Ärade ledamöter, statsråd, inbjudna gäster, mina damer och herrar! Välkomna hit till kammarens plenisal i Riksdagshuset. Nordiska rådet bildades som bekant 1952, och sedan dess har 14 sessioner hållits här i Stockholm. Den första sessionen här i Stockholm ägde rum 1955 och då i första kammarens plenisal i Riksdagshuset. En viktig fråga på dagordningen från den sessionen var det nordiska lagstiftningssamarbetet. Då underströks att länderna vid instiftande av ny lagstiftning skulle ta hänsyn till konsekvenserna för sina nordiska grannländer, något som är minst lika viktigt i dag trots att det inte är en särskilt uppmärksammad fråga.

Åren 1974 och 1979 hölls sessionen i den så kallade nya riksdagen vid Sergelstorg och 1984 var det första gången sessionen ägde rum i denna plenisal. Nordiska rådets sessioner har alltid varit välkomna i våra olika parlament, men många delar uppfattningen att resurserna är begränsade, vilket förhindrar fortsatt expansion av delegationssammansättningen vid sessionerna. Vissa begränsningar är önskvärda.

Vid en tillbakablick i Nordiska rådets protokoll kan konstateras att det internationella samarbetet, utrikes- och säkerhetspolitiken inte så ofta varit förekommande på agendan. Enligt Helsingforsavtalet var det heller inte en fråga som skulle diskuteras av rådet. På senare år har det internationella samarbetet utvecklats och blivit mycket, mycket mer omfattande. Det som förr var en angelägenhet för ett fåtal i våra riksdagar, främst i utrikesutskotten, engagerar i dag en majoritet av kamrarnas ledamöter och är ett viktigt inslag i det vardagliga arbetet. Samtidigt, eller kanske på grund av utvecklingen av den internationella verksamheten har antalet internationella organisationer som de nordiska parlamenten medverkar i ökat. Men för att det internationella arbetet ska kunna ske effektivt och till nytta för medborgarna i våra respektive länder krävs samordning och fokusering, och i förlängningen kanske även begränsningar av antalet samarbetsorgan och organisationer.

Under förra veckan hölls här i Stockholm det första mötet med det Östliga partnerskapets parlamentariska dimension, en ny organisation som rönt ett mycket stort intresse, inte minst för EU:s stöd till stärkandet av demokratiarbetet i Östeuropa, med stort deltagande från den svenska riksdagen. Förankringen av det internationella samarbetet i våra parlament diskuteras därför fortlöpande och mycket har gjorts, men vi kan bli ännu bättre. En väg att gå skulle kanske kunna vara ett tydligare mandat från våra parlament och även tydligare återrapportering. Man ska inte underskatta betydelsen av att våra fackutskott dras in i arbetet på samma sätt som skett i EU-frågorna i några av våra parlament.

Jag vill återigen med glädje hälsa er välkomna till Nordiska rådets 61:a session och konstatera att Nordens samlade politiska ledarskap, våra statsministrar och våra oppositionsledare, om en kort stund här i plenisalen ska debattera Nordens roll i EU. Sverige har som ni alla vet just nu ordförandeskapet i EU, och sedan den 1 juli har därför ett stort antal EU-möten mellan parlamentariker ägt rum i dessa riksdagens hus. För bara några veckor sedan höll samarbetsforumet Cosac sitt möte i denna plenisal för att diskutera aktuella europeiska samarbetsfrågor. Deltagarna var ledamöterna från parlamenten i EU och kandidatländerna. Som gäster deltog även isländska Alltinget och norska Stortinget. Högt upp på dagordningen stod klimat, den ekonomiska krisen, öppenheten i EU-samarbetet och samarbetet i migrations- och asylfrågor samt polisiära frågor, frågor som är aktuella även på er dagordning här i dag.

Det nordiska samarbetet har en stark folklig förankring. Vår gemenskap och vårt samarbete över gränserna behövs i de nordiska medborgarnas vardag. Jag önskar er därför av allt mitt hjärta framgång i det arbete som nu förestår inför Nordiska rådets 61:a session och i det fortsatta nordiska samarbetet.

Kära nordiska vänner! Låt mig först tacka Per Westerberg för hans välkomstord och för den gästfrihet som riksdagen och all dess personal visar oss och som gjort det möjligt att hålla vår session i denna vackra sal. Även jag vill önska er varmt välkomna till Stockholm, till riksdagen och till Nordiska rådets 61:a session.

Jag vill också rikta ett stort tack till Folkoperan för det musikaliska inslaget vid öppnandet av vår session. Det vi just hört är ur Pärlfiskarna, en opera av George Bizet om människans jakt efter lycka. Operan handlar om kärlek och vänskap men också om en natur som blivit våldsam och som människan inte längre är herre över – tänkvärt inför det stora klimattoppmötet. Tack till våra tre solister, pianisten och medlemmarna ur Folkoperans orkester!

År 1999 öppnades den 51:a sessionen just i denna plenisal. Då, för tio år sedan, framlades en rapport om ett gränslöst Norden. I rapporten redogjordes för en del av de hinder som försvårar medborgarnas fria rörlighet i Norden och vad som kan göras för att avveckla kvarvarande hinder. Som ni vet är gränshinder fortfarande föremål för diskussion vid denna session.

Andra viktiga frågor som ska behandlas vid denna session i Norden är Nordens roll i EU, temat för vårt toppmöte, fördjupat utrikes- och försvarspolitiskt samarbete samt energi och klimat – för att bara nämna några.

Debatten under sessionen blir vägledande för vårt kommande arbete. Jag kan konstatera att det ligger väl i linje med de frågor som det svenska ordförandeskapet valt att prioritera under detta år. Gemenskap, samarbete som bygger på en värdegemenskap i Norden, ska stärka integrationen mellan länderna, underlätta mobiliteten och vara till nytta för de nordiska medborgarna. Grannskap, ett nära samarbete med våra grannländer runt Östersjön och i nordvästra Ryssland – just detta regionala samarbete har fått en alltmer central position i det nordiska samarbetet. Det tredje, globaliseringen, är en utmaning och en möjlighet för det nordiska samarbetet.

Vi står inför många problem, men vi kan också göra nytta genom att samarbeta. Jag tänker särskilt på klimatet, ungdomsarbetslösheten och den ekonomiska kris som har drabbat oss alla i olika grad. Där kan vi tillsammans gå starkare än var och en för sig.

Det nordiska samarbetet börjar bli lite gammalt. De som började med det nordiska samarbetet var inte vi parlamentariker utan Föreningen Norden som nu fyller 90 år – det folkliga samarbetet mellan nordiska länder. Sedan kom vi parlamentariker 1952 och bildade Nordiska rådet. Ministerrådet kom1971, och där mittemellan fick vi Helsingforsavtalet, som på något sätt ändå reglerar vad vi ska göra och hur vi ska göra.

Samtidigt har världen omkring oss förändrats, oftast i positiv riktning. Men fortfarande finns det en del problem att lösa i vårt närområde. Kanske är det dags att fundera över Helsingforsavtalets innehåll. Som jag var inne på kom avtalet 1962 och är snart 50 år. En del förändringar har gjorts men ingen helhetsöversyn. Vi ska inte diskutera det i dag, men jag vill ändå att ni tar tanken med er.

Det har också varit ett märkesår – ett märkesår för Finland och Sverige.1809 fick vi en ny gräns i Torneälven. Finland och Sverige började gå sin egen väg, åt var sitt håll, efter 600 år i gemenskap.

Vårt sätt att i Nordiska rådet uppmärksamma detta märkesår är att vi gett ett litet bidrag till en språkskola i Haparanda. Där går barn från Torneå och Haparanda. Man läser både svenska och finska. Som ett resultat av det bidraget har ni i era väskor en liten bok, På gränsen/Rajalla, Dikter och bilder av språkskolans elever, Runoja ja kuvia kielikoululaisilta. Jag ska läsa en dikt. Vi är nämligen några som växt upp på var sin sida av Torneälven. Dikten heter Gränsen under mina vingar:

”Om jag vore en fågel,

skulle jag bre ut mina vingar över gränsen.

Himlen skulle vara mitt paradis,

och vinden min beskyddare.

Jag skulle möta molnen med vänlighet,

och hälsa andra fåglar välkomna.

Jag skulle vara en av människorna.

en av människorna på gränsen.”

Med dessa ord vill jag återigen understryka hur välkomna ni alla är – regeringsrepresentanter, medlemmar, suppleanter, särskilt inbjudna gränser, sekretariatet och representanter för medierna.

Jag hoppas verkligen att vi får några debattglada dagar. Med dessa ord förklarar jag den 61:a sessionen öppnad.

Ärade statsministrar, ärade oppositionsledare, ärade representanter för särskilda områden, ärade gäster, ärade medlemmar av Nordiska rådet och välkomna till Nordiska rådets toppmöte! Temat för årets toppmöte är Nordens roll i EU. Tanken är att debattörerna från alla håll ska ge en vision av hur Nordens roll i EU-samarbetet kan effektiviseras och utvecklas.

I det ramprogram som antogs av Nordiska rådet 2008 anförs följande: Samarbetet ska stärka integrationen mellan länderna och främja regionens inflytande i EU och internationellt. Nordiska rådet ska hålla en hög profil i olika parlamentariska samarbetsorgan. Vi vill utveckla samarbetet med EU-parlamentet och relevanta utskott.

Samarbetet mellan de nordiska länderna och EU har blivit djupare, en trend som jag personligen tycker är positiv och som jag hoppas kommer att fortsätta. Det är glädjande att Island nu har lämnat in en EU-ansökan, och jag hoppas verkligen på en positiv utveckling så att den nordiska rösten i EU blir ännu starkare. Genom samarbete kan vi stärka vårt inflytande.

Det finns många fördelar med ett utökat nordiskt samarbete i en globaliserad värld. Jag vill understryka att det inte finns någon motsättning mellan nordiskt samarbete och samarbete i EU. Det är inte antingen–eller utan det är både–och.

Det nordiska och europeiska samarbetet har många likheter. Båda syftar till att vara till nytta för våra medborgare och underlätta rörligheten mellan länderna. Båda har ministerråd och en parlamentarisk församling. EU:s utvidgning är en utmaning och en möjlighet för det nordiska samarbetet att fördjupa den interna nordiska dialogen om internationella och särskilt europeiska frågor.

EU innebär konkurrens men också samarbetsfördelar. I ett allt större EU blir regionernas samarbete allt viktigare. De nordiska länderna kan med sina små hemmamarknader tillsammans konkurrera med större länder och bli attraktiva. Samarbete ger de nordiska länderna större inflytande än om vi agerar var och en för sig. Även om inte alla nordiska länder är med i EU än är vi ändå alla påverkade av EU:s beslut. Inflytande och ekonomi är alltså goda argument för samarbete.

Det nordiska samarbetet är en modell för lyckad politisk integration. I vissa avseenden ligger Norden trots avsaknaden av överstatlighet före EU. Vi hade till exempel tidigt en fungerande gemensam arbetsmarknad och nordisk passfrihet långt före tal om Schengensamarbetet.

Vi kommer under den här sessionen att diskutera ett förslag om nordisk granskning av EU:s grön- och vitböcker. Rådet anser att även om det inte finns skäl att skapa ett nordiskt block inom EU kan samarbetet ytterligare förstärkas. Besluten i EU är en viktig del i den nordiska lagstiftningen och därmed är det viktigt att i ett tidigt skede bevaka EU-ärenden ur ett nordiskt perspektiv. Nästan 30 procent av de propositioner som läggs fram i detta parlament är en direkt följd av beslut av någon av EU:s institutioner.

Förslaget har diskuterats ett antal gånger i Nordiska rådets presidium som har beslutat att anta en särskild EU-strategi. Den viktigaste parlamentariska kanalen för inflytande på EU är naturligtvis de nationella parlamenten, men av och till kan det i EU behandlas förslag av gemensamt nordiskt intresse då det kan vara aktuellt för de nordiska länderna att agera gemensamt.

Jag nämnde tidigare att vi så länge vi har funnits har arbetat med gränshinder. Ibland känns det som om det är en ond cirkel. När vi avskaffar några hinder lyckas vi i våra egna parlament skapa några nya. Men också det faktum att EU-direktiven implementeras olika i olika länder skapar nya hinder för våra medborgare att röra sig fritt.

För några veckor sedan hölls ett Cosacmöte. Det var EU-nämnderna som träffades här i riksdagen. På dagordningen stod frågor som klimatförändringen, den ekonomiska krisen, öppenheten i EU-arbetet samt integration, asyl och polisiärt samarbete, frågor som faktiskt till ganska stor del också finns på vår agenda.

Jag hade vid ett tillfälle möjligheten att få träffa de nordiska deltagarna. Vi hade en bra diskussion. Vi sade: Inga institutioner, inget formellt samarbete, men gärna ett informellt samarbete via våra tjänstemän i respektive kansli. Jag tror att de nordiska länderna på olika sätt i högre grad än i dag kan påverka och vinna gehör i EU genom samråd i frågor av genuint nordiskt intresse, inte genom att inrätta nya institutioner utan på informell väg.

Nordiska rådets uppgift är, som jag ser det, att identifiera frågor av stort intresse för ett eller flera av de nordiska länderna. Här borde vi kunna samverka på ett bättre sätt. Så kan vi få en nordisk EU-politik.

Fru president! Statsministerkolleger! Nordiska vänner! Det känns alltid högtidligt när vi samlas till möten och samvaro i vår nordiska familj. Vi är nära grannar, och vi har djupa och gemensamma historiska rötter. En gång för länge sedan var vi Europas ständiga oroshärd, där vi blickade på varandra med misstänksamhet och till och med tog till vapen för att bekämpa varandra. I dag, med ett varmt och nära samarbete, är detta helt annorlunda, vilket bland annat syns här i Nordiska rådet.

Vi i Norden lever i dag i samhällen som många andra eftersträvar: demokratiska, fria och i framkant när det gäller välfärd och utveckling, öppna för nya intryck i fråga om forskning, teknik och ekonomi. Våra medborgare skulle i dag aldrig acceptera om vi reste hinder eller gränser mellan våra länder, tvärtom. De förväntar sig att kunna dela erfarenheter med varandra, oaktat i vilket nordiskt land de råkar vara födda. Denna nordiska gemenskap har tjänat oss väldigt väl. Den förtjänar att vårdas, tål att utvecklas och utgör en viktig del även i EU-samarbetet.

Öppna som vi är mot varandra har vi också en lång tradition att vara öppna mot vår omvärld. Som små ekonomier i en global verklighet har vi byggt mycket av vårt välstånd på handel. Det har gjort inte minst att Europa är viktigt för oss. Våra vägar har här, som nämnts, varit lite olika, men oavsett vilken väg vi slagit in på för att närma oss det europeiska samarbetet vet vi alla att vi påverkas av den europeiska union som har vuxit fram på vår kontinent. Beslut som tas i EU påverkar våra medborgares liv och vardag, och det gäller i alla våra nordiska länder. Vi kan också se att mycket av det vi diskuterar i vårt nordiska samarbete är något som vi tar med oss in i den europeiska politiken.

Det svenska ordförandeskapet förbereder nu det toppmöte som ska hållas senare i veckan, och där kommer många frågor av avgörande betydelse för våra medborgare i Europa att tas upp. Jag vill nämna några, med särskild bäring på våra nordiska länder.

Den första är klimatfrågan, som utgjorde ett av våra fyra prioriterade K under det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet förra året. Det kommer att uppta en stor del av våra diskussioner. Vår ambition är att kunna fatta de nödvändiga beslut som behövs för att EU fortsatt ska spela en ledande roll för ett framgångsrikt resultat i Köpenhamn i december. Klimatområdet är också ett av de områden där våra nordiska länder gemensamt kan göra mycket för ett bra förhandlingsresultat. Vi har gott anseende i klimatfrågan. Vi samarbetar i nordisk regi genom den särskilda COP 15-gruppen, bland annat med att sprida information och ta fram rapporter. Särskilt de stora effekterna av klimatförändringar på Arktis är något vi gemensamt lyfter fram. Genom den nordiska utvecklingsfonden har vi också möjlighet att gemensamt göra en skillnad med våra samarbetsländer i syd.

Om klimatfrågan utgör en viktig utmaning utgör också finanskrisen en andra viktig fråga. Finanskrisen är global men kan inte mötas av enskilda länder eller några få länder i samverkan. Konsekvensen av den kris vi nu upplever präglar människors vardag globalt, men europeiskt, regionalt, nordiskt och nationellt. Vi har ansvar för att mildra krisens effekter och möjliggöra en ekonomisk återhämtning men också att förhindra att något liknande kan hända igen. Det kommer att kräva regleringar och övervakningar av en tidigare otillräckligt reglerad finansmarknad. Det kräver att vi finner ett gemensamt europeiskt svar men också förmår påverka resten av världen i samma riktning.

Vårt arbete med Östersjöstrategin förtjänar också att nämnas. Målet är att öka Östersjöregionens konkurrenskraft, riva handelshinder och förbättra Östersjöns utsatta miljö. Vår förhoppning är att kunna ta beslut om denna strategi senare i veckan. Senare inleds det viktiga arbetet med att få Östersjöstrategin på plats, ett arbete under vilket Nordiska ministerrådet med sina resurser, sin expertis och sina omfattande kunskaper om projektarbete kommer att ha en viktig roll.

Det fjärde område jag skulle vilja belysa i en nordisk-europisk kontext handlar om Nordens insatser i vår omvärld. Att vi har ett gemensamt ansvar i att medverka till fred och säkerhet är något som vi alla borde kunna skriva under på. Här har det också blivit tydligt att ett samarbete med andra är en grundförutsättning för framgång. Det gäller i hög grad samarbete mellan EU och Nato, där våra nordiska länder i olika konstellationer finns med och där den nordiska stridsgruppen utgör ett mycket bra och ofta framlyft exempel på nordiskt samarbete.

Varför är då vår aktiva medverkan i operationer av det här slaget viktig? Vad kan Norden fylla för roll och vad kan vi bidra med när vi talar om internationella insatser? Tydligt är att vi inte bara har exceptionellt goda möjligheter att samverka utan också kan bidra med initiativ från olika infallsvinklar. Detta är också något som manifesteras genom gemensamma förslag för att förbättra samarbetet mellan EU och Nato när det gäller alltifrån insatser och politisk dialog till planering och övning.

Låt mig avslutningsvis ta upp något jag tycker att vi har särskilt skäl att uppmärksamma. Redan i inledningen av vårt EU-ordförandeskap beslutade Island att ansöka om medlemskap i EU. Det var en glädje för mig att kunna välkomna detta beslut. Island i EU skulle ytterligare stärka Nordens röst i unionen inom nordiska kärnområden som hållbar resursutvinning, förnybar energi, miljö och jämställdhet. Ett isländskt medlemskap i EU skulle bidra till EU:s arktiska politik, som för närvarande är under utveckling. Det skulle också kunna innebära att EU i större utsträckning riktade sina blickar norrut och mot de särskilda utmaningar som nordområdena står inför. Island i EU – på så vis kan Norden bidra med ytterligare ny styrka och nya initiativ i Europasamarbetet. Det är viktigt, för på samma sätt som vi behövs i EU behöver vi också EU.

En gång sågs våra länders gränser också som naturliga gränsdragningar för påverkan. Steg för steg vidgades sedan synfältet. Vi gick från att söka svaren nationellt till att söka svar tillsammans och i nordisk gemenskap. I dagens krympande värld tar vi nu steg för steg denna insikt om att samverkan och samarbete behövs vidare, till Europa och vidare ut i världen. Jag är övertygad om att det är till nytta för våra länder, för vårt Norden och för de människor som lever här.

Joukkotyöttömyyden ja erityisesti nuoriso- ja pitkäaikaistyöttömyyden räjähtämisen estäminen vaatii voimakasta elvytystä monissa Pohjoismaissa. Muun muassa Suomessa ja täällä Ruotsissa on toteutettu lähinnä veroelvytystä, joka on pikemminkin ideologista kuin tehokasta työpaikkojen synnyttämisen kannalta. Tehokkainta elvytystä ovat julkiset investoinnit, suorat tuet, julkiseen talouteen panostaminen sekä ekologiset ilmaston ja ympäristön kannalta tulevaisuuteen suuntaavat investoinnit.

Kaikkiin Pohjoismaihin ja Eurooppaan on syntymässä valtava työttömyyspommi, ja sen purkamiseen tarvitaan selvästi nyt lisäelvytystä. Nyt ei ole oikea aika sulkea elvytyshanoja. Liian aikaista elvytyksen lopettamista ovat kritisoineet tai siitä ovat varoittaneet muun muassa Nobelin talouspalkinnon saaja Paul Krugman ja Yhdysvaltain presidentti Obaman talouspoliittiset asiantuntijat. Samoja virheitä ei pidä tehdä kuin esimerkiksi 30-luvulla laman aikana. Liian aikaisin lopetettiin elvytys.

Näistä varoituksista huolimatta EU:n piirissä on ollut suunnitelmia elvytyksen lopettamisesta. Pääministeri Reinfeldt, EU-puheenjohtajamaan pääministerinä olette merkittävässä roolissa tältä osin. Kysynkin, oletteko valmis luomaan yhteisen pohjoismaisen rintaman, joka ajaa mittavaa lisäelvytystä työttömyyskriisin estämiseksi koko Euroopan alueella?

I svensk oversættelse:

För att förhindra att massarbetslösheten och särskilt ungdoms- och långtidsarbetslösheten ökar explosionsartat krävs kraftig stimulans i många nordiska länder. Bland annat i Finland och här i Sverige har man främst förlitat sig på skattestimulans, vilket är snarare ideologiskt än effektivt ifall man vill skapa arbetstillfällen. Den effektivaste stimulansen är offentliga investeringar, direkt stöd, satsningar på den offentliga ekonomin samt framtidsinriktade ekologiska investeringar kring klimatet och miljön.

I hela Norden och Europa håller en väldig arbetslöshetsbomb på att bildas och för att desarmera den behövs nu klart mer stimulans. Nu är inte den rätta tidpunkten att stoppa stimulansflödet. Vi har varnats för att sluta stimulansen för tidigt eller detta har kritiserats av bland annat nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman och amerikanska presidenten Obamas ekonomipolitiska experter. Vi får inte göra samma fel som till exempel under depressionen på 30-talet. Då avslutades stimulansen för tidigt.

Trots dessa varningar finns det planer på att sluta stimulansen inom EU. Statsminister Reinfeldt. Som EU-ordförandelandets statsminister spelar ni en viktig roll i detta hänseende. Därför frågar jag om ni är beredd att skapa en gemensam nordisk front som driver omfattande extrastimulans för att förhindra en arbetslöshetskris i hela Europa? 

Fru president! Detta med ungdomsarbetslösheten finns det inte bara ett enda svar på. De problem som vi har med ungdomsarbetslöshet har heller inte alla uppstått nu, till följd av finanskrisen. Det finns djupgående problem i våra länder som har att göra med utbildningens kvalitet och hur trösklarna till arbetslivet ser ut. Dem kan man möta med några olika typer av åtgärder.

Det man har gjort i Europeiska unionen är en mycket bred stimulering av den europeiska ekonomin för att möta finanskrisen. Det har varit särskilt i våra nordiska länder. Vi ligger i topp i de sammanställningar som har gjorts över vilka som har använt de mest omfattande finanspolitiska stimulanserna. Vi är brett överens inom EU om att det inte nu är läge att dra tillbaka detta, men samtidigt är det viktigt att säga att vi inte långvarigt kan underfinansiera våra budgetar. En erfarenhet som vi har gjort här i Sverige är att sådant driver upp räntorna och skapar osäkerhet om kommande skattehöjningar och nedskärningar.

Det måste ske med balans. Där utmärker sig återigen de nordiska länderna, som har bättre ordning i sina offentliga finanser än de länder vi ser i Centraleuropa.

Vi har försökt möta detta på ett sätt som aktiverar arbetskraften. Det handlar om att se till att man har rätt typ av utbildning, att man är fortsatt aktiv i sitt sökande och att det finns olika typer av jobb att söka. Då kan det också vara viktigt med ökade resurser till offentlig verksamhet, något som jag vet att flera av de nordiska länderna har presterat under den här finanskrisen.

Låt mig bara påpeka en sak. Nu befinner vi oss i konsekvenserna av en finanskris, och då diskuterar vi brist. Men ni har säkert sett de underlag som visar att vi om några år mycket väl kan ha en bristdiskussion, givet att vi har en åldrande befolkning och en åldrande arbetskraft i viktiga sektorer. Därför är det fortsatt viktigt att föra en politik som ökar det totala arbetsutbudet i våra nordiska länder och uppmuntra folk att jobba längre. Det tror jag också på ett viktigt sätt bemöter den situation som frågeställaren tog upp.

Rouva presidentti! Jos ajatellaan esimerkiksi nuorisotyöttömyystilannetta tällä hetkellä Suomessa, niin se on vuodessa kaksinkertaistunut, ja ymmärtääkseni Ruotsissa nuorisotyöttömyys on noin 30 prosenttia. Ensi vuonna pelätään, että työttömyys on Pohjoismaissa 10 - 15 prosentin tasolla, puhumattakaan sitten Euroopan maista – Espanjasta, Kreikasta – joissa erityisesti nuorisotyöttömyys on ongelma.

Pääministeri Reinfeldt, eikö nyt olisi syytä myöntää, että yhteiskunnan kannalta isoin ongelma on se, että nuoret valmistuvat suoraan koulusta kortistoon eivätkä pääse edes työelämän alkuun, vaan putoavat työuran ulkopuolelle syrjäytymiskierteeseen ennen kuin koko työura alkaa? Eikö nyt pitäisi ottaa kaikki mahdolliset elvytyskeinot käyttöön ja Euroopanlaajuisesti tehdä paketti, jossa taataan jokaiselle nuorelle oikea työpaikka kuuden kuukauden kuluttua työttömyydestä?

I svensk oversættelse:

Fru president! Ifall man ser till exempel på ungdomsarbetslösheten i Finland för tillfället så har den fördubblats på ett år, och ifall jag förstått det rätt är ungdomsarbetslösheten cirka 30 procent i Sverige. Nästa år befarar man att arbetslösheten är på en nivå av 10–15 procent i Norden och ännu högre i vissa europeiska länder, Spanien, Grekland, där särskilt ungdomsarbetslösheten är ett problem.

Statsminister Reinfeldt. Finns det inte nu anledning att medge att det största problemet för samhället är att unga blir arbetslösa direkt efter att de utexaminerats? De kan inte ens inleda sin arbetskarriär utan hamnar i en marginaliseringsspiral utanför arbetslivet innan deras arbetskarriär ens börjat. Borde man inte nu vidta alla tänkbara stimulansåtgärder och skapa ett paket på europeisk nivå som garanterar alla unga ett riktigt arbete inom sex månader från att de blivit arbetslösa?

Fru president! De jobb som kommer fram måste vara långsiktigt konkurrenskraftiga och också vara riktiga jobb. Det är viktigt att möta detta. Därför sade jag också att det finns inte bara ett enda svar på den situation vi står inför.

Kvaliteten på utbildningen är helt grundläggande. I Sverige har man, tycker vi, överbetonat teoretiska kunskaper där man också behöver praktiskt yrkeskunnande. Vi breddar därför till lärlingsutbildning och kunnande i hantverksyrken. Det är ett exempel på detta. Det gäller att sänka trösklarna för unga människor och förbereda för det stora skifte som vi har i stora sektorer här i Sverige. Jag vet att det är likartat i andra länder.

Sedan ska vi notera att vi har ett sätt att mäta ungdomsarbetslöshet som ger skenet av att den är 30 procent. Vi kan säga att det är 100 000 av alla ungdomar mellan 16 och 24 år – de är totalt 1,2 miljoner – som saknar arbete och inte är heltidsstuderande. Det är många, men det är en helt annan siffra än 30 procent.

La meg først takke statsministeren for et interessant innlegg med mange saker som jeg tror alle vi som representerer de nordiske land her, kan være enig i.

Norden er et relativt homogent område. Vi har grunnleggende felles verdier som demokrati, menneskerettigheter, åpenhet, ytringsfrihet, frihandel – for å nevne noen av de mest sentrale. Dette er viktige verdier som Norden må være den fremste eksponent og talsmann for i EU, men ikke minst i hele verden.

Tidligere i høst overvar jeg forhandlingene i FNs generalforsamling i New York, hvor også statsminister Reinfeldt var til stede. Da ser man at det ikke er alle ledere i verden som støtter opp om de verdier vi står for her i Norden. Et eksempel kan være Irans president som holdt et relativt oppsiktsvekkende innlegg. Der så vi for eksempel at EU under Sveriges lederskap ikke hadde noen felles holdning til hvordan man skulle håndtere den situasjonen, hvor halve EU marsjerte ut, mens enkelte andre land ble sittende igjen. Mitt spørsmål til statsministeren er: I hvilken grad har Sverige under sitt formannskap i EU satt disse sentrale spørsmålene på dagsordenen, ikke bare i EU, men også i verden?

Fru president! Det nordiska nämns. Jag skulle vilja säga att demokratier världen över bör hålla ihop, för vi har inte demokrati över allt. Med detta följer ofta en stark europeisk röst för mänskliga rättigheter och kvinnans ställning i samhället, för att nämna några angelägna utgångspunkter. Det har vi framfört bland annat i FN.

Där vi under ordförandeskapet har möjlighet att föra EU:s talan för vi också fram detta. Jag själv genomför under detta halvår som ordförande en lång rad av bilaterala toppmöten mellan EU och olika världsnationer, och där är det väldigt ofta dessa frågor som kommer upp. Jag tycker att vi håller fanan högt och för fram detta i olika sammanhang.

Fru præsident. Ja, nu kommer jeg fra Færøerne, men er med i den danske delegation. Mit spørgsmål gælder Nordatlanten, EU og Islands ansøgning om EU-medlemskab. Som jeg ser det, står Norden og EU igen ved en korsvej. Hidtil har hele Nordatlanten, hele Arktis, jo stået uden for EU, men interessen for Arktis og Nordatlanten øges jo med klimaændringer osv., og det burde jo styrke det nordiske samarbejde til om ikke en nordisk union, som Gunnar Wetterberg siger, så måske en nordatlantisk union. Det synes jeg i hvert fald.

Men nu har Island jo først været igennem en krise. Det var jo muligheden for den nordiske lakmustest, at de nordiske lande gik sammen om en løsning for Island. Det gjorde man ikke, man gik sammen med EU og IMF, som efter min mening vil sætte pres på den nordiske velfærdsmodel. Og nu har Island så ansøgt om EU-medlemskab, og derfor vil jeg gerne høre, om statsministeren som repræsentant for Sverige, men også som EU’s formand, kan fortælle, om der findes en strategi i EU, som støttes af Sverige, om, at EU skal udvides til også at omfatte Arktis og Nordatlanten. Det vil sige, at Islands ansøgning skal ekspederes med velvilje, så man også får Norge med og måske senere Færøerne og Grønland – og dermed hele Arktis og Nordatlanten – med i EU. Findes der sådan en strategi, eller debatteres det i Ministerrådet i EU?

Fru president! Den som diskuterar utvidgningsfrågor I Europeiska unionen lär sig snabbt att inte ta fram för många kartblad och försöka ringa in Europa på kartan. Den som gör så får snabbt problem, för oavsett var man drar strecket är det någon som förvånad hamnar på andra sidan om det och som själva har den uppfattningen att man vill luta sig mot Europa. Därför har detta inte varit någon lyckad strategi. Sverige har alltid försökt stå emot det sättet att försöka ringa in vad som är Europa och inte.

