På nyårsafton kan jag se tillbaka på ett hektiskt år som president för Nordiska rådet. Det har inneburit många resor till möten i hela Norden, men även till våra grannländer.
I år har jag därför hunnit med att besöka Sankt Petersburg, Syktyvkar, Chanty-Mansijsk och Vologda i Ryssland.

Om några av er inte omedelbart kan placera dessa städer på kartan, så vill jag medge att till exempel Chanty-Mansijsk också var okänt för mig före besöket i juni. Staden ligger på andra sidan av Uralbergen i Sibirien nära floden Ob.

Sibirien upplevs som kallt och fattigt, men Chanty-Mansijsk hade en värmebölja och var mer välmående än många andra städer på grund av olje- och gasfyndigheter i området.

Dubbelnamnet härstammar förresten från två finsk-ugriska folkslag i regionen som levde här innan ryssarna sökte sig österut för flera hundra år sedan. Det finns även finsk-ugriska folkslag i staden Syktyvkar i delrepubliken Komi på denna sida av Uralbergen.

Det är visserligen lärorikt att se nya delar av världen, men vilken är den politiska nyttan med nordisk kontakt med Ryssland? Jag ser den som mycket stor, även om jag vid några tillfällen även har deltagit vid mindre utvecklande möten.

Tänk dock på hur situationen såg ut för bara 18 år sedan. Då präglades norra Europa fortfarande av det kalla kriget. Varje år som går och varje kontakt som vi har över gränsen skjuter denna tid ännu längre bakåt.

Än i dag finns det ryska politiker som har präglats starkt av att ha växt upp i en tid med stor misstro mot vår del av världen samtidigt som det även finns folk i väst som tror att vi fortfarande har ett fientligt Sovjetunionen.

I USA finns det nu en ny generation som representeras av Obama, och även i Ryssland växer det fram en ny generation politiker som är sugna på att få flera kontakter till sina grannar - även här i Norden.

Vi ska inte vara naiva. Ryssland har fortfarande en bit att gå innan demokrati med gott om plats till mediefrihet och frivilligorganisationer är en självklarhet. Man bör dock komma ihåg att även om Ryssland som land är gammalt, så är det nya Ryssland efter Sovjetunionens fall bara i slutet av tonåren.

Nu senast i början på december deltog jag i ett möte i Vologda för politiker från de regionala parlamenten i nordvästra Ryssland som samlas i PANWR, the Parliamentary Association of Northwest Russia.

Under det senaste året har goda kontakter byggts ut mellan Nordiska rådet och parlamentarikerna från nordvästra Ryssland. Generellt sett handlar det om mer kontakt inom bland annat handel och turism mellan Norden och Ryssland.

Det finns emellertid plats för förbättringar. Nordiska och ryska politiker har ibland olika ståndpunkter, men ofta står vi inför någorlunda samma utmaningar. Detta gäller inte minst i den aktuella situationen med den ekonomiska krisen.

Ju mer de nordiska och ryska politikerna lär känna varandra, desto mer förstår vi att det finns mycket att hämta i dessa förbindelser.

Nordiska rådet har även kontakt med statsduman och federationsrådet i Moskva. De bjöd in till ett rundabordssamtal i Chanty-Mansijsk på andra sidan av Uralbergen.

Nästa år kommer Nordiska rådet att stå värd för ett liknande seminarium i Bergen. Temat kommer att vara energi och miljö. Även om Ryssland har mycket gas och olja, så kan de lära sig en del om bättre energieffektivitet.

Politiskt sett har signalerna från Ryssland under senare tid varit motsägande. Kritiska reaktioner har följt det senaste regionala valet när man valde in representanter från till exempel bara två partier i Moskva.

Samtidigt har president Medvedev kommit med flera utspel för att förnya det ryska samhället och skapa större öppenhet gentemot omvärlden. Han vill därför lossa på visumreglerna, så att det blir lättare att komma in i landet.

Framtiden kommer att utvisa om det kommer att komma en period med politiska förändringar efter den ekonomiska krisen, som med sjunkande råvarupriser har drabbat Ryssland mycket hårt. För nordiska politiker är det i alla fall en viktig period för att bygga ut kontakterna med ryska politiker.