Salutorget i Helsingfors i huvudstadens hjärta är en verklig idyll en vacker vårdag. Men när man en dag i början av maj stod på kajen vid torget och vände sig mot presidentslottet fastnade blicken oundvikligen vid kabelskåpet vid kajkanten. Någon hade med tuschpenna klottrat dit ett budskap som med två ord sa allt om hur något fundamentalt har förändrats i den lugna republiken Finland.

”Döda Thors” stod det på kabelskåpet, en typ av budskap som man tidigare inte brukade se klottrad ute på stan.

Astrid Thors är den minister som är ansvarig för invandring, och är representant för Svenska folkpartiet. Denna kombination av ansvar för invandring och att tillhöra en språklig minoritet verkar släppa loss mörka krafter i huvudet på vissa människor.

Under vårvintern var det till exempel en person som ställde upp som kandidat för Sannfinländarna i kommunalvalet som hade startat en Facebook-grupp med följande namn: ”Jag är beredd att sitta inne några år för mordet på Astrid Thors”. Hotelser har lett till polisutredningar, men tonen har inte ändrats nämnvärt för det. Det är lika lätt att hitta mycket grova rasistiska och hotfulla texter på Internet.

Internet som forum för invandringskritiska åsikter

En förklaring till den häftiga förändringen av tonen i invandringsdebatten i Finland hittar man också just på Internet, där främlingshatet frodas på diskussionsforumen. Den som försvarar invandring och skriver under med sitt eget namn får vara beredd på att överösas med en störtsjö av alltifrån förolämpande meddelanden till hotelser från anonyma personer. De har lett till att många blivit mindre villiga att delta offentligt i debatten över huvud taget.

På nätet kan även en liten grupp få sin röst hörd, om den är aktiv och aggressiv. Bland grupperna finns det dock även organiserade invandringskritiska forum som har som mål att påverka politiskt och som uppträder i eget namn, där det framförs sakliga argument.

Under valen har populariteten hos den här typen av rörelser hittills aldrig mätts, eftersom det handlar om en ny företeelse, i alla fall i den här omfattningen. Ändå är det någonting i den allmänna attityden i landet och tonen i den offentliga debatten som redan har förändrats.

I mars publicerade Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat en opinionsundersökning enligt vilken 60 procent av finländarna angav att de ansåg att man inte bör öka invandringen. Det är en betydligt större andel än tidigare. Innan dess hade en mer välvillig inställning till invandring varit en växande trend.

Asyllagarna skärps

Även riksdagen har reagerat. En lagändring har genomförts för att minska antalet asylsökande till Finland genom ålderstester och en skärpning av bestämmelserna för rätten till familjeåterförening. Många politiker har ändrat sina uttalanden i enlighet med de senaste gallupundersökningarna och lagt sig till med invandrarfientliga undertoner.

Det största undantaget i motsatt riktning är utrikesminister Alexander Stubb, vars intervju i Helsingin Sanomat i mars var en protest mot det ändrade åsiktsklimatet: "Under senare tid har jag sett alltför få människor som säger att invandring är något bra för Finland", uttryckte han och sade att han anser att den rådande invandringskritiska debatten är motbjudande.

Andelen personer med invandrarbakgrund är cirka 2,5 procent av befolkningen. Andelen har ökat i Finland men är fortfarande mycket mindre än i Sverige, Norge och Danmark. I debatten har olika parter kommit med motsägelsefulla tolkningar av i synnerhet statistiken som berör asylsökande. Minister Astrid Thors försäkrade i maj inför riksdagen att antalet asylsökande har minskat avsevärt i år och är betydligt färre än i de nordiska grannländerna.

Den tydligaste förklaringen till denna kritiska debattvåg just nu hittar man i finanskrisen, som har lett till en ökad arbetslöshet och varit en prövning för de offentliga finanserna. Under den högkonjunktur som rådde före krisen var detta en i högsta grad marginell fråga. Det är dock inte säkert om frågan kommer att hålla sig lika högaktuell fram till valet nästa vår: i början av sommaren var ämnet inte längre lika framträdande som under vintern.

Populistiskt parti drar fördel av EU-motståndet

Den mest kända populisten inom politiken i Finland, det vill säga Sannfinländarnas partiledare Timo Soini, drar inte nytta av invandringspolitiken i någon större utsträckning. Han har snarare fått ta avstånd från överdrifter från vissa partianhängares sida.

Tydligt invandringskritiska personer har emellertid anslutit sig till Sannfinländarna, och i samband med nästa val kan man förmoda att de kommer att bli mer framträdande inom partiet. Nomineringen av kandidater pekar i alla fall starkt i den riktningen. Om rösterna inte splittras av att en ny grupp som nästan helt fokuserar på detta tema också siktar på valet med en egen lista.

Soini har skickligt byggt upp en politisk grund som har alla möjligheter att lyfta Sannfinländarna från den nuvarande ställningen som småparti till en medelstor grupp. Han har nu fått överraskande draghjälp från Grekland.

Man har inte haft något betydande populistiskt parti i Finland sedan 1970-talet, då Finlands Landsbygds Parti och dess ledare Veikko Vennamo lyckades profetera på den tidens våg av proteströster. Partiet upplöstes och slogs i spillror kort därefter, och de som blev kvar bildade det sannfinländska partiet. Soini har återfört en nästan försvunnen tradition till rampljuset.

En stor del av den nya framgången kan tillskrivas Soini som person: han är en verbal begåvning inom politiken, vars uttalanden ofta lever vidare. Det är knappast heller en slump att han enträget har satt sig in i populismens strukturer.

Soinis politiska linje har framför allt varit fokuserad på EU-kritik och att skälla på ”överheten”. Krisen i Grekland och ett euroområde i gungning har kommit som ett skänk från ovan för Sannfinländarna. Om det fortsätter så här kommer vi att få en ännu starkare populistisk rörelse inom politiken, inom vilken det EU-motstånd som Soini representerar förenas med en allt tydligare invanringskritisk linje.

Just nu rör sig partiets popularitet i gallupundersökningarna kring knappa tio procent. I förra valet var siffran omkring fyra procent. På mer vardaglig nivå är sannfinländarnas problem all personifiering kring partiledaren Soini, som för närvarande representerar sitt parti även i Europaparlamentet och tillbringar mycket tid utanför landet. Efter valet till riksdagen kommer han att återvända till politiken i Finland.

Byte av statsminister

Det är fortfarande för tidigt att säga särskilt mycket om uppställningen inför valet till riksdagen. Mycket hinner fortfarande ändras inom politiken, eftersom även statsministern ska bytas ut. Matti Vanhanen lämnar inom kort sitt uppdrag som ordförande för Centern. Strax därefter väntas han även ge upp posten som statsminister till förmån för den nya ordföranden.

Centerns partistämma, då en ny partiledning väljs, hålls den 12 juni. Det finns fyra kandidater, och de starkaste förhandsfavoriterna verkar vara kommunminister Mari Kiviniemi och näringslivsminister Mauri Pekkarinen. Den politiska veteranen, utrikeshandelsminister Paavo Väyrynen, har legat på tredje plats i opinionsmätningarna. Valet mellan Kiviniemi och Pekkarinen eller Väyrynen skulle samtidigt vara ett val mellan en relativt ung kvinna som representerar partiets moderna falang och en äldre man som står för en mer traditionell linje.

Om det av djupa inre svårigheter drabbade centerpartiet förlorar valet kommer det endast att återstå ungefär ett halvår av statsministerperioden. Valet av ny partiledare hinner dock i vilket fall som helst påverka inrikespolitiken mycket.

Innehållet i artikeln står för skribentens egen räkning