Snarare har vi velat ha kriterier som grund för att man ska kunna bli medlem i EU. Villkoren för att man ska kunna bli medlem är dels att man ansöker om medlemskap och själv vill – och det ligger ju i det här fallet på Island att fatta det beslutet – dels att man efter medlemskapsförhandlingar lever upp till de kriterier som är grunden. Det är den process som nu kommer att följa.

Har det då funnits någon lång diskussion om konsekvenserna av detta? Nej, det sanningsenliga svaret är snarare att det var med viss förvåning som det konstaterades att Island ansökte om medlemskap. Det hade man knappast förutsett, och det hade naturligtvis att göra med regeringsskiftet på Island.

Jag ska också ärligt säga att det finns en ganska omfattande utvidgningströtthet i EU just nu. Att föreslå en lång rad nya medlemsländer är inte riktigt det bästa sättet att göra sig populär. Det kan en del länder beklaga. Sverige har ju varit pådrivande för en utvidgning. Men om jag korrekt som ordförande ska beskriva läget ska jag säga att det är många som tycker att det räcker och att det nog är bättre att försöka konsolidera vid 27 eller 28 – många är inställda på att Kroatien ska komma med. Mitt intryck är dock att man är beredd att ta med Island också, av det enkla skälet att Island genom EES-avtalet i hög utsträckning redan är integrerat med EU:s regelverk. På det sättet har man nog en kortare väg, givet att det blir riktiga medlemskapsförhandlingar.

Fru president! Stort fokus riktas nu på klimattoppmötet i Köpenhamn, där Danmark är värdland och Sverige ordförandeland. Under många år har det pågått ett arbete med klimatfrågor i Nordiska rådet och i utskotten, bland annat rörande Arktis, Östersjön, biologisk mångfald, energi och klimat, för att nämna något.

Mina frågor till statsministern är: Vilken betydelse tillmäter statsministern den nordiska COP 15-gruppen, som han nämnde i sitt tal? På vilka konkreta sätt har den nordiska COP 15-gruppen påverkat förarbetet inför Köpenhamn? Bedömer statsministern att det nordiska samarbetet kan göra skillnad inför Köpenhamnstoppmötet?

Fru president! Det brukar ibland uppstå diskussioner när man ute i världen ska försöka få någon att peka ut var Skandinavien ligger. Det är inte en omedelbar kunskap överallt. Men jag vågar säga att just nu och i klimatsammanhang är Skandinavien och Norden mycket centrala i det som nu ska följa.

Som nämndes sker klimattoppmötet under danskt ordförandeskap i Köpenhamn. Det är svenskt ordförandeskap i EU, och andra nordiska länder är mycket pådrivande och räknas också in bland de betydande finansiärerna, vilket inte är minst viktigt mot bakgrund av de diskussioner som nu förs om hur vi slutgiltigt ska få det här avtalet på plats.

Vi hade en statsministermiddag i går där vi diskuterade bland annat detta. Vi sätter stort värde på att koordinera oss nordiskt. Det har vi egentligen gjort hela tiden. Vi har försökt hjälpa varandra och vara pådrivande. Det behövs ledare som driver på för att få fram ett avtal i en värld där alldeles för många inte tar sitt eget ansvar eller tror att klimatfrågan ska handla om att just deras land ska få mer pengar utan några särskilt tydliga klimatåtaganden. Det är väldigt ofta så i diskussionerna. Då säger vi: Ja, vi kan tänka oss att vara ett stöd för investeringar för omställningar i andra länder, men det ska mötas med riktiga åtaganden så att det blir reduktioner och så att vi klarar 2-gradersmålet. Här är alla nordiska representanter mycket aktiva.

Därför värdesätter jag att det finns särskilda samarbeten på nordisk grund, och jag tror att de kommer att spela en positiv roll när vi kommer till Köpenhamn.

Præsident, kære nordiske venner, ministre. Island har altid anset de nordiske lande for at være familie – en familie, som sammen har skabt de nordiske værdier, vi er stolte af, en familie, som står sammen i denne svære tid, og som glædes i gode tider.

Indholdet i det nordiske samarbejde, grundlaget for Nordisk Råd, er ydermere en faktor i vores landes succes i den store verden. Desværre oplevede Island sidste efterår, hvordan det føles at stå næsten alene i en hvirvelstorm. Da havde vi det største behov for nordisk solidaritet i vores republiks historie, men desværre fandt vi ikke den støtte og opbakning fra de nordiske lande, bortset fra vore gode brødre færingerne.

Vi er selvfølgelig taknemmelige for løfterne om lån fra de nordiske lande i henhold til vores program med Den Internationale Valutafond, men vi synes, at det er meget forunderligt at betinge støtten af en helt anden sag uden sammenhæng, nemlig Icesavekonflikten. Hvad er Icesavekonflikten? Den handler først og fremmest om fortolkning af EU-regler og om, hvordan den slags konflikt, som er opstået mellem Island, Storbritannien og Holland, skal behandles. Icesavesagen er altså en konflikt, som hverken de nordiske lande eller Den Internationale Valutafond er involveret i. Storbritannien og Holland har desværre misbrugt Valutafonden for egen vinding og har stoppet fondens bistand til Island og revisionen af Islands økonomiske program for at tvinge islændingene til at give efter i Icesavesagen og frasige sig sine juridiske rettigheder. Den slags misbrug af Den Internationale Valutafond er fuldstændig i strid med fondens vedtægter og dens rolle i verden. Ydermere undergraver den slags fremfærd fondens troværdighed i verden.

Jeg vil derfor benytte denne lejlighed til at kommunikere, hvor triste og skuffede vi islændinge er over den opførsel fra de nordiske lande, og samtidig kræve et svar på, hvad der er sket her. Hvad er det klare juridiske grundlag for disse internationale forpligtelser, og hvorfor har man afvist at afgøre sagen ved dom enten ved en almindelig domstol, ved voldgift eller ved mægling? Tak for ordet.

Jag vill bara påpeka en sak. Vi har sett det i liknande sammanhang, när det gäller bankkrascher eller stora finansiella problem. När pengar är involverade blir man sätt osams. Det blir lätt en diskussion om vart pengarna tog vägen och vems pengar det egentligen har varit. Jag tror inte att någon här inne exakt överblickar exakt alla finansiella stöd till enskilda länder eller till enskilda banker. Jag är åtminstone otroligt ödmjuk, för jag har inte alla svaren på detta. Man blir lätt osams.

Men jag vill betona en sak. Den vanliga ordningen när vi har länder världen över som får mycket djupgående ekonomiska problem att det är IMF som är den huvudsakliga aktör som går in och stöder, med lånefaciliteter och krav, de länder som får den typen av problem. Det är mycket sällsynt i vår värld av i dag att det därtill, utöver detta, kommer bilateralt stöd av det slag som nordiska grannländer har givit i det här fallet Island men även Lettland. Jag har fått följa en hel del av detta, och jag kan säga att det är mycket ovanligt. Det är vi beredda att göra, för vi känner närheten nordiska länder emellan.

Jag tycker att beskrivningen ska vara riktig, och jag kan inte gå djupare in i de exakta turerna i de olika konflikter som har varit utan vill bara påminna än en gång om att man blir ofta osams när sådana här processer ska lösas upp.

En av de tingene som vi har felles i de nordiske landene, er vår arbeidslivsmodell, som er kjennetegnet av sterke organisasjoner i arbeidslivet, sterke arbeidsgiverorganisasjoner, sterke og samfunnsbevisste fagbevegelser, som har gjort det mulig for våre land å kunne føre en økonomisk politikk i samarbeid mellom myndigheter og organisasjonene, og som etter min oppfatning i sum har ført til at våre samfunn har en svært høy omstillingsevne til å møte behovet for omstillinger. Vi har svært høy produktivitet vårt næringsliv, og vi er konkurransedyktige, til tross for at vi alle sammen er høykostland. Dette har også ført til at vi er blitt utropt til globaliseringens vinnere.

Nå har vi fått en krise veltende innover hele verden. Etter mitt skjønn er vår arbeidslivsmodell et veldig godt redskap for å møte denne krisen. Men så har jeg forstått at statsminister Reinfeldt ennå ikke har hatt møte med den svenske LO-lederen. Heller ikke som ordfører i EU har man hatt møte med Den Europeiske Faglige Samorganisasjon, altså europeisk fagbevegelse.

Er dette et uttrykk for at statsministeren forkaster den nordiske arbeidslivsmodellen med samarbeid mellom partene i arbeidslivet og myndighetene? Er det et uttrykk for at arbeidstakernes røst ikke er interessant i møtet med krisen?

En av de tingene som vi har felles i de nordiske landene, er vår arbeidslivsmodell, som er kjennetegnet av sterke organisasjoner i arbeidslivet, sterke arbeidsgiverorganisasjoner, sterke fagbevegelser, sterke og samfunnsbevisste fagbevegelser, som har gjort det mulig for våre land å kunne føre en økonomisk politikk i samarbeid mellom myndigheter og organisasjonene, og som etter min oppfatning i sum har ført til at våre samfunn har en svært høy omstillingsevne til å møte behovet for omstillinger. Vi har svært høy produktivitet vårt næringsliv, og vi er konkurransedyktige, til tross for at vi alle sammen er høykostland. Dette har også ført til at vi er blitt utropt til globaliseringens vinnere.

Nå har vi fått en krise veltende innover hele verden. Etter mitt skjønn er vår arbeidslivsmodell et veldig godt redskap for å møte denne krisen. Men så har jeg forstått at statsminister Reinfeldt ennå ikke har hatt møte med den svenske LO-lederen. Heller ikke som ordfører i EU har man hatt møte med Den Europeiske Faglige Samorganisasjon, altså europeisk fagbevegelse.

Er dette et uttrykk for at statsministeren forkaster den nordiske arbeidslivsmodellen med samarbeid mellom partene i arbeidslivet og myndighetene? Er det et uttrykk for at arbeidstakernes røst ikke er interessant i møtet med krisen?

Om allt går som det ska träffar jag dem på torsdag förmiddag. Det kommer säkert att bli ett bra möte. Jag hade liknande möten under våren. Jag skojade lite och sade att jag kom in i det här mötet på europeisk grund, men det var väldigt lätt att prata svenska för det var många svenska representanter, både för arbetsgivar- och för arbetstagarintressen. Jag är absolut beredd att föra de samtalen.

Jag kan berätta att jag som EU-ordförande har mycket långa listor på folk som tycker att de ska träffa mig av olika skäl. Jag tycker då att det ska vara i ordnad form, som det finns en modell för. Vi förbereder toppmöten genom att bland annat föra ett sådant samtal med sociala partner, och det ska vi ha på torsdag förmiddag i Bryssel.

Fru præsident. Klimatopmødet i København nærmer sig, og det står efterhånden klart, at der er behov for en ambitiøs aftale og måske ikke mindst en aftale, der virker. Danmark er værtsland - og det er vi glade for i Danmark - og derfor spiller den danske statsminister også en rolle i forbindelse med forhandlingerne. I sidste weekend på et parlamentarikermøde i København frafaldt statsministeren, at topmødet i København skal ende med en juridisk bindende aftale, men at det er nok med en politisk aftale.

Derfor vil jeg gerne, ikke mindst som formand for EU, spørge den svenske statsminister, om det er et synspunkt, som alle EU-lande bakker op om. Er man fra EU’s side enig i, at vi skal frafalde en juridisk bindende aftale, og at det er nok med en politisk aftale?

Vad är det vi vill åstadkomma i Köpenhamn? Jo, det är ett globalt avtal, med reduktionslöften som trovärdiggör tvågradersmålet. Vi ska alltså stanna den globala uppvärmningen vid 2 grader jämfört med förindustriella nivåer. För detta är vi övertygade om att det krävs reduktionsåtaganden av de mest utvecklade länderna på nivån mellan 25 och 40 procent och att vi från de snabbväxande utvecklingsländerna får åtaganden att minska sina utsläpp med vad som annars skulle vara fallet om de inte gjorde några insatser.

En hel del länder har på vägen fram till ett sådant avtal gjort klart att det inte är möjligt för dem politiskt eller ens beslutsmässigt att föra fram detta till ett juridiskt bindande avtal helt i enlighet med hur förhandlingarna har förts. De flesta gör också bedömningen att förhandlingarna i sig har gått så pass långsamt att de inte kommer att fullt ut kunna slutföras innan vi kommer till Köpenhamn. Vi kan då inte acceptera att detta blir en sorts grund för att inte försöka få fram det avtal som ska trovärdiggöra tvågradersmålet. Därför tror jag också att vi ska tala om ett politiskt bindande avtal som gör det möjligt att trovärdiggöra just tvågradersmålet.

Då kan man tycka: Varför ska vi acceptera det? Vi har ju tagit legalt bindande reduktionsmål här i EU? Ja, fast jag kan nämna flera länder där man helt enkelt inte har den möjligheten. Vi har problem i den amerikanska senaten. Vi har sett förslag falla i senaten i Australien. Vi har också andra länder som helt enkelt inte får fram den legala grunden för att sluta den typen av avtal. Då får det inte hindra oss från att komma ihåg vad som var syftet: att klara tvågradersmålet. Därför är jag och den danske statsministern väl sammansvetsade i hur vi ser på detta. Det kommer inte att förhindra våra ambitioner och behovet av att vara pådrivande för att få det på plats.

Mange tak, fru præsident. Kære kolleger, der er jo ingen tvivl om – og det er også det, statsminister Reinfeldt har talt om – at i de næste måneder, det næste halve år hviler ikke bare EU’s øjne, men verdens øjne på Norden, på Stockholm og København, på grund af det svenske EU-formandskab og selvfølgelig også klimatopmødet, som foregår i København. Det er lande, hvor der nu foregår nogle politiske processer, som ganske enkelt ikke kan blive vigtigere. De nordiske lande er gået foran – det har vi gjort tidligere, når det handler om at vise, hvordan man kan have en social markedsøkonomi, det har vi også gjort tidligere, når det handler om at vise, hvordan man kan hjælpe ulandene ved at have en udviklingsbistand, der er fornuftig og rigtig, og nu er tiden selvfølgelig kommet til, at vi også skal gå foran i klimaspørgsmålet.

Nordisk Råd har selv været med til at beskrive, hvilke konsekvenser det kan have, hvis Norden rammes af 2 graders varmestigning. Vi kan allerede nu se, at meget er på spil i Norden, men jo i endnu højere grad i resten af verden. I Afrika vil den globale opvarmning føre til krige, tørke og hungersnød; i Asien kan der også opstå sikkerhedskonflikter. Derfor er det også, at vi er nødt til at sige, at vi gerne, ligesom vi har gjort med andre historiske opgaver, vil forsøge at vise vejen. De nordiske lande er parat til at tage et globalt ansvar; de nordiske lande er parat til at udvise klimalederskab. Og vi skal spille en hovedrolle. Det er nu, vi skal vise resten af verden, at vi ikke bare er en region, hvor man uddeler globale priser, men at vi også er en region, hvor vi løser globale problemer.

Derfor er det også fantastisk, at vi i øjeblikket sidder med et EU-formandskab, som ligger her i Sverige, og selvfølgelig også har det danske topmøde i København. Og jeg håber selvfølgelig på - og forventer – at de to nordiske ledere vil arbejde kraftigt sammen for at sikre et godt resultat. Hos Socialdemokraterne i Danmark har vi kæmpet for og presset den danske regering til at være så ambitiøse som overhovedet muligt. Vi har støttet vores klimaministers ihærdige arbejde for at få konkrete og ambitiøse mål, også om løfter om finansiering fra den danske finansminister.

Der er ingen tvivl om, at to spørgsmål er helt afgørende. For det første er vi nødt til at erkende, at vi har et ansvar for at medfinansiere udviklingslandenes overgang til lavemissionsvækst. Det er afgørende, at den finansiering, der er til det, er ny og additionel. Det er vigtigt, at vi fastholder det. Det andet, vi skal fastholde, er, at vi må holde fast på de ambitiøse målsætninger, vi har for forhandlingerne. Der vil være mange, der trækker i den modsatte retning, og der vil være mange, der taler for en mindre bindende, mindre ambitiøs aftale, ofte med argumenter om, at der er modstand i deres lande. Derfor er det vigtigt at vise, at vi netop i de nordiske lande har stor modstand mod ikke at få en ambitiøs aftale.

Jeg vil gerne benytte lejligheden i dag til at sige, at det er nu, Norden skal arbejde sammen; det er nu, Norden skal vise, at vi ønsker en ambitiøs aftale, som bliver bindende. Det er også nu, vi skal sige til hinanden, at når topmødet er slut, vil vi ikke på grund af regional stolthed, eller fordi det altid er dejligt at sige, at det er blevet en succes, sige, at topmødet er blevet en succes, hvis det ikke er blevet det. Til det er emnet ganske enkelt for vigtigt. Derfor synes jeg, at vi skal aftale i dag, at vi kæmper for at få et topmøde i København, der er ambitiøst med bindende mål, en aftale, der skal ratificeres i landene, og at vi også er klar til at erkende, hvis aftalen ikke er god nok, for hvis den ikke er det, må vi op på hesten igen og arbejde forfra. Dette emne afgør ikke bare vores fremtid, men vores børns og børnebørns fremtid.

Fru president, oppositionsledaren i Danmark, kära vänner! Hela inlägget handlade om klimat och miljöpolitik. Detta är viktigt. Från Sverige har vi EU-ordförandeskapet, och Danmark har en viktig uppgift med miljötoppmötet i Köpenhamn. Men jag skulle också vilja lyfta fram några andra frågor som är viktiga för Norden och Europa.

Ett av de områden där vi kan se ett växande, fördjupat samarbete i Europa är området polisiärt samarbete och den typen av frågor, någonting som också framhävs i Lissabonfördraget. En av de viktigaste frågorna, inte minst i ett svenskt och ett skånskt perspektiv, är den om olika former av narkotika och smuggling. Jag skulle vilja fråga den danska oppositionsledaren hur hon ser på de diskussioner som förs i Storköpenhamn om en legalisering av vissa narkotiska preparat. Här påverkar vi i Norden verkligen varandra. Vi är tvillingar. Förändringar av dansk narkotikapolitik kommer att påverka Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet. Vi kan också se Christianias betydelse. Där kan man träffa svenska narkotikapoliser som bekräftar att många av dem som börjat med narkotika kanske har prövat på första gången i just Christiania. Det är inte så att alla som prövar på blir tunga missbrukare. Men, fru president, alla tunga missbrukare har prövat på!

Jeg må først og fremmest takke ordføreren for at have rejst en utrolig vigtig debat. For ikke så lang tid siden havde vi den Olympiske Komité på besøg i Danmark, og der var nogle meget vigtige gæster, og den vigtigste af dem alle sammen var talkshowværtinden Oprah Winfrey; hun tog hjem og lavede en udsendelse om Danmark, hvor hun jo selvfølgelig beskrev alt som rosenrødt - alt var godt i Danmark. Men jeg er nok også nødt til at erkende, at det ikke er tilfældet.

I øjeblikket er der i Danmark en regulær bandekrig, som vi alle sammen er meget bekymrede over, og nu kommer jeg til det, der er spørgsmålet ¬- for den krig handler jo også om narkotikamarkedet, som er meget lukrativt - nemlig at der er nogle, der i den forbindelse har foreslået, at man skal frigive hash. Mit partis position er ganske klar: Vi ønsker ikke at frigive hash, det vil ganske enkelt ikke komme til at ske i vores regeringstid.

Rouva puhemies, arvoisat Pohjoismaiden neuvoston jäsenet.! Pohjoismaiden samankaltaisuus on tosiasia: arvot, historia, maailmankatsomus, yhteiskunnan kehitys ja talous muodostavat vahvan yhteisen perustan. Toista esimerkkiä yhtä samankaltaisesta ja läheisestä maaryhmästä on vaikea löytää. Tästä ovat yhtenä osoituksena jo tämä yhteinen kokouksemme ja sen pitkät perinteet.

Pohjoismaat ovat kuitenkin tehneet keskenään hyvin erilaisia kansainvälisiä ratkaisuja. Uskon, että lähitulevaisuudessa erilaiset pohjoismaiset tiet lähentyvät taas jälleen kerran toisiaan. Keskiaikana oli kausi, jolloin olimme kaikki samaa valtiota. Tänä päivänä meillä on mahdollisuus samaan läheisyyteen ja rajattomuuteen erityisesti EU:n kautta.

Hallitukseni hyväksyi EU-politiikkaa koskevan selonteon alkuvuodesta. Jokainen Pohjoismaa tekee tietenkin omat ratkaisunsa, emmekä ole neuvomassa muita, mutta itse asetimme visioksi sen, että vuonna 2020 kaikki Pohjoismaat ovat mukana. Islanti on ottanut ratkaisevan askeleen EU-jäsenyyden tiellä. Ei mene kauan, kun Norja on ainoa Pohjoismaa EU-perheen ulkopuolella.

Tämä on kysymys, jota on ehdottomasti pohdittava myös Pohjoismaisen yhteistyön näkökulmasta. Ilman selkeää näkemystä tämän seikan merkityksestä on olemassa se uhka, että pohjoismaisesta yhteistyöstä näissä yhteisissä pohjoismaisissa puitteissa tulee onttoa. Meidän pitää valita, olemmeko pohjoismaisen yhteistyön kautta oikeiden asioiden parissa vai uinahtava perinneyhdistys.

Pohjoismainen yhteistyö ei tietenkään ole EU:n panttivanki. Pohjoismaista yhteistyötä on harjoitettu sujuvasti senkin jälkeen, kun Tanskasta tuli EU:n jäsen vuonna 1973, mutta samalla EU:n kattamien asioiden ala on kasvanut merkittävästi ja on vaikea löytää pohjoismaisen yhteistyön alaa, jolla EU ei olisi jo merkittävä tekijä. Sanoin, että pohjoismainen yhteistyö ei ole EU:n panttivanki. Sitä voidaan harjoittaa EU:n rinnalla, mutta samalla on tosiasia, että EU muodostaa jäsenilleen niin tiiviin yhteistyön kehyksen, että pohjoismainen yhteistyö toteutuu EU-maailman ehdoilla.

Väitän, että pohjoismaisella yhteistyöllä on paras tulevaisuus EU:ssa ja sen kautta. Se ei välttämättä edellytä Norjan EU-jäsenyyttä, mutta pohjoismaisen yhteistyön pitää entistä selkeämmin ottaa huomioon se kehitys, joka EU:n sisällä tapahtuu, ja sopeuttaa yhteistyönsä näihin puitteisiin.

Puolustusyhteistyö on vain yksi esimerkki uudenlaisesta pohjoismaisesta yhteistyöstä. Norja on aktiivisesti mukana Euroopan turvallisuus- ja puolustuspoliittisessa yhteistyössä, ESDP:ssä, pohjoismaisen taisteluosaston jäsenenä. Samalla Pohjoismaat ovat yhdessä päättäneet tiivistää puolustuspoliittista yhteistyötään, mikä on kehityksenä merkittävää ja osoitus siitä, että erilaiset EU- ja Nato-ratkaisut eivät ole este syvälle yhteistyölle, kun siihen on selkeä tarve ja tahto.

Itämeri on toinen esimerkki. Se on ollut Pohjolalle tärkeä erityiskysymys, mutta tätä päivää on se, että EU ottaa erityisen roolin Itämeren alueella. EU:lla on tuore Itämeri-strategia, ja sen tarpeista on ollut tärkeää katsoa Pohjoismaita laajemmin niin Baltian, Puolan kuin Saksan suuntaan. Pohjoismaisella yhteistyöllä on annettavaa Itämerelle, muun muassa toimivat työskentelytavat ja rahoitusta.

Nämä esimerkit ovat samalla osoitus siitä, että Viron, Latvian ja Liettuan mahdollisimman tiivis osallistuminen yhteistyöhön on loogista ja toivottavaa.

Kun Suomi aikanaan liittyi EU:n jäseneksi, oli yhtenä olettamana, että EU:n sisällä kasvaisi pohjoismainen blokki. Tämä blokki ei kuitenkaan koskaan toteutunut. Suomi, Ruotsi ja Tanska ovat usein samanmielisiä, mutta EU-jäsenmaina meillä on omat jakolinjamme, oli sitten kysymys maataloudesta, rahoituskehyksestä, eurosta tai Euroopan turvallisuus- ja puolustuspolitiikasta. Emme aina ole samassa veneessä.

Väitän, että tulevaisuudessa EU:n kannalta suuret kysymykset tulevat yhdistämään Pohjoismaita aiempaa enemmän. Pohjoismailla on luontevasti hyvin samankaltaiset näkemykset tulevaisuuden kannalta olennaisissa asioissa, oli sitten kyse ilmastosta, kilpailukyvystä, ikääntymisen haasteista, energiasta, liikenteestä, ympäristöstä, kehityspolitiikasta tai ulkosuhteista. Tämä tarjoaa uuden mahdollisuuden Pohjoismaiden entistä tiiviimmälle yhteistyölle.

I svensk oversættelse:

Fru ordförande, ärade medlemmar av Nordiska rådet! Det är ett faktum att de nordiska länderna är likadana: värden, historien, världsåskådningen, samhällsutvecklingen och ekonomin bildar en stark gemensam grund. Det är svårt att finna en annan grupp länder som är så likadana och står varandra så nära. Ett bevis på detta är detta gemensamma möte och dess långa anor.

De nordiska länderna har dock gått in för mycket olika slags internationella lösningar. Jag tror att inom en nära framtid sammanstrålar åter våra skilda nordiska vägar. Under medeltiden fanns en period då vi alla bildade en enda stat. Nuförtiden har vi en möjlighet till samma närhet och gränslöshet särskilt via EU.

Min regering antog en redogörelse för EU-politiken i början av året. Varje nordiskt land fattar naturligtvis sina egna beslut och vi vill inte ge råd till de övriga, men själva ställde vi upp som vision att år 2020 är alla nordiska länder med. Island har tagit ett avgörande steg mot EU-medlemskap. Det räcker inte länge förrän Norge är det enda nordiska landet utanför EU-familjen.

Detta är en fråga som absolut måste diskuteras även ur ett nordiskt samarbetsperspektiv. Utan en klar uppfattning om denna faktors betydelse finns faran att det nordiska samarbetet urholkas i dessa samnordiska ramar. Vi måste välja ifall vi vill ta upp riktiga frågor i det nordiska samarbetet eller vara en sömnig traditionsförening.

Det nordiska samarbetet hålls naturligtvis inte gisslan av EU. Vi har obehindrat hållit på med nordiskt samarbete även efter att Danmark blev EU-medlem år 1973. Samtidigt har dock EU-frågornas omfattning blivit allt större och det är svårt att finna ett nordiskt samarbetsområde inom vilket EU inte redan är en viktig aktör. Jag sade att det nordiska samarbetet inte hålls gisslan av EU. Det kan existera parallellt med EU men samtidigt är det ett faktum att EU bildar så kompakta samarbetsramar för sina medlemmar att nordiskt samarbete görs på EU-världens villkor.

Jag hävdar att det nordiska samarbetet har sin bästa framtid i och via EU. Detta förutsätter inte nödvändigtvis ett norskt EU-medlemskap, men det nordiska samarbetet måste klarare beakta utvecklingen inom EU och anpassa sig till dessa ramar.

Försvarssamarbete är ett endast ett exempel på nytt slags nordiskt samarbete. Norge deltar aktivt i det europeiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet, ESDP, som medlem i den nordiska stridsgruppen. Samtidigt har de nordiska länderna tillsammans beslutat att intensifiera sitt försvarspolitiska samarbete, vilket är en viktig utveckling och ett bevis på att olika slags EU- och Natolösningar inte förhindrar fördjupat samarbete bara det finns ett klart behov och vilja.

Östersjön är ett annat exempel. För Norden har den utgjort en viktig särfråga men numera är det så att EU spelar en särskild roll inom Östersjöområdet. EU har en färsk Östersjöstrategi och i detta samband har det varit viktigt att betrakta de nordiska länderna mer omfattande i riktning av såväl Baltikum och Polen som Tyskland. Det nordiska samarbetet har mycket att ge Östersjön, bland annat effektiva arbetsmetoder och finansiering.

Dessa exempel är samtidigt bevis på att det är logiskt och önskvärt att Estland, Lettland och Litauen deltar så intensivt som möjligt i samarbetet.

När Finland blev EU-medlem antogs det bland annat att ett nordiskt block skulle bildas inom EU. Ett sådant block har dock aldrig skapats. Finland, Sverige och Danmark är ofta av samma åsikt men som EU-medlemsstater har vi våra skiljelinjer, till exempel i samband med lantbruk, euron, finansieringsramar eller europeisk säkerhets- och försvarspolitik. Vi sitter inte alltid i samma båt.

Jag hävdar att i framtiden kommer de stora EU-frågorna att förena de nordiska länderna allt mer. De nordiska länderna har naturligt mycket likadana uppfattningar om frågor viktiga för framtiden, till exempel klimat, konkurrenskraft, demografiska utmaningar, energi, trafik, miljö, utvecklingspolitik och utrikesrelationer. Detta erbjuder en ny möjlighet till allt intensivare samarbete i Norden.  

Tak, fru præsident. Jeg er enig i, at det er vigtigt, at de nordiske lande, at Norden bør arbejde sammen. Jeg synes jo bare, det er vigtigt, hvad vi arbejder sammen om. Jeg mener, at vi i Norden ofte i taler lægger stor vægt på vores velfærd, vores lille grad af ulighed, og at det er det, som vi har klaret os godt med, men så burde det jo også være det, vi satser på nu, når vi står midt i to store kriser. Vi har en økonomisk krise, hvor mange, mange mennesker er blevet arbejdsløse og især rigtig mange unge er arbejdsløse, og hvor mange unge ser ud til slet ikke at komme ind på arbejdsmarkedet. Samtidig har vi en klimakrise, som vi jo alle sammen forstår alvoren i.

Burde de nordiske lande så ikke gå sammen om at sige, at vi skal finde løsningen på de to kriser i, at vi skaber grønne jobs, i stedet for at foretage det politiske valg at ville løse den økonomiske krise med skattelettelser, som vi kan se ikke virker i forhold til at skabe job. Hvorfor så ikke løse begge kriser ved at skabe job i forhold til klima og i forhold til også at få en bedre velfærd, altså få de unge i gang med at bygge vindmøller, lave elbiler, solenergi og alle de mange ting, vi ved der skal til med at renovere bygninger, så de ikke bruger så meget energi? Er det ikke den vej, vi bør gå i Norden, frem for at satse på skattelettelser?

Arvoisa puhemies! Itse arvelen, että jokaisessa Pohjoismaassa tehdään oikeastaan tätä kaikkea.

Veroratkaisuilla tuetaan kotitalouksien ostovoimaa ja niiden tuntemaa luottamusta niin, että kotimarkkinat pyörisivät mahdollisimman hyvin. Koska meidän työttömyytemme ennen muuta muodostuu nyt siitä, että ulkomaankauppa ei toimi, siksi on ollut hyvin tärkeä se, että pidettäisiin edes kotimarkkinat toiminnassa.

Sen lisäksi tarvitaan luonnollisesti juuri näitä rakenteita edistäviä toimia. Ainakin meillä on investointituki, ja uusiutuvan energian rakentamiseen olemme parhaillaan luomassa syöttötariffijärjestelmää.

Uskon, että oikeastaan kaikissa Pohjoismaissa on sama tilanne. Kyllä me tarvitsemme näitä kaikkia keinoja, jotta me pystyisimme ylläpitämään mahdollisimman korkeaa työllisyyttä.

Itse arvelisin, että ensi talvi ja kevätkausi tulevat olemaan työllisyyden kannalta kaikkein vaikeimmat. Erityisesti nuorisotyöttömyys tulee näkymään korkeana ensi kevään aikana. Siksi meidän luonnollisesti pitää etsiä keinoja, joilla voisimme lievittää tätä.

Yhteiskunnan toiminnalla varsinaisten suorien työpaikkojen luominen on vaikeaa, mutta sen sijaan erilaiset muut aktivointitoimenpiteet, erityisesti koulutuksen järjestäminen, ovat se keino, jolla yhteiskunta voi lyhyellä tähtäimellä vaikuttaa asioihin.

Suomen oma kokemus 90-luvun lamasta oli erittäin raju. Ehkä kaikkein vaarallisin seuraus siitä oli se, että monissa ihmisryhmissä pitkäaikaistyöttömyys kasvoi liian suureksi, ja tämän yhteiskunnalliset seuraukset olivat kaikkein rankimmat. Nyt meidän pitää pystyä tämä välttämään.

I svensk oversættelse:

Ärade ordförande! Själv tror jag att varje nordiskt land egentligen håller på med allt detta.

Skattelösningar stöder köpkraften och förtroendet hos hushållen så att hemmamarknaden fungerar så bra som möjligt. Eftersom vår arbetslöshet beror framför allt på att utrikeshandeln inte fungerar har det varit ytterst viktigt att man ser till att ens hemmamarknaden fungerar.

Därutöver behövs naturligtvis just åtgärder för att förbättra strukturerna. Åtminstone vi har investeringsstöd och för att främja förnybar energi håller vi som bäst på att skapa ett inmatningstariffsystem.

Jag tror att situationen egentligen är den samma i hela Norden. Vi behöver nog alla dessa metoder för att upprätthålla en så hög sysselsättning som möjligt.

Själv tror jag att vintern och våren kommer att vara de svåraste med tanke på sysselsättningen. Särskilt ungdomsarbetslösheten kommer att vara hög i vår. Därför måste vi naturligtvis leta efter metoder för att minska på den.

Med samhällsåtgärder är det svårt att direkt skapa egentliga arbetstillfällen men däremot utgör olika slags andra aktiveringsåtgärder, särskilt arrangerande av utbildning, en metod med vilken samhället kan påverka dessa frågor på kort sikt.

Finland hade mycket hårda erfarenheter av depressionen på 90-talet. Kanske dess farligaste följd var att långtidsarbetslösheten blev för stor inom många människogrupper, vilket hade de allra tyngsta följderna för samhället. Nu måste vi se till att vi undviker detta. 

Fru president! Som representant här i Nordiska rådet för president de Puig i Europarådets parlamentariska församling skulle jag vilja fråga statsminister Vanhanen hur han ser på Nordens och EU:s relation när det gäller Ryssland. Vad kan Nordiska rådet, de nordiska länderna, göra inom Europasamarbetet för att vi ska kunna få ett bättre samarbete med Ryssland?

Ryssland är enormt viktigt för oss, och Ryssland är medlem i Europarådet. Men man följer inte ingångna avtal. Man har inte levt upp till sina åtaganden i fredsavtalet med Georgien, och man lever inte upp till att ratificera protokoll 14 så att vi kan få ordning på hanteringen i Europadomstolen. Antalet fall i domstolen växer hela tiden. Därför skulle jag gärna vilja höra statsminister Vanhanens synpunkt när det gäller hanteringen av Ryssland.

EU och Nordiska rådet kan ha muskler. Europarådet har expertisen.

Meidän pitää pyrkiä sitomaan Venäjä mahdollisimman hyvin niihin samoihin arvoihin ja myös järjestelmiin, joissa itse olemme. Tämän pitää olla kaukotavoite. Keskustelin juuri sunnuntaina pääministeri Putinin kanssa hyvin laajasti, ja hän korosti sitä, että he pitävät kiinni kaikista niistä sitoumuksista, joita ovat EU:n kanssa tehneet. Tähän meidän pitää myös pyrkiä Venäjä sitomaan kaikin tavoin.

Nyt edessä on vaihe, jossa pitäisi saada samaan aikaan Venäjän kanssa ratkaistua WTO-jäsenyys ja toivon, että tämä tulliliittokaavailu Valko-Venäjän ja Kazakstanin kanssa ei tässä suhteessa häiritsisi liikaa. Tähän meidän pitää pystyä saamaan post-PCA-sopimus Venäjän kanssa niin, että voisimme visioon asettaa tavoitteeksi myös vapaakauppa-alueen muodostamisen Venäjän kanssa.

Mitä tulee lähialueisiin, niin erityisesti Itämeren suojelussa Venäjä pitää saada yhteistyöhön. Me suomalaiset olemme Venäjälle puhuneet hyvin paljon Kaliningradin jätevedenpuhdistamon rakentamisen tarpeesta, ja myös tämän Putin otti sunnuntaina myönteisesti esille. Meidän pitää työntää näitä asioita eteenpäin, ja tässä tarvitaan myös Pohjolan ja Venäjän välistä yhteistyötä.

Svensk oversættelse:

Vi måste försöka förbinda Ryssland så bra som möjligt till samma värden och de system där vi själva är med. Detta bör vara det långsiktiga målet. Just i söndags diskuterade jag mycket ingående med statsminister Putin, och han betonade att de håller fast vid alla förbindelser som de ingått med EU. Även vi måste försöka förbinda Ryssland till detta på alla möjliga sätt.

Nu står vi inför ett skede då vi samtidigt bör få löst WTO-medlemskapsfrågan med Ryssland, och jag hoppas att denna planerade tullunion med Vitryssland och Kazakstan inte stör detta för mycket. I detta samband bör vi även få till stånd ett post-PCA-avtal med Ryssland så att vi kan ställa upp som mål och vision att ett frihandelsområde bildas med Ryssland.

Vad angår närområdena så måste Ryssland fås med i samarbetet särskilt kring skyddet av Östersjön. Vi finländare har diskuterat mycket med Ryssland om behovet att bygga ett avloppsreningsverk i Kaliningrad, och Putin tog även detta positiv upp i söndags. Vi bör driva dessa frågor och då behövs även samarbete mellan Norden och Ryssland. 

Fru president! När vi efter Köpenhamnsmötet förhoppningsvis kan konstatera att världens alla länder har tagit sitt ansvar och skrivit under ett avtal som visar på en tydlig väg framåt och en väg som forskarsamhället kan tro på som möjlig innebär inte det att problemen är över.

Även i en sådan förhoppningsvis positiv situation kommer de miljöförändringar som är konsekvenser av växthusgaserna och sådant att fortsätta i många årtionden framöver och påverka situationen för människor, framför allt för dem som bor i låglänta trakter. Vi kommer att få en växande migration. Redan i dag påstås över 20 miljoner människor av den anledningen flytta från sina bostadsområden. Jag har hört att uppemot 300 miljoner människor trots ett positivt beslut i Köpenhamn inom en snar framtid kommer att bli tvungna att flytta.

I Nordiska rådet fattar vi ju beslut om rekommendationer till de nordiska regeringarna. 2007 tog vi en rekommendation om att de nordiska regeringarna inför Köpenhamnsmötet skulle arbeta med att lyfta fram frågan så att EU kan agera som en samlad kraft – detta för att någon gång få i gång en sorts global round table-diskussion om vart dessa människor ska ta vägen. Vi vet ungefär varifrån de kommer att vandra, men vi har väldigt lite någon uppfattning om hur vi ska lösa problemet på global nivå. Många kommer alltså att behöva lämna sina nationer och vandra över till andra länder. Risken för konflikter är naturligtvis stor om det inte finns ett förutseende på det här området.

Jag undrar helt enkelt hur det går för er nordiska regeringar och ministrar. Hur mycket har ni hunnit diskutera detta? Jag har inte sett att det finns med på agendan inför Köpenhamnsmötet, men jag hoppas att ni har lyssnat på kloka råd från Nordiska rådet och att ni på något sätt har det här med i bagaget.

Arvoisa puhemies! Jan Lindholm on äärimmäisen oikeassa siinä, että vaikka sopimus saataisiin, silti ilmasto muuttuu. Ei ilmastonlämpenemisen rajoittaminen kahteen asteeseen ole mikään paratiisi. Päinvastoin se merkitsee erittäin suurta muutosta maailman ilmastossa, ja tarvitaan myös näitä sopeutumistoimia. Ja kyllä tämä vuoden 2007 päätelmä on vaikuttanut meihin. Toimimme erittäin voimakkaasti päästöjen vähentämiseksi ja samaan aikaan pyrimme järjestämään tukea, jolla ilmastonmuutokseen sopeudutaan. Niin pitkälle tämä keskustelu ei kuitenkaan ole mennyt, että olisi vielä strategia siitä, mihin mahdollisesti sadat miljoonat ihmiset siirtyvät. Ehkä sekin vaihe tulee. Nyt haetaan kansainvälistä sopimusta, jonka osana on rahoituspaketti, josta rahoitetaan myös näitä sopeutumistoimia. Hyvin monet maat ja kansat tulevat apua tarvitsemaan, ja toivottavasti se ei kuitenkaan tarkoita sitä, että tarvittaisiin suuria kansainvaelluksia, vaan apu voitaisiin ensi sijassa järjestää näitten ihmisten omissa kotimaissa.

Svensk oversættelse:

Ärade ordförande! Jan Lindholm har ytterst rätt i att fast vi får till stånd ett avtal förändras klimatet ändå. Att klimatuppvärmningen begränsas till två grader innebär inget paradis. Tvärtom innebär det en ytterst stort förändring i det globala klimatet, och vi behöver även anpassningsåtgärder. Slutsatsen från 2007 har nog påverkat oss. Vi arbetar mycket kraftigt med att minska utsläpp och samtidigt försöker vi arrangera stöd till anpassning till klimatförändringen. Så långt har denna diskussion dock inte framskridit att vi redan hade en strategi för vart eventuellt hundratals miljoner människor skall flyttas. Kanske detta skede ännu kommer. Nu försöker man få till stånd ett internationellt avtal inklusive ett finansieringspaket som finansierar även dessa anpassningsåtgärder. Mycket många länder och folk kommer att behöva hjälp, men förhoppningsvis leder detta inte till stora folkvandringar, utan hjälpen kan i första hand ges i dessa människors hemländer.

Fru President!

Den nordiska välfärdsmodellen är känd över hela världen och den är också något som man ute i världen mer eller mindre avundas oss. Statsministern nämnde de värden som förenar oss i Norden, och det är just de värdena som har skapat välfärdsmodellen. När bestämmanderätten i allt högre grad övergår till Europeiska Unionen uppstår ibland, som vi har sett, problem med att i tillräckligt hög grad kunna bevaka de inhemska intressena och också de nordiska intressena. Därför frågar jag: På vilket sätt kan de nordiska statsministrarna i EU agera på ett sätt så att de värden som statsministern nämnde också i högre grad beaktas?

En annan fråga. När statsministern nämnde värdena blev en fråga inte nämnd, nämligen det gemensamma skandinaviska språket. Vi förstår varandra i Sverige, Norge och Danmark samt delvis i Finland. Hur ser statsministern på den svenskspråkiga befolkningen och svenskans ställning i Finland? På vilket sätt kunde man stärka svenskans ställning i Finland och samtidigt stärka banden till Norden?

Arvoisa puhemies! Suomi on yksi kansa, jolla on kaksi kieltä, ja kielten asema on tasavertainen. Palvelut pitää järjestää jokaiselle kansalaiselle omalla äidinkielellään, ja tämä on rikkomaton periaate. EU-yhteistyössä onneksi tämmöisiin eriytyviin arvoihin ei kovin useasti törmätä, mutta aina välillä näitä tilanteita tulee. Olen huomannut, että kyllä pohjoismaiset sekä ministerineuvostotasolla että Eurooppa-neuvostotasolla löytävät hyvin nopeasti yhteistyön keskenään. Ehkä tyypillisin aihe, jossa nämä arvot törmäävät toisiinsa, useimmiten liittyy perheoikeuteen. Meillä pohjoismaalaisilla on oma vanha lainsäädännön perinne näillä aloilla, ja se törmää usein sellaisiin periaatteisiin, jotka katolisessa maailmassa ovat toisen tyyppisiä. Näissä kysymyksissä kuitenkin Pohjoismaat ovat keskenään toimineet erittäin aktiivisesti ja pystyneet ottamaan päätöksenteossa huomioon sen, että meillä on oma oikeusjärjestelmämme, johon me olemme tottuneet, jota me pidämme arvossa, ja sitä pitää kunnioittaa.

Svensk oversættelse:

Ärade ordförande! Finland är ett folk med två språk och dessa språk är jämlika. Varje medborgare skall arrangeras tjänster på modersmålet, och denna princip är okränkbar. I EU-samarbetet stöter vi som tur inte särskilt ofta på sådana här skilda värden men alltid emellanåt uppstår dessa situationer. Jag har lagt märke till att både i ministerrådet och i Europeiska rådet finner nog nordborna mycket snabbt varandra. En kanske typisk fråga där dessa värden kolliderar har för det mesta att göra med familjerätt. Vi nordbor har vår gamla lagstiftningstradition inom dessa områden och den kolliderar ofta med principer som är annorlunda i den katolska världen. I dessa frågor har de nordiska länderna dock arbetat ytterst aktivt med varandra och kunnat beakta i beslutsfattandet att vi har vårt eget rättssystem, som vi blivit vana vid, som vi värdesätter, och detta måste respekteras.

Fru President! Herr statsministern sade med all rätt att Norden är splittrad i dag. I dagens Dagens Nyheter föreslår man i en artikel att vi borde skapa en federal stat. Det är en vision och den är inte snart på kommande, men det finns ändå en vision om en gemensam utrikespolitik och en gemensam valuta. Vad är Er åsikt i det aktuella läget? Kunde Ni rekommendera medlemskap i den Europeiska Unionen till alla de länder i Norden som inte har hunnit bli medlemmar i EU? Kunde Ni rekommendera den gemensamma valutan euron till alla de nordiska länder som ännu inte ennu har hunnit införa valutan? Kunde Ni för Finlands del tänka Er att Finland skulle kunna ansluta sig till Nato för att effektivera det nordiska militära samarbetet och det utrikespolitiska samarbetet?

Arvoisa puhemies! Arvasinkin, että tuo kysymys tulee lopulta kiertymään Natoon saakka. Sen osalla uskoisin, että jatkossakin jokainen Pohjoismaa tekee oman ratkaisunsa, mutta sen sijaan itse pidän luonnollisena ja samoin Suomen hallitus omassa EU-visiossaan sitä, että Pohjola tulee muodostamaan aikanaan myös EU:n sisällä yhteisiä alueita. Me olemme kaikki EU:n jäseninä. Tulemme näkemään päivän, jolloin meillä ei ole viittä eri valuuttaa, vaan yksi valuutta myös täällä Pohjolassa. Mutta nämä ovat kaikki päätöksiä, jotka tehdään kansallisesti. Visioita silti saa olla.

Svensk oversættelse:

Ärade ordförande! Jag gissade redan att denna fråga kommer till slut att finna fram till Nato. I detta samband tror jag att även i framtiden fattar varje nordiskt land sitt eget beslut, men på samma sätt som den finländska regeringen i sin EU-vision anser jag det personligen vara naturligt att i sinom tid kommer Norden att bilda gemensamma områden även inom EU. Vi är alla EU-medlemmar. Vi kommer att uppleva en dag då vi inte längre har fem separata valutor utan en enda valuta även här i Norden. Men detta handlar alltid om nationella beslut. Visioner får man väl ändå ha.

”Kapitalisme skaper fred.” Jeg mener det, men denne påstanden kommer også fra professor Indra de Soysa ved Norges teknisk-naturvitenskapelige universitet. Professoren studerte globaliseringens effekt på konfliktnivåer og konkluderte med at økonomisk frihet, investeringsvennlig politikk med frie markeder, vern av den private eiendomsretten, individuell økonomisk frihet og begrenset statlig intervensjon er fredsskapende. Kapitalisme skaper fred.

Innenfor EU er ideen om handel som fredsfremmende like aktuell og like sterk i dag som da Kull- og stålunionen så dagens lys. De nordiske landenes rolle i EU-samarbeidet er viktig, uavhengig av hvilken tilknytning landene har til EU. Statsminister Jens Stoltenberg skrøt i den norske valgkampen av at Norge i Verdensbankens Doing Business-rapport er rangert som det tiende beste landet å være næringsdrivende i. Men det han lot være å si, var at Norge har falt fem plasser under hans regjeringstid. I ni av ti underkategorier har konkurransevilkårene for norsk næringsliv blitt svekket.

Men Norden er tross alt en bra region for næringsvirksomhet, og alle nordiske land er med blant de 20 beste. Nordiske land bør derfor stå sammen om å påvirke EU i ytterligere næringsliberal retning og foreslå tiltak som kan åpne økonomien, forenkle regelverk og gjennomføre ytterligere nedskjæringer i byråkrati. Der er Danmark et eksempel til etterfølgelse. Jeg har med stor interesse registrert at statsminister Løkke Rasmussen nylig har iverksatt en avbyråkratiseringsreform. Her bør andre nordiske land følge etter.

Selv om vi fortsatt kan være uenige om hva som forårsaket finanskrisen, er den der fortsatt, og vi må forholde oss til den. Og selv om enkelte skylder på kapitalismen, vet vi altså bedre. Men en stor fare nå er at det blir iverksatt proteksjonistiske virkemidler. Proteksjonisme er ikke løsningen og har aldri vært løsningen på noen krise. Proteksjonisme er ødeleggende og fører til stagnasjon, ikke vekst. Jeg håper Norden vil stå sammen mot dette og hindre at proteksjonismen nå kryper frem. Den er tross alt en vesentlig årsak til at det er fattigdom i den tredje verden.

Global fattigdomsbekjempelse er ikke enkelt, men vi kan begynne med å behandle landene med respekt og likeverd fremfor som klienter. Nasjonale bistandsmål løser lite, men viser seg å være kontraproduktivt.

Fremskrittspartiet har i Norge foreslått at vi skal gå foran og fjerne all toll på landbruksvarer fra alle utviklingsland. Det hadde vært et eksempel til etterfølgelse om vi kunne gjøre det – snu oss mot Verdens handelsorganisasjon og oppfordre dem til å følge etter, eller om de nordiske landene gjorde det og snudde seg mot Europa og ba dem om å følge etter! Noen hevder at dette vil rasere landbruket. Nei, det vil det ikke, men det vil kreve omstilling, som også i dag. Det er umoralsk å opprettholde en proteksjonistisk og gjennomsubsidiert landbrukspolitikk samtidig som man sender bistand til fattige land for at de skal bygge et produksjonsapparat.

Norden har utviklet seg fordi vi har en åpen og utadrettet økonomi, en eksportøkonomi. Er ikke nettopp dette den delen av den nordiske modellen som det burde være verdt å eksportere videre til Europa?

Vi har talat mycket EU under statsministrarnas genomgång tidigare. Siv Jensen startade med att prata EU och hur viktigt det var att man försökte påverka EU att minska byråkratin och så vidare. Då är min enkla fråga till Siv Jensen: Hur står det till med det norska Fremskrittspartiets synpunkter på EU? Vi vet ju att Höyre är positivt till att gå med i EU. Vi vet att Arbeiderpartiet är positivt till att gå med i EU, men man sitter nu i en regering där man tyvärr har andra partner som gör att man inte kan ansöka om medlemskap. Om nu Island är på gång in i EU också, hur är det med Fremskrittspartiet, som ju ändå har blivit en stark faktor i norsk politik. Det är möjligt att jag har missat något, men skulle vi från Siv Jensens sida kunna få ett klart besked om hon och Fremskrittspartiet är positiva till en norsk EU-ansökan eller inte?

Uansett hva de politiske partiene mener, er det fortsatt en stor motstand i det norske folk mot å reise en ny EU-debatt. Vi har hatt to avstemninger, som begge har ført til nei. Jeg tror det i Norge er bred politisk enighet om, uansett om man er for eller mot et medlemskap, at den debatten reiser vi ikke før det er en varig endring i opinionen for en ny debatt og en mulig ny søknad.

Fremskrittspartiet er delt på midten i dette spørsmålet, det erkjenner jeg åpent. Vi har en betydelig andel tillits- og folkevalgte som er for et medlemskap, men også mange som er imot. Det betyr jo ikke at vi skal være indifferente til dette.

Det jeg mener er den viktigste jobben vi politikere har, er å diskutere hva som – sett fra Norges side – vil være viktig for oss i en eventuell søknadsprosess mot Europa, slik at vi i størst mulig grad ivaretar Norges interesser hvis slike forhandlinger skal komme i fremtiden.

Fru president! Tack för de orden, Siv Jensen, men jag har några frågor med anledning av dem. Jag hörde inte Siv Jensen med ett enda ord nämna vår stora utmaning, nämligen klimatförändringen och miljöfrågan. Jag hörde inte Siv Jensen säga att hon ställer upp för kampen mot ett klimat där isarna smälter. Stöder Siv Jensen Norges kamp för en bättre miljö, för minskade koldioxidutsläpp, för de krav på omställningsprogram som det innebär?

Min andra fråga gäller också det moderna och framtidsinriktade: Är alla människor lika mycket värda enligt Siv Jensen? Är man lika mycket värd oavsett kön, etnicitet eller härkomst och oavsett hudfärg? Om svaret är ja på den frågan, har alla då rätt, enligt Siv Jensen, att ha samma möjligheter, samma plikt och samma hjälp att leva det liv som man vill?

Jeg kan svare på det siste spørsmålet først: Ja. Det var jo nettopp den problemstillingen jeg berørte mest i mitt innlegg, nemlig den enorme utfordringen vi står overfor i denne verden, som følge av at de vestlige landene har bygget en mur mot de fattigste landene. Det mener jeg er en av verdens største utfordringer. Hvis ikke vi gjør noe med dette, hjelper det ikke å slå seg på brystet og si at man er gode i bistandsmål – hvis fattigdommen i verden bare fortsetter å øke.

Så til det første spørsmålet: Ja, klimautfordringene er selvsagt viktige. Vi har bedt den norske regjeringen komme til Stortinget for å redegjøre for de norske posisjonene frem mot København-møtet. Jeg mener at det aller viktigste København bør avstedkomme, er en realistisk avtale, som lar seg gjennomføre.

Fru president! Siv Jensen inledde med att tala om marknadsekonomi, handel och tullfrihet som förutsättningar för att skapa fred och stabilitet. Däri är vi helt eniga. Detta är grundläggande villkor, men jag tror att det finns fler villkor som är grundläggande. Jag tror att samexistens och förståelse också är viktiga för fred och stabilitet. Och jag tror att en av de saker, utöver klimat och miljöfrågor, som är berörande för Europa och Norden i dag är främlingsfientlighet och rädsla. Därför har jag noterat att Siv Jensen och Fremskrittspartiet också har haft synpunkter, liksom en del andra partier i andra länder, på det muslimska. Det har varit en diskussion om Malmö och det eventuella hotet där, till och med så mycket att jag själv fick skriva en debattartikel i Dagbladet där jag ställer ett antal frågor till Siv Jensen.

Men jag noterar också att här i Nordiska rådet väljer Fremskrittspartiet att inte tillhöra någon parlamentarisk grupp. Man samverkar på det sättet inte öppet med Dansk Folkeparti. Om ett år är det den 62:a sessionen i Reykjavik. Då har det varit val i Danmark och det har varit val i Sverige. Vi har ett parti som heter Sverigedemokraterna som ligger lågt i opinionsmätningarna men möjligtvis kan komma in i riksdagen. Passerar de fyraprocentsspärren kan de med stor sannolikhet komma in i Nordiska rådet.

Mina frågor till Siv Jensen är: Hur ställer sig Siv Jensen till de främlingsfientliga vindar som blåser genom Europa och Norden? Är du en aktiv deltagare mot främlingsfientligheten eller är du en som har en annan åsikt om främlingsfientligheten? Om det skulle ske att Sverigedemokraterna kommer in i Sveriges riksdag och därmed också i Nordiska rådet, är det några som du och ditt parti skulle kunna tänka er att samarbeta med?

Jeg mener at det svenske valget først og fremst er en svensk utfordring. Det betyr jo at også Moderaterna vil ha en enorm utfordring i å ta denne debatten på alvor, nettopp for å unngå at et parti som – hva heter de for noe – Sverigedemokraterna blir representert i den parlamentariske forsamlingen i Sverige. Jeg håper det ikke skjer, men da mener jeg også at man er nødt til å ta denne debatten på alvor – ikke som et generelt angrep på religioner eller på mennesker med en annen hudfarge, men på ekstremisme. Det er et stort samfunnsproblem som brer seg over hele verden. Det er en debatt som går i de aller fleste vestlige demokratier, og en debatt vi er nødt til å ta hvis vi skal ta vare på noen av de helt grunnleggende demokratiske frihetene som vi nyter godt av i vår del av verden, men som veldig mange andre mennesker ikke har. Det er jo det debatten dreier seg om.

Og da dreier det seg om å føre en asyl- og innvandringspolitikk som setter grenser for hva som er akseptabelt, og som også raskt har en retur. Det dreier seg om å føre en integrasjonspolitikk som gjør at alle blir behandlet på like vilkår og ikke blir forskjellsbehandlet. Det mener jeg er en utfordring alle de nordiske landene har, også Norge.

Vi opplever jo i Norge at kvinner med minoritetsbakgrunn blir diskriminert, de blir utsatt for tvangsekteskap, de blir utsatt for kjønnslemlestelse, til tross for at de bor i et av verdens frieste demokrati. Hvorfor det? Vi sier at vi er tolerante, men ender opp med å bli intolerante. Jeg mener det er en utfordring som vi må løse i fellesskap, og da må vi tørre å snakke om det. Den debatten bør også Sverige tørre å ta!

Fru president! Jag vill förstås också hälsa er alla välkomna till Sveriges riksdag. Det nordiska samarbetet växer sig ju starkare på många sätt, inte minst gäller det de personliga kontakterna och relationerna. Banden och vänskapen växer sig starkare i Norden. Även om vi förlorar viktiga fotbollsmatcher mot varandra ibland behåller vi den starka vänskapen.

Det är en viktig tid för politiken i vart och ett av våra länder, i Norden som helhet och inte minst i Europeiska unionen. Mycket har hänt sedan många av oss stod i talarstolen på Nordiska rådet i Helsingfors för precis ett år sedan. Då hade finanskrisen precis slagit till med full kraft. Alla våra nordiska länder har drabbats, även om Island förstås har råkat mest illa ut. Precis som många sade för ett år sedan har också jobbkrisen nu vuxit sig allt starkare i de flesta av våra länder. Men läget ser också olika ut. Norge har klarat sig förhållandevis bra. Sverige har högre arbetslöshet än Finland. Därtill växer klimatkrisen fortsatt starkt och är närvarande överallt.

Nu handlar väldigt mycket av den politiska debatten i våra länder om hur vi försvarar och utvecklar den nordiska modellen. Den behövs kanske mer än på väldigt länge. Min definition av den nordiska modellen är inte densamma som Siv Jensens. Det vi ska visa är ju att det är i starka välfärdsländer förutsättningarna är bättre än där politiken drar sig undan. Det är då kampen för jobben och klimatet är så viktig. Klarar vi inte den klarar vi inte ekonomin och då klarar vi inte välfärden, som är en sådan bas för alla våra länders starka syn på vilken nordisk modell vi vill kunna utveckla.

Det är jobben och klimatet som måste prägla Nordens samarbete och också Nordens förhållning och utveckling i det europeiska samarbetet. Jag vill, precis som Sinikka Bohlin var inne på, se en diskussion den kommande tiden om hur vi kan fördjupa, förnya och modernisera både Nordiska rådets samarbete och också hur vi ser på det nordiska samarbetet i EU. Jag tror att vårt samarbete har så väldigt mycket att ge debatten i Europa just nu och att vår modell är mer modern och framtidsinriktad än kanske någonsin tidigare.

För ett år sedan i Helsingfors berättade vi socialdemokrater att vi skulle samarbeta ännu tydligare om att ha ett toppmöte om jobben i Stockholm. Det har vi också haft. Vi har tagit vårt ansvar för att gemensamt lära av varandra och ta fram politiska förslag. Det arbetet fortsätter vi att utveckla. Jag vill ändå nämna det i dag därför att det är en viktig del av utvecklandet av Nordens samarbete i EU att det rena partisamarbetet prioriteras och också uppvärderas. Vår samarbetskommitté Samak har också jobbat igenom både finans- och jobbkrisen och hur olika utvecklingen blir om man prioriterar att sänka skatter eller att satsa på att investera i jobb, utbildning och välfärd.

Nu står vi framför att kunna försvara den nordiska modellen. Det är tack vare ett rättvist skatteuttag och en generell gemensam sektor som vi har kunnat utveckla våra länder. Det har ju inte varit ett hinder utan det har varit en förutsättning för vår ekonomiska utveckling och vårt klimatansvar att vi har haft en stark syn på den gemensamma fördelningen. Nu är det klart att Norden ska prioritera jobb och klimat som de viktigaste frågorna i EU. Det tror jag att alla här inne är överens om. De stora förhoppningarna på klimatmötet i Köpenhamn, det starkare samarbetet om att ta fram gemensamma program för klimatinvesteringar, infrastruktur, energieffektivisering, klimatsmarta steg för att skapa gröna jobb är en röd och grön politisk dagordning på många sätt. Och i Norden samarbetar vi och inspireras av varandra. I Norge och Island har man nu rödgröna regeringar. Det inspirerar mig.

Mona Sahlin berørte så vidt det som kanskje er Nordens største utfordring innenfor velferdsstaten, forholdet mellom pensjon og arbeid, arbeidstidens utfordring. Hun sier i dag i et intervju med Svenska Dagbladet: ”Vi måste jobba längre”, et intervju jeg kan si meg veldig enig i. Det er en utfordring alle land står overfor. Pensjonsalderen kommer for tidlig, vi kommer for sent ut i arbeidslivet og har for kort arbeidstid i forhold til å gjøre velferdsstaten bærekraftig på lang sikt.

Men så avsluttet jo Mona Sahlin med å gi uttrykk for sin drøm, nemlig også en rød-grønn regjering også i Sverige. Og mitt første spørsmål er: Står hele det rød-grønne Sverige, Miljøpartiet, Venstrepartiet, også bak dette syn, at vi må arbeide mer enn vi gjør i dag i Norden? Står også de rød-grønne bak å videreføre de tiltak som den sittende Reinfeldt-regjeringen har gjennomført, som har fått sykefraværet i Sverige til å gå ned, mens det i andre land, deriblant i Norge, særlig i Norge, går opp? Den norske statsminister uttrykker fortvilelse over at utgiftene er ute av kontroll innenfor sykefraværet. De tiltak som er gjennomført i Sverige, altså vellykkede, står Mona Sahlin og hennes rød-grønne drøm også bak å videreføre og forsterke de tiltakene som har gitt en positiv utvikling for velferdsstaten Sverige? Og til slutt: Står også den rød-grønne drømmen i Sverige bak et ønske om ikke å øke skattene, eller er man fortsatt usamde om det?

Fru president! Det blir en intressant debatt mellan Sverige och Norge och mellan två oppositionspartier både i Sverige och i Norge. För att klara välfärdsstaten, och det är verkligen också de rödgröna samarbetspartierna i Sverige helt överens om, är det några saker jag rekommenderar att man inte gör. Man kan inte sänka skatten så mycket att man riskerar innehållet i välfärdssystemen. Man kan inte förstöra trygghetssystemen så mycket att både många sjuka och inte minst många arbetslösa inte har någon trygghet. Men man måste vara ärlig och säga att man också måste skapa system så att vi arbetar en längre del av våra liv. Hur gör man det? Inte genom att höja pensionsåldern, men genom att bekämpa arbetslösheten, genom att säga nej till arbetstidsförkortningar, genom att se till att många äldre orkar jobba en längre del av sina liv, genom att få ett mer aktivt arbetsmiljöarbete, genom att ge kvinnor rätt att jobba heltid, genom att ge funktionshindrade chansen att inte bli diskriminerade. På detta sätt blir det för mig en politisk dröm att arbeta för. Alla timmar som kan arbetas behövs för att försvara välfärden. Det är inte skattesänkningar och orättvisor. Om det är mina rödgröna samarbetspartier helt överens.

