Experter ser det nordisk-baltiska försvarssamarbetet ur en global synvinkel

(Se också den Nordiska Årsboken 2009: En for alle, alle for en - nyt nordisk forsvarssamarbejde)

Edward Lucas, korrespondent på The Economist i Centraleuropa och Östeuropa målade upp en bild av NATO som en allians drabbad av inre stridigheter och alltför upptagen av Afghanistan för att kunna erbjuda några säkerhetsgarantier åt de baltiska staterna. Lucas uttryckte också stor oro över de nuvarande ryska ledarnas agerande i Georgien, transaktionerna mellan Frankrike och Kreml och toppmötet i Bukarest, som i hans ögon var ett misslyckande.

Enligt Lucas vore ett närmare samarbete med de nordiska länderna en möjlighet för att förbättra säkerheten i de baltiska staterna, men han anser samtidigt inte att detta är realistiskt.

Generalmajor Karlis Neretnieks, som är forskarkollega till honom på Totalförsvarets forskningsinstitut samt Institute for Security and Development Policy instämde i Lucas kritik av NATO:s förmåga och sade att de baltiska staterna inte kan öka sitt beroende av de nordiska länderna. Norge forkuserar främst på krisreglering och sjösäkerhet på Barents hav samt förhoppningar om samarbete med USA; Sverige och Danmark har valt att delta i försvarsinsatser utomlands som i Afghanistan, sade Neretnieks om de nordiska arméernas beredskap. Generalmajoren tillade att Finland har förbundit sig till militärt självförsvar i högre grad än något annat land i Norden.

Utöver de olika nivåerna av beredskap hos arméerna noterade generalmajoren att de nordiska länderna skulle kunna veta mer om de baltiska stateras försvarsförmåga och samarbeta mer med Estalnd, Lettland och Litauen.

Att försvara grannarna om det behövs

Samtidigt hade experterna som deltog i diskussionerna höga tankar om den resolution som antogs av Sverige förra året om att landet skulle försvara de baltiska staterna vid ett eventuellt anfall. Generalmajor Neretnieks anser att sådana militära ingripanden bör ske inom ramen för en större operation eftersom regionalt samarbete från de nordiska ländernas sida inte skulle räcka – Europeiska unionen eller NATO behövs som partner. Danmarks ambassadör i Estland Uffe Baslev, som observerade diskussionerna bland experterna, instämde också i att man bör se det nya försvarssamarbetet med de nordiska länderna ur ett globalt perspektiv, i samarbete med andra demokratiska länder.

Direktören på 1:a divisionen på avdelningen för politisk planering på utrikesministeriet i Estland Margus Kolga var inte enig med den allvarliga kritik som Lucas uttryckte, men han medgav att artikel 5 i alliansen borde vara mer synlig, liksom organiseringen av den militära utbildningen i de baltiska staterna. Kolga betonade dock att Estland inte har något alternativ till NATO:s skydd.

Två tillfällen anordnades i Tallinn på International Centre for Defence Studies initiativ varvid experter introducerade och analyserade den så kallade Stoltenbergrapporten. Det första av dessa tillfällen, ett seminarium som introducerade rapporten, organiserades i samarbete med Nordiska ministerrådets kontor i Estland och var ett startskott inför nästa evenemang, som Lucas och Neretnieks deltog i. Margus Kolga från estniska utrikesministeriet deltog i båda seminarierna.

Stora försvarsutgifter

"I en tid då försvarsutgifterna för avancerad teknologi ökar med blixtens hastighet måste vi ta i beaktande att det finns en risk för att våra enheter är för små och att effektiviteten kommer att minska till kritiska nivåer," sade Sverre Jervell, specialrådgivare vid Norges utrikesdepartement och medförfattare till Stoltenbergrapporten, när han talade om hur viktigt detta dokument är i Tallinn. Jervell tog upp ubåtar som ett exempel. De är så dyra att det vore vettigare att bilda en gemensam enhet.

Jervell beskrev de förslag som ges i rapporten som svaret på regionaliseringen, som är på frammarsch i hela världen. Möjligheten att inleda ett sådant samarbete uppkom efter kalla krigets slut. Sverige och Finland beslutade sig för att inte gå med i NATO av historiska skäl. Jervell påminde alla om att det är många länder som inte är med i NATO, men som ändå är positiva till det. Det finns också länder som inte är med i Europeiska unionen men som har ett nära samarbete med den, såsom EFTA-medlemmen Norge.

Stoltenbergrapporten innehåller 13 förslag på hur dom nordiska länderna kan göra sitt försvarssamarbete mer effektivt. I rapporten Iyfter man även fram förslag på en nordisk stabiliseringsenhet, en amfibieenhet, anfallsstyrkor och övervakningssystem till havs, krisreglering samt en enhet för utredning av krigsbrott.