Dokumentåtgärder

Markku Heikkilä

Finland vänder blicken mot norr

Toppmöte för de arktiska länderna i Lappland, Europeiska unionens arktiska informationscentral i Rovaniemi, huvudkonsulat i Murmansk – dessa är några av de nya målen för Finlands utrikespolitik. Helsingfors har fått upp ögonen för det arktiska och därmed har landets traditionella utrikespolitiska fokus utvidgats med en synlig nordlig horisont.

2010-11-29

Mandatperioden för Finlands nuvarande regering är inne på slutrakan. Riksdagsvalet äger rum i april och det politiska livet präglas av en allt större nervositet. Det traditionella mönstret håller på att rubbas rejält. Det populistiska sannfinländska partiet har enligt enkäter ökat sitt stöd till så mycket som 15 procent. I den nuvarande riksdagen har det ett stöd på cirka 4 procent.

Operationerna för att rädda euroområdets krisländer Grekland och Irland har stått Finland dyrt och på det politiska planet står de framför allt regeringspartierna dyrt. Stora bidragsbelopp till utlandet fungerar inte som valfläsk precis. Stark EU-kritik hör till sannfinländarnas centrala budskap.

Det nya läget kommer ofrånkomligen att sätta sina spår på valkampanjen, men ingen kan ännu säga exakt hur detta kommer att ta sig uttryck. Än så länge ser det åtminstone ut att inte bli ett val med Nato i fokus – vilket man tidigare trodde. Debatten om Finlands medlemskap i försvarsalliansen har så gott som ebbat ut. Det lyfts inte fram några nya utrikespolitiska åtaganden, eftersom man får kämpa för att uppfylla de nuvarande.

Ryssland sätter fart

Däremot har man börjat fråga sig i Finland – och inte bara som ett skämt – vilket land som när allt kommer omkring först blir medlem i Nato: Finland eller Ryssland? Efter Natos toppmöte i Lissabon i november har de finska utrikespolitiska aktörerna gnuggat sina händer av belåtenhet: Ju bättre relationer Ryssland har med såväl Nato som EU, desto mer gagnar det även Finland.

Denna utveckling passar väl ihop med att man i Finland på senare tid har varit till och med mer aktiva än normalt när det gäller relationerna till Ryssland. Besöken på hög nivå har följt på varandra och ländernas ledare förefaller ha en bra personlig relation. Handeln rullar på igen, det årliga antalet beviljade visum närmar sig en miljon och snart öppnas en ny snabb tågförbindelse mellan Helsingfors och S:t Petersburg.

Finland har vidtagit ett antal olika åtgärder för att förbättra relationerna mellan EU och Ryssland. De största konkreta målen är frihandel, det vill säga att Ryssland ska bli medlem i WTO, och visumfrihet mellan Ryssland och EU. I synnerhet utrikesminister Alexander Stubb har ofta tagit upp visumfriheten, men det finns många praktiska frågor kvar att lösa.

Inom utrikespolitiken fortgår dock många saker liksom av egen tyngd och när valet närmar sig är det få som vill ta några nya stora initiativ. Debatten om en förstärkt nordisk utrikes- och säkerhetspolitik har inte riktigt tagit fart. Ännu mer i skymundan är FN, trots att Finland aktivt strävar efter att bli medlem i säkerhetsrådet åren 2013–14.

EU-debatten i Finland har bland såväl medborgarna som politikerna nästan helt präglats av krisen i euroområdet, av diskussioner om Finlands ansvar och kostnader. Saken framhävs ytterligare av att den finske ekonomikommissionären Olli Rehn står i fokus för allt detta inom unionen. Det att debatten går så het hänger i hög grad samman just med det inrikespolitiska tryck som valet orsakar. Även oron över konsekvenserna om krisen inom euroområdet inte kan stävjas spelar in.