Fru president! Mona Sahlin anknöt till det som presidenten och Sveriges riksdags talman sade i inledningen, nämligen att det gäller att samordna resurserna mellan de olika internationella politiska arenorna som Nordiska rådet, Europarådet, Natos parlamentariska församling med flera. Det har inte gjorts tidigare. Det är dåligt med avstämning med parlamenten i hemlandet. Det finns inga instruktioner, utan många av delegationerna hänger mer i luften än man borde. Jag tror att ni i Nordiska rådet känner igen er också. Antagligen slösas det också resurser.

Jag skulle vilja fråga Mona Sahlin hur hon ser på möjligheten att göra någon form av samordning. Nu förstår jag av dagordningen att Nordiska rådet avser att öppna kontor i Minsk. Det har Europarådet redan gjort. Ni i Nordiska rådet är rika, men vi i Europarådet är inte så rika. Vi hade kunnat hyra in oss i Nordiska rådets kontor.

Man kan göra andra samordningar. Frankrike är väldigt njugg i diskussionen om Europarådets budget. Man vill kanske inte ha oss i Strasbourg. Kan vi flytta Europarådet till Köpenhamn? Nu skämtar jag lite grann, men det finns många samordningsvinster som skulle kunna göras. Har Mona Sahlin som oppositionsledare funderat på hur man skulle kunna göra detta på ett bra sätt, så att vi får ut en högre verkningsgrad av våra delegationer i parlamentet?

Fru president! Som oppositionsledare funderar jag över mycket, men kanske inte just över var kontor ska ligga och hur man ska samordna det hela. Däremot håller jag med i det som jag tror att Göran Lindblads fråga syftar till och som Sinikka Bohlin tog upp. Vi behöver samordna de politiska krafter som finns i de samarbetsorganisationer som här har nämnts, och jag är övertygad om att det finns både politiska och ekonomiska samordningsvinster att göra. Det är väl detta som presidenten bjöd in till en allmän och ärlig diskussion om.

Nordiska rådet behövs för framtiden, men det måste se annorlunda ut, och det måste jobba mer effektivt. Det måste ges en större politisk tyngd. Det är båda våra personers ansvar att åstadkomma det.

Vi står jo i Norden over for store udfordringer, som kræver effektive og koordinerede svar, både nationalt, nordisk og europæisk. Det gælder vejen ud af den økonomiske krise, det gælder vores konkurrenceposition efter krisen. Her skal vi stå distancen over for de store asiatiske økonomier, der stormer frem med positive vækstrater trods krisen. Det er en stor udfordring; det er en udfordring, vi deler med Europa og med USA.

Det gælder i høj grad klimadagsordenen. Her har vi en stærk nordisk tradition for ambitiøse mål og effektive løsninger, og her er både det nordiske og det europæiske samarbejde centrale rammer for vores handlekraft. Jeg vil koncentrere mig om klimaudfordringen, som naturligvis optager mig meget lige nu, hvor klimatopmødet i København er meget tæt på, men som jo også illustrerer betydningen af både det nordiske og det europæiske samarbejde.

Men tillad mig lige først et par mere overordnede betragtninger om Norden og EU. Jeg synes jo ikke, det er svært at se fordelene ved et tæt nordisk samarbejde i EU-regi. Vi nordiske lande er knyttet sammen af et kulturelt fællesskab; vi ser spontant ens på mange ting; vi kan gå sammen om løsninger baseret på vores fælles værdier. Vi er jo ikke alle medlemmer af EU, og det skaber i sagens natur ulige vilkår, når vi ser på de formelle samarbejdsstrukturer. Men så må vi jo i stedet fokusere på det uformelle samarbejde på de områder, hvor der er grundlag for det. På den måde udnytter vi i virkeligheden også vores absolut stærkeste kort, nemlig det hurtige og smidige samspil, hvor vi på forhånd er enige om meget.

EU’s Østersøstrategi er et aktuelt og konkret eksempel på, hvordan Norden skaber merværdi i europæisk kontekst. Det er positivt, at Nordisk Ministerråd spiller en så central rolle i implementeringen af strategien. Østersøstrategien er også et eksempel på, at de nordiske lande med succes har presset på for at skabe et grønt indhold, så det leder mig passende hen på det, der egentlig var tænkt som hovedfokus i det, jeg ville sige, nemlig klima- og energipolitik som et område, hvor både Norden og EU spiller nøgleroller.

De nordiske lande har jo påtaget sig nogle af de mest ambitiøse mål for drivhusgasreduktion og udbygning af vedvarende energi i verden, og det er jo ikke mindst efter politisk pres fra de nordiske lande, at klimaudfordringen er kommet øverst på den politiske dagsorden i EU. Det er et fælles nordisk pres, som vi fortsat skal udøve. Klimatopmødet i København om omkring 6 uger er Danmarks største udenrigspolitiske satsning i nyere tid, og vi er nu nået frem til slutspurten i det omfattende arbejde.

Det betyder, at vi nu har sat fuld turbo på for at nå i mål. Klimadiplomatiet er intensiveret på alle niveauer. Selv har jeg i den seneste tid talt med mange stats- og regeringschefer, og klimaspørgsmålet var også et af hovedtemaerne, da de nordiske statsministre mødtes i går. Det er mit klare indtryk, at der blandt verdens ledere er et stærkt ønske om at få en ny politisk bindende klimaaftale i København – en bindende politisk aftale, der virker fra første dag; en politisk aftale, der er ambitiøs; en politisk aftale, som verdens ledere giver hinanden håndslag på at vi hver for sig går hjem og sørger for straks implementeres. At nå så langt kræver aktiv involvering af stats- og regeringschefer. Startskuddet lød ved FN-generalsekretærens særlige klimatopmøde i New York, og fra dansk side agter vi – jeg agter selv at gøre det – at sætte os i spidsen for det videre forløb.

Jeg vil gerne benytte lejligheden her til at takke for jeres opbakning og jeres bidrag til dette arbejde. De øvrige nordiske lande er blandt vores absolut vigtigste allierede i bestræbelserne på at opnå en ambitiøs global klimaaftale. Og som det jo også blev afdækket af det udmærkede spørgsmål, som hr. Henrik Dam Kristensen stillede min svenske kollega for et øjeblik siden, så ser vi i den nordiske statsministerkreds jo også ret ens på den udfordring, vi står over for.

Arbejdet frem mod klimatopmødet har bekræftet mig i, at der står stor respekt om vores nordiske lande, at vi kan gøre en forskel for verden, at der er stor international interesse for det, man kunne kalde vores grønne spidskompetencer. I virkeligheden kan man jo sige, at danske og nordiske styrker inden for energiteknologi var stærkt medvirkende til, at Danmark overhovedet blev tildelt værtskabet for klimatopmødet, og at vi altså nu er få uger fra en situation, hvor Norden direkte har et afgørende ansvar både i forhold til det danske formandskab for selve konferencen og det svenske formandskab i EU, som er af central vigtighed.

Det illustrerer jo mere end megen teori, at EU og det nordiske samarbejde går hånd i hånd. Det er af stor betydning, at vi i ugerne frem mod København nu sætter den nordiske stemme stærkt igennem. Den første chance opstår jo i virkeligheden, når vi diskuterer EU på torsdag, hvor Det Europæiske Råd holder møde, og hvor det er uhyre vigtigt, at vi efter det europæiske topmøde præsenterer ambitiøse og konkrete positioner vedrørende klimafinansiering. Tak for ordet, fru præsident.

Nordisk Råds 61:e session 2009 i Stockholm

Tak for det. Jeg har et lidt fremadrettet spørgsmål, som er baseret i nutiden, og derfor tillader jeg mig at stille det til Danmarks statsminister selv om jeg er dansk parlamentariker – set i nordisk sammenhæng. Temaet for den her session er Norden og EU. EU har udarbejdet sin Østersøstrategi og kommer om kort tid med en arktisk strategi. EU har også udarbejdet det rum, der hedder EU’s nordlige dimension, som omfatter alle interessenter, mange flere end de foregående to, Østersøstrategien og måske også den arktiske.

Nordisk Råd og andre råd har længe arbejdet med de problematikker, som EU nu også har fået øjnene op for. Norden har vældig lang tradition for og erfaring med politikker på Østersøområdet, på det arktiske område og på miljø- og klimaområdet. Så det første spørgsmål, jeg har, er: Hvordan bliver de erfaringer anvendt i forbindelse med klimatopmødet i København? Og det andet spørgsmål er: Hvordan vil Danmark og statsministeren sikre, at det arbejde, der pågår i øjeblikket, ikke kommer til at foregå dobbelt i fremtiden, altså både i Norden og i EU, men bliver koordineret?

Tak for det, fru præsident. Må jeg ikke starte med at sige, at i politik findes der jo ikke noget, der hedder copyright. I virkeligheden går politik jo ud på at få flest mulige til at kopiere det synspunkt, man selv har. Det er jo den måde, man får indflydelse på.

Derfor betragter jeg det som noget udtalt positivt, at man kan finde en række eksempler – og fru Bente Dahl anfører så nogle her – hvor politiske temaer er løftet i nordisk regi for så efterfølgende at blive løftet videre ud i f.eks. EU-regi. Det er Østersøsamarbejdet et godt eksempel på, det er klimasamarbejdet eller håndteringen af klimaudfordringen et andet eksempel på. Så er det selvfølgelig vigtigt, at der finder den tættest mulige koordinering sted, når man så at sige løfter fra den ene ramme til den anden ramme. Det skal et tæt og tillidsfuldt samarbejde – både formelt og uformelt – blandt de nordiske lande i dagligdagen sikre.

Tak, fru præsident. Jeg havde egentlig forestillet mig at stille spørgsmålet til statsminister Reinfeldt, men han er jo gået, så jeg må nøjes med den danske statsminister. Men det går vel også. Hvis vi skal styrke Nordens stemme i EU, skal vi jo ikke starte med at opgive noget af det, som har været den største succes for Norden. En af de største succeser for Norden har jo været vores arbejdsmarkedsmodel, en model, hvor der på arbejdsmarkedet har været stor frihed for de faglige organisationer og arbejdsgiverorganisationerne til at nå frem til nogle aftaler, som man så er stået bag. Derfor er det meget bekymrende, at EU er gået ind og har blandet sig i form af nogle domme – Vaxholmdommen, Viking Line-dommen, Luxembourgdommen og Rüfertdommen – som har undermineret det her, og som har lagt op til muligheder for social dumping, hvor man kan underbetale f.eks. polske arbejdere, der arbejder i vores lande. Det er vi imod, vi går jo ind for, at folk skal behandles lige. Der skal ikke være a- og b-overenskomster.

Derfor kunne jeg godt tænke mig at høre: Hvad har de nordiske lande i EU så gjort for at tage det her spørgsmål op i EU? Den europæiske fagbevægelse har jo rejst ønsket om en social protokol, og Europa-Parlamentet vedtog før valget med stort flertal at opfordre til, at man skulle tage udstationeringsdirektivet op til overvejelse i Kommissionen. Det har Kommissionen ikke gjort. Men der sidder jo nogle statsministre i Rådet, f.eks. den danske statsminister og den svenske statsminister: Har I snakket sammen om, hvad I kan gøre? Er det f.eks. noget, I vil tage op her på det næste topmøde eller det kommende topmøde igen? Helt konkret: Hvad vil I gøre for at få sat en stopper for social dumping?

Tak for det.

Jeg skal da beklage, at hr. Søren Søndergaard må nøjes, men det skal da ikke afholde mig fra at reflektere over det, der bliver spurgt til.

I forhold til det topmøde, der kommer her senere i ugen, vil hovedtemaet altså være klima, klimafinansiering og så hele spørgsmålet om, hvordan Lissabontrakten kommer i hus: Hvor er Tjekkiet henne? Det vil være det, der står i fokus.

Men mere generelt kan jeg da sige, at lige præcis det her spørgsmål om at stå vagt om det, man kunne kalde fleksicuritymodellen, jo er et af de steder, hvor Norden jo står forenet og taler med samme røst, når de diskussioner opstår i forskellige relevante sammenhænge, og hvad enten vi diskuterer krisehåndtering eller exitstrategi, vil man her finde nordiske statsministre, som jo sådan set uanset partitilhørsforhold går ind i debatten med det samme sæt værdier.

Når det så er sagt, er jeg også nødt til at sige, at det, der kendetegner et stærkt, retligt bindende samarbejde som f.eks. det europæiske samarbejde som et hvilket som helst andet demokratisk samarbejde, jo er, at man ikke i alle situationer kan få sat alle sine synspunkter hundrede procent igennem; men hr. Søren Søndergaard skal ikke være i tvivl om, at vi, der repræstenterer det, man kan kalde den nordiske samfundsmodel, når de diskussioner rejses i EU-regi, selvfølgelig også advokerer for de grundpiller, som den nordiske samfundsmodel hviler på.

Fru president! Norden har varit en föregångare när det gäller fri rörlighet. Passfriheten har gjort att människor har kunnat flytta över gränser i Norden på ett sätt som nog har inspirerat många andra regioner världen över. Det finns många finländare som bor i Sverige. Det finns svenskar som bor i Norge. Det finns islänningar som bor i Danmark. Det är en fantastisk frihet att kunna bo, arbeta, studera och leva var man vill i vårt nordiska område.

För några är det dock inte frivillighet som gör att man flyttar över gränserna. För några är det tvång. Det gäller till exempel de danska medborgare som har haft ofoget att bli kära i utomeuropeiska medborgare. Blir man som dansk kär i en medborgare i ett utomeuropeiskt land förbjuds man att bo i sitt eget land om man vill bo ihop med den som man är kär i. Flera av dessa danska medborgare som förbjuds att bo i Danmark bor i stället med sina käraste i något annat land, till exempel i Sverige.

Min fråga till statsministern är: Är det inte dags att sluta med den här diskrimineringen? Är det inte dags att göra upp med det rasistiska tankegods som ligger bakom detta förbud? Är det inte dags att låta danska medborgare bo i sitt eget land med de människor de älskar?

Tak for det. Altså, bag dette flotte tilløb til et spørgsmål ligger jo i virkeligheden – for det er jo spørgsmålet – den danske 24-års-regel. Det er jo den, vi taler om. Er det tid til at opgive den danske 24-års-regel? Nej, det er det ikke tid til. Og det er det ikke, fordi vi sådan set ønsker at føre en politik – og jeg konstaterer med tilfredshed, at der øjensynligt er meget stor parlamentarisk opbakning til den i det danske folketing – som er integrationsfremmende. Vi har kunnet se for mange historiske eksempler på, at f.eks. unge piger er blevet gift ind i forhold, de ikke selv har ønsket, og vi har ledt efter at finde det juridiske instrument, der kunne tage et opgør med det sæt værdier, der gemmer sig bag det kvindesyn, som jeg også går ud fra at spørgeren – det lægger jeg fuldstændig ukritisk til grund – selvfølgelig heller ikke er enig i.

Jeg må konstatere, at 24-års-reglen har en betydelig effekt i forhold til at bryde op på nogle af de giftemønstre og nogle af de tvangsægteskaber, vi historisk har set. Så det er ikke tid til at opgive 24-års-reglen. Men når det så er sagt, deler jeg jo ellers fuldstændig det holdningssæt, der ligger bag, hvad angår den frie bevægelighed i Norden og uden for Norden. Men til det med frihed hører altså også friheden til at kunne gifte sig, uden at det sker med ført hånd, og det kunne vi se, før 24-års-reglen blev indført, ikke i alle tilfælde var muligt.

Arvoisa presidentti! Pääministeri Rasmussen mainitsi puheenvuorossaan vihreän huippuosaamisen Pohjoismaiden yhtenä tulevaisuuden menestyksen keinona, ja Tanska varmasti Pohjoismaista on ollut edelläkävijä erityisesti tuulivoiman suhteen. Sen sijaan esimerkiksi kotimaassani Suomessa ollaan pahasti jälkijunassa. Meillä on osaamista, meillä on tuulivoimatehtaita, mutta vasta nyt ollaan tekemässä esimerkiksi tuuli-Atlasta ja syöttötariffia tuulivoimalle. Meillä Suomessa on itse asiassa enemmän puhuttu puusta, joka on myös hyvä ilmastonmuutoksen kannalta polttoaineena. On myös puhuttu puurakentamisesta, niin yksittäisestä rakentamisesta kuin rakentamisessa ylipäätänsä.

Kysynkin, voisiko Tanska olla edelläkävijä kaikille Pohjoismaille tuulivoimassa, esimerkiksi lähteä voimakkaasti ajamaan Pohjoismaiden yhteistä tuulivoimapuistoa Itämereen niin, että kaikki Pohjoismaat tai ainakin Itämeren ympäristössä toimivat Pohjoismaat lähtisivät mukaan rakentamaan tällaista suurta jättituulivoimapuistoa?

Svensk oversættelse:

Ärade president! I sitt inlägg nämnde statsminister Rasmussen grön spetskunskap som en framtida framgångsfaktor för Norden, och av de nordiska länderna har Danmark säkert varit en föregångare särskilt i samband med vindkraft. I mitt hemland Finland har vi däremot till exempel kommit klart på efterkälken. Vi har kunskap, vi har vindkraftfabriker, men först nu håller man på att till exempel upprätta en vindatlas och en inmatningstariff för vindkraft. Hos oss i Finland har man i själva verket fokuserat mer på trä, som även är ett bra bränsle med tanke på klimatförändringen. Träbyggande har även diskuterats, såväl enskilt byggande som byggande överhuvudtaget.

Därför vill jag fråga ifall Danmark kunde vara föregångare för hela Norden i samband med vindkraft, till exempel starkt driva en samnordisk vindkraftpark i Östersjön så att alla nordiska länder eller åtminstone de nordiska länder som verkar i Östersjöområdet deltar i byggandet av en sådan här stor jättevindkraftpark?

Jeg er i hvert fald enig i, at der jo er behov for, kan man sige, international videndeling, for alle nationer kan jo ikke være førende i alle teknologier. Det er jo præcis noget af det, der udfordrer os som relativt små – nogle mindre end andre – lande, at vi skal med på den grønne bølge, men at vi også må erkende, at vi som enkeltstående nationer ikke kan blive verdensmester i alle discipliner. Det taler jo logisk, fornuftigt, for en eller anden form for international arbejdsdeling.

Det er en relevant drøftelse i nordisk regi, men jeg tror i virkeligheden også, at det er en relevant drøftelse i et større perspektiv. Det er jo bl.a. det, som udspringer af Barack Obamas intiativ i det, der hedder Major Economies Forum, at man i forhold til nye grønne teknologier forsøger at lave en international arbejdsdeling, hvor forskellige lande klynger sig sammen om at drive udviklingen. Og det tankesæt, der gemmer sig bag det, synes jeg da er et tankesæt, som det er relevant også at overføre til en nordisk globaliseringsdrøftelse.

President!

När Thorbjörn Jagland från den norska Nobelkommittén meddelade att Barack Obama är årets fredspristagare var det inte många som ropade ”Äntligen”!

Men varför inte?

Min reaktion var att norrmännen tänkte nordiskt. Obama står ju för diplomati, dialog, medling, en kärnvapenfri värld och ett ansvar för miljön och klimatet. En riktig nordist!

Norden i dag är inte ett marginaliserat område. Välfärdsmodellen är flexibel och den är utvecklingsbar, också när finanskris och lågkonjunktur innebär påfrestningar i hela samhället. Men kan världen och EU lära av Norden? Kan Norden bidra till en demokratiseringsprocess inom EU?

Vi har i de nordiska länderna goda exempel på välfungerande system av närdemokrati. Vi har en accepterad folklig förankring i våra politiska organisationer, nationellt och regionalt. Erfarenheterna av ett mångårigt samarbete inom den nordiska gemenskapen kan tas till vara. Det nordiska samarbetet inbegriper också de självstyrda områdena. Här kan Norden lära ut någonting nytt till EU!

Inom EU gemenskapen finns ca 75 olika lagstiftande regioner, att jämföra med Åland, Färöarna och Grönland. Var och en av dessa lagstiftande regioner har liksom nationalstaterna överfört lagstiftningsmakt och beslutanderätt till EU-gemenskapen. Inom vart och ett system finns en stark folklig förankring och en närdemokrati som inte i dag med gällande system tas till vara inom EU-samarbetet. De lagstiftande regionerna kan via de nationalstater de tillhör göra sin röst hörd men den direkta påverkan på EU:s utveckling finns inte. En stor del av EU:s befolkning kan således inte göra sin röst hörd direkt.

EU-samarbetet är ett samarbete mellan nationalstaterna, men för att öka den folkliga acceptansen för EU-bygget har EU behov att närma sig medborgarna. Ett steg i den riktningen är att ta med också de lagstiftande regionerna i samarbetet. Ett sätt kunde vara att införa en tvåkammarsystem i EU-parlamentet, där de lagstiftande regionerna kunde välja in sina representanter så att en direkt återkoppling till medborgarna skulle uppnås.

Åland är ett bra exempel på att EU inte passar självstyrande och lagstiftande regioner och att den folkliga förankringen i beslutsfattandet undergrävts med EU-medlemskapet. När Åland efter två folkomröstningar beslöt att bli en del av EU överlämnade vi en del av den behörighet som genom vårt självstyrelsesystem överförts på oss. Följden blev mindre makt till det åländska lagtinget, mera styrning utifrån men ingen direkt möjlighet att påverka utformningen av systemet. Självstyrelsen urholkades de facto.

Ålänningarna har sedan inträdet i EU kämpat för att få en egen åländsk parlamentsplats för att kompensera behörighetsbortfallet. Ett visst inflytande har vi uppnått men aldrig direkt utan endast via landet Finlands kanaler. Det betyder att på Åland finns ett demokratiunderskott som uppstått med EU medlemskapet och därför kommer vi på Åland att fortsätta kampen för en egen plats i EU-parlamentet .

Samtidigt tror jag, som trots allt är övertygad om att EU gemenskapen behövs för att säkra fred och stabilitet, att EU skulle vinna på att ta med Åland och de andra 74 lagstiftande regionerna in i samarbetet. Jag är övertygad om att EU behöver stärka sin folkliga förankring eftersom det stora hotet mot EU-samarbetet är den svaga acceptansen hos gräsrötterna i Europa.

Tak, fru præsident.

Jeg har fulgt dagens debat med interesse og vil også snakke om det tema, som denne session handler om, men med en lidt anden vinkel end den, der hidtil har været brugt. Grønland er det eneste land der har meldt sig ud af Den Europæiske Union, De Europæiske Fællesskaber. Det gjorde vi i 1984. Grønland fik ved udmeldelsen en fiskeriaftale med EF og toldfri adgang til de europæiske markeder for sine fiskeriprodukter. Disse rammer er siden da blevet udviklet med indgåelsen af en partnerskabsaftale med EU i 2007.

Men på trods af vores samhandelsaftaler, vi har med Den Europæiske Union, har vi inden for de sidste år oplevet en række sager, hvor EU har handlet i direkte modstrid med vores interesser. Blot tre eksempler fra i år: Det drejer sig om tildelingen af kvoter i Den Internationale Hvalfangstkommission; det drejer sig om forbuddet mod handel med sælprodukter; og det seneste er forslaget om ændring af EU’s generelle toldbestemmelser vedrørende rejer, som forringer vores konkurrencedygtighed betydeligt.

Jeg tror desværre, at disse sager er udtryk for en generel manglende indsigt og forståelse i Den Europæiske Union for arktiske forhold og levevilkår. EU-landene påvirker gennem deres politik vores dagligdag i Arktis på en lang række områder, og det vil de også gøre i stigende grad fremover. Derfor er det naturligt, at vi forsøger at påvirke EU og gøre vores synspunkter gældende i nordisk regi. F.eks. var der sidste år under det svenske formandskab i Ilulissat i Grønland en vigtig konference om arktiske spørgsmål som Europa-Kommissionen var specielt inviteret til. På konferencen ”Common Concern for the Arctic” diskuteredes de forskellige fremtidsperspektiver for mange af de spørgsmål, som vores liv i det arktiske område rejser på miljøområdet, vedrørende ressourceudnyttelse, beskæftigelsesmuligheder, kommunikation og andre ting. Konferencen foregik på det tidspunkt, hvor Den Europæiske Union var ved at formulere sit første udkast til en arktisk politik, og de europæiske gæster fik her lejlighed til at fortælle om deres intentioner.

Konferencen var nyttig nok, men den nåede desværre ikke at gå i dybden med, hvordan de nordiske lande og især den arktiske del af Norden ser på de samme emner, og EU’s fremtidige rolle i Arktis. Vi arbejder for, at Nordisk Ministerråd følger op på denne konference, og vi ser frem til, at vi fra nordisk side næste år samlet kan møde op i Bruxelles med en samlet indstilling og give Europa-Parlamentet og den nye Europa-Kommission et indtryk af de udfordringer, som vi står over for i det arktiske område.Vi mener også, at EU’s politik bør blive skabt i konstruktivt samspil med alle de nordiske lande.

Vi var meget opmuntrede af denne fællesnordiske enighed, og vi håbede til det sidste, at denne forståelse ville kunne brede sig til de andre EU-lande, når det drejer sig om udnyttelse af havdyr og havpattedyr, som jo udgør en ressource, som mennesker kan udnytte på et bæredygtigt grundlag. Det er der enighed om i Nordisk Ministerråd. Alligevel blev der i EU stemt for et totalforbud, som de fleste andre nordiske lande også deltog i.

Vi mener ikke, at man har baseret sig på bæredygtighedsprincippet, men udelukkende baseret sig på følelser og ikke været på linje med de principper, EU ellers har for samhandelen mellem landene. Tak for ordet.

Det er Europa og Norden som er tema for dagens debatt, og det er to spørsmål som dominerer både den europeiske og nordiske debatten. Det ene er virkningene av den internasjonale finanskrisen, og det andre er klimaspørsmålene. Derfor to ord om de to spørsmålene.

Først finanskrisen: For ett år siden stod Norden, Europa og verden overfor det mest dramatiske økonomiske tilbakeslaget vi har sett siden 1930-tallet. Det finansielle system var rystet. Det var usikkerhet om banksystemet ville fortsette å fungere. Banker gikk over ende, og tilliten til hele betalingsformidlingen i samfunnet var i ferd med å bryte sammen. Det var en dramatisk situasjon i bank- og finansnæringen.

Så så vi et kraftig fall i produksjon, i eksport, i handel og i internasjonal økonomi. Mange land opplevde kvartalsvis fall i nasjonalproduktet på 8-12 pst. Det var dramatisk, og det var det sterkeste tilbakeslaget vi hadde sett på mange tiår.

Nå er situasjonen annerledes. Den akutte dramatikken er over. Banksystemet fungerer, i hvert fall noenlunde, igjen, og vi ser ikke den type kraftig fall i verdensøkonomien og i nasjonalproduktet rundt omkring i verdens land. Det er flere grunner til at situasjonen er bedre nå enn for et år siden. Men en avgjørende grunn er at regjeringer, myndigheter, handlet. Derfor er erfaringene fra denne finanskrisen at markedet ikke kan overlates til seg selv. Markedet kan ikke styre – det må styres. Det er nettopp fordi vi har hatt politiske handlinger, fordi vi har hatt sterke regjeringer som har handlet og har hatt virkemidler at vi har bidratt til å dempe virkningene av krisen og ser at vi har en vesentlig bedre situasjon nå enn vi hadde for kort tid siden. Det har handlet om reguleringer, statlige inngrep i finans- og banksektoren med kapital, med lån, med egenkapital, og det handlet om bedre regulering av finanssektoren. Men det viktigste inngrepet har vært at man har brukt statlige, offentlige budsjetter til å bidra til å stimulere etterspørselen i økonomien - god, gammeldags, klassisk motkonjunkturpolitikk. Det har gjennom mange tiår vært slik at mange har tatt til orde for at staten skal være mer passiv, ikke ta et ansvar for å utjevne svingningene i økonomien. Jeg mener at finanskrisen har vist oss at de aller fleste regjeringer handler og bruker de politiske virkemidlene når det er nødvendig.

Det er derfor en fortelling om at politikk virker, at et samarbeid mellom myndigheter og markeder er det vi trenger for å håndtere den type finanskriser vi opplevde for et år siden. Det er den gode nyheten. Den dårlige nyheten er at vi har minst to store uløste problemer. Det ene er at arbeidsløsheten fortsetter å vokse. Det er fare for at den biter seg fast på et høyt nivå, og det er ikke mulig å si at finanskrisen er over før arbeidsløsheten igjen beveger seg nedover i Europa og i USA.

Den andre store utfordringen er den store gjeldsoppbyggingen vi ser i veldig mange industriland. Den er ikke bærekraftig. Den vil kunne skape nye store problemer og viser at vi må holde igjen i gode tider for å kunne ha penger til å bruke i dårlige tider.

Klima: Den gode nyheten er at Norden er veldig samordnet, har veldig samme synspunkter. Hadde det vært opp til Norden, hadde vi hatt en meget offensiv avtale i København i desember. Utfordringen er om vi får med resten av verden på de nordiske standpunkter i forhold til hvordan vi skal håndtere klimaproblemene. Det er et godt samarbeid mellom de nordiske regjeringer. Vi må samarbeide for å få på plass en avtale i København.

Situasjonen på Island er vanskelig. Folk er sinte, og de spør hvorfor skal vi betale når bankene har ramlet sammen og falt. Vi må ha høye lån på grunn av dette, at bankene har kollapset. Norden kom relativt tidlig inn med lån, men det var bare Færøyene som ikke hadde betingelser på lån. Andre nordiske land knyttet dem opp til IMF. Så var det Storbritannia og Holland som presset Island gjennom ISEF-saken til å stoppe helt IMF-programmet. Så man kan egentlig si at i realiteten har Norden støttet den saken, at man helt stoppet vårt program i IMF. Jeg vil gjerne stille spørsmål fordi jeg hadde et replikkordskifte med den norske statsministeren i Helsinki om denne saken, om lån til Island, og da var det to grunner til at Norge ville hjelpe Island. For det første at det er vårt broderfolk, og for det andre at det nordiske samarbeidet skal ha mening. Derfor har jeg to spørsmål fordi vi får misvisende signaler på Island fra den norske regjeringen. Har den norske regjeringen helt låst seg fast, eller er den åpen for diskusjon for å hjelpe Island på en mer direkte måte, slik at vi ikke blir så avhengige av IMF? For det andre: Kan man ta det spørsmålet opp mellom de nordiske statsministre og hjelpe Island mer direkte, så vi ikke behøver å være så avhengige av IMF?

Jeg tror alle forstår den frustrasjonen og den oppgittheten som er på Island over de veldig dramatiske tiltakene som må gjennomføres på Island for å stabilisere islandsk økonomi.

Jeg tror ikke vi nå skal fordele skyld på Island, men det er klart at det har vært ført en politikk på Island som har bidratt til at man er i den alvorlige situasjonen og latt en banksektor bli så stor og så dominerende med en altfor liten økonomisk base. Det er i hvert fall ikke et ansvar som påligger andre nordiske land. Det er et islandsk ansvar.

Det er frivillig å låne av andre nordiske land, men jeg mener det er helt riktig at andre nordiske land stiller vilkår om at man skal ha en oppfølging fra IMFs side. Det er det som gjør det mulig å gi så store lån. Det er absolutt helt uaktuelt at Norge skal gi lån på andre vilkår enn de vilkårene som er gitt gjennom IMF. Jeg mener at det faktisk er en fordel for Island at vi gir lån på den typen vilkår. Jeg tror det bare skaper usikkerhet hvis vi nå skaper en illusjon om at det fins andre typer penger enn dem som går gjennom IMF-vilkårene som er fastsatt.

