Dokumentåtgärder
Juni, 2018

När man inte är i lyckotoppen

De nordiska länderna har de senaste åren turats om att ligga i topp i flera lyckomätningar. Vare sig det gäller FN:s World Happiness Report eller OECD:s Better Life Index så är alla nordiska länder bland de tio högst rankade 2018. Norden är helt enkelt en plats i världen där de flesta har hög livskvalitet.

Forskarna menar att vi till stor del kan tacka den nordiska välfärdsmodellen, som skapar en ram för ett bra liv i Norden. Vårt sociala skyddsnät skapar trygghet. Gratis utbildning ger frihet och möjligheter. En förnuftig balans mellan arbete och fritid ger oss möjligheter att utveckla oss på båda områdena.

Men en ny rapport från Nordiska ministerrådet nyanserar bilden och visar att lyckan är ojämnt fördelad. Det är fortfarande så att vi i Norden är lyckligare än i andra delar av världen, men det betyder inte att alla är lyckliga. En ökande andel människor ger uttryck för att de vantrivs eller till och med är olyckliga. Faktiskt utgör dessa människor 12,3 procent av befolkningen i Norden. Ytterligare en anledning till oro är att unga vuxna mellan 18 och 23 år och äldre över 80 år är mest olyckliga. Det måste vi ta på allvar.

Rapporten visar vilka omständigheter i livet som är mest förknippade med vantrivsel och lägre livskvalitet. De fem viktigaste är dålig allmänhälsa, psykisk ohälsa, inkomstskillnader, arbetslöshet och brist på social gemenskap.

Fysisk och psykisk hälsa betyder mest för vantrivsel. Andelen unga som känner sig deprimerade varierar mellan de nordiska länderna, men det allmänna mönstret är att unga kvinnor oftare känner sig deprimerade än unga män. Samtidigt ser vi att sviktande psykisk hälsa är ett växande problem både hos unga kvinnor och män.

Arbetslöshet betyder också mycket för hur vi mår. Var tredje arbetslös trivs inte i de nordiska länderna, vilket är betydligt fler än bland dem med arbete.

Det har samhälleliga konsekvenser att en växande grupp människor upplever vantrivsel. Särskilt är detta relaterat till sjukfrånvaro, låg produktivitet och en högre konsumtion av välfärdstjänster. En annan viktig aspekt är att det skapar misstro. Skillnader i välbefinnande är nämligen starkt förknippade med misstro. Om skillnaderna växer kan det få stora konsekvenser för tilliten mellan människor, vilket i sin tur påverkar sammanhållningen i samhället.

Det är en utopi att föreställa sig ett samhälle där olycka och vantrivsel inte existerar. Det är heller inte önskvärt. Livet kommer alltid att innehålla perioder då vi som individer inte uppfattar oss som lyckliga. Orsakerna till att vi känner oss olyckliga eller vantrivs är också unika för varje individ. Livskvalitet handlar om att ha överskottsenergi för att klara vardagens krav. Denna överskottsenergi får vi bland annat av goda relationer, meningsfulla aktiviteter och omgivningens stöd.

Sammanhang och likheter över de nordiska landsgränserna visar dock att det finns vissa samhällsstrukturer som minskar vårt välbefinnande. Det väcker några frågor till den offentliga debatten. Vad kan vi som gemenskap göra för människor som av olika anledningar upplever minskad livskvalitet? Vilken roll ska det offentliga ha? Vilken roll ska civilsamhället ha? Och hur kan samhällets resurser utnyttjas optimalt? Vi bör diskutera dessa frågor. Vi tjänar ingenting på att så många människor blir kvar i skuggan av lyckan.

Nyheter

Dagfinn Høybråten