Ny arktisk utrikespolitik

Finlands utrikespolitik har på senare tid börjat se sig om efter en egen ny spjutspets i norr. Detta har varit en snabb rörelse av förändring. Utrikesminister Stubb meddelade för ett drygt år sedan, i september 2009, att Finland ska utarbeta en speciell arktisk strategi. Den blev klar redan i juni 2010.

Det allmänna målet är att Finland ska bli ledande arktisk aktör inom EU. Därmed tar Finland på sig en roll som tydligt har erbjudits landet. Exempelvis Europaparlamentets vice talman, brittiska Diana Wallis, med ett intresse för arktiska frågor, har uppmuntrat Finland att bli EU:s fanbärare på de arktiska områdena. Utrikesministeriet har tagit till sig tanken med entusiasm.

Ett av de centrala målen i den nya strategin är att ge Arktiska rådet, som består av åtta länder, en klart starkare roll. Detta hänger samman med målet att EU-kommissionen ska bli permanent observatör i rådet. Frågan har visat sig överraskande svår att lösa, eftersom det inte alls är alla av rådets nuvarande medlemmar som stödjer detta förslag.

Finland har också föreslagit att Arktiska rådet ska arrangera ett toppmöte för att lyfta rådets profil. Avsikten är att bjuda in USA:s, Rysslands och de övriga arktiska ländernas ledare. Utrikesminister Stubbs ursprungliga tanke var att arrangera mötet redan nästa sommar i Rovaniemi i Lappland, men åtminstone tidtabellen måste justeras – och inget egentligt beslut har fattats om saken. Danmark är ordförande för Arktiska rådet fram till våren och därefter tar Sverige över i två år, men toppmötet är Finlands initiativ.

Bättre vind i seglen har initiativet om att inrätta Europeiska unionens arktiska informationscentral i Finland, i anslutning till Lapplands universitets arktiska center i Rovaniemi. Ärendet har behandlats såväl i Europaparlamentet som i EU-kommissionen, men några egentliga beslut har hittills inte fattats inom unionen.

Ett tredje konkret förslag i strategin är att Finlands konsulat i Murmansk, som nu lyder under huvudkonsulatet i S:t Petersburg, ska få status som huvudkonsulat. Målet med detta är att höja Finlands profil vid sidan av Norges närvaro i Murmansk och därigenom även hjälpa den finska industrin att bättre kunna utnyttja möjligheterna som finns framför allt på den ryska sidan av Barentsområdet.

Det nationella intresset bidrar

De arktiska områdenas globala betydelse ökar nu snabbt. Kuststaterna i området ser ut att ligga i framkant här, och Finland hör inte till dem. Därför strävar Finland nu efter att på andra sätt inta en viktig position på området.

En del av denna debatt i Finland handlar om hur man skulle kunna förbättra trafikförbindelserna till Ishavet. Man skissar på nya järnvägsförbindelser såväl till Kolahalvön som mot Kirkenes och Tromsö, men det lär ta länge innan dessa planer blir verklighet.

Det arktiska dyker numera upp titt som tätt i tal som hålls av Finlands viktigaste utrikespolitiska aktörer: presidenten, statsministern och utrikesministern. President Tarja Halonen arrangerade i slutet av november ett särskilt arktiskt forum, som var en offentlig diskussion med stor synlighet. Utrikesminister Stubb har för sin del föreslagit ett arktiskt partnerskap mellan Finland och Ryssland.

För bara några år sedan fick man leta med ljus och lykta efter dylika prioriteringar. Dock ligger det tidigare aktivitet i bakgrunden för denna utveckling. För drygt tio år sedaarn tog Finland initiativ till att inrätta en politik för den nordliga dimensionen i EU och för cirka tjugo år sedan var Finland drivande kraft bakom de arktiska områdenas samarbete som senare resulterade i att Arktiska rådet grundades.

Innehållet i artikeln står för skribentens egen räkning

Kontakt

Michael Funch
E-post:

Sök i Analys Norden