Tak, fru præsident. Jeg vil spørge statsministeren om hans perspektiv på Norden og EU set fra Nordatlanten. Norge er jo en del af den nordatlantiske arktiske blok, som står uden for EU. Jeg ved jo, at statsministeren personligt går ind for EU-medlemskab. Men ser vi på udviklingen med islandsk ansøgning om EU-medlemskab, ser statsministeren så, at det nordiske samarbejde og det nordatlantiske samarbejde bare bliver mere og mere et appendiks til EU, eller ser han det som en mulighed for at styrke det nordatlantiske samarbejde omkring Nordatlanten med Arktis, ikke mindst med klimaændringerne og de enorme ressourcer, som disse fåtallige folk besidder i dag?

Jeg må si at jeg ønsker Island lykke til i sine forhandlinger med EU. Personlig er jeg jo en sterk tilhenger av norsk medlemskap i EU. Derfor setter jeg pris på om Island greier å bli medlem av EU. Men jeg tror Island greier det før Norge.

Jeg har vært med på å tape to folkeavstemninger om norsk medlemskap i EU. Det har vært en blandet fornøyelse. Begge ganger har vi hatt teorier om at vi skulle smette inn bak andre land. I 1973 var det Danmark og England som skulle lede oss inn i EU. Det gikk ikke. Så hadde vi en domino-teori om Østerrike, Finland og Sverige. De tre brikkene kom inn, men vi ble ikke med inn.

Så kan det hende at Island kommer til å endre norsk debatt fullstendig. Det tror jeg vi ikke skal ha overdrevne forestillinger om, men jeg ønsker altså Island lykke til i forhandlingene. Selv regjerer jeg på en regjeringsplattform som er tydelig på at vi bygger vårt forhold til EU på EØS-avtalen. Det er en god og viktig avtale som Norge er opptatt av å ta vare på.

La meg først si at det er åpenbart at de andre nordiske land må stille opp for Island hvis det er behov for det. Man kunne få inntrykk av at statsministeren under sitt innlegg avblåste finanskrisen, men jeg følte at han tok seg litt inn på slutten. I forbindelse med Nordisk Råd, og også i forbindelse med finanskrisen, reiser nordiske politikere og statsministre rundt i verden og peker på at den nordiske modellen er løsningen på disse spørsmålene. Samtidig ser vi at det er svært mange innbyggere i de nordiske land som faller utenfor. Norge har f.eks. svært mange sykmeldte som ikke får tilstrekkelig oppfølging, for å nevne ett eksempel.

Er ikke statsministeren enig i at før man reiser ut i verden, bør man holde orden i eget hus?

Jeg tror det er få som kunne reise rundt i verden hvis alt var i orden i eget hus. Da måtte de fleste holde seg hjemme hele tiden. Jeg mener likevel vi kan reise og lære av hverandre – lære av hverandres feil og lære av det vi gjør rett.

Men først to ord om Island, som representanten begynte med å nevne.

Jeg vil understreke at jeg har stor respekt for det arbeidet den islandske regjeringen nå gjør ved å ta veldig vanskelige beslutninger for å rydde opp i problemer de som sitter i regjering i Island, selv ikke var med på å skape.

Når det gjelder finanskrisen: Finanskrisen er ikke over. Målet på om finanskrisen er over eller ikke, er ikke om aksjekurser igjen begynner å gå oppover, om banksektoren begynner å fungere igjen, eller om nasjonalproduktet begynner å øke. Målet på om finanskrisen er over, er om arbeidløsheten slutter å øke og begynner å gå ned igjen. I de aller, aller fleste europeiske land er arbeidsløsheten kraftig på vei opp. Den nærmer seg 10 pst. i euroområdet, og 10 pst. i mange av våre naboland og i flere nordiske land. Da er finanskrisen ikke over, men jeg mener at den nordiske modellen har vist seg veldig skikket, fordi vi har lykkes med å ha høyere sysselsetting og lavere ledighet enn de fleste andre.

Först vill jag ställa mig i raden av gratulanter till valsegern. Det är jättekul med en rödgrön regering i Norge. Snart får vi en i Sverige.

Ni har under en tid ställt krav på att den kvinnliga kompetensen ska tas till vara i bolagsstyrelser, alltså att både mäns och kvinnors kompetens ska tas till vara i näringsliv och i bolag. Ni har alltså hejdat det manliga naturliga kvoteringssystemets framfart. Vilka erfarenheter har ni av det?

For det første synes også jeg det er ”jättekult” med en rød-grønn regjering i Norge, og det er godt å vinne valg.

Det andre er at vi har innført 40 pst. kvotering i norske bedriftsstyrer, men der må jeg være tydelig på å si at det var et forslag som dagens regjeringspartier støtter, men det var et forslag som faktisk ble fremmet av den forrige regjeringen, med Høyre, Kristelig Folkeparti og Venstre. Og erfaringene er gode. Det har bidratt til å få fram flere kvinner. Kvotering har vært et viktig virkemiddel i det politiske liv, og jeg mener også at det nå er et viktig virkemiddel i bedriftslivet, for å få kvinner fram – også i næringslivet, der kvinner har vært veldig underrepresentert. Så kvotering er blitt brukt og bør brukes i arbeidet med å fremme likestilling.

Fru præsident.

EU er i konstant forandring. Nye traktater og nye medlemslande har set dagens lys. Men vender vi øjnene mod de nordatlantiske lande, ser situationen væsentlig anderledes ud. Denne del af Europa har endnu ikke valgt at integrere sig i EU. Grønland, Island, Norge og Færøerne har til dato valgt EU-medlemskab fra, men forandringer er måske på vej.

Vores forskellighed i forhold til EU skal ikke forhindre os i at stå fast ved det, som virkelig har betydning: at promovere og pusle om de nordiske kerneværdier. De nordiske lande må ved enhver lejlighed være parat, når vores demokrati, velstand, menneskerettigheder, ligestilling, frisind eller miljø bliver truet.

De fleste her i salen er nok enige om, at reguleringen af EU’s fiskeripolitik har været en stor fiasko. At 88 pct. af fiskebestandene i EU er overfisket og 90 pct. af alle torsk i Nordsøen fanges, inden de gyder, er en trist kendsgerning og også skræmmende læsning for stolte fiskerinationer i Nordatlanten.

Det er en glædelig nyhed, at EU har i sinde at revurdere sin fiskeripolitik, for en revurdering er højst nødvendig.

Europa-Kommissionen har for nylig udsendt en grønbog, som skal til politisk debat. I grønbogen bliver der lagt op til, at EU's regioner får større mulighed for at rådgive EU’s organer i Bruxelles, når fiskeripolitikken skal fastlægges. At regionerne får større indflydelse er opmuntrende. Forhåbentlig kan EU’s regioner være med til at sikre, at der også i fremtiden er fisk at fange i havet, og sikre en beskyttelse af havmiljøet og en nødvendig tilpasning af fiskerflåden, så vi får et moderne, enkelt og bæredygtigt system for forvaltning af fiskeriet i EU, som kan holde et godt stykke ind i det 21. århundrede.

Det kan være meget svært at forstå, at vi i nordisk regi ikke har større indflydelse på EU’s fiskeripolitik, når vi råder over så enorme ressourcer i europæisk sammenhæng. Derfor sætter vi nu stor pris på, at Nordisk Ministerråd har besluttet at være en mere aktiv spiller, når det kommer til vores store fælles spisekammer. Det er min vision, at vi – gennem de nordiske medlemslande – skal have lige så stor indflydelse på EU’s nye fiskeripolitik som Spanien, Portugal, Frankrig og England.

For Island, Færøerne og Grønland tegner sig en ny dagligdag med store fragtskibe fra store nationer som Kina og Rusland i vores farvande. Som resultat af klimaændringer er Nordøst- og Nordvestpassagerne åbnet. Det kan komme til at betyde en markant øgning af skibstrafikken i Nordatlanten.

En øget skibstrafik i Nordatlanten kan stille os over for enorme sikkerhedsmæssige udfordringer ved havari og udslip. Vores ressourcer på dette område er ikke gearet til store redningstiltag, hvorfor det bliver nødvendigt at forene og løfte i fællesskab i Vestnorden. Når dette ikke er tilstrækkeligt, må vi praktisere de nordiske værdier, når det kommer til samarbejde og sammenhold. Lad mig slå fast, at vi på Færøerne er fortrøstningsfulde, fordi Nordens stærke miljøbevidsthed beroliger os vestnordiske lande i en tid under forandring.

Vi i Norden råder over et meget stort geografisk område med bl.a. store ressourcer i havet. Jeg har også et stort ønske om, at det nordiske samarbejde kommer til at omfatte otte ligeværdige lande og ikke som nu fem lande og tre områder. Dette vil styrke Norden i forhold til EU.

Tak, fru præsident.

Det skal blive mindre end 1 minut, fru præsident – bare et enkelt spørgsmål til min lagmand. Der bliver snakket så meget om Nordatlanten og EU, og lagmanden snakkede selv om det. Vi har hørt om den her fare for, at Island og måske også Norge skulle blive medlem af EU, så jeg vil spørge om, hvordan det er med Færøerne, og om vi kan risikere, at Færøerne også bliver medlem af EU. Altså, jeg tænker på et konkret spørgsmål om, hvad den færøske regering tænker, og om lagmanden har en fornemmelse af, hvad det færøske folk ønsker.

Ja, vi har en stor debat i Lagtinget, hvor regeringen helt klart synes, at vi skal undersøge muligheden for at komme i et tættere samarbejde med EU, i lyset af at 95 pct. af vores eksport går til EU-landene – de betaler for vores velfærd i dag. Vi har nedsat en ekspertgruppe af gode folk både fra Bruxelles, fra det danske udenrigsministerium og fra det færøske udenrigsministerium, som skal komme med en rapport i løbet af december eller januar, så der lægges op til en stor debat – det vil jeg gøre alt for – på Færøerne om EU-spørgsmålet.

Som jeg var inde på i min tale: Hvis vi i Norden kan stå sammen, råder vi over lige så store ressourcer som alle EU-landene tilsammen. Hvis vi kan stå sammen om de værdier i havet, tror jeg, vi kan flytte det, som nu ligger sydpå, nordpå. Det er mit håb, og det er min vision, men lad os nu se, hvordan debatten bliver hjemme. Det er ikke bare op til mig. Var det bare op til mig, så kender Jenis av Rana mine synspunkter: Jeg er Europatilhænger! Tak.

Arvoisa puheenjohtaja, hyvät pohjoismaiset ystävät! Olemme käyneet jo pitkän keskustelun, ja tässä keskustelussa on tullut monia tärkeitä asioita esiin. Aion omassa puheenvuorossani keskittyä vain kolmeen kohtaan.

Ensimmäinen koskee finanssikriisiä. Minusta, jos mikä, niin tämä finanssikriisi on osoittanut meille sen, että pohjoismainen malli on toimivin. Markkinat ovat hyvä renki mutta huono isäntä. Me tarvitsemme vahvaa valtiota, joka sääntelee ja ohjaa markkinoita. Me tarvitsemme vahvan valtion, joka luo ihmisille turvaverkkoa, luo tasa-arvoisia mahdollisuuksia rakentaa hyvää elämää lähtökohdista huolimatta.

Jotta me voimme tätä pohjoismaista mallia edistää myös Euroopan unionissa nykyistä paremmin, on mielestäni erittäin hienoa, että myös Islanti on liittymässä Euroopan unionin jäseneksi. Minusta tavoitteena tulisi olla se, mikä on täällä jo tänään ääneen lausuttu, että tulevaisuudessa kaikki Pohjoismaat olisivat Euroopan unionin jäseniä. Samoin kunnianhimoisena tavoitteena tulisi olla, että kaikki Pohjoismaat olisivat mukana Euroopan unionin yhteisessä talous- ja rahaliitossa.

Toinen asia, josta haluan sanoa muutaman sanan, koskee Pohjoismaiden välistä yhteistyötä. Täällä on tänään jo keskustelussa todettu, että puolustuspolitiikassa meillä on runsaasti mahdollisuuksia lisätä yhteistyötä Stoltenbergin raportin pohjalta. Itämeren pelastaminen vaatii Pohjoismailta nykyistä kunnianhimoisempaa ja tiiviimpää yhteistyötä, mutta, ystävät, erityisesti toivon tiiviimpää yhteistyötä pahenevan työllisyyskriisin hoitoon.

Suomessa on tällä hetkellä lähes 80 000 ihmistä enemmän työttömänä kuin vuosi sitten. Kuten pääministeri täällä totesi, ensi talvesta on työllisyyden osalta tulossa todella synkkä. Nyt tarvitsee tehdä kaikki voitava, jotta me pystymme torjumaan massatyöttömyyden synnyn, jotta me pystymme torjumaan myös sosiaalisen kriisin synnyn, jota työttömyys on aiheuttamassa. Ja tässä ideoiden ja käytänteiden hakemisessa työttömyyden ja erityisesti nuorisotyöttömyyden torjuntaan uskon, että Pohjoismailla on paljon keskenään annettavaa. Uskon, että Pohjoismaat voivat olla tätä työtä edistämässä myös Euroopan unionissa, jossa työllisyyden tulisi olla ykkösasia.

Hyvät ystävät, kolmas teema, josta haluan sanoa muutaman sanan, koskee juuri Pohjoismaiden roolia Euroopan unionissa. Täällä on tänään lähes kaikissa puheissa viitattu Kööpenhaminan ilmastokokoukseen.

Olen vahvasti sitä mieltä, että Euroopan unionin on jatkettava sillan rakentamista niin Kiinan, Venäjän, Yhdysvaltojen kuin Intiankin välillä. Meidän on välttämätöntä saada aikaan Kööpenhaminassa sitova sopimus, ja uskon, että meillä on myös mahdollisuudet siihen.

Kaiken kaikkiaan minusta Pohjoismaiden tulisi olla suunnannäyttäjänä ekososiaalisessa muutoksessa. Me tarvitsemme Lissabonin strategian jälkeen uuden strategian EU:lle, ja olen itse määritellyt, että tuon strategian pitäisi tehdä meidät vuoteen 2020 mennessä maailman kilpailukykyisimmäksi ekotaloudeksi eli vähäpäästöiseksi yhteiskunnaksi. Minusta tällaiselle strategialle sopisi loistavasti nimeksi ”Tukholman strategia”.

Tätä työtä toivon Pohjoismaiden käynnistävän Euroopan unionissa. Jos jotain, ystävät, niin toivon, että tulevaisuudessa meidät, tämän finanssikriisiajan poliittiset päättäjät, muistetaan rohkeudesta, siitä, että me kykenimme tekemään yhteisiä päätöksiä.

Svensk oversættelse:

Ärade ordförande, kära nordiska vänner! Vi har redan fört en lång diskussion och flera viktiga frågor har tagits upp i denna diskussion. I mitt inlägg tänker jag fokusera på endast tre punkter.

Den första gäller finanskrisen. Enligt mig har denna finanskris, om något, visat oss att den nordiska modellen är den som fungerar bäst. Marknaden är en bra dräng men en dålig husbonde. Vi behöver en stark stat som reglerar och styr marknaden. Vi behöver en stark stat som skapar ett socialt skyddsnät för människor, skapar lika möjligheter till ett gott liv oberoende av utgångsläge.

För att vi bättre skall kunna främja denna nordiska modell även i Europeiska unionen anser jag det vara ypperligt att Island också håller på att bli medlem i Europeiska unionen. Enligt mig bör målet vara det som redan sagts högt här, att alla nordiska länder är medlemmar av Europeiska unionen i framtiden. Ett annat ambitiöst mål bör vara att alla nordiska länder deltar i den gemensamma ekonomiska och monetära unionen i Europeiska unionen.

En annan fråga som jag vill kort ta upp gäller samarbetet mellan de nordiska länderna. Här idag har det redan slagits fast att inom försvarspolitiken har vi otaliga möjligheter att öka samarbetet på basis av Stoltenbergrapporten. Att rädda Östersjön kräver ambitiösare och tätare nordiskt samarbete men, kära vänner, särskilt hoppas jag på intensivare samarbete för att råda bot på den allt värre sysselsättningskrisen.

I Finland har vi för tillfället närapå 80 000 fler arbetslösa än för ett år sedan. Som statsministern sade här kommer vintern att vara ytterst dyster med tanke på sysselsättningen. Nu måste vi göra allt vi förmår för att avvärja en massarbetslöshet samt för att förhindra uppkomsten av den sociala kris som arbetslösheten håller på att åstadkomma. Och när vi letar efter idéer och praxis för att förebygga arbetslöshet och särskilt ungdomsarbetslöshet tror jag att de nordiska länderna har mycket att ge varandra. Jag tror att de nordiska länderna även kan främja detta arbete i Europeiska unionen där sysselsättningen borde vara den viktigaste frågan.

Kära vänner, det tredje tema som jag vill säga ett par ord om gäller just Nordens roll i Europeiska unionen. Här idag har nästan alla tal hänvisat till klimatmötet i Köpenhamn.

Min starka åsikt är att Europeiska unionen måste fortsätta bygga broar mellan såväl Kina, Ryssland, USA som Indien. Vi måste ovillkorligen få till stånd ett bindande avtal i Köpenhamn och jag tror att vi även har en möjlighet till detta.

På det hela taget anser jag att Norden bör vara vägvisare då det gäller ekosocial förändring. Efter Lissabonstrategin behöver vi en ny strategi för EU, och personligen är jag av den åsikten att denna strategi bör leda till att år 2020 är vi den konkurrenskraftigaste ekoekonomin i världen, det vill säga ett samhälle med lite utsläpp. Jag tycker att ”Stockholmsstrategin” är ett ypperligt namn på en sådan strategi.

Jag hoppas att Norden inleder detta arbete i Europeiska unionen. Om något, kära vänner, så hoppas jag på att framtida människor minns oss, de politiska beslutsfattarna under denna finanskrisperiod, för vårt mod, för att vi var kapabla att fatta gemensamma beslut. 

Hæstvirtur forseti.

Ég vil í stuttu máli lýsa minni sýn á hvað Ísland getur lagt af mörkum innan ESB og hve sérstakt hlutverk þessa nýja aðildarríkis geta hlutverki Norðurlandanna í heild. Ísland mun leggja sitt af mörkum til eflingar og varðveislu sameiginlegra hagsmuna Evrópu enda fara þeir saman við sértæka þjóðarhagsmuni Íslendinga.

Þrátt fyrir fjármálakreppuna verður Ísland ekki pólitískur eða fjárhagslegur baggi á ESB. Ísland er rótgróið lýðræðisríki sem á friðsamleg samskipti við önnur ríki. Þjóðin er ung og vel menntuð, stjórnsýsla og heilbrigðiskerfi eru skilvirk, grunnvirki og samgöngur þróaðar, og þrátt fyrir fjármálakreppuna eru efnahagslegar undirstöður traustar, lífeyrissjóðskerfið sjálfbært og við reynslunni ríkari.

Sjálfbærar fiskveiðar og nýting endurnýjanlegra orkugjafa á Íslandi á ótvírætt erindi við ESB. Stærðin skiptir ekki öllu máli því það eru einstök þekking og reynsla Íslendinga sem geta nýst Evrópubúum betur en hingað til. Íslendingar hafa náð góðum árangri í verndun fiskistofna og geta lagt af mörkum til endurskoðunar sameiginlegrar sjávarútvegsstefnu ESB.

Ísland er það evrópska samfélag sem er lengst komið í hlutfallslegri nýtingu endurnýjanlegra orkugjafa og getur því ásamt öðrum Norðurlöndum orðið gagnlegt tilvísunarlíkan í umfjöllun um orku og loftslagsmál innan ESB.

Aðild annarra Norðurlanda að ESB hefur í fyrsta sinn beint athygli annarra Evrópubúa að landbúnaði á norðlægum slóðum og einnig þar geta Íslendingar miðlað af reynslu sinni. Í þann mund sem framkvæmd Lissabonsáttmálans er í augsýn og ráðgerð er efling á bolmagni ESB til sameiginlegrar stefnumótunar á varnarmálum er ástæða til að gæta að því hvernig Ísland hefur um áratuga skeið tekið þátt í utanríkis- og öryggismálapólitískri samstöðu Evrópuríkja og hvernig horfir til framtíðar. Afstaða og skuldbindingar Íslands eru óbreyttar og margt sem bendir til þess að evrópskir öryggishagsmunir á Norður-Atlantshafi fari aftur vaxandi.

Ísland er eina ríkið sem telst landfræðilega vera ein heild á Norðurlöndum, lega landsins var lengi vel talin hernaðarlega mikilvæg, en sem betur fer dró mjög úr hernaðarumsvifum í Norður-Atlantshafi eftir lok kalda stríðsins. Afleiðingar loftslagsbreytinga og vaxandi orkuþörf benda til þess að hnattstaða Íslands verður aftur mikilvæg hvað varðar eftirlit og samgöngur á norðurslóðum. Þá er líklegt að aðild Íslands og aukinn áhugi ESB á norðurslóðum myndi styrkja forystuhlutverk Norðurlanda í málefnum þessa heimshluta.

Hvað varðar stofnanir ESB þá mun Ísland í norrænum anda vinna með þeim aðildarríkjum sem vilja auka lýðræðisleg vinnubrögð og gagnsæi innan ESB. Við munum gefa mannréttindum og velferð allra sérstakan gaum, ekki síst þegar kemur að minnihlutahópum. Við munum standa vörð um árangur Íslands og Norðurlandanna í jafnréttismálum og leggja lið baráttu ESB fyrir auknu jafnrétti kynjanna. Við viljum stuðla að auknu samstarfi smærri aðildarríkja um leið og mikilvægi samstöðu allra aðildarríkja er áréttað.

Loks verður aðstæðum í Norðvestur-Atlantshafi gefinn meiri gaumur með aðild Íslands og íslensk stjórnvöld verða ávallt reiðubúin til að standa vörð um hagsmuni þjóða í þeim heimshluta. Þótt Íslendingar gangi í ESB gleyma þeir ekki næstu nágrönnum og vinum enda deilum við í meginatriðum sömu lífskjörum.

Takk fyrir.

Dansk oversættelse:

Ærede præsident.

Jeg vil ganske kort beskrive mit syn på hvad Island kan bidrage med i EU, og den særlige rolle en ny medlemsstat kan spille for Norden som helhed. Island vil være med til at styrke og værne om Europas fælles interesser, dersom de harmonerer med Islands specifikke nationale interesser.

Trods finanskrisen, bliver Island ikke en byrde for EU, hverken politisk eller økonomisk. Island har en en rodfæstet demokratisk tradition og et venskabeligt forhold til andre lande. Med en ung og veluddannet befolkning, velfungerende administration og sundhedssystem, veludviklet infrastruktur og trafikforbindelse og – trods finanskrisen – et solidt økonomisk fundament, bæredygtige pensionskasser og os, der er erfaringen rigere.

Et bæredygtigt fiskeri og udnyttelse af vedvarende energikilder i Island er uden tvivl relevant i EU. Størrelsen er ikke den afgørende faktor, det er islændingenes specialviden og erfaringer, der kan komme europæerne til gode i højere grad end hidtil. Island har skabt gode resultater med at bevare fiskebestandene, og vi kan bidrage til revisionen af EU’s fælles fiskeripolitik.

Island er det land, der er nået længst i Europa, når det gælder forholdsmæssig udnyttelse af vedvarende energikilder, og sammen med de øvrige nordiske lande kan vi præsentere en nyttig henvisningsmodel i energi- og klimadebatten i EU.

Andre nordiske landes medlemskab af EU har for første gang henledt det øvrige Europas opmærksomhed mod landbrug i de nordlige egne, også her kan Island dele ud af sine erfaringer. Nu når Lissabon-traktaten kan træde i kraft, hvor man planlægger at styrke EU's muligheder for at udforme en fælles forsvarspolitik, bør man huske, når man gør sig tanker om den fremtidige udvikling, at Island igennem flere årtier har samarbejdet med andre europæiske lande om udenrigs- og sikkerhedspolitik. Islands holdninger og forpligtelser er uændrede, og meget tyder på at Europas sikkerhedsmæssige interesser i Nordatlanten vokser igen.

Island er det eneste land i Norden, der geografisk fuldt ud tilhører de nordlige egne. I lang tid blev landets beliggenhed anset for at have en militærstrategisk værdi, men heldigvis skete en militær nedrustning i Nordatlanten efter slutningen af den kolde krig. I lyset af de konsekvenser, klimaændringerne får, og stigende energibehov, vil Islands geografiske beliggenhed igen få en øget betydning for overvågning og trafik i de nordlige egne. Det er endvidere sandsynligt, at Islands medlemskab og EU's voksende interesse i de nordlige egne vil styrke Nordens førende position vedrørende regionens anliggender.

Når det gælder EU's institutioner så vil Island, i nordisk ånd, samarbejde med de medlemslande, der ønsker at styrke demokratiske arbejdsgange og gennemsigtighed i EU. Vi vil være særligt opmærksomme på menneskerettigheder og velfærd til alle, ikke mindst minoritetsgrupper. Vi vil værne om de resultater, Island og Norden har skabt på ligestillingsområdet, og bidrage til EU's kamp for øget ligestilling mellem kønnene. Vi vil satse på øget samarbejde mellem de mindre medlemsstater samtidigt med at vi lægger vægt på sammenholdet mellem samtlige medlemslande.

Endelig vil Islands medlemskab øge opmærksomheden mod forholdene i Nordatlanten, og den islandske regering er altid parat til at stå vagt om regionens interesser. Selv om Island bliver medlem af EU, vil vi ikke glemme vore nærmeste naboer og venner, som vi jo deler livsvilkår med.

Tak.

Herr president! Jag pratar finska fastän jag är född i Sverige. Jag vill bara understryka finska språkets betydelse alltid på nordiska möten.

Aluksi, herra presidentti, meillä on Pohjoismaiden neuvostossa viisi valtiota ja kolme itsehallintoaluetta. Meillä on täällä edustettuna 40 puoluetta. Nämä ovat meillä lyhenteinä, eikä meistä kukaan tiedä, mitä nämä lyhenteet ovat. Esimerkiksi Suomen itsehallintoalueella, Ahvenanmaalla, on edustettuna kolme eri puoluetta, joista yhtäkään ei ole meidän itsenäisessä Suomen valtiossamme edustettuna. Minä toivon ja määrään, että nämä avataan meille, jotta me tiedämme, mikä puolue on oikealla, vasemmalla, kellarissa, vintissä, kuka missäkin.

Pääministerille tällainen kysymys:

Meillä oli tänään teidän valtiovarainministerinne, Sigfússon, kuultavana elinkeinovaliokunnassa. Hän sanoi, että vaikka Islanti onkin hakenut EU:n jäsenyyttä, se ei ole sinne kuitenkaan tosissaan menossa. Pitääkö se paikkansa, että te olette leikillänne hakeneet jäsenyyttä EU:hun?

Svensk oversættelse:

Herr president! Jag pratar finska fastän jag är född i Sverige. Jag vill bara understryka finska språkets betydelse alltid på nordiska möten.

Till att börja med, herr president, har vi fem stater och tre självstyrande områden i Nordiska rådet. Här är 40 partier representerade. Dem har vi som förkortningar och ingen av oss vet vad dessa förkortningar betyder. Till exempel det finländska självstyrande området Åland är representerat av tre partier varav inget är representerat i vår självständiga stat Finland. Jag hoppas och kräver att vi får mer information om detta så att vi vet vilka partier som är till höger, vänster, i källaren, på vinden eller var som helst.

Till statsministern en sådan här fråga:

Idag besökte er finansminister Sigfússon näringsutskottet. Han sade att fastän Island sökt EU-medlemskap är det ändå inte på allvar på väg att komma med. Stämmer detta, att ni sökt EU-medlemskap på lek?

Ja, það er auðvitað íslensku þjóðarinnar að ákveða það, en ekki fjármálaráðherra Íslands.

Og það er þannig að við höfum sótt um aðild að Evrópusambandinu og sá ferill er í gangi – og við erum að vona það að aðildarumsókn Íslands verði tekin fyrir nú í desembermánuði og ferillinn geti farið að stað – og við erum að vona að hann geti tekið, ja, kannski tvö-þrjú ár sem er stuttur tími en ég minni á að við erum aðilar að EES-samningnum og við höfum þegar innleitt fjöldann allan af tilskipunum Evrópusambandsins, sennilega um 70%. Þess vegna ætti þetta að vera hraðari ferill en ella og síðan – þegar við höfum fengið niðurstöðuna í aðildarviðræðunum – þá mun sú niðurstaða vera lögð fyrir þjóðaratkvæðagreiðslu, og það er ekkert annað en þjóðaratkvæðagreiðsla sem gildir þar, hvort við verðum aðilar eða ekki.

Dansk oversættelse:

Det er selvfølgelig op til den islandske befolkning at bestemme det, og ikke Islands finansminister.

Det forholder sig således, at vi har søgt om optagelse i EU og processen er sat i gang. Det, vi håber, er, at Islands ansøgning om optagelse vil blive behandlet nu i december måned, og at denne proces kan gå i gang. Vi håber, at den vil tage måske to til tre år, det er kort tid, men jeg vil minde om, at vi er omfattet af EØS-aftalen, og at vi allerede har implementeret en stor mængde EU-direktiver, formentlig ca. 70 %. Derfor burde det blive en forholdsvis hurtig proces, hvorefter – når resultatet fra optagelsesforhandlingerne foreligger – da bliver resultaterne sendt til en folkeafstemning, og det er kun en folkeafstemning, der afgør resultatet, hvad enten vi bliver medlemmer eller ej.

Herr president! Jag önskar Island lycka till med det strävsamma arbetet med att komma till rätta med ekonomin. Jag har förstått att ni har ett väldigt tufft arbete framför er.

Ett sätt att ta sig ur krisen är att både män och kvinnor arbetar. På Island har ni ju en tredelad föräldraförsäkring – en del till mamman, en del till pappan och en del som avgörs alltefter hur det bäst passar familjen. Kan vi få höra om era erfarenheter av det?

Já, hún er í stuttu máli mjög góð – og ég vil segja það, þegar við innleiddum þessar breytingar á fæðingarorlofi. Síðan þá er alveg ljóst í mínum huga og íslensku þjóðarinnar að þetta er eitt af stærstu jafnréttismálunum. Fæðingarorlofið er níu mánuðir og karlar eiga að taka þrjá og ég segi eiga, því ef þeir taka það ekki þá fellur það niður. Konur taka þrjá mánuði og síðan geta þau sameiginlega deilt á milli sín þremur mánuðum eða ákveðið hvort karl eða kona taki þessa þrjá mánuði. Og þetta hefur leitt til þess að fæðingarorlof hefur aukist verulega hjá körlum. Þeir hafa sennilega áður tekið, áður en þessi breyting varð, um 10% feðra höfðu tekið fæðingarorlof en nú er þetta orðið um 90% feðra sem taka fæðingarorlofið. Níutíu prósent. Ástæðan fyrir því fyrst og fremst að karlmenn taki 3 mánuði, er að geri þeir það ekki þá falla þessir þrír mánuðir niður. Nú erum við auðvitað í miklum erfiðleikum vegna okkar efnahagskreppu og það þarf víða að skera niður útgjöldin – og það þarf að koma við þarna eins og annars staðar – en við verðum þó að halda við að dragi ekki úr því að karlar taki sér fæðingarorlof.

