Nordiska rådets arbetsspråk väcker debatt

Förslaget var att finskan och isländskan skulle ha gjorts till arbetsspråk inom Nordiska rådet, vid sidan av de skandinaviska språken. Kompromissen i förslaget gick ut på att alla åtgärder med ekonomiska konsekvenser skulle genomföras först vid en senare tidpunkt.

I slutändan är det Nordiska rådets session i Helsingfors i oktober-november som fattar definitivt beslut utifrån det förslag som presidiet lägger fram.

Ärendet har varit på en remissrunda hos de nationella delegationerna och i Nordiska rådets utskott för kunskap och kultur, vilket utmynnade i ett förslag som skulle förbättra finskans och isländskans ställning, men som inte skulle göra dem till officiella arbetsspråk. Det förslaget upplevde de finländska och isländska delegationerna som otillräckligt.

Starka reaktioner

Presidiets nej till de två delegationernas förslag på onsdagen väckte starka känslor, bland annat i den finländska delegationen. Delegationens vice ordförande Maarit Feldt-Ranta reagerade särskilt starkt på att Nordiska rådets president, Britt Lundberg från Åland, inte röstade med det finländsk/isländska förslaget utan för ett annat kompromissförslag.

- Jag är verkligen besviken. Vi kunde inte drömma om att Lundberg skulle vända sig mot Finlands riksdag efter att vi hade kört fram henne som president till Nordiska rådet. Lundbergs agerande är verkligen beklagligt och främjar inte språkklimatet varken i rådet eller i Finland, sade Maarit Feldt Ranta.

Lundberg: Jag röstade inte emot något språk

Britt Lundberg beklagar att beslutet i presidiet lett till så starka reaktioner, men betonar att hon inte röstat emot finskan, utan för ett förslag som ska ge mer finska och isländska i Nordiska rådet. Lundberg röstade för ett kompromissförslag som innebär mera översättning till finska och isländska jämfört med tidigare, bland annat när det gäller mötesprotokoll.  Dessutom ska alla medlemmar i Nordiska rådet ha rätt att lämna in så kallade medlemsförslag (motioner) på sitt eget modersmål.

Britt Lundberg säger att hon är realist och insåg att det förslag som den finländska och isländska delegationen lade fram inte skulle få en majoritet bakom sig vid Nordiska rådets session, där hela rådet får ta ställning till frågan.

- Hade det förslaget godkänts i presidiet och gått till sessionen skulle det sannolikt ha röstats ner där. Det hade inneburit att det förslag som jag röstade på och som väsentligt förbättrar finskans och isländskans ställning inte skulle ha behandlats på sessionen och därmed helt gått i graven - och risken var att vi inte hade fått någon förbättring alls för språken. Nu har vi ändå möjlighet att få en förbättring. Jag röstade alltså inte emot något språk, utan för finskan och isländskan. Som ordförande är det mitt ansvar att föreslå skrivningar som har förutsättning att få majoritet på sessionen.

Obesvarade frågor

Britt Lundberg säger att hon har stor förståelse för att frågan väcker känslor och betonar att hon hela året arbetat för att förbättra finskans och isländskans ställning.

Men hon säger också att det finns en hel del obesvarade frågor kring konsekvenserna av att ge finskan och isländskan samma ställning som skandinaviskan.

- I nuläget vet vi inte vad det i praktiken innebär om vi utökar antalet officiella arbetsspråk i Nordiska rådet. Betyder det till exempel att alla de anställda på rådets sekretariat i fortsättningen måste behärska såväl ett skandinaviskt språk som finska och isländska?

Idag krävs muntliga och skriftliga kunskaper i ett skandinaviskt språk av de anställda på Nordiska rådets sekretariat, och samma språkpolicy tillämpas inom Nordiska ministerrådet. Arbetsspråken är fastslagna i Nordiska rådets arbetsordning.