Nordiska jämförelser intressantast för journalister
- Det kan jämföras med att inte ha koll på räntan för en husägare, sade hon vid ett medieseminarium i Kungälv.
Jenny Sanner Roosqvist talade på Mötesplats Norden i Kungälv. Ett arrangemang som anordnas för att fira att de nordiska länderna nu har haft fred sinsemellan i 200 år. Hon deltog i seminariet som handlade om hur Nordenfrågor bevakas journalistiskt. Alla i panelen var överens om att 200 år av fred inte är något som ger stora rubriker.
- Konsensus blir aldrig journalistik, fastslog Elisabet Skarsbo Moen, kommunikationskonsult, tidigare debattredaktör på Verdens Gang.
För att det ska bli intressant för journalisterna måste det finnas en konflikt, något oväntat eller något som konkret berör människor. Matts Lindqvist, Nordenkorrespondent för Hufvudstadsbladet berättade att det finns ett stort intresse från hans läsare att få veta hur saker görs i grannländerna, särskilt i Sverige.
- Det är det inte ett dugg intressant att lyssna på timmar av debatt i Nordiska rådet, där det aldrig hettar till. Men däremot finns ett stort intresse för hur saker görs i våra grannländer, särskilt i Sverige, eftersom Finland har ett lillebrorskomplex. Jag har hur många uppslag som helst att skriva om.
Jenny Sanner Roosqvist, beskriver samma sak. Att det finns ett stort intresse från en svensk publik att veta hur grannarna gör.
- Det danska lärlingssystemet är ett sådant konkret exempel på en intressant skillnad mellan länderna.
Norge tittar inte utåt
Elisabet Skarsbo Moen menar att Norge i takt med stigande välstånd har blivit ointresserat av allt utom sig själv, och att det är farligt.
- När vi inte deltar i någon nordisk debatt förlorar vi en blick på oss utifrån, som skulle vara nyttig för oss.
Hon menar att det finns olikheter i Norden som är intressanta att diskutera. Som hur man hanterar högerradikala partier som Fremskrittspartiet och Sverigedemokraterna.
- I Sverige är det locket på debatten, medan debatten i Norge nästan är för våldsam. I Sverige vill inte någon ta i Sverigedemokraterna med tång, medan i Norge utkrävs ansvar av Framstegspartiet som nu sitter i regeringen.
Jenny Sanner Roosqvist beskriver att hon som Nordenkorrespondent måste ”sälja in” sina reportage till hemmaredaktionen.
- Det är nyttigt, eftersom jag hela tiden måste motivera det jag gör. Det är något som jag tror behövs i hela det nordiska samarbetet, att man tänker efter vad det ska vara till för: ”Det är intressant, därför att”.
Elisabet Skarsbo Moen kan också se att bristande samarbete kan få konkreta följder. Hon tar som exempel om man ser Norden som en gemensam marknad för förnybar energi, där alla länder bidrar, och inte bara utgår från sin egen energiförsörjning.
Trist och bra
Men vad ska man då göra för att öka intresset för det nordiska. Ska vi önska oss mer nordiska konflikter?
- Visst har vi det lite tråkigt och trist och förutsägbart. Med samtidigt har vi det som många länder bara kan drömma om. Om jag berättar i Indien att vi i Norden har 200 år av fred med våra grannar så är det oerhört intressant, säger Hans Wallmark (M), vicepresident i Nordiska rådet och tidigare ledarskribent.
Matts Lindqvist håller med.
- Det är viktigare med ett fungerande nordiskt samarbete än att det är medialt intressant.
Samtidigt talar flera av paneldeltagarna om rörelser i tiden, som succesivt ökar intresset för det nordiska; som att EU-euforin har lagt sig, ökat samarbete inom Östersjöregionen och att allt mer samarbete är regional.
- Allt behöver inte gå via huvudstäderna, säger Jenny Sanner Roosqvist.
Fotnot: På seminariet medverkade
Jenny Sanner Roosqvist Sveriges Radio
Matts Lindqvist, Hufvudstadsbladet
Elisabet Skarsbo Moen, tidigare Verdens Gang
Hans Wallmark (M), vice president Nordiska rådet
Moderator: Bodil Tingsby, kommunikationschef Nordiska ministerrådet
Arrangörer: Nordiska Rådet, Nordiskt informationskontor och Norden i Fokus i samarbete med Nordiska Folkhögskolan