Dansk oversættelse:

Ja, den er kort sagt meget god – og jeg vil sige det, da vi foretog ændringer på barselsorloven. Desuden står det klart, både for mig og den islandske befolkning, at der her er tale om et af de vigtigste ligestillingsspørgsmål. Barselsorloven er ni måneder, hvor mændene skal tage tre, og jeg siger skal, fordi hvis de ikke benytter sig af sin del af orloven, så bortfalder den. Kvinderne tager tre måneder, og derefter kan de fordele de sidste tre måneder mellem sig, eller beslutte om manden eller kvinden tager de tre måneder. Og det har ført til at betydeligt flere mænd vælger at tage barselsorlov end tidligere. De tog formentlig, inden ændringen fandt sted – der var det ca. 10 % af fædrene, der gik på barsel, men nu er det ca. 90 % af fædrene, der går på barsel. Halvfems procent. Grunden til at mændene tager de tre måneder, er først og fremmest den, at hvis de ikke gør det så bortfalder de tre måneder. Nu er vi selvfølgelig i store vanskeligheder på grund af den økonomiske krise, og det kræver nedskæringer mange steder – også her – men vi må dog sørge for at det ikke holder mændene fra at benytte sig af retten til barselsorlov.

Í fyrsta lagi langar mig til að segja – í tilefni af umræðunni um Ísland og Evrópusambandið – að það getur verið hættulegt heilsu manna að halda niðri í sér andanum þar til að Ísland er komið inn. Mér finnst að þessi vettvangur hér hefði mátt nýtast betur til þess að auka skilning á sjónarmiðum einstakra landa í samskiptum þeirra við Evrópusambandið. Og hér hafa komið fram ábendingar, til dæmis frá Grænlandi og Færeyingum og okkur Íslendingum, um vandræði í samskiptum við Evrópusambandið sem að þetta ætti að vera vettvangur til að auka skilning á okkar sjónarmiðum með. Og ég sakna þess að hann hafi ekki nýst í þeim tilgangi betur en raun ber vitni. Mig langar til að byrja á því að spyrja forsætisráðherra að því hvort það sé henni ekki mikið áhyggjuefni hvernig almenningsálitið, stuðningurinn við Evrópusambandsaðildina, hefur verið að þróast undanfarna mánuði og hvort að það sé ekki í reynd þannig að aðildarumsókn Íslands að Evrópusambandinu byggist á því að sambandið veiti okkur mjög ríkar undanþágur, t.d. við sjávarútvegsstefnuna.

Dansk oversættelse:

For det første har jeg lyst til at sige – i anledningen af diskussionen om Island og EU – at det kan være sundhedsfarligt at holde vejret indtil Island er kommet med i unionen. Jeg synes, at vi kunne have udnyttet dette forum bedre til at forøge forståelsen for holdningerne i de enkelte lande til deres forhold til EU. Og vi har fået tilkendegivelser, for eksempel fra Grønland, Færøerne og os i Island, om de vanskeligheder, der er forbundet med relationerne til EU, og dette forum burde være det sted hvor vi kunne skabe forståelse for vores holdninger. Og jeg savner, at dette forum ikke i højere grad er blevet brugt til dette formål end det har været tilfældet. Jeg har lyst til at begynde med at spørge statsministeren, om hun ikke er bekymret over hvordan stemningen i befolkningen, tilslutningen til et medlemskab af EU, har udviklet sig inden for de seneste måneder, og om det ikke faktisk forholder sig sådan, at Islands ansøgning om medlemskab af EU forudsætter at vi får rigelige dispensationer, for eksempel i fiskeripolitikken.

Ja, það er auðvitað ljóst að við leggjum alla áherslu á sjávarútvegsmálin og að við fáum viðunandi niðurstöður þar, þannig að við höfum yfirráð áfram yfir okkar sjávarauðlindum, okkar orkuauðlindum. En varðandi breyttan stuðning á Íslandi við aðild að ESB þá er þannig – og ég neita því bara ekki – að afstaðan varðandi Icesave-málið og þær skuldbindingar sem Ísland hefur þurft að taka á sig vegna þess, út af Hollendingum og Bretum og þeim kröfum sem til þess eru gerðar, að skoðanakannanir sýna að það er núna, að minnsta kosti núna í augnablikinu hefur verið minni stuðningur við Evrópusambandið og aðild að því en verið hefur. En ég er sannfærð um það að þegar liggur fyrir hvað við fáum út úr þeim viðræðum og við höfum tækifæri til að kynna það á Íslandi vel og vandlega – sem við auðvitað gerum – þá mun sú skoðun breytast og sannfæring mín er sú að við höfum meirihluta fyrir aðildarumsókninni, að við munum hafa það þegar á reynir.

Dansk oversættelse:

Det er selvfølgelig klart, at vi lægger stor vægt på fiskeriet og at vi opnår tilfredsstillende resultater, således at vi fortsat råder over vores naturressourcer i havet, og vores energiressourcer. Men når det gælder hvordan tilslutningen til et medlemskab af EU udvikler sig, så er det sådan – og jeg benægter det slet ikke – så er holdningerne til Icesave-sagen og de forpligtelser, Island har måttet påtage sig på grund af denne, på grund af Holland og Storbritannien og de krav, de stiller, så viser opinionsundersøgelser, i hvert fald i øjeblikket, at der er mindre tilslutning til EU og et medlemskab af EU end tidligere. Men jeg er overbevist om, at når resultaterne fra forhandlingerne foreligger, og vi får lejlighed til at præsentere dem grundigt i Island – hvilket vi selvfølgelig gør – så vil stemningen ændre sig, og jeg er overbevist om at der bliver flertal for ansøgningen om et medlemskab, at det vil lykkes os, når vi når så langt.

Mange tak for det. Norden er bundet sammen af fælles værdier, sprogfællesskaber og ikke mindst omfattende kontakter folk imellem. Det er jo det, der gør os til en stærk region i EU, som vi lige har diskuteret – i hvert fald i princippet og i forhold til verden. Meget af det, som vi er fælles om, er jo ting, vi tager for givet, som borgerne tager for givet – f.eks. det, at vi kan rejse mellem landene uden pas, at man kan tage en uddannelse i et andet nordisk land – men det betyder noget for den enkelte i vores lande. Det skal jo være en ambition, at vores samarbejde skal blive endnu tættere, og rettesnoren må være, at vi fokuserer på områder, hvor det nordiske samarbejde skaber merværdi til gavn for borgerne.

Vi har udformet et program for Danmarks formandskab i Nordisk Ministerråd 2010 med titlen ”Norden i fremdrift”. Hovedsigtet er at understøtte, styrke og udbygge den allerede igangsatte nordiske globaliseringsindsats. Programmet er opdelt i tre kapitler: ”Norden i verden”, ”Norden i Norden” og ”Norden i fart”. Vi fokuserer på fire tværgående emner: globalisering, den økonomiske krise, bæredygtighed og ligestilling.

For det første er der overskriften ”Norden i verden”, hvor der fokuseres på Norden som global aktør. Det er vigtigt, at det nordiske samarbejde bidrager til at fremme vores mærkesager i Europa og i verden. Norden skal være en resultatsøgende og resultatskabende region med international gennemslagskraft, og jeg vil i den forbindelse gerne fremhæve nogle få områder, hvor jeg ser en stærk rolle for Norden.

En stærk mærkesag er jo klima og miljø, som står højt på dagsordenen. Vi arbejder for en ambitiøs aftale i København, og et tæt samarbejde om opfølgning og implementering af resultatet for København vil være oplagt. Sagen er jo ikke løst alene med en aftale i København, og Norden skal fortsat udgøre en drivkraft i de internationale klimaforhandlinger. Herudover er det fælles Norden en stærk stemme i FN. Vi vil bl.a. arbejde for vedtagelsen af en global FN-kviksølvskonvention til effektiv nedbringelse af de globale kviksølvudslip. Og endelig er de nordiske lande kendt for unikt design, filmkunst, litteratur. Internationalt kæmper vi jo om opmærksomheden med mange andre regioner. Danmark vil arbejde for en tættere fælles branding af Norden, hvor det bl.a. er relevant, hvad vi gør med fællesnordiske arrangementer på Verdensudstillingen Expo 2010 i Shanghai.

For det andet er der overskriften ”Norden i Norden”, som handler om det interne samarbejde i Norden. Vi ønsker, at det skal være endnu nemmere at være borger, at det skal være endnu nemmere at være virksomhed i Norden. Borgere og virksomheder skal kunne drage fuld nytte af Nordens geografiske, holdningsmæssige og kulturelle fællesskab. Personer, varer, ideer og forskning skal flyde frit over vores grænser, og derfor vil vi fortsætte det vigtige arbejde med at fjerne grænsehindringer i Norden. Danmark vil arbejde for en fornyelse af og en tilpasning af mandatet for grænsehindringsforummet, når det udløber til næste år i 2010. Det nordiske samarbejde skal bidrage til at håndtere konsekvenserne af den økonomiske krise, samtidig med at vi fremtidssikrer og styrker grundlaget for fremgang i Norden. Krisen har jo forandret verden, og vi må forberede os på den nye virkelighed, som møder os. Vi vil arbejde for, at der fastlægges en ny, nordisk grøn erhvervsstrategi for de kommende år. Strategien skal styrke de nordiske virksomheders konkurrenceevne og udnytte de fordele, som vi har i Norden på bl.a. miljøteknologiområdet. Vi skal også gøre mere for at sikre et fleksibelt arbejdsmarked med høj beskæftigelse og ligestilling. Det gælder også i yderområderne, i randområderne, som rammes måske ekstra hårdt af den økonomiske krise.

Et flagskib i den nordiske globaliseringsindsats er jo topforskningsinitiativet, som bl.a. skal bidrage til at udvikle og fremme bæredygtige energi- og klimaløsninger i Norden med et budget på omkring 400 millioner danske kroner. Og samarbejde på tværs af grænserne skal skabe synergi mellem de nationale udviklingsprogrammer. Initiativet bidrager konkret og synligt til, at Norden bliver en ledende region inden for klima og inden for energi.

Kernen i de nordiske velfærdssamfund er uddannelse. På uddannelses- og forskningsområdet har vi et godt nordisk samarbejde. Det kan styrkes yderligere, det skal styrkes yderligere. Nordiske uddannelser skal fortsat være i verdensklassen. Derfor ønsker vi at fokusere på talentudvikling i grundskolen, fællesnordiske masteruddannelser af høj kvalitet, livslang læring, gensidig godkendelse af uddannelser i Norden, øget forskermobilitet samt et tættere forskningssamarbejde.

For det tredje har vi i formandskabsprogrammet sat et tema under overskriften ”Norden i fart”. Danmark ønsker, at ministermøderne i højere grad bliver politisk fokuseret. Det betyder bl.a. afholdelse af færre møder i Ministerrådene. Herudover ønsker vi også, at budgettet i Nordisk Ministerråd inden for de eksisterende rammer i endnu højere grad prioriteres i forhold til globaliseringsstrategien. Så det handler altså om at fokusere yderligere på at effektivisere arbejdsformen i Nordisk Ministerråd.

Under de tre overskrifter ønsker Danmark at påtage sig et ambitiøst formandskab, så kære kolleger og parlamentarikere, jeg vil gerne afslutte med her at takke vores venner fra Island for et godt, velplanlagt og spændende formandskab i 2009. Det er jo ikke udtømt endnu, men det nærmer sig. Stor tak for det, jeg glæder mig til at fortsætte det gode nordiske samarbejde i 2010. Tak for ordet.

I det flotte dokumentet ”Norden i fremdrift” står det under ”Klima, miljø og grøn transport”:

”De nordiske lande har enestående muligheder for at videreudvikle og kommercialisere bæredygtige energiløsninger baseret på biomasse, vand-, vind- og geoteknik.”

Vi har helt klart satset på solenergi, gjennom solcelleproduksjon. Det er riktignok ikke så veldig mye sol i Norge, i hvert fall ikke på denne tiden av året, men av historiske årsaker har vi et veldig sterkt industricluster innenfor silisium til solceller og innenfor bearbeiding til solceller.

Det er viktig å se på miljøteknologi ikke bare som en løsning på innenlandske klimaproblemer, men også som et veldig viktig nærings- og forretningsområde, som også gir viktige eksportartikler. Derfor vil jeg spørre ministeren: Vil også solcellesatsingen bli en del av den nordiske satsingen innenfor miljøteknologi?

Der er jo – vi var faktisk inde på det under debatten tidligere i dag – en vifte af teknologier, og principielt skal man jo gribe ud efter dem alle sammen. Jeg hører nu til dem, der tror, at hvis man skal gøre det med stor gennemslagskraft, er man også nødt til at have en selektiv tilgang til det, så man satser mere på visse teknologier end andre. Her har de forskellige lande jo også deres respektive styrkepositioner, og det må være dem, man tager sit afsæt i. Når det er sagt, skal det også siges, at det selvfølgelig ikke inkluderer solceller, som er en fremtidig teknologi, også i denne del af verden, hvor man lejlighedsvis godt kunne ønske, at solen skinnede lidt mere. Så det er mest et ja.

Vi har jo ikke meget tid, så derfor vil jeg koncentrere mig om én ting. Jeg er klar over, at man skal prioritere, når man skal lave et formandskabsprogram, og at man ikke kan have alt med, men det undrer mig virkelig, at der ikke er ét ord om menneskehandel eller slaveri, som det jo egentlig er. Det er noget, der har været meget højt prioriteret både af Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd, og som jo desværre stadig er et meget stort problem i de nordiske lande. Derfor vil jeg gerne høre, om Danmark fortsat vil gøre en stor indsats mod menneskehandel – slaveri - og om det vil være en del af det arbejde, der bliver gjort under det danske formandskab.

Jeg sagde også ja til det første, og det er svaret på det første spørgsmål og også på det andet. Men det, vi forsøger at præsentere her, kan man sige, er jo sådan offensive strategiske satsninger under de tre overskrifter, jeg her har givet. Men inden for det vil der jo også være plads til ud fra kontinuitetshensyn at fortsætte med det arbejde, der er i gang, og det arbejde, fru Line Barfod fremhæver her, er jo relevant og af den karakter.

Herr president!

Herr statsminister! Utbildningen har stor betydelse för att vi ska ha kompetent arbetskraft. När vi har firat vårens fest gällande rikssprängningen mellan Finland och Sverige har vi kunnat konstatera att våra elever både i Finland och Sverige kan väldigt dåliga kunskaper i historia, speciellt om vi tar tiden 1300—1800. För att tala om nordisk gemenskap tycker jag att det är något som ordförandeskapet borde titta på så att våra elever lär sig vår gemensamma historia.

Jeg er helt enig med spørgeren i det. Jeg tror, at hvis man forsker i (lydudfald) historiekundskab, vil man ikke se, at det kun er svensk-finner, som ikke har den fulde historie med sig. Noget tilsvarende vil man rimeligvis også kunne se i andre nordiske lande. Historie er vigtigt for at forstå vores kultur og vores værdier; det handler om det nordiske perspektiv, det handler også om det europæiske perspektiv. Altså, på mandag fejrer vi 20-års-dagen for Murens fald. Jeg er desværre overbevist om, at hvis man gik ud i mange små folkeskoleklasser, ville man opleve, at den historiske viden om tiden før Murens fald med kold krig og jerntæppe igennem Europa formentlig heller ikke var tilstrækkelig stor. Så jeg er stor tilhænger af, at der ved siden af alt andet jo også skal være en kontinuerlig oplysningsindsats, som sikrer, at vores befolkninger har deres historie i behold. Det er jo den, vi er rundet af, og som skal skabe fremtiden.

Hr. præsident. Først tak til Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen for fremlæggelsen af det danske formandsprogram. Som I måske har set, vil Færøerne i 2010 - som et særligt bidrag til dette danske formandsprogram - stå ved roret for det nordiske fokus på havet, men hvorfor sætte fokus på havet?

Ligegyldigt hvor du befinder dig på Færøerne, kan du se havet. Havet har gennem tiderne stillet os over for store udfordringer og frarøvet os vores allernærmeste. Samtidig er havet vores indtægtskilde og vores forbindelse til omverdenen; havet er vores skæbne. Dette kendetegner ikke blot det færøske samfund, men udgør livsbetingelserne for store dele af nordens indbyggere.

Som kystnationer står vi i Norden over for enorme udfordringer: Klimaændringerne betyder, at områder, der tidligere ikke var tilgængelige, nu er isfri, og det betyder, at fiskebestandene ændrer adfærd. Vi må hjælpe hinanden med at finde løsninger på, hvordan vi på bedste vis tilpasser os disse nye realiteter. Vi må også hjælpe hinanden med at se havet som en kilde til vedvarende energi og med at udnytte dets ressourcer.

Diskussionen om klimaændringernes konsekvenser for de nordlige områder bærer ofte præg af en manglende bevidsthed om, at der faktisk er tale om andet end et stort hav, der skal beskyttes. Vores opgave er i fællesskab at vise omverdenen, at disse områder og havet imellem dem tværtimod danner rammen for menneskers liv og virke. Vi i Norden ved, hvordan vi kan samarbejde på tværs af landegrænser, og vi ved, hvad det vil sige at være fuldstændig afhængige af havet.

Jeg vil her til slut byde alle nordiske venner hjertelig velkommen til Færøerne i efteråret 2010 til en international konference med titlen ”Seize the Future”. Nordiske venner: Kom til Færøerne og grib fremtiden og grib det hav af muligheder, som vi står over for.

Præsident! Samarbejdsministrene enedes på deres møde i september om at intensivere grænsehindringsarbejdet ved at sætte det på dagsordenen i samtlige ministerråd. Derved sættes et vist pres på at opretholde tempoet i denne vigtige virksomhed og skærpe fokus på grænsehindringer i det samlede nordiske samarbejde.

Hovedudfordringen på sprogområdet er at forbedre de unges forståelse af nordiske sprog, da undersøgelser viser, at den forringes år for år. Den nye organisering på sprogområdet, der trådte i kraft den 1. januar 2009, muliggør et skarpere fokus på netop denne målgruppe. På Islands initiativ og under Danmarks ledelse vil man igangsætte en kampagne, der har til hensigt at styrke sprogforståelsen.

I maj måned 2009 lanceredes et stort nyt websted for børn og unge – ”Norden før og nu” – der også er et lod på vægtskålen med hensyn til at styrke den skandinaviske sprogforståelse. Webstedet produceres af Danmarks Radio i samarbejde med de øvrige nordiske public service-stationer og NORDBUK.

Ministerrådet for uddannelse og forskning har iværksat en samlet nordisk tiltagspakke i forbindelse med klimatopmødet i København – bl.a. gennem initiativet til den første nordiske klimadag den 11. november.

Inden for ministerrådet for kultur har en arbejdsgruppe vurderet den omfattende kulturreform, der blev iværksat i 2007. To kulturforummer er i den sammenhæng afholdt for at drøfte forskellige problemstillinger med kunstnere, kulturarbejdere, administratorer og politikere. Videre er der udarbejdet et forslag til samarbejde omkring et kulturpartnerskab inden for Den Nordlige Dimension. Det har fået bred opbakning, og en endelig beslutning om etablering af samarbejdet tages af EU i november.

Inden for sagsområdet for sundhed og velfærd har man fokuseret på at styrke institutionerne, ikke mindst nu efter krisens gennemslag. Det er derfor en glæde at kunne meddele, at samarbejdet er blevet opprioriteret, og at der med en samlet indsats er etableret et Nordens Velfærdscenter, NVC.

Ligestilling er en fast faktor i det nordiske samarbejde. Under Islands formandskab i 2009 er dette tydeliggjort med flere begivenheder. Bl.a. var køn og klima på agendaen i FN ved Kvindekommissionens møde først på året. En lignende event planlægges under klimatopmødet i København.

Præsident! Ministerrådet for erhverv, energi og regionalpolitik har udarbejdet et nyt handlingsprogram for perioden 2010-2013. Målsætningen er bl.a. at øge andelen af vedvarende energi, udvikle grønne drivmidler og forhøje energieffektiviteten i transportsektoren.

Samarbejdet om informationsudvekslings- og skatteaftaler med finansielle offshorecentre har været særlig udbytterigt. Der er indgået aftale med fem offshorecentre i løbet af 2009 og med otte andre helt fra projektets start i 2006. De nordiske lande er nu blandt de lande i verden, der har indgået flest skatteaftaler med de såkaldte skatteparadiser.

Nordisk Ministerråd har i 2009 bidraget aktivt til handlingsplanen for EU’s Østersøstrategi. Med sine kontorer i de baltiske lande, Kaliningrad og Nordvestrusland har ministerrådet et unikt netværk i Østersøregionen og stor erfaring med grænseregionalt samarbejde. Mange af de pågående aktiviteter kan udvides til at omfatte flere lande omkring Østersøen til gavn for hele regionen.

Nordisk Ministerråd lægger stor vægt på demokratiudviklingen i Nordeuropa. Det finder sit udtryk både i støtte til ngo-projekter i Østersøregionen med partnere fra Nordvestrusland og Hviderusland og i forhold til det hviderussiske eksiluniversitet European Humanities University i Vilnius.

Også Nordens naboer i vest, særlig Canada, er rykket op på ministerrådets agenda, og det understøttede Island under sit formandskab. Der er tydelig interesse i Canada for samarbejde om forskning og innovation inden for kultur, klima, miljø og energi.

Nordisk Ministerråd har også fået en ny og mere fokuseret strategi om bæredygtig udvikling, der berører flere sektorer.

Til sidst vil jeg nævne lanceringen af kulturministrenes globaliseringsinitiativer, som jeg som formand i tre ministerråd fik den ære at præsentere under den internationale filmfestival i Toronto.

Her har jeg kun fået kort tid til at berøre en del af de mange gode resultater, Ministerrådet har opnået i årets løb. En nærmere beskrivelse af det betydningsfulde globaliseringsarbejde gives i en specifik redegørelse til Nordisk Råd. Tak.

Jag vill tacka samarbetsministern för redovisningen och för det goda samarbete som vi har haft mellan ministerrådet och rådet. Det gläder mig att de prioriterade områdena – också de som vi i det svenska ordförandeskapet har lyft fram – finns med i redovisningen. Vi har sagt att det är den nordiska gemenskapen med språk, kultur och gränshinder. Det är grannskapet och samarbetet runt Östersjön. Det är också det utvidgade samarbetet från baltiska länder till nordvästra Ryssland, men vi kommer också att diskutera och glänta på dörren till Vitryssland.

Det som också gläder mig är att samarbetsministern nämner samarbetet med frivilligorganisationer, NGO:er. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi inte glömmer bort de människor som arbetar frivilligt, har enorm kunskap och många gånger också en glöd för att föra vidare saker. Det är ofta så att frivilligorganisationer väcker oss politiskt och ser frågor som vi inte alla gånger bland alla propositioner och betänkanden hinner tänka så mycket på.

Klimatfrågan är naturligtvis viktig, men man kan också, som samarbetsministern sade, koppla det till hälsofrågor. Samtidigt som klimatet och naturförhållandena förändras kan man också koppla det här till klimatfrågan, hälsa, uppfostran, utbildning och hur viktigt friluftsliv är. Det gäller hur vi kan använda det som vi i Norden har väldigt mycket av, en fin natur, till att arbeta mer för vår hälsa.

Vi ska inte heller glömma bort Ungdomens nordiska råd. Jag har haft möjlighet att lyssna till deras debatter här några dagar, och de är väldigt aktiva. Det är ändå ungdomarna som efter oss kommer att föra vidare det eventuella nordiska samarbetet.

Där jag känner att vi fortfarande inte har nått varandra gäller globaliseringsarbetet. Det kom som en överraskning – vi hann inte med, och det fanns inte delaktighet. Demokratin mellan Nordiska rådet och ministerrådet haltade lite grann i den frågan. Men jag tycker att vi är på väg, och nu väntar vi med intresse på den redovisning som kommer angående globaliseringsinitiativet. Jag återkommer också i budgetdebatten till hur man kan försöka redovisa det bättre så att alla förstår vad vi tillsammans gör och vad vi vill.

Min sista önskan i det här samarbetet inför nästa år, när ministerrådet går till Danmark, är att vi från presidiets sida ska ha lite närmare samarbete med samarbetsministern. Det har haltat lite i år. Vi har inte hittat tider när vi kunde träffas och ha lite djupare samtal. Det samtal som vi kommer att ha i kväll är en halvtimme, och på en halvtimme hinner man inte så mycket. Det är önskemål från presidiets sida att vi kunde hitta en hel dag någon gång under nästa år för att diskutera det som är viktigt för nordiska medborgare.

Jag vill ändå tacka samarbetsministern. Det har varit roligt att träffa samarbetsministern. Jag önskar lycka till.

Herr president!

Eftersom jag också är nordisk samarbetsminister för Åland förbehåller jag mig rätten att tala i fyra minuter. Jag hoppas att presidiet kan omfatta det.

Bästa ledamöter! Vi hade en fantastisk dag här i går och också en fantastisk mottagning i går kväll. Tak. När vi diskuterar här i salen talar vi ofta på ett övergripande plan. Vi ska söka samförståndslösningar och vi ska arbeta tillsammans. Det är rätt och det är bra. Men jag väljer att ta mitt anförande ur ett individperspektiv och då ur ett åländskt sådant.

Det blir ett pedagogiskt problem att förklara för en ålänning varför han ska investera 4 000 euro i en avloppsanläggning när 5 000 fartyg passerar utanför Ålands gräns på internationellt vatten. De flesta av dem släpper sitt avfall direkt i sjön. Det blir ett pedagogiskt problem och förklara att vi vill ta hand om miljön men att vi inte har anläggningar i våra hamnar så att vi kan göra det. Det blir också ett pedagogiskt problem att förklara varför han fick gå från sitt jobb. Han fick gå från sitt jobb därför att fiskodlingen lades ner och flyttades till ett annat nordiskt land. Problemet är att miljöföroreningar inte känner några gränser.

Det blir också lite komplicerat och ett pedagogiskt problem att förklara varför han som bor i granngården och tidigare jobbade på ett finskflaggat fartyg och betalade sin kommunalskatt till Åland numera arbetar på ett svenskflaggat fartyg. Skatten går nu till Sverige och ingenting kommer oss till godo. Det är lite komplicerat att förklara att det egentligen beror på snuset. Och jag vet att Sverige under sitt EU-ordförandeskap inte vill höra någonting om Åland och snuset och den orättvisa som vi känner för att vi inte får sälja snus på de fartyg som bär åländsk eller finsk flagg. Men det oaktat, bästa ledamöter, blir det ett pedagogiskt problem.

Jag är inte pessimist. Jag är optimist. I går när jag lyssnade till ambassadörens tal sade han: De flesta gränshinder uppstår på grund av politiska beslut. De flesta gränshinder uppstår på grund av politiska beslut. Men då har vi också, bästa ledamöter, en möjlighet att ta bort dessa gränshinder. Det är ju det som är vår uppgift. Om vi inte gör det, om vi glömmer bort individperspektiven, om vi bara pratar i väldigt stora ramar kommer folk på individnivå så småningom att bli misstänksamma och ledsna. Varför är det så hos oss när det är på ett annat vis i Sverige? Varför är det så hos oss när man gör på ett annat vis i Finland? Jag tror bästa ledamöter, speciellt ni som är parlamentariker, att ni när ni stiftar lagar måste komma ihåg att fundera över vad den här lagstiftningen betyder för våra omkringliggande regioner runt Östersjön. Hur kommer vår lagstiftning att påverka dem? Kommer den att påverka? Jag säger inte att man fullt ut måste beakta det, men det ska vara ett medvetet aktivt beslut. Tack för ordet!

Tak, præsident. Norden er i orden. Disse ord står for os som den fremaddrivende kraft og som en opfordring til, at vi gør vores bedste for, at Norden forbliver en foregangsregion. På sidste års session opfordrede jeg som Vestnordisk Råds præsident alle i Norden til at støtte vores islandske venner, som blev særlig hårdt ramt af den verdensomspændende krise. Nu et år efter er de allerfleste tilsagn om lån ikke blevet realiseret. Dette er også gældende for de nordiske lande.

Den kaotiske situation, som opstod i Island, efter at staten måtte overtage bankerne, bliver ikke stabiliseret, før tilsigelsen om lån bliver indfriet. Det er selvfølgelig i alles interesse, at stabile og normale forhold bliver genoprettet så hurtigt som muligt. Holland og England har spillet en stor rolle og påvirket afgørelserne, og har uden tvivl skylden for, at tingene går så langsomt. Det kunne dog forventes, at de nordiske lande handlede hurtigere i stedet for at koble sig på afgørelsen i IMF. Hurtig hjælp er dobbelt hjælp i krisesituationer. Det ville samtidig også afspejle en god vilje.

Det er i nødens stund, at man kender sine rigtige venner. Island er storebroderen i Vestnorden, men må betegnes som lillebror i nordisk sammenhæng. Et vigtigt familiemedlem i den store nordiske familie har brug for en kraftig håndsrækning. Derfor vil jeg indtrængende i den gode fællesnordiske ånd opfordre til, at ord og gerninger følges ad og realiseres i handling. Tak, hr. præsident.

Det er en stor glede for meg å delta her under Nordisk Råds sesjon som nordisk samarbeidsminister. Jeg kjenner det nordiske samarbeidet fra mitt tidligere ståsted som statssekretær i Helse- og omsorgsdepartementet. Nå ser jeg fram til å fortsette mitt nordiske engasjement, i samarbeid med gode nordiske kolleger og med Nordisk Råd.

La meg først få takke Island for et vel gjennomført formannskap i en utfordrende tid.

Jeg vil benytte anledningen på en ny arena til å markere et par områder som vi må følge opp i et litt lenger perspektiv.

Det er viktig å ta vare på vår felles identitet som utgangspunkt for å fremme de nordiske verdier både nasjonalt og internasjonalt. Europa – og verden for øvrig – forbinder Norden som en region med mange positive verdier. Våre land står sterkt både når det gjelder økonomisk styrke og sosial rettferdighet. Det må til i en globalisert verden, og nettopp globaliseringsarbeidet har hatt en fremtredende plass i det nordiske samarbeidet siden våre statsministre satte det i fokus i Finland i 2007.

Etter et godt arbeid i de ulike fagrådene er det nå mange store og små prosjekter som vil bidra til at det nordiske samarbeidet får et løft. Toppforskningsinitiativet går rett inn i de mest aktuelle utfordringer innen klima, energi og miljø. For Norges del er vi glad for at CCS-fangst og lagring av CO2 etableres som et viktig prosjekt.

At helse og velferd også blir ett av de nye temaene innenfor globaliseringsinitiativet gleder meg selvsagt. For som Mona Sahlin sa i sitt innlegg i går, særpreges den nordiske modellen ved evnen til å balansere vekst med bærekraft, og til å inkludere også de vanskeligstilte gruppene. Men den nordiske velferdsmodellen er under stadig større press. Det er særlig den demografiske utviklingen som gir oss krevende samfunnsoppgaver som må løses. Den yrkesaktive delen av befolkningen reduseres, samtidig som antall eldre øker. Landene står overfor felles utfordringer med å hindre utstøting fra arbeidslivet. Det er derfor viktig at vi sammen arbeider for å videreutvikle den nordiske velferdsmodellen slik at den fortsatt vil være bæredyktig og også kan være en attraktiv modell sett fra land utenfor den nordiske kretsen.

Men – selv om vi står hverandre nær og har mye felles, står vi også overfor en del utfordringer når samarbeidet skal konkretiseres nærmere. Det finnes en rekke grensehindre som reduserer mobiliteten mellom landene våre og som skaper vanskeligheter både for næringsvirksomhet og for enkeltmennesker som i sitt daglige liv krysser grensene innad i Norden. Nedbygging av grensehindre er derfor komplisert og krever langsiktig arbeid, som er vanskelig å få til selv for gode naboer. Jeg vet at det er et arbeid som står høyt på dagsordenen i alle nordiske fora, og vi vil høre mer om dette senere i dag. Det er viktig at handling følger ord, her som i mange andre sammenhenger. Grensehinderforum har vært aktive og gjort et godt arbeid i den tiden det har fungert. Det har bidratt til å sette problemstillinger på dagsordenen og har tatt fatt i enkeltsaker. Jeg har selv som statssekretær opplevd den norske representanten, og jeg vet at han har oppsøkt mange politikere.

Men det er ikke lett å fjerne grensehindre mellom fem ulike land med forskjellig lovgivning og tradisjon. Derfor må arbeidet med å forhindre at nye hindre oppstår også få tilstrekkelig oppmerksomhet. For å bevare og styrke den nordiske identiteten må folk kunne føle at det å krysse de nordiske grensene ikke kompliserer hverdagen deres, enten det gjelder jobb eller familieliv. Her har vi politikere i regjeringer og parlamenter, og våre embetsmenn, en viktig rolle. Derfor er det nødvendig at vi holder oppmerksomheten på dette i vårt nordiske samarbeid i tiden som kommer.

President! Jag är glad över att vara här och representera Europarådets president. Det var en mycket trevlig och intressant debatt i går. Det var naturligtvis också en väldigt trevlig mottagning.

En sak som kommer att dyka upp är diskussionen efteråt om vad vi åstadkommer. Vad åstadkommer vi i den parlamentariska församlingen i Europarådet, och vad åstadkommer ni i den här parlamentariska församlingen?

Jag kommer att ställas inför 28 ledamöter i min egen moderata partigrupp – nästan en tredjedel av gruppen – som har motionerat om att lägga ned Nordiska rådet. Vi måste för att kunna möta denna kritik fundera på vilka reformer vi behöver göra i våra respektive organisationer. Vilka reformer behöver vi göra i våra parlament på hemmaplan för att få en bättre återrapportering och en bättre samordning mellan de olika internationella delegationerna?

I går frågade jag Mona Sahlin om man kunde tänka sig någon form av samordning när det gäller kontoret i Minsk. Jag ju förstått att ni vill öppna ett sådant, och Europarådet har redan ett kontor där. Det måste finnas flera sådana samarbetspunkter där vi har ett gemensamt intresse. Det nordiska engagemanget i Europarådet har varit stort ända från början, och det var flera av de nordiska länderna som var med och startade det.

Vi har också ett gemensamt intresse gentemot EU. Nu efter Lissabonfördragets ratificering kommer Europeiska unionen att skriva på Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Det är bra. Det visar sig nämligen, enligt en tidningsartikel jag läste i går, att Barroso hade gett ett råd till Jagland, den nye generalsekreteraren i Europarådet och sagt: Tala inte om mänskliga rättigheter med Ryssland, utan tala om rättsstat och rule of law i stället. Då har man inte förstått mycket.

Vi har ett hårt arbete att göra för att sprida kunskap om de grundläggande värderingar som vi i Norden står för och som finns i Europakonventionen.

Herr president! Jag har inget emot att som president i Norden bli kritiserad av Europarådet. Det finns säkert många saker som vi kan göra tillsammans. Men om det är något som vi har diskuterat i nordiska sammanhang är det hur vi ska kunna förankra våra beslut i våra nationella parlament.

Man kan ta ett exempel från Sveriges parlament. De frågor som vi hanterar i Nordiska rådet hanterar vi i riksdagshuset oftast i form av motioner. Vi ställer också frågor till våra egna ministrar eller till de nordiska ministrarna. Det finns hela tiden ett pågående arbete för att lyfta upp dessa frågor i parlamenten.

Vad gäller kontoret i Minsk kommer vi under dagen att ha en debatt. Allt som man kan samarbeta om och samorganisera är naturligtvis en vinst för medborgarna. Det är ändå syftet med samarbetet som måste vara viktigt. Formerna måste vi alltid diskutera. Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre.

Jag är glad över att Sinikka Bohlin intar den hållningen. Det här är ingen kritik från Europarådet utan ett gott råd till oss själva i våra respektive organisationer och i våra egna parlament, så att vi kan fortleva och fortsätta att driva en bra verksamhet i våra båda organisationer och kanske, bättre än vad som har varit fallet, kan få den att motsvara de förväntningar som våra parlamentariska kolleger och allmänheten har.

Det var nästan som en bomb skulle ha exploderat att på Nordiska rådet få höra att en stor del av en parlamentarisk grupp har gjort ett förslag om att lägga ned Nordiska rådet. Det är beklagligt att Nordiska rådets verksamhet är så okänt bland parlamentarikerna. Precis som Sinikka Bohlin sade borde det vara bättre förankrat i de nationella parlamenten.

Ett exempel på hur man kunde få det bättre förankrat är att i samtliga parlament på samma dag skulle presenteras beslut och rekommendationer som Nordiska rådet fattat, hur de avancerat i de nationella parlamenten. Det skulle väcka intresse också hos andra parlamentariker.

Tak. Der har jo de senere år været talt meget om det store globaliseringsinitiativ. Jeg synes, det er vigtigt at minde om, at det var Nordisk Råd, der oprindelig tog fat i den rapport, der blev udarbejdet af Mandag Morgen – tog fat i, at vi fik kortlagt en række værdier og muligheder for det nordiske samarbejde, og sagde, at hvis det her skal løftes, er det afgørende, at det har en parlamentarisk forankring, som det, der lige blev diskuteret før under replikskiftet. Men det er også vigtigt, at det har en folkelig forankring, for det, der er styrken i det nordiske samarbejde, det, der er styrken i vores samfund, er netop det folkelige og den folkelige forankring.

Derfor er det et kæmpe problem, at ministerrådet, da de opdagede globaliseringsprocessen og gik ind i den, overtog den. De ville nærmest ikke have nogen dialog, hverken med parlamentarikerne fra Nordisk Råd eller med de folkelige organisationer. Hvis vi for alvor skal udvikle de nordiske samfund og fortsætte ad den vej, hvor det er demokratiet, der er styrken, er vi nødt til at have de folkelige organisationer med. Det nytter ikke at tro, at man i Norden bare kan lave nogle elitetopmøder, hvor det kun er eliten, der mødes, og at man der skulle være i stand til at gøre noget i Norden, som kunne konkurrere med andre store regioner, andre store økonomier i verden. Det, vi kan, og det, der har gjort os stærke, er netop, at vi satser så meget på at få befolkningen med, have de folkelige organisationer med, sikre, at der er demokratiske beslutninger.

Derfor er det afgørende, at ministrene går ind og begynder at tage de folkelige organisationer med, har et tæt samarbejde med Foreningen Norden, med miljøbevægelser, med fagbevægelser – alle de mange, der kan være med til at mobilisere befolkningerne. Det er simpelthen det, der vil kunne gøre, at vi i Norden fortsat kan udvikle vore samfund. Hvis man kun satser på eliten, kun på topforskning, kun på at skulle efterligne USA, må jeg sige, at det bliver vi ikke i stand til. Hvis man satser på, at vi skal øge uligheden og have lavere lønninger og konkurrere med Asien på dårligere lønninger og arbejdsvilkår, går det den forkerte vej. Man er nødt til at satse på det, der har gjort os stærke, og som er det, som har gjort, at vi har det folkelige med, at vi har en høj grad af velfærd, og at vi sikrer, at alle er med. Det er det, vi kan, og det kræver, at vi har det folkelige med.

Et konkret eksempel: Da man besluttede at satse på nordisk mad, gik ministerrådet ind og fandt en række kokke og sagde, at de nu skulle satse på nordisk mad. Der var kun mænd! Så var vi nogle, der spurgte, hvorfor der ikke var nogen kvinder med, og vi fik det svar fra ministerrådet, at der ikke var nogen kvinder i Norden, der havde udviklet nordisk mad. Det fik en række kvindelige kokke i Danmark til at lave en forening, som de kaldte ”Oprør fra maven”. Det, de så gjorde, var, at de sagde: Vi skal ikke kun satse på de fine gourmetrestauranter; vi skal også sikre, at der kommer god mad ud til vores børn, til vores ældre og til vores syge. Disse kvinder er gået i gang med at sikre, at vi får en god mad, de er gået i gang med at sikre, at der er farmer’s market rundtomkring, hvor man kan købe råvarer direkte fra vores dygtige landbrug. Det er et eksempel på, at man, når man går ind og ikke kun tager eliten, men tager det folkelige engagement, får noget, der også er til gavn for befolkningen. Og det er afgørende, at ministerrådet begynder på det.

Så bare lige til allersidst, i samme boldgade: Det var en rigtig, rigtig flot kulturprisuddeling i går. Men jeg mener ikke, at det hører hjemme i nordisk sammenhæng, at det er med politieskorte, når politikere skal køre gennem byen, og at vi skal køre over for rødt lys og holde resten af trafikken tilbage. Det er ikke på den måde, vi sikrer, at vi er tæt forbundet med befolkningen, og jeg håber ikke, at det kommer til at gentage sig. Tak.

Tak, præsident. Hvem er vi, der sidder her? Vi er parlamentarikere, som i vores daglige arbejde har valgt at bruge tid på det nordiske samarbejde, vi er ambassadører for Norden, og vi arbejder også i vores nationale udvalg med at forsøge at fremme de sager, som vi her i Nordisk Råd bliver enige om at gennemføre. Bliver vi brugt? Føler vi, at vi bliver brugt af ministerrådet, af regeringerne, når vi lægger et stykke arbejde her i Nordisk Råd, når vi sidder i udvalg og bruger tid på at udvikle politik? Jeg synes, man kan komme i tvivl.

Jeg er formand for kultur- og uddannelsesudvalget. Vi har i de seneste 1½-2 år forsøgt at få en intensiv dialog med vore ministre og ministerrådet på vore områder, vi er rejst til møder, vi har sendt breve, og vi har forsøgt at promovere noget af det, vi synes er vigtigt, vi beskæftiger os med i Norden, men det er frustrerende at opleve, hvor lidt vi har mulighed for at påvirke det, der så kommer på ministerrådets dagsorden.

Derfor er vi nødt til - også i forlængelse af den debat, der er her, om værdien af det nordiske samarbejde - at sige til samarbejdsministrene, til ministerrådet, at man er nødt til at se på, hvordan samarbejdet mellem udvalgene, mellem Nordisk Råd og ministerrådet kan forbedres, så det sikres, at der er en dialog, sådan at vi, der lægger et stykke arbejde i det nordiske samarbejde, føler, at vi har gennemslagskraft og mulighed for også at påvirke det, der foregår.

Jeg kunne nævne en lang række af vores områder, som vi har bedt Ministerrådet om at tage fat på, men det har jeg ikke tid til. Det er endnu ikke lykkedes at få rådet til at gøre det, men vi vil selvfølgelig kæmpe videre. Samarbejdsministrene bliver nødt til at evaluere det samarbejde, der er mellem bl.a. Nordisk Råds udvalg og ministerrådet, så vi alle kan føle, at vi får noget ud af at lægge dette stykke arbejde i Norden. Tak.

250000 och nästan 30 %. Detta är ungdomsarbetslöshetssiffor i Norden. Jag tycker det är uppenbart att något är fel i samhället om det är så många människor som är under tjugofem som går utan arbete och den här siffran har ökat markant i jämförelse med till exempel fjolåret. Vi har haft den här situationen redan en tid i de nordiska länderna och den har definitivt inte blir bättre, och den blir inte bättre om vi som strutsen lägger huvudet i sanden. Ungdomsarbetslöshet och utanförskap inverkar på så många områden i samhället att vi helt enkelt inte har råd att låta bli att agera.

Arbetslösheten skapar oro och depression, utanförskap och stor besvikelse.

Ungdomsarbetslösheten är ett samhällsproblem, och vi måste våga inse att inte ungdomarna ensamma kommer att lösa den här situationen. Det krävs åtgärder för att lösa det här, av både beslutsfattare, näringsliv och utbildningsenheterna, åtgärder som ger unga människor förutsättningar att stå på egna ben.

Därför måste vi ingripa genast men också se till att göra preventiva åtgärder, såsom utveckling och ökning av studiehandledning och karriärvägledning för de unga, för det här behöver vi på sikt för att undvika en situation som i har i dagens läge. Det är också dags att öppna ögonen för de förslag som finns runtomkring i Norden och våga pröva på nya lösningar. För det är så vi kan bli starkare tillsammans genom det nordiska samarbetet.

Ett av de nordiska länderna skiljer sig ändå markant från de andra, nämligen Danmark. De danska beslutsfattarna har gjort målmedvetna satsningar under flera år som har gjort att deras statistik ser helt annorlunda ut än hos oss andra. Det nordiska samarbetet handlar inte endast om att lösa problem mellan oss utan också att ta lärdom av varandra och därför hoppas jag att Nordiska Rådet tar ungdomsarbetslösheten på allvar och lägger det nu på sin agenda!

Herr president! Jag vill tacka representanten från Ungdomens nordiska råd. Jag tycker att det är så viktigt att ungdomar säger sin mening och att vi tar deras uppmaning på allvar.

Ungdomsarbetslösheten får inte bita sig fast. Våra unga, som är framtidens vuxna, får inte börja sitt vuxenliv som arbetslösa. Därför måste vi ta tipsen och råden från ungdomarna på allvar och se till att det finns praktikplatser, att det finns fler högskoleplatser, att det finns möjligheter för ungdomar att komma in i arbetslivet mycket tidigare och se till att skolan och arbetslivet går mer tätt hand i hand.

Jag vill uppmana alla att ställa upp på tipsen från Ungdomens nordiska råds representant här.

Kæru vinir.

Mig langar að byrja á því að segja hér að ég hef verið þátttakandi í stjórnmálum sem alþingismaður á Íslandi síðan 2003. Á þeim tíma, þá verð ég að viðurkenna það, að ég hef ekki mikið orðið var við störf Norðurlandaráðs í mínum störfum sem þingmaður. Þess vegna er það mikil upplifun fyrir mig að koma hingað og taka þátt í þessu fyrsta Norðurlandaráðsþingi og ég hef verið í Norðurlandaráði fyrir Alþingi síðan við kusum síðastliðið vor. Og það er dálítið merkilegt að koma hingað og hlusta á þær raddir sem að hér heyrast svo skýrt um að við séum ekki að ná nægilega vel inn á þjóðþingin vegna þess að það er einmitt mín upplifun. En þetta vandamál er auðvitað fyrir okkur sjálf að leysa. Og ég hef orðið vitni að því í mínum störfum á þessum stutta tíma sem ég hef verið þátttakandi í Norðurlandaráði að hér eru frábær tækifæri til þess að hafa mikil áhrif og til þess að samræma sjónarmið. Og koma þeim síðan á framfæri heima á þjóðþingunum. Ég tek undir með þeim sem að hafa lagt áherslu á þetta í sínu máli hér og mun leggja mitt af mörkum og ég held að það sé, eins og ég sagði áðan, í höndum okkar allra sem erum hér að gera eitthvað í þessu máli og láta það ekki gerast aftur, að það fari svona mikill tími í að ræða það hér á þessum vettvangi hversu mikið vandamál þetta er. Þetta skulum við bara leysa. Mig langar að öðru leyti að minnast á tvö meginatriði sem að mér finnst að við eigum að nýta okkur sérstaklega til þess að samræma sjónarmið og okkar skilning. Annað er Evrópusambandið vegna þess að ég horfi á Norðurlandaráð sem frábæran vettvang fyrir ríki sem eru í fyrsta lagi innan Evrópusambandsins, í öðru lagi inni á Evrópska efnahagssvæðinu og í þriðja lagi alfarið fyrir utan Evrópusamvinnuna en með einhvers konar lauslega samninga eða samkomulag við Evrópusambandið. Þessi ríki eiga þennan sameiginlega vettvang hér til þess að samræma sín sjónarmið og auka skilning á tækifærum eða ógnunum í tengslum við Evrópusamvinnuna. Og þennan vettvang eigum við einmitt að nota til þess að gera þetta. Mér finnst að það hafi farið of mikið fyrir óskinni um að við öll förum inn í Evrópusambandið, að við verðum öll einsleit í samstarfi okkar við Evrópusambandið, en ég myndi miklu frekar vilja sjá áhersluna á að nota þetta sem raunverulegan vettvang til þess að samræma sjónarmið, auka skilning á kröfum hvers annars, væntingum og, eins og ég sagði, ógnunum eða tækifærum á þessu sviðinu. Nú, hitt eru loftslagsmálin og þau eru auðvitað líka til vitnis um það hversu mikilvægu hlutverki Norðurlandaráð getur gegnt. Hér fer fram umræða sem að skiptir ekki bara Norðurlöndin heldur allan heiminn miklu máli og við vitum það öll hér að við erum svæði sem að er í fremstu röð á þessu sviðinu. Þetta vitum við hvert fyrir sig og við sjáum það líka þegar við komum saman. Og það eru stórkostlega merkilegir hlutir að gerast á okkar svæði í loftslagsmálum. Ég sé það til dæmis heima í mínu landi að þar hafa álver, þrátt fyrir að hafa tvöfaldað framleiðslu sína, náð að draga um helming úr sinni losun. Þau eru í dag að losa einn fjórða af því sem að þau voru að gera fyrir um það bil tuttugu árum síðan. Og tækninni fleytir fram. Ný tækni er að gera mögulegt að binda koltvísýring í fast form og koma þannig í veg fyrir losun. Tækifærin eru öll okkar, við skulum nýta þennan vettvang til þess að læra hvert af öðru, stilla saman strengi og vera áfram leiðandi á heimsvísu sem framúrskarandi svæði á öllum sviðum. Takk fyrir.

Dansk oversættelse:

Kære venner. Jeg har lyst til at begynde med at sige, at jeg har deltaget i politik, som medlem af Altinget i Island, siden 2003. Under denne tid, så må jeg indrømme, at jeg ikke har lagt meget mærke til Nordisk Råd i mit arbejde som altingsmedlem. Derfor er det en stor oplevelse for mig at komme her og deltage for første gang i Nordisk Råds session, og jeg har siddet i Nordisk Råd for Altinget siden vi havde valg i foråret. Og det er lidt interessant at komme her og lytte til stemmer, der høres så tydeligt, om at vi ikke rigtigt slår igennem i de nationale parlamenter, for det er netop også min oplevelse. Men det er selvfølgelig et problem, vi selv må løse. Jeg har været vidne til, i mit arbejde, under den korte tid, jeg har deltaget i Nordisk Råd, at her er fantastiske muligheder for at opnå stor indflydelse, og til at koordinere synspunkter. Hvorefter vi formidler dem videre til de nationale parlamenter. Jeg tilslutter mig dem, der i deres indlæg har lagt vægt på dette, og selv vil jeg også bidrage, og jeg tror, ligesom jeg nævnte før, at det er op til os, der er her i dag, at gøre noget ved sagen, og forhindre, at det gentager sig, at der går så meget tid til at diskutere problemets omfang i dette forum. Det skal bare løses.

I øvrigt har jeg lyst til at nævne to hovedpunkter, som jeg anser at vi skal udnytte særligt for at koordinere synspunkter og vores forståelse. Det ene er Den Europæiske Union, fordi jeg ser Nordisk Råd som et fremragende forum for stater, der er henholdsvis medlemmer af EU, en del af EØS-området, eller som er helt uden for det europæiske samarbejde, eller løst knyttet dertil via aftaler med EU. Disse stater har her et fælles forum for at koordinere deres synspunkter og øge forståelse for de muligheder og trusler, der er forbundet med det europæiske samarbejde. Og det er netop det, vi skal anvende dette forum til. Jeg synes at det, der har fyldt alt for meget, er ønsket om at vi alle sammen tilslutter os Den Europæiske Union, at vi alle sammen bliver ensartede i forhold til Den Europæiske Union, men jeg ville meget hellere se fokus blive lagt på at anvende dette forum aktivt til at koordinere synspunkter, øge forståelsen for hinandens krav, forventninger, og som jeg sagde tidligere, trusler og muligheder på dette område.

Det andet er klimaspørgsmålet, og det vidner selvfølgelig om den vigtige rolle, Nordisk Råd kan spille. Her foregår en debat, som er vigtig, ikke blot for Norden men hele verden, og vi ved alle sammen, at vi er en region, der er førende på dette område. Det ved vi hver for sig, og vi ser det også når vi mødes. Der foregår fantastisk interessante ting i vores region på klimaområdet. Jeg ser det for eksempel i mit eget hjemland, hvor aluminiumsværkerne, til trods for at de har fordoblet deres produktion, så er det lykkedes dem at halvere deres udslip. I dag udgør deres udslip en fjerdedel af hvad de gjorde for cirka tyve år siden. Og teknologien skrider fremad. Ny teknologi gør det muligt at binde kuldioxid i fast form og således forhindre udslip. Mulighederne er alle sammen vores, lad os udnytte dette forum til at lære af hinanden, at sammenstille vores kræfter og fortsat være ledende i verden som en foregangsregion på alle områder. Tak.

Præsident! Jeg vil nu kort redegøre for samarbejdsministrenes forslag til budget 2010.

Samarbejdsministrene har fastlagt en uændret ramme i forhold til 2009 på 910.183.000 danske kroner. Samtidig er der besluttet en udgiftsramme til globaliseringsinitiativer på 70 mio. kr.

For at give plads i budgettet til Islandsinitiativet og globaliseringsinitiativerne er der foretaget en pro rata-reduktion på øvrige områder i budgettet på 1,3 pct. Ud over pro rata-reduktionen er der foretaget selektive besparelser på social- og sundhedsområdet og nabopolitikområdet på henholdsvis 500.000 kr. og 1,2 mio. kr. Der afsættes ikke midler til tjenestemandsordningen, men der foreligger en beslutning om en evaluering af ordningen, som åbner mulighed for finansiering igen fra 2011.

Inden for rammen på de 70 mio. kr. til globaliseringsinitiativer var der i generalsekretærens budgetforslag afsat en pulje på 33,9 mio. kr. til nye initiativer. Samarbejdsministrene besluttede i foråret fire nye temaområder: energi og transport, sundhed og velfærd, kultur og kreativitet samt det finansielle område. Tillige med disse fire temaområder har samarbejdsministrene også besluttet følgende nye initiativer: en kviksølvkonference, et eScience-initiativ og et initiativ om klimavenligt byggeri. Initiativerne forventes igangsat i begyndelsen af 2010. De resterende midler – 36,1 mio. kr. – fordeles mellem de allerede eksisterende initiativer.

Derudover har samarbejdsministrene afsat en pulje på 7,2 mio. kr. til aktiviteter særlig rettet mod Island. Det drejer sig om tre typer af aktiviteter: støtte til deltagelse i nordiske møder, støtte til stipendieordninger for forskere og studerende med henblik på fortsat islandsk deltagelse i de nordiske uddannelses- og forskningsprogrammer og midler til målrettet informationsindsats om nordiske finansieringskilder.

Jeg vil gerne bruge lejligheden til at takke for denne flotte gestus over for Island midt i den hårdeste modgang, vi har oplevet i moderne tid. Jeg ved som undervisningsminister også, at mange islandske studerende, som ellers havde været nødt til at afbryde deres studier i Norden, med hjælp fra stipendieordningen kunne fortsætte som sædvanlig.

Præsident. Med hensyn til kulturområdet beløber pro rata-reduktionen sig til lidt over 2,1 mio. kr. Kulturministrene har oprettet en ny budgetpost for at tydeliggøre og konkretisere kulturministrenes vedtagne globaliseringsstrategi med en totalramme på 2,7 mio. kr. Samtidig holdes Nordens Hus i Reykjavik fri af reduktioner, og disse to prioriteringer har betydet en række reduktioner på andre budgetposter under kulturministrenes ramme. Kunst- og kulturprogrammet er reduceret med godt 4 mio. kr. Heraf overføres dog 2,7 mio. kr. til en ny budgetpost, ”Nordisk oversættelsesstøtte”.

Også i år var der drøftelser med Nordisk Råd om budgettet i efteråret. Råd og ministerråd er nået til enighed om et kompromisforslag, som betyder, at kulturområdets udgiftsramme forøges med 1,663 mio. kr., som finansieres af uforbrugte midler fra globaliseringsforummet. Derudover øremærkes der inden for kulturområdet midler til Orkester Norden og den nordiske biblioteksuge. Ligeledes øremærkes 2 mio. kr inden for rammen af Østersøsamarbejdet for at støtte projektudvikling inden for rammerne af handlingsplanen BSAP.

MR-U er i øjeblikket ved at forberede et muligt uddannelses-, forsknings- og formidlingsinitiativ, som også inkluderer spørgsmålet om frafald. Initiativet kan få medfinansiering fra landene. På møde i EK-U nu i december beslutter EK-U, om man vil indstille til MR-U at igangsætte et sådant initiativ i 2010. I kompromisforslaget mellem Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd er det foreslået at øremærke 2 mio. kr. af MR-U’s dispositionsmidler, såfremt EK-U på decembermødet beslutter at indstille igangsætningen af initiativet.

Præsident. Jeg vil slutte med at takke Nordisk Råd for samarbejdet omkring budgettet i årets løb – det er foregået i en positiv og konstruktiv ånd, og jeg har en god fornemmelse af, at rådet kan godkende ministerrådets forslag til budget 2010.

Herr president! Jag vill fortsätta utifrån det som samarbetsministern sade och tacka för ett gott samarbete med det isländska ordförandeskapet.

För att den nordiska budgeten över huvud taget ska kunna användas som styrmedel, både för Nordiska rådet och för Nordiska ministerrådet, behövs en konstruktiv dialog. I år har vi upplevt att det har varit betydligt lättare än vad vi varit vana vid.

Vad angår presidiets betänkande vill jag ändå lyfta fram ett antal frågor som vi tillsammans måste fortsätta att arbeta med. Som Mogens Jensen sade jobbar vi inte på heltid med nordiska frågor. Vi jobbar nästan på övertid med nordiska frågor. Det gäller då att det finns en vilja till samarbete och att ta vara på den kunskap som finns i de nordiska parlamenten.

Jag skulle först och främst vilja beröra budgetprocessen. I år har fackutskotten i alla fall kommit i gång lite grann med att arbeta med budgeten. Men samarbetet mellan fackutskotten och fackministrarna måste ha mycket tydligare prioriteringar i framtiden. Och det är väl vår mening att vi i nästa års budget ska kunna lyfta fram tydligare prioriteringar. Kunskapen finns där, och den politiska kunskapen och processen samt ansvaret måste finnas på basplanet i fackutskotten. Många av oss har under åren upplevt att tjänstemannastyrningen många gånger har varit alldeles för stark.

Vad gäller budgetdokumentet är budgetförslaget fortfarande väldigt svårtillgängligt i sin utformning. Det är svårt att hitta de politiska prioriteringarna. Ofta finns de gömda i olika typer av projekt. Det är därför komplicerat att räkna ut hur mycket budgetmedel som finns för de olika politikområdena miljö, Östersjön, jämställdhet och narkotikabekämpning. Därför välkomnar jag det arbete som nu har påbörjats inom Nordiska ministerrådet, men också i kontrollkommittén, för att följa upp ett stort antal projekt. Helsingforsavtalet reglerar rådets roll i budgetarbetet. Det är fortfarande lite flummigt, tycker jag. Det skulle behövas transparens där. Vilka är våra roller för att kunna gå vidare i det här arbetet?

Det är också viktigt att globaliseringsinitiativet koordineras med de olika politikområdena för att vi tydligt ska kunna se målsättningarna och var den nordiska nyttan finns, men också för att vi ska kunna följa upp resultaten.

Angående rådets prioriteringar har vi varje år diskuterat Nordiska kulturfonden och Orkester Norden, och det gör vi även i år. Jag tror att det är viktigt att vi diskuterar vad som är projekt och vad som är verksamhet. Jag menar inte att alla verksamheter ska vara för evigt, utan att verksamheter måste kunna följas upp för att se om det är verksamhet eller något annat.

Vi får väl se vad som händer i den här dialogen. Men, som sagt, visst kan vi ha konflikter och olika åsikter. Till och med ur konflikter kan det växa något bra, men en konflikt måste följas av en dialog. Och jag är helt övertygad om att vi i Nordiska rådet kan väldigt mycket, vill väldigt mycket och törs mycket. Vi törs faktiskt också förändra.

Med detta yrkar jag bifall till betänkandet om Ministerrådets förslag till budget för Nordiska ministerrådet 2010.

For å ha en god budsjettprosess må alle parter i Nordisk Råd bli hørt i den prosessen, slik at man også får forankret de vedtak som gjøres i forbindelse med budsjettet, i hele Nordisk Råd. I den anledning er det jo slik at det ikke er etablert noen gode og faste rutiner på at de partier som står utenfor partigruppene, kan komme med innspill til budsjettarbeidet.

Jeg kunne tenke meg å høre om Nordisk Råds president har noen tanker om hvorvidt man kan legge opp til noen rutiner, slik at hele Nordisk Råd blir involvert i den prosessen.

Herr president! Visst diskuterar vi alla processer. Som jag sade i mitt tal tycker jag ändå att den viktigaste processen finns i utskotten. Där sitter ju alla parlamentariker. Det är dit vi vill komma, där kunskapen är. Det är ni som hanterar frågorna, medlemsförslag, idéer och prioriteringar. Det måste vara grunden i det här arbetet. Slutet blir naturligtvis att den budgetgrupp som presidiet tillsätter har ett förhandlingsmandat med Nordiska ministerrådet.

Jag säger inte att vi inte kan förbättra det här. Det är det som vi alla är ute efter, att vi ska få klara, tydliga rutiner, men också att våra roller i Helsingforsavtalet är så tydliga att vi vet vilken grund vi har att bygga vidare på.

Herr president! Jag vill också börja med att tacka för det goda samarbete som vi har haft med ministerrådet under den här budgetprocessen. Som Sinikka Bohlin sade blir processen bättre och bättre. Men egentligen är det inte för att tala om det goda samarbetet som jag har gått upp i talarstolen utan därför att vi från den konservativa gruppens sida har en reservation kring budgeten.

Nordiska rådet är ju känt för att vi ska ha samförstånd. Vi ska ha kompromissvilja i politiska frågor som berör det nordiska samarbetet. Visst tycker jag att det i grunden är positivt att man försöker medverka till konsensuslösningar, men jag tror samtidigt att det är väldigt bra att vi tar lite politiska debatter och att vi ibland har lite olika uppfattningar i en del frågor. En av de frågor där vi har litet olika uppfattningar gäller budgeten, som vi från den konservativa gruppen tycker är för omfattande. Vi har tyckt det i ett antal år men kan tyvärr konstatera att vi står ensamma i den uppfattningen. Från vår sida tycker vi att budgeten kan minskas med ca 2 procent. Vi tycker också att det är viktigt att man är mån om skattebetalarnas pengar.

Nordiska ministerrådets budget för 2010 är ca 907 miljoner danska kronor. Jag tycker att den delen bör kunna minskas. Vi föreslår en budgetminskning nästa år med ett par procent. Det handlar om i storleksordningen 18 miljoner danska kronor, vilket inte är speciellt mycket. Dessutom vill vi, och där delar vi Fremskrittspartiets uppfattning, ha en genomlysning av de projekt som finns.

Det vi också ser som viktigt är att de delar vi sysslar med i Nordiska rådet ska ha nordisk nytta. Vad är det då vi vill spara på? Vi kan tänka oss att minska på utvecklingen av vuxnas lärande, Nordiska ministerrådets sekretariat, Nordiskt institut för kvinnor och könsforskning, journalistisk vidareutbildning och nordiska dataspelsprogram. Det är svårt att se den nordiska nyttan med de här posterna. Med hänsyn till subsidiaritetsprincipen finns det inte anledning att man i Nordiska rådet ska syssla med frågor som de enskilda länderna klarar av bäst på egen hand. Det nordiska samarbetet ska användas där det gör bäst nytta.

