När fyra tillväxtekonomier gick samman vid de internationella förhandlingarna om klimatförändringarna i Köpenhamn (COP15) och dramatiskt ändrade riktningen på förhandlingarna blev huvudparten av världen tagna på sängen. Vad var den här "BASIC"-alliansen som träffade ett avtal med USA om att upprätta the Copenhagen Accord? Och vilken roll skulle dessa mäktiga tillväxtländer spela i de framtida klimatförhandlingarna?

En ny rapport från Nordiska ministerrådet och Stockholm Environment Institute (SEI) dokumenterar hur Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika – fyra mycket olika länder med helt olika agendor – gjorde gemensam sak i och med att deras profil växer i FN och den globala ekonomin.

Rapporten – Together Alone: BASIC countries and the climate change conundrum – visar också att enskilda medlemmar i BASIC, i synnerhet Kina och Indien, har uppvisat en betydande vilja att kompromissa och ingå avtal som innebär att de tar på sig ett större ansvar.

– Många frågar sig vad vi gör med BASIC-länderna, hur vi involverar oss med dem. Det finns inget bra svar på det. Men man når dem inte genom att säga till dem att de inte gör tillräckligt, för de gör mycket mer än många utvecklade länder, säger Karl Hallding, huvudförfattare av rapporten och ordförande för SEI:s Kinagrupp.

Förståelse för tillväxtnationers klimatdiplomati

 – Det här är den mest omfattande analysen av BASIC som någonsin skrivits, säger Bo Kjellén, tidigare chefsförhandlare för klimatfrågor för Sverige och expert på global klimatdiplomati.

– Rapporten ger en sofistikerad, nyanserad förståelse för BASIC som kan hjälpa internationella förhandlare att övervinna olikheter och bryta dödlägen, tillägger han.

Andra klimatexperter håller med:

– Genom att gräva djupt i den så kallade BASIC-alliansen och den unika inrikes- och utrikespolitiska situationen i de respektive länderna bidrar denna rapport till ett konstruktivt engagemang mellan BASIC-länderna och resten av världen, enligt medlemmar i rapportens granskningspanel.

Mot COP 17 i Durban och ännu längre

I sikte mot COP17 i Durban och ännu längre fram i tiden tror författarna att BASIC-länderna snarare än att agera som "ett nära sammansvetsat förhandlingsblock" med en enad förhandlingsposition – vilket inte har varit det mönster man sett hittills – kommer att fokusera på ett antal "grundläggande frågor”.

Enligt rapporten verkar BASIC-samarbetet idag på ad hoc-basis för att uppnå strategiska mål.

–  Så småningom kan BASIC komma att sakta försvinna, efter att ha uppfyllt sitt syfte, säger medförfattaren Aaron Atteridge, också forskare på SEI.

– Men det verkar mer troligt att alliansen ger ett "brandväggsskydd" när länderna känner sig attackerade av de industrialiserade länderna, som de gjorde i Köpenhamn. I bästa fall skulle det kunna fungera som ett forum för konstruktiv dialog, sammanfattar han.

Om författarna och rapporten
Together Alone: BASIC countries and the climate change conundrum är skriven av Karl Hallding, Marie Olsson, Aaron Atteridge, Marcus Carson och Mikael Román från Stockholm Environment Institute samt Antto Vihma från Utrikespolitiska institutet i Finland. Forskningen har utförts i samarbete med den nordiska arbetsgruppen för globala klimatförhandlingar (NOAK), under Nordiska ministerrådet, som har samfinansierat forskningen.

Michael Funch
Telefon +45 33960332
E-post mifu@norden.org

Outi Leskelä
Telefon +358 40 154 9701
E-post outi.leskela@ymparisto.fi

Ylva Rylander – press- och kommunikationsrådgivare, Stockholm Environment Institute (Europeiska media)

ylva.rylander@sei-international.org +46 73 150 3384