Dokumentåtgärder

Tidigmodern tid: två nordiska stater (ca 1500-1800)

Kalmarunionen föll sönder och de två nya staterna, Danmark-Norge och Sverige, gjorde sitt bästa för att krossa varandra i ständiga krig och bli Nordens stormakt. I längden måste de dock båda acceptera rollen som europeiska småstater.

Under den tidigmoderna epoken bestod Norden av två stater, Danmark-Norge och Sverige.

Norge blev kvar i unionen med Danmark och kom att få en underordnad roll. Därmed låg också de gamla norska skattländerna Island och Färöarna under Danmarks krona.

Dit hörde också de förenade hertigdömena Slesvig-Holstein på gränsen mellan Danmark och det tyskromerska riket.

Däremot hade kontakten med Grönland förlorats och nordborna där dött ut.

Som tidigare ingick dagens Finland i det svenska riket.

Olika ställning för bönderna

Ekonomiskt och socialt var Norden snarare delat längs andra linjer än de politiska.

Själva Danmark och Slesvig-Holstein kom att få en samhällsstruktur alltmer lik de norra och östra delarna av Europa, med mäktiga godsägare och underlydande bönder, en agrar ekonomi inriktad på livsmedelsexport.

Norge och Sverige (med Finland) präglades av en friare ställning för bönderna, svagare adel och en mer differentierad ekonomi, där metall- och trävaruexporten spelade en ökande roll. Politiskt kom båda att bli centraliserade och välförvaltade stater med en stark centralmakt.

I Danmark styrde kungen tillsammans med det högadliga riksrådet, tills kungligt envälde infördes 1660.

I Sverige behöll fyrståndsriksdagen, med representanter för adel, präster, borgare och bönder, en relativt stark ställning.

Luthersk fundamentalism

Vid etableringen av de tidigmoderna staterna Danmark-Norge och Sverige spelade det stor roll att den lutherska reformationen genomfördes.

Kyrkans rikedomar överfördes till staten och statsmakten fick ökad legitimitet som väktare av den rätta religionen.

På så sätt inordnade sig Norden i det protestantiska lägret i den nu religiöst delade västliga kristenheten. Det innebar också en viss kulturell isolering.

Renheten i tron blev viktig under det som kallats den lutherska ortodoxins tid, och Norden har fortsatt att religiöst vara en ganska homogen protestantisk region också sedan religionsfrihet infördes under 1800-talet.

Under denna tid riktades också en intensiv mission mot samerna i norra Norge och Sverige, som alltmer drogs in i statsmaktens nät.

Gästspel på världarenan

Under 1500- och framför allt 1600-talet drogs Norden på allvar in i den europeiska storpolitiken. Kampen om dominans över Östersjön och dess rika handel rasade mellan Danmark-Norge och Sverige och kom tidvis att gå ut över grannfolken.

Sverige lyckades i längden bäst och lade under sig kusttrakterna i dagens Ryssland samt Estland, Lettland och efter trettioåriga kriget också Pommern och andra nordtyska områden.

Sverige framträdde som en europeisk stormakt. I krigen vid 1600-talets mitt tvingades Danmark-Norge avträda stora områden till Sverige; Gotland, Blekinge, Skåne, Halland, Bohuslän, Härjedalen och Jämtland, vilka förblivit svenska.

Norden och Östersjöområdet hade länge fungerat som en ganska avskild region inom den europeiska politiken, men när Östersjöhandeln blev allt viktigare och jämvikten i Norden hotades genom den svenska frammarschen riktades stormakternas intresse mot Norden.

Det viktigaste resultatet av de svensk-danska krigen blev därmed att ingen av parterna fick överhand. Stormakterna, särskilt Nederländerna och Frankrike, satte stopp för den svenska expansionen och ville inte tillåta en substantiell dansk revansch.

Varken Sverige eller Danmark-Norge vann och därmed blev ingen av dem stark nog till att fortsätta spela en viktig internationell roll.

I stora nordiska kriget förlorade Sverige de flesta besittningar utanför det gamla Sverige (med Finland). Nya stormakter i Nordeuropa blev Ryssland och Preussen.

Norden skulle för framtiden bestå av småstater som var beroende av att manövrera försiktigt i ett stormaktssystem och ha goda allierade för att behålla sin integritet och suveränitet.

Kontakt

Marita Hoydal
Telefon: 0045 29692915
E-post: