Löthman är en erfaren berättare med rötter såväl i en muntlig lokalkultur som i den episka romanen. Han skapar ofta en spännande skröna med humoristiska inslag och utgår gärna från ett autentiskt historiskt material, som till exempel i Fångtransport NR. 86 (2004) och Isnätter (2006). Men humorn i böckerna fördjupas till insiktsfull skildring av personligheter och livshållningar i ett lokalsamhälle i kontakt med den stora världen. Transportflotte Speer är hans nionde prosabok.

Boken skildrar en mytisk övergångsepok inom den åländska segelsjöfarten. Åren före och under det andra världskriget kunde ålänningarna med utnyttjande av alla marginaler driva segelsjöfart med gamla fartyg som hade köpts billigt och drevs med billig lokal arbetskraft.  Bokens galeas Brita hör till det hundratal finländska fartyg som i brist på annat arbete ingick i nazisternas transportsystem – i en bilaga ges en lista över de 41 fartyg som beslagtogs när Finland plötsligt bytte sida och blev Tysklands fiende i stället för dess bundsförvant. Skrönans osannolika händelser smälter in i verkligheten så att man inte vet var gränsen mellan fantasi och sanning går. Hackspettshålen i masterna och de 27 hästkrafterna i galeasens tändkulemotor med provisoriskt lagat svänghjul kan verka som överdrivet effektsökeri, men den tidens motorseglare kan i själva verket ha haft ännu eländigare motorer.

I romanen får den skraltiga galeasen segla upp ända till Nordnorge, transportera förnödenheter för tyskarna men samtidigt smuggla handelsvaror och hjälpa till vid ubåtsattacker mot ett tyskt slagskepp, undgå engelska krigsfartyg till havs och samtidigt tysk beskjutning vid kusten, mirakulöst ta sig genom öppningar i rev och segla osedd rakt under klippväggar.  Samtidigt gestaltas här moraliska problem – hur kan människan ta ansvar för de handlingar hon tvingas till och hur kan lögner rättfärdigas?
Boken kan läsas som en spännande äventyrsroman men också som en autentisk skildring av hur det andra världskrigets verklighet kunde dra in lokalsamhällets invånare i den stora världens malström. Bokens hjältar är små, vanliga människor som berättelsen idealiserar, men kontrasten mellan hjältarnas luggslitna yttre och de företag de lyckas genomföra blir märkligt nog inte en osannolik koppling utan speglar en dröm om hur människorna genom humor, slug uppfinningsrikedom och en pragmatisk inställning till livet kan förvandla sin maktlöshet till handlingskraft och överlevnad. Galeasen Brita blir en miniatyrvärld där tre omaka besättningsmän sammansvetsas, men boken skildrar också besättningens förhållande till ockupanter och ockuperade. Det onda och det goda står ibland i bjärt kontrast men smälter ibland samman i samma individer.

Språkligt sett har texten en rytm som samtidigt tycks följa havets rörelser och få dess styrka, men tonfallet ger också utrymme för besättningsmännens och andra aktörers personligheter. Berättelsen är välkomponerad. I inledningskapitlen presenteras de åländska livsvanorna, världsläget och sjöfartens villkor så att historien får en klar utgångspunkt, men vid läsningen kan man senare på många ställen minnas tidigare nämnda detaljer som får sin förklaring av intrigens utveckling. Den som är intresserad av etnografiska och tekniska beskrivningar kan finna mycket njutbart, men dessa detaljer är naturligt infogade i berättelsen.  Händelserna rullar obönhörligt vidare, och en drömsk grottillvaro får åskådliggöra den utarmning som kriget leder till samtidigt som den blir en rening och en övergång till freden.

Erik Andersson