I den svenska riksdagens andrakammarsal möttes de: professor Johan Strang som just gett ut Nordiska rådets jubileumsbok Nordiska gemenskaper – en vision för samarbetet, och Gunnar Wetterberg, historiker och samhällspolitisk chef på SACO, som har skrivit Förbundsstaten Norden, Nordiska rådets och minsterrådets årsbok år 2010.

Båda ser en stor potential i ett tätare nordiskt samarbete, men är oeniga om vägen dit. Johan Strang menar att tanken på en nordisk förbundsstat är naiv, medan Gunnar Wetterberg anser att de förslag som Johan Strang lägger fram, om intensivt samarbete på vissa områden, är allt för mesigt.

– Det är lika revolutionerande som mellanmjölk, raljerar Gunnar Wetterberg.

Förbundsstat bara vision

Gunnar Wetterberg poängterar i debatten att hans förslag om förbundsstat ska ses som en vision för att få det nordiska samarbetet att bli långsiktigt. Det Wetterberg önskar sig nu är att Nordiska rådet genast börjar arbeta för en gemensam nordisk arbetsrätt och kollektivavtal som gäller i hela Norden. På så sätt kan man öka rörligheten i Norden och skapa en nordisk arbetsmarknad.

– Det skulle ge en tillväxtpotential och betyda någonting i människors vardag, säger Gunnar Wetterberg.

Cecilie Tenfjord-Toftby, ordförande i Nordiska Rådets näringsutskott, i publiken, berättarom hur hon önskar att utskottet skulle kunna markera mot enskilda länder, och ger som exempel att Norge vill ha regler som skyddar egen osttillverkning, som kan ses som handelshinder. 

- Eftersom vi arbetar utifrån konsensus går det inte att köra över ett enskilt land, säger  Tenfjord-Toftby

Johan Strang har förståelse för hennes frustration.

– Ja, konsensus i kombination med att bara ge rekommendationer, det blir meningslöst.

 
Paneldeltagaren Silja Borgarsdottír Sandelin, ordförande, Ungdomens Nordiska Råd, menar att rekommendationerna kan vara till nytta. Det är därför viktigt att följa upp efterlevnaden, vilka länder som bryr sig om dem och vilka som inte gör det.

Panelens fjärde deltagare, journalisten och debattören PM Nilsson, var nog den enda av de fyra som  inte kan ses som en nordist. Han ser istället risker med ökat nordiskt samarbete, när det kombineras med en splittrad inställning till EU-samarbete.
­
- Om ökad nordism är tecken på en Europeisering, då är det bra – och då finns det en enorm potential, men om nordiskt samarbete görs istället för att verka inom EU, då är det negativt.

PM Nilsson håller samtidigt med om att journalister skulle kunna intressera sig mycket mer för vad som sker i grannländerna än de gör idag.

– Man tittar mycket mer mot det anglosaxiska.

Media inte allt

Gunnar Wetterberg replikerar att det är viktigt att inte stirra sig blind på medietrender. Mycket nordiskt samarbete kan ske i det tysta, mellan tjänstemän. Han ger som exempel att RUT-avdraget har inspirerats av ett liknande avdrag som finns i Finland. Johan Strang menar, å sin sida, att det kan vara just tjänstemännen som är bromsklossar mot ett nordiskt samarbete, medan politiker försöker driva på.

När publiken åter släpptes in för frågor kom språkfrågan på tal. Kan man ha ett gott samarbete även om det blir allt färre som kan göra sig förstådda på Skandinaviska? Johan Strang svarar med sin egen erfarenhet av livet som finlandssvensk. 
­
- I hela mitt liv har jag fått lära mig att det går att leva i en kultur fast man talar olika språk. Jag förstår inte varför det inte skulle vara så också i Norden, säger Johan Strang.

Seminariet arrangerades av Nordiska rådets svenska delegation i samarbete med Norden i Fokus och Föreningen Norden.

Sofie Trosell
Telefon +46 (0)704 170254
E-post sofie.trosell@nordicwelfare.org