Risbastu väntar finska folket efter valet
En regering där Sannfinländarna ingår och risbastu för att få ordning på ekonomin. Det är vad finländarna har att vänta när den nya regeringen tillträder, enligt tre experter som nyligen deltog i en valanalys på Finlands ambassad i Stockholm.
Än har inte det finska valets store vinnare, Centerns Juha Sipilä, gett besked om vilka han vill ha med i sin regering. I en eftervalsanalys som Norden i Fokus och Finlands ambassad ordnade fick tre inbjudna experter spekulera i vad som väntar och alla tre var eniga: Sannfinländarna, som blev näst största parti i valet, kommer sannolikt att ingå i den nya regeringen.
Regeringens största utmaning blir att få ordning på ekonomin. Finland är inne i en djup lågkonjunktur och de tre experterna, Kjell Skoglund, vd på Finsk-Svenska Handelskammaren, forskaren Ann-Cathrine Jungar och journalisten Jenny Sanner Roosqvist är övertygade om att den blivande statsministern kommer att driva på hårt för att minska de statliga utgifterna och för att få till ett nollavtal på arbetsmarknaden.
- Det är vad det finska folket förväntar sig. Det är den inställningen jag har mött i mina reportage. Det är lite finskt basturis som gäller nu, säger Jenny Sanner Roosqvist, som bevakat det finska valet för Sveriges Radio.
Kjell Skoglund gör samma analys, och han menar att en tuff politik är nödvändig.
- Den offentliga ekonomin måste snabbt komma i balans. Annars kommer det att drabba dem som mest behöver offentligt stöd – de mest utsatta.
Ann–Cathrine Jungar, forskare på högerpopulism vid Södertörns Högskola, tycker att frågan om människors olika villkor annars föll bort inför årets val. Det var annorlunda 2011.
- Då fanns det ett fördelningspolitiskt perspektiv som jag har saknat i denna valrörelse, trots att ojämlikheten fortsätter att öka och har gjort så sedan 1995.
En av de avgörande frågorna i årets valrörelse har varit regeringsduglighet. Missnöjet med den tidigare regeringen har varit stort, och de som lyckats bra i detta val är de partier som varit i opposition eller hoppat av regeringen under mandatperioden, som Miljöpartiet.
Hur ska då den nya regeringen vara sammansatt för att bli mer handlingskraftig än den tidigare? Det är inte så lätt att svara på. Det går inte att titta bakåt i historien för att få svar, konstaterar Ann–Cathrine Jungar.
- Förut fanns det tre stora partier. Nu är det fyra, och det innebär en annan dynamik.
Mycket talar för att det blir en konservativ regering med Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna. Men även andra koalitioner är möjliga.
Att det blir en majoritetsregering är alla tre experter eniga om. Man får gå tillbaka till 1966 för att hitta en minoritetsregering. Traditionen är annorlunda i Finland än i Sverige.I Finland är det inte heller ovanligt med regeringssamarbete mellan högern och vänstern.
- I Finland har vi haft en regering där motsvarande Moderaterna och Vänsterpartiet regerat ihop, något som aldrig skulle hända i Sverige, säger Kjell Skoglund.
- Inställningen i Finland är att det är bättre att sitta i en regering och hindra dåliga förslag än att vara i opposition och inte ha något inflytande alls, säger Ann-Cathrine Jungar.
Kjell Skoglund är spänd på om Socialdemokraterna, som gjorde ett mycket dåligt val, kommer att ingå i den nya regeringen eller inte.
- Om socialdemokraterna inte sitter i regeringen är risken stor att fackföreningarna motsätter sig besparingar och löneförhandlingar med nollavtal.
Kjell Skoglund menar att det utöver offentliga besparingar behövs en ordentlig social- och hälsoreform och generellt en politik som leder till ökad tillväxt och att Finland får fart på innovationerna. En minskning av antalet kommuner är också önskvärt.
- Men kommunreformen blir nog svår att genomföra för Centern, tror Kjell Skoglund.
Centerledaren Juha Sipilä är relativt ny i politiken. Han är IT-miljonär och har bara suttit i riksdagen i fyra år. Partiledare har han varit sedan juni 2012. Hans politiska oerfarenhet kan ses som en tillgång just nu. Den förra regeringens problem att komma till beslut har lett till politikerförakt.
- Man vet inte så mycket om honom. Han ses mer som en företagsledare, en person man kan lita på, säger Jenny Sanner Roosqvist.
Sannfinländarna har aldrig tidigare suttit i en regering. Ann–Cathrine Jungar tror ändå att partiet har politiker som klarar av ministeruppdrag.
- Många av dem är välutbildade och flera har haft uppdrag i EU.
Ann–Cathrine Jungar karaktäriserar Sannfinländarna som ett högerpopulistiskt parti, något som hon vet kan uppfattas som kontroversiellt.
- Många pekar på deras historia, och menar att det bara är ett missnöjesparti. Men partiet har radikaliserats de senaste tio åren och det som de nu står för liknar övriga högerpopulistiska partier i Europa.
Vad kommer det då betyda om partiet hamnar i regeringen?
- Ja, frågan är, blir de ihjälkramade?
Jungar säger att det är det som nu sker i Norge, med Sannfinländarnas motsvarighet Fremskrittspartiet.
- När Fremskrittspartiet tvingas ta ansvar så flyr sympatisörerna, men det är inte en given utveckling. För Dansk Folkeparti har möjligheten att sitta i regeringen istället gett partiet legitimitet.
Ann-Cathrine Jungar ser stödet för Sannfinländarna som en del i en europeisk utveckling.
- De högerpopulistiska partierna är de nya arbetarpartierna i många europeiska länder. Det är nu fler arbetare som röstar på Sannfinländarna än på Socialdemokraterna i Finland.
Jungar påminner om att i europeisk jämförelse har Finland tillsammans med Schweiz nu störst antal högerpopulister i sin riksdag.
FAKTA
Resultat i riksdagsvalet 2015:
Parti Ledamöter Stöd i procent
Centern 49 (+14) 21,1
Sannfinländarna 38 (-1) 17,6
Samlingspartiet 37 (-7) 18,2
Socialdemokraterna 34 (-8) 16,5
Gröna Förbundet 15 (+5) 8,5
Vänsterförbundet 12 (-2) 7,1
Svenska Folkpartiet 9 (-) 4,9
Kristdemokraterna 5 (-1) 3,5
Övriga 1 0,6
LOUISE HERTZBERG