Däremot vill jag lägga till ett par områden som vi ser som värdefulla att prioritera: bekämpningen av narkotikahandeln, samarbetet i miljöfrågor och hållbar utveckling, undanröjande av gränshinder och främjande av gränsöverskridande samarbete. Vi ska stärka Nordens roll i EU och främja innovationskraft och tillväxt i Norden. Jag tycker att det är viktigare att prioritera dessa områden än att lägga pengarna på de saker som jag tog upp tidigare.

Dessutom ser vi att det blir allt svårare att få försvarsekonomin i de nordiska länderna att gå ihop. Det är väl ingen tvekan om att vi kan få stordriftsfördelar och att de 120 miljarder kronor som vi gemensamt avsätter för försvarsbudgetar i Norden kan användas på ett bättre sätt. Dette är ett tungt vägande skäl är att den konservativa gruppen har lagt fram medlemsförslag om kraftsamling för ett samordnat nordiskt försvar.

Nordiska rådet kan, som jag har sagt tidigare, inte satsa på allt. En besparing på ett par procent är som vi ser det ett första steg mot att göra Nordiska rådet smalare men vassare.

Med det, herr president, ber jag att få yrka bifall till vår reservation. Jag kan dock glädja kammaren med att vi inte kommer att begära votering.

Vi kan väl vara överens om att det finns konsensus i ett fall, och det är att vi vill se över alla våra projekt.

Det andra jag vill säga är att det är ett väldigt bra sätt för konservativa att avveckla Nordiska rådet när man säger att man ska plocka bort 2 procent. Det är bara början, eftersom vi vet att Nordiska rådets budget icke indexuppräknas men det görs med Nordiska ministerrådet. Ni tillåter att ministerrådet växer och att Nordiska rådet minskar hela tiden.

Man ser naturligtvis – jag tycker också att det är viktigt att visa det i nordiska sammanhang – att det finns politiska grupper och olika politiska värdegrunder. Det är väldigt tydligt med de konservativa prioriteringarna när man plockar bort jämställdheten och vuxenlärandet, i en värld där vi behöver ha gemensam arbetsmarknad, men man vill gärna vill satsa på försvaret. Det viktigaste att komma ihåg är att vi inte får någon indexuppräkning i vår budget, och då blir det dubbelt upp från de konservativa att minska.

Sinikka Bohlin för vanlig socialdemokratisk politik: Ge mer pengar åt alla! Vi hörde Mona Sahlin här i går, och hon sade ungefär samma sak som Sinikka Bohlin, att vi ska utveckla genom att ge mer pengar åt alla.

Det vi gör från den konservativa gruppen är att på denna stora summa pengar lägga en liten minskning på 2 procent. Det är inte en stor summa. Även Sinikka Bohlin har tidigare sagt att hon anser att vi har för många projekt i detta, och har vi för många projekt har vi redan där en minskning.

Det är inte så att den konservativa gruppen vill att Nordiska rådet ska avvecklas. Vi ser en liten besparing som ett vettigt sätt att använda pengarna bättre. Det är väl ingen tvekan om att vi i alla ekonomier ser att det då och då behövs lite besparingar och en översyn av en organisation som har funnits så länge.

Vad gäller jämställdheten tycker jag att det var ett osedvanligt tarvligt angrepp att säga att vi inte vill ha någon jämställdhet. Det vi säger är att vi tycker att det är viktigare att satsa på traffickingfrågor, och i den debatten återkommer vi i morgon.

Jag mår inte illa av att bli anklagad för att vara socialdemokrat. Jag sade bara att det är väldigt bra att vi tydligt kan visa att vi har våra partigrupper fast vi försöker komma till konsensus för att visa utåt att den nordiska nyttan och den nordiska viljan finns. Men ändå måste vi kunna visa utåt, som Kent Olsson sade från början, att vi tycker olika i vissa frågor och att vi prioriterar olika.

Till detta kan jag säga att jag tycker att det är bra att vi får lite debatt i Nordiska rådet. Det är egentligen inte bra om vi tycker samma sak. Det är klart att det är skillnad på socialdemokratisk politik och konservativ politik. Sinikka Bohlin är stolt över att representera den socialdemokratiska politiken, och jag är lika stolt över att kunna stå här uppe och presentera den konservativa politiken och där vi skiljer oss åt.

Tak, præsident.

Når man ser de her besparelsesforslag, som Den Konservative Gruppe kommer med, kan man jo blive i tvivl, om Den Konservative Gruppe sådan lever i virkeligheden, altså oplever de samme ting, som befolkningerne i Norden oplever i øjeblikket. Jeg tror, Kent Olsson vil give mig ret i, at vi har en stigende ledighed, arbejdsløshed, i alle de nordiske lande. Tror Den Konservative Gruppe så, at der bliver mere eller mindre brug for voksnes uddannelse og uddannelse til voksne og fokus på voksnes læring? Det vil jeg godt have at Kent Olssson svarer på.

Det andet handler om computerspil. Det er en kæmpe succes for Nordisk Råd; man har aldrig nogen sinde haft flere ansøgninger til computerspil end i år. Må jeg spørge Kent Olsson: Betyder det her også, at vi skal afvikle filmstøtten under Nordisk Råd? For der er flere børn og unge i de nordiske lande nu om dage, der spiller computerspil, end der går i biografen og ser nordiske film. Skal det her betyde, at man ikke synes, det er vigtigt at satse på nordiske kulturprodukter for børn og unge, når det gælder computerspil? Hvis det er tilfældet, må det samme jo gælde filmstøtten. Eller hvordan skal man forstå den konservative logik? For mig at se er den ude af trit med virkeligheden.

Jag hoppas att vi lever i samma värld, men det är förstås en viss skillnad emellan en konservativ värld och en socialdemokratisk värld. På något sätt lyckas socialdemokraterna alltid ha pengar över till allting. Men låt oss se på de saker som Mogens tog upp.

När det gäller politikområdet Vuxnas lärande ser vi ingen anledning att Nordiska rådet ska lägga pengar på det. Vi sysslar ju med den frågan i de olika länderna. Man kan prioritera den i sina egna budgetar, vilket man också gör i de flesta länder. Varför ska Nordiska rådet lägga närmare 7 miljoner på vuxnas lärande? Jag ser ingen som helst vits med det.

Mogens får gärna syssla med detta i det danska parlamentet på samma sätt som vi gör det i det svenska. Men varför ska man göra det i Nordiska rådet?

Vad gäller dataspel har vi gjort en liten besparing. Vad är det speciellt nordiska i de dataspel som tas fram? Vi tycker att det kan göras en besparing, men vi har inte tagit bort hela summan som gäller dataspel.

Hvad angår computerspil, vil jeg spørge, når det nu i stor stil bliver forbrugt som kulturprodukt af nordiske børn og unge, og mere end film, om det så ikke er vigtigt, at vi med et nordisk udgangspunkt forsøger at stimulere produktionen af computerspil, både spil, der bliver produceret i Norden, og spil med et nordisk indhold. Hvad er forskellen på at stimulere nordisk film og nordiske computerspil? Det synes jeg at Kent Olsson skulle svare på.

Hvad angår voksnes læring, vil jeg spørge, om vi ikke dér kan få nordisk merværdi, mere nytte, af at lære af hinanden i forhold til, hvordan vi optimerer voksnes læring og adgang til voksenuddannelse. Det synes jeg også at Kent Olsson mangler at svare på.

Jag undrar om Mogens Jensen närmare har studerat vad som ligger i programmet om vuxnas lärande och vad det ger i de specifika länderna. Jag ser inget som motiverar att man har ett nordiskt program här.

När det gäller dataspelen är det intressant att Mogens Jensen tycker att det som egentligen utvecklas kommersiellt behöver stöd från Nordiska rådet. Det är lite märkligt. Hela branschen är ju oerhört kommersiell, och det klara sig mycket väl utan dessa pengar. Det har du sett på den utveckling som har skett när det gäller dataspel. Jag tror inte alls att man behöver något större stöd från Nordiska rådet här.

Herr president! Jag reagerade också kraftigt på de besparingsförslag som den konservativa gruppen nu kommer med. Det är ett spel för gallerierna när Kent påstår att vi ska göra en genomlysning av alla projekt. Där finns det ju ingen motsättning. Det har ju alla tyckt.

När det gäller det framtidsinriktade, det moderna som vänder sig till unga, kan verkligen Norden göra skillnad genom att stödja dataspelsprojektet. Det har ju varit en succé! Nu vill den konservativa gruppen strypa den succén när Norden faktiskt kan hävda sig mot resten av världen på dataspelsområdet. Jag tycker att det är beklämmande.

Närt det gäller vuxnas lärande säger Kent att man kan satsa på det i respektive land. Ja, vi ser ju vad den borgerliga regeringen har gjort i Sverige. Ni har tagit bort 40 000 komvuxplatser. Nu har ni ångrat er och lägger tillbaka 10 000. Om ni fick styra skulle det bli mycket färre möjligheter för vuxna att lära sig något.

Herr president! Nu är det ju faktiskt vi som styr. Monica Green verkar inte förstå det. Att hon som socialdemokrat inte gillar vår politik har vi hört ett flertal gånger redan i går. Jag ska inte gå in närmare på det. Men jag skulle bli väldigt förvånad om Monica stödde de förslag som vi lägger fram i olika sammanhang.

Jag blir lite förvånad när man säger att det är ett spel för gallerierna och samtidigt blir väldigt upprörd. Jag tycker inte alls att det är ett spel för gallerierna. Vi har presenterat ett antal tydliga förslag på besparingar som vi tycker att man kan göra.

Vad gäller dataspelen vill jag också påpeka att vi inte tar bort alla pengarna, men vi tar bort en del av dem, för vi tycker att detta är en marknad som det kommersiella kan hantera på ett bättre sätt än vi.

Puheenjohtaja! Ensinnäkin Pohjoismaissa tietokonepelejä voi kehittää kaupallisten yritysten kanssa yhteistyössä. Siihen ei suinkaan tarvita mitään valtioiden ja Pohjoismaiden neuvoston tukea.

Sitten, esimerkiksi Suomessa porvarillinen hallitus panostaa tällä hetkellä todella paljon koulutuksen kehittämiseen… (Välihuuto: Höpö, höpö!) …myös aikuisiässä ja muun muassa mahdollistamalla opiskelun jopa työttömyyspäivärahalla.

Minä olisin itse huomattavasti enemmän huolissani siitä, että pohjoismaisen yhteiskunnan menestys tulevaisuudessa perustuu kyllä enemmän lasten ja nuorison, tulevan työvoiman, työkykyyn sekä fyysiseen ja henkiseen jaksamiseen. Tätä eivät todellakaan tue tietokonepelit, vaan tätä tukevat nimenomaan liikunnan edistäminen, kouluterveydenhuollon parantaminen ja yleensäkin sellaisten ominaisuuksiensa tukeminen, joilla he tulevaisuudessa jaksavat kantaa vastuuta yhteiskunnasta ja myös sen rahoittamisesta.

Svensk oversættelse:

Ordförande! För det första kan man utveckla datorspel i Norden i samarbete med kommersiella företag. Till detta krävs över huvud inget stöd från staterna eller Nordiska rådet.

Sedan, till exempel i Finland satsar den borgerliga regeringen för tillfället ytterst starkt på att utveckla utbildningen… (Tillrop: Struntprat!) …även i vuxenålder och bland annat genom att göra det möjligt att studera till och med på arbetsmarknadsstöd.

Personligen är jag mycket mer bekymrad över att det nordiska samhällets framtida framgång baserar sig nog mer på barns och ungas, den framtida arbetskraftens arbetsförmåga samt fysiska och psykiska ork. Detta understöds verkligen inte av datorspel, nej detta stöds uttryckligen av mer motion, bättre skolhälsovård och överlag stöd till sådana egenskaper som gör det möjligt för dem att orka ta ansvar för samhället samt dess finansiering i framtiden.

Jag kan dela de synpunkter som Arja Karhuvaara framför. Visst är det andra frågor än just dataspelsutvecklingen som står i fokus när det gäller barn och unga. Det råder inget tvivel om att det är så.

Eftersom detta väl var den sista repliken vill jag säga att det känns skönt att vi från den konservativa gruppen ändå kan väcka lite debatt i den här frågan. När vi sitter i budgetgruppen upplever jag att vi i mycket har gemensamma förslag. Visst tror jag att vi alla vill ha ett effektivare nordiskt råd som använder sina pengar på ett bra sätt.

Låt mig avsluta med att säga att jag tycker att en tvåprocentig besparing inte är någon större besparing. Den kan man göra utan att Nordiska rådet går under. Jag tror snarare att det är bra att man då och då lyser igenom det på ett annat sätt än man har gjort tidigare.

Hr. præsident.

Debatten i går var den første, jeg har oplevet i Nordisk Råd – en positiv oplevelse. Vi fik debatteret globalisering, finanskrise, internationale forpligtelser og muligheder og ikke mindst miljøtruslen og konferencen i København. I øjeblikket snakker vi om budgettet, men lad os ikke i travlheden med alle disse vigtige udfordringer glemme den brutale virkelighed, som andre mennesker på vores klode lever under dagligt.

Jeg tænker bl.a. på, at flere end 10.000 mennesker dør hver dag rundtom i verden på grund af sygdomme, som der findes medicin og vaccine imod. Hver dag dør over 10.000 andre på grund af sult, ikke fordi der er mangel på føde, men fordi de er blevet født og lever i fattige lande og verdensdele. I nogle af verdens lande er middellevealderen kun godt og vel 30 år, og hvert 26. minut bliver et menneske dræbt eller skadet af landminer.

Hr. præsident, det internationale samfund opfører sig ikke altid, som om det var for alle. Det synes ikke at behandle alle ligeværdigt, heller ikke når sult, sygdom eller død banker på døren. Så længe snakken om globalisering primært drejer sig om de riges mulighed for at blive rigere uden skelen til dem, som råber på samarbejde for overhovedet at kunne overleve, trænger vi til at rette kursen op.

Til sidst vil jeg nævne en anden international humanitær katastrofe, som vi i Norden desværre deltager fuldt ud i. Det gælder de 40 millioner børn, som hvert år ofres gennem den såkaldte frie abort, som jo absolut ikke er fri for de børn, som den angår. Disse nægtes adgang til den verden, som vi en dag blev budt velkommen til og fik lov til at blive en del af. Tak, hr. præsident.

Herr president! Det sista påståendet måste givetvis någon replikera på. Att hävda att barn dör för att det finns abort i våra nordiska länder känns fullkomligt felaktigt och är inte värdigt Nordiska rådet. Självklart ska det finnas en möjlighet för de föräldrar som hamnar i en oönskad graviditet. Det kan finnas många olika skäl till det. Vi ser också vad förbud mot abort gör i väldigt många länder. Illegala aborter gör att kvinnor dör. Det blir ett lidande på helt annat sätt.

Den typen av värdekonservatism är inget som jag ställer upp på.

Desværre afhjælper du ikke abortproblemet ved at dræbe et barn. Vi skal ind og hjælpe de forældre, ikke med et forbud, men med hjælp til at løse det, som driver dem ud i den ulykkelige situation, som måske ender med en abort. Vi må ikke glemme, at der er en anden part i abortdebatten, og det er barnet. Barnet har ret til et liv.

Ærede præsident. Det nordiske samarbejde betyder bæredygtighed, bæredygtighed og atter bæredygtighed. Nu, hvor klimadebatten sætter alle dagsordener, er det vigtigt, at Norden ikke glemmer sit kæmpestore ansvar over for havet og havets hjerte, nemlig de kolde, kæmpestore antarktiske og nordiske have, der er så uendelig rige på liv. De er af vital betydning for hele den globale bæredygtighed både nu og i fremtiden. Som færøsk undervisningsminister og kulturminister kan jeg ikke kraftigt nok understrege dette kollektive ansvar, og det glæder mig derfor, at det danske formandskab melder ud, at vi stævner frem mod havets år i 2012. Jeg håber inderligt, at Færøerne får mulighed for at bidrage som en væsentlig nøglespiller i denne dagsorden.

Færøerne og de øvrige vestnordiske lande har uvurderlige spidskompetencer i forhold til havet og havets ressourcer, og Færøerne har et brændende ønske om en endnu tydeligere profil i den internationale forskning, hvis de nordiske lande og Europa vil samarbejde med os. De vestnordiske befolkninger administrerer jo et havområde, der er mange gange større end det øvrige Norden, men det bliver ofte glemt, i lyset af at befolkningerne i dette kæmpe område er så små. Ingen af os har råd til en sådan forglemmelse denne gang. Ingen har råd til at glemme havet.

Ærede formand, tak for ordet og tak til Danmarks udspil om ”Norden i fremdrift”, hvor det ser ud til, at havet får en betydelig rolle i det nordiske samarbejde. Tak.

Mange tak. I diskussionen om budget er det jo vigtigt at holde fast i, at det er et politisk valg, hvad man vil bruge penge på. Det er også et politisk valg, hvor stort budgettet til det nordiske samarbejde er, altså om man i de enkelte lande prioriterer at bruge penge på skattelettelser, som går til de rigeste i samfundet, eller om man prioriterer at bruge penge til nordisk samarbejde, som f.eks. kan være med til at udvikle grønne job og sikre, at vi i Norden også fremover har industri, at vi også fremover har råd til at producere de varer, som vi faktisk har brug for, altså at vi, når vi siger, at vi skal satse på klima, så også sammen i Norden bruger penge på at investere i f.eks. at udvikle elbiler, miljøvenlig teknologi osv. og sikre, at de arbejdspladser også ligger i Norden.

Det er et politisk valg, om man vælger at gøre det, og derfor er det jo vigtigt, at vi diskuterer budgettet og netop diskuterer det ud fra et politisk valg. Derfor er jeg også glad for, at Den Konservative Gruppe går ind og tager en politisk diskussion om det, så det bliver tydeligt, hvor skillelinjerne går, også i det nordiske.

Hvis vi gerne vil leve op til alle de fine ord, der bliver sagt og skrevet om det nordiske samarbejde, er det afgørende, at vi også har indblik i, hvad pengene så rent faktisk bliver brugt til, altså i, om de mange fine rekommandationer, som vi vedtager, bliver ved med kun at være ord, eller om de også bliver omsat til handling. Hvis vi som parlamentarikere skal have viden om, at det, vi vedtager, også bliver gennemført som handling, er vi nødt til at kunne få indsigt i budgettet. Vi er nødt til at kunne få svar på vores spørgsmål. Derfor er det en afgørende opgave for os, også fremover, at blive ved med at stille krav til ministerrådet og til ministerrådets sekretariat om, at når vi stiller spørgsmål som parlamentarikere, har vi også krav på at få svar.

Vi skal have et budget, hvor vi kan se, hvad pengene bliver brugt til. Det nytter ikke, at vi f.eks. kan se, at der står penge til 1.800 forskellige projekter, som vi ikke kan få ordentlige svar om – f.eks. at der i 5 år bliver ved med at stå en pulje på 0,5 mio. kr. til et tsunamiprojekt, altså flere år efter at tsunamien er overstået, og hvor det i velfærdsudvalget tog os næsten et år at få svar på, at de penge bare blev brugt til noget helt andet end tsunamien. Det er vigtigt, at vi kan få svar, for at vi også kan lave omprioriteringerne.

I Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe er vi klart imod, at man går ind og laver procentbesparelser, hvor man bare siger, at der skal skæres f.eks. 1 eller 2 pct. på alle projekter. Vi vil hellere gå målrettet ind og sige: Her er noget, som vi ikke længere ønsker at bruge penge på. Vi vil også hellere sige: Her mener vi, at man bruger for mange penge på administration, og at der går for lidt penge til det mål, vi ønsker at opnå. Men det kræver, at vi kan få svar.

Vi ønsker også, at der går flere penge til de projekter, som involverer befolkningerne, til det helt grundlæggende kulturarbejde, som er en væsentlig forudsætning for den folkelige opbakning til det nordiske samarbejde. Og det kræver altså, at vi kan få svar, at vi kan få indsigt i, hvordan budgettet er skruet sammen. Vi bliver nødt til – også når vi kommer hjem i vores nationale parlamenter – at blive ved med at stille spørgsmål til vores ministre og kræve at få nogle svar, vi kan bruge. Tak.

Også på budgettet for 2010 må vi skære på området for det nordiske kultursamarbejde. Det må vi jo, fordi ressourcerne skal prioriteres til globaliseringsindsatsen. Jeg sagde det sidste år, og jeg vil sige det igen: Jeg mener, og Line Barfod var jo inde på det, at det er problematisk på sigt, hvis vi år efter år må skære ned på noget af det, der er hele grundlaget, fundamentet for det nordiske samarbejde, nemlig på det folkelige arbejde, de netværk, der også på kulturens område er med til at binde Norden sammen. Det holder ikke på sigt.

Vi har forsøgt fra Nordisk Råds kultur- og uddannelsesudvalg at påvirke budgetprocessen hen i den retning, at når vi nu skulle bruge penge på globalisering, kunne nogle af de midler måske også anvendes på kulturens område. Det lykkedes at få det princip båret igennem i Nordisk Råds budget, men når så kulturministrene foreslår, at de midler, der afsættes til kultur inden for globalisering, skal anvendes på det, jeg vil kalde show case-projekter ude omkring i verden, i stedet for på noget af det, som vi i kultur- og uddannelsesudvalget har ønsket, nemlig at satse på udviklingen af børns og unges kreativitet i de nordiske lande, øget forskning i kultur, i kreative projekter i skolen, så er det altså svært ikke at blive frustreret.

En ting er, at vi fra Nordisk Råds side får kæmpet igennem, at der skal bruges kulturmidler i globaliseringen, men når så kulturministrene beslutter, hvad pengene skal bruges til, er det noget helt andet end det, vi har ønsket at prioritere. Det er frustrerende. Jeg siger det her, fordi jeg synes, at samarbejdsministrene og ministerrådet også her skal overveje, et forbedret samarbejde der er mellem ministerrådet og Nordisk Råds udvalg på de forskellige områder. Tak.

Præsident. Dette er en kort redegørelse for reformen af EU’s fælles fiskeripolitik. EU står i disse tider over for en svær fiskeripolitisk udfordring. Fra 2013 skal EU have en ny fiskeripolitik. Kommissionen har i sin diagnose af den førte fiskeripolitik de sidste 30 år konkluderet, at politikken på ingen måde har indfriet forventningerne. Politikken har fejlet på nær sagt alle områder, og groft sagt kan man sige, at EU’s nuværende fiskeripolitik har været en fiasko.

Dette faktum forholdt Joe Borg, EU’s fiskerikommissær, sig til, da han den 22. april i år lancerede grønbogen om EU’s fremtidige fiskeripolitik og startede reformprocessen, som skal føre frem til en ny fiskeripolitik for EU, som kan realisere visionen om en bæredygtig fiskerisektor. Joe Borg sagde, at den igangsatte reform i udgangspunktet sætter spørgsmålstegn ved alle komponenter i fiskeripolitikken, og lagde vægt på, at reformprocessen må og skal føre til et resultat, som er en bæredygtig fiskerisektor. På vejen derhen vil enhver sten blive vendt, sagde EU’s fiskerikommissær. EU vil vende en fiasko til en succes.

Grønbogen, som er Kommissionens udspil til en offentlig debat om fiskeripolitikken rejser over 60 spørgsmål på alle væsentlige områder i fiskeripolitikken. Der inviteres til en høring om grønbogen. Formålet med høringsprocessen er, at Kommissionen får så mange forslag som muligt om, hvordan den fremtidige fiskeripolitik bør udformes.

Nordisk Ministerråd har drøftet ministerrådets deltagelse i høringsprocessen, og fiskerisamarbejdet er blevet involveret i høringsprocessen – også på baggrund af en rekommandation fra Nordisk Råd. Fiskerisamarbejdets engagement har det formål at fremme dialogen om reformen og fremlægge den mangfoldighed af erfaringer og fiskeripolitiske løsninger, Norden har at tilbyde EU. De konkrete aktiviteter er beskrevet i dokument 14 i redegørelsen, som ministerrådet lægger frem for Nordisk Råd i dag.

Præsident. Jeg er sikker på, at vi alle sammen er spændte på at høre, hvad der kommer ind til Kommissionen af høringssvar. Fristen er årets udgang. Landenes udmeldinger er ikke kommet endnu, og vi er ikke i tvivl om, at der foregår omfattende diskussioner i landene for at samle synspunkter sammen på grønbogens mange spørgsmål.

Det skal understreges, at såfremt Lissabontraktaten bliver vedtaget, skal den nye fiskeripolitik vedtages af både ministerrådet og Europa-Parlamentet. Det har derfor meget stor betydning, at Nordisk Råd følger med i processen og påvirker kollegaerne i Europa-Parlamentet så meget som muligt, således at EU får en fiskeripolitik, som vil skabe rammer for en bæredygtig udnyttelse af fiskebestandene, og som vi alle kan være stolte af. Tak.

Herr president! Jag vill tacka ministern för redogörelsen och hoppas på fortsatt gott samarbete i denna så viktiga fråga för oss i Norden men också för hela EU och resten av världen.

”Mänsklighetens viktigaste källa till högkvalitativt animaliskt protein och nyttiga fetter är fisk. Fiskmarknaden har åter börjat växa och fisk har blivit en regelbunden del av kosthållningen för över en halv miljard europeiska konsumenter. Trenden med minskade fångster för den europeiska fiskeriflottan bröts omkring 2015”

Så inleds EU:s grönbok för framtidens fiskeripolitik. I inledningen målar man upp en vision för det europeiska fisket 2020. Detta är en av de bättre grönböcker jag tagit del av från EU.

Herr president! Fiskeripolitiken har varit och kommer att vara högt upp på Miljö- och naturresursutskottets dagordning, Vi har genomfört seminarier, ställt skriftliga frågor och skickat två brev till ministerrådet och påpekat vikten av samarbete och enighet för att bland annat kunna påverka dumpning av fisk och vikten av nordiskt samarbetet när det gäller översynen av fiskeripolitiken.

I utskottet sätter vi stort värde på att ministrarna påpekar vikten av nordiskt samarbete i denna så viktiga fråga. Vi skulle kunna tala med starkare röst i EU-sammanhang om vi går fram med samma budskap. Därför är utskottets förhoppning och egentliga krav att den gemensamma processen leder fram till en gemensam tanke och vision.

Ministerrådet skriver i sin redogörelse att våra tre nordiska länder Danmark, Finland och Sverige inte är tongivande i EU:s fiskeripolitik. Men, skriver ni också, genom ett nordiskt samarbete grundat på vår kunskap och våra erfarenheter kan vår nordiska röst bli kraftfullare i EU. Låt oss vara överens om att komma dithän.

Från parlamentarikernas sida kommer vi att sända ett svar till kommissionen. Miljöutskottet behandlade frågan i går och vi är snart klara att ge våra synpunkter. Detta starkare fokus på aktuella EU-frågor ligger helt i linje med de principer vi ska behandla senare idag när vi debatterar presidiets förslag om granskning av EU:s vit och grönböcker.

Herr president! Jag vill kort beskriva de viktigaste punkterna i vårt svar till kommissionen:

1. Vi ska lösa dumpningsproblematiken, alltså den problematik som har att göra med att man slänger tillbaka fångad fisk. Det är helt förkastligt såväl ur etisk som ur miljö och beståndsmässig synvinkel. Här krävs ett annat system.

2. Det krävs en gemensam ram med tydliga mål kring en ekosystembaserad fiskeriförvaltning som är långsiktigt hållbar och är ekologisk, ekonomisk och socialt bärkraftig.

Från parlamentarisk sida hade vi gärna diskuterat dessa idéer med fackministrarna, som tyvärr inte kan vara här idag, vilket vi beklagar. Det hade varit nyttigt för oss alla att få tillfälle att prata oss samman innan svaren går in till EU. Ett gememsamt, kraftfullt svar från Norden vore ett spännande inspel.

Ordfører, jeg vil give min tale på islandsk.

Vestnorræna ráðið fagnar tilmælum Norðurlandaráðs um norræna umræðu um endurskoðun á sameiginlegri sjávarútvegsstefnu Evrópusambandsins. Sem framlag til þeirrar umræðu vil ég vekja athygli á þemaráðstefnu Vestnorræna ráðsins um fiskveiðistjórnunarkerfi Vestur-Norðurlandanna sem haldin verður 7.-11. júní á Íslandi næsta ár. Ráðstefnan mun bjóða upp á beinan samanburð á kvótakerfunum á Íslandi og á Grænlandi og sóknardagakerfinu í Færeyjum með hliðsjón af þáttum eins og verndunarsjónarmiðum og arðsemi. Þannig verður skapaður grundvöllur fyrir samanburð á kostum og göllum hinna mismunandi kerfa auk umræðu um lausnir á vandamálum eins og brottkasti. Sérfræðingum, fulltrúum sjávarútvegsins og ráðamönnum verður boðið til ráðstefnunnar. Joe Borg, framkvæmdastjóra sjávarútvegsmála hjá Evrópusambandinu, verður einnig boðið á ráðstefnuna en endurskoðun á sjávarútvegsstefnu ESB lýtur meðal annars að þeirri spurningu hvort eigi að stjórna fiskveiðum með kvótum eða sóknardögum. Annað sem verið er að skoða innan ESB er hvort færa eigi ákvörðunarvald um úthlutun fiskveiðiheimilda nær þeim sem hlut eiga að máli. Rannsóknir Elinor Åström sem 12. október síðast liðinn var fyrst kvenna til að hljóta Nóbelsverðlaun í hagfræði sýna að nýtingarstjórn náttúruauðlinda á borð við fiskistofna er betur komið fyrir í höndum nærliggjandi samfélags en fjarlægs yfirvalds. Ég þakka áheyrnina.

Dansk oversættelse:

Vestnordisk Råd bifalder Nordisk Råds forslag om en nordisk debat om revisionen af EU's fælles fiskeripolitik.  Som et led i denne debat vil jeg henlede opmærksomheden på Vestnordisk Råds temakonference om de vestnordiske fiskeriforvaltningssystemer, der finder sted i dagene 7. – 11. juni 2010 i Island. På konferencen vil man sammenligne kvotesystemerne i henholdsvis Island og Grønland og den færøske havdageordning (fiskedage) med udgangspunkt i beskyttelse af fiskebestandene og lønsomhed (er ekki til betra orð fyrir arðsemi?). Dermed skabes et grundlag for at sammenligne de forskellige systemers fordele og ulemper, og diskutere løsninger på problemer, for eksempel dumping af fisk. Eksperter, repræsentanter fra fiskerisektoren og politikere bliver inviteret til konferencen. EU's kommissær for fiskeri i maritime anliggender, Joe Borg, bliver også inviteret til konferencen, da revisionen af EU's fiskeripolitik blandt andet berører(?) spørgsmålet om fiskeriet skal forvaltes ved hjælp af kvotaer eller havdage (fiskedage). Et andet emne, man nu undersøger i EU, er hvor vidt beslutninger om uddeling af fisketilladelser skal tages tættere på de berørte regioner.  Elinor Åström, som den 12. oktober i år modtog som første kvinde nobelprisen i økonomi, viser i sin forskning, at forvaltning af naturressourcer som fiskebestandene bør ligge i det nære samfund frem for en fjern myndighed. Tak for ordet.

EU’s fiskeripolitik og forvaltning af fiskeressourcerne er totalt fejlslagen. Det har faktisk stået klart for mange af os i en lang årrække. Den består af et sammensurium af fiskekvoter og havdage og belønning af ikkebæredygtige, brutale fiskerimetoder, som skader eller dræber langt flere fisk, end der fanges, og ødelægger havbunden og gydestederne. Og værst af alt: Ikke blot er der accept af udkast af gode spisefisk, men i en række forhold er der direkte påbud om at kaste sådanne gode spisefisk over bord igen