Ja till gemensam nordisk e-legitimation
Nordiska rådet beslutade i dag att de vill ha en gemensam elektronisk legitimation, ett e-id, i Norden. E-id är en nyckel till banktjänster, arbete, studier och handel över gränserna och kan relativt enkelt anpassas till att gälla i hela Norden ifall den politiska viljan finns. Och den finns, enligt Henriksson.
– Finlands statsminister Juha Sipilä gav ett tydligt svar. Han svarade: ”Ja, regeringen kommer att gå vidare med det här och det är ett löfte till de nordiska invånarna.” Vi har alla möjligheter att visa att vi kan vara först med att skapa en gemensam elektronisk legitimation för alla i Norden, säger Henriksson.
Nordiska rådet vill göra det lättare att bo, studera och bedriva näringsverksamhet över gränserna i Norden. Användningen av e-id över nationsgränserna kräver inte att personnumret är detsamma i hela Norden. Det enda som krävs är att medborgarens identitet kan knytas till offentliga grunddata som varje land har om medborgaren.
Sådana grunddata finns till exempel i befolkningsregistret samt i registren för sjukpenning, arbetslöshetsersättning och pensioner. E-id kan således beskrivas som en nyckel som kan låsa upp dörrar som är stängda om du inte har personnummer i det land du vistas i.
Ömsesidigt erkännande av e-legitimation i Norden
Nordiska rådet lägger fram följande förslag till de nordiska regeringarna:
• att införa ömsesidigt erkännande av e-legitimation i Norden
• att införa ömsesidigt erkännande av legitimation som utfärdas av respektive lands folkbokföring
• att säkerställa att de nordiska ländernas e-legitimation och e-signatursystem erkänns i Norden med kompatibla system inom alla sektorer så att den enskilda nordiska medborgaren inte upplever problem med att legitimera sig till vardags i Norden.
Utskottet föreslår också ett rundabordssamtal som arrangeras i samarbete med Nordiska ministerrådet där banker och näringslivsrepresentanter bjuds in för att diskutera användningen av personnummer som ett villkor för att ingå avtal samt för att diskutera ett smidigt genomförande av en gemensam nordisk e-legitimation.
Enkel och billig lösning
Om man skulle införa gemensamma personnummer i Norden skulle det leda till höga kostnader och mycket arbete eftersom länderna har olika IKT-system som i så fall skulle behöva samordnas. Därför är det mycket enklare och billigare att samordna utvecklingen av e-id i Norden med målet att ha ett gemensamt e-id än att utveckla ett gemensamt personnummersystem.
Det är till exempel inte nödvändigt att skapa nya e-id som är gemensamma för Norden – vi kan använda dem vi redan har i dag i de enskilda länderna. I EU:s förordning om e-id och elektroniska tjänster konstateras redan i dag att länderna ska acceptera e-id utfärdade i andra EU-länder på samma sätt som dem man själv utfärdar. Det har också utförts pilotstudier mellan Norge och Sverige som varit framgångsrika.
Vad är e-id?
E-id kan beskrivas som en nyckel som kan låsa upp dörrar som är stängda om du inte har personnummer i det land du vistas i.
E-id används redan i dag, bland annat som legitimation i bankärenden och som ingång till offentliga tjänster. E-id är en nyckel till banktjänster, arbete, studier och handel över gränserna och kan relativt enkelt anpassas till att gälla i hela Norden.
– Vi har några av de bästa lösningarna i världen, och om vi arbetar tillsammans kan vi också få världens bästa system över nationsgränserna, säger Tor Alvik, chef för Direktoratet för förvaltning och IKT i Norge.
Från förslag om nordiskt medborgarskap till e-id
Det ursprungliga förslaget från Mittengruppen i Nordiska rådet om nordiskt medborgarskap eller gemensamt nordiskt personnummer har fått stor uppmärksamhet i år.
Kan ta några år
Anna-Maja Henriksson säger att det är svårt att ge någon exakt tidpunkt för när ett gemensamt nordiskt e-id blir verklighet, men hon hoppas att Nordiska rådet kan träffas om ett par år och bocka av förslaget som genomfört.
– Jag kommer att hålla koll på regeringarna, för vi vill visa att Norden ligger i framkant när det gäller samhällsutveckling. Och då måste vi visa att vi kan gå från ord till handling. Vi måste visa att det som beslutas i Nordiska rådet har betydelse för människors vardag.
