaceringar i internationella jämförelser ett bevis på.

Ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet, med fokus på ekonomisk, är nyckelorden för vår nordiska syn på den framtida fiskeripolitiken. Det är speciellt inom tre områden som vi tror att EU kan dra nytta av de nordiska erfarenheterna.

Vi bör för det första få fungerande bestämmelser mot det enorma utkastet av fisk, för att förhindra en ytterligare utarmning av bestånden. Exempelvis har såväl Norge, Island som Färöarna infört utkastförbud. Det innebär i praktiken att all fångst ska landas, alltså tas i land. Danmark experimenterar i sin tur med videoövervakning på fiskebåtar. EU:s nuvarande regler ger fiskare en laglig rätt att dumpa fångsten överbord i och med landningsförbudet för icke-kvoterad fisk eller fisk som inte håller minimimåtten. Vi anser att även EU bör överväga förbud mot utkast.

För det andra har en rättighetsbaserad förvaltning, där den bärande principen är utdelning av rättigheter till fiskerierna, haft positiva effekter i Norden. Det kan gälla exempelvis mängden fisk man får fånga eller var man får fiska geografiskt. Bland annat var Island ett av de första länderna att införa individuella överförbara kvoter (ITQ) för yrkesfiskare medan Norge som första land i världen införde licenser för trålning. Utdelning av ITQ skapar utan tvivel det bästa ekonomiska grundlaget genom minskade kostnader för fångst, högre kvalitet och ökat produktvärde. I bästa fall kan fiskerier baserade på rättigheter ha en positiv effekt på anpassningen av fiskeflottor, återhämtning av fiskbestånden och den ekonomiska lönsamheten.

Den tredje aspekten vi vill lyfta fram är samförvaltning, vilket kort sagt innebär att fiskare får inflytande på beslutsprocesser. Ett exempel på samförvaltning är den roll som den norska fiskarorganisationen har då det gäller principer för utdelning av fångstkvoter till fiskeflottan, eller de danska skaldjursfiskarnas inflytande på den egna sektorn.

Ett utbrett problem därutöver är dagens massiva subsidier till fiskarkåren som också bidragit till krympande bestånd och en alltför stor fiskeflotta. Det slutliga målet bör vara att fiskerisektorn i EU ska klara sig utan direkta ekonomiska stöd. Revisionen av fiskeripolitiken bör dessutom resultera i en ökad regionalisering – alla beslut ska inte fattas centralt i Bryssel utan på nivåer där insikten om regionala förhållanden är större.

Samtidigt som vi vill lyfta fram vissa framgångsrika nordiska modeller så är vi medvetna om att förhållandena i länderna varierar, av historiska och samhällsmässiga orsaker. En lösning som fungerar i exempelvis ett nordiskt land fungerar inte nödvändigtvis i ett sydeuropeiskt land.

EU:s fiskeriansvariga ministrar träffas i Bryssel den 19 och 20 november för att bland annat diskutera den gemensamma fiskeripolitiken. Där kommer Sveriges jord- och skogsbruksminister Eskil Erlandsson, som leder mötet i och med Sveriges EU-ordförandeskap, även att ta upp de nordiska fiskerilösningarna.

EU:s reviderade fiskeripolitik ska enligt planerna träda i kraft år 2013. Fiskeripolitiken ska på lång sikt leda till ett hållbart europeiskt fiske – vi anser att EU bör ta lärdom av nordiska fiskerilösningar och därmed öka utsikterna för denna hållbara utveckling.

Halldór Ásgrímsson, generalsekreterare för Nordiska ministerrådet och tidigare isländsk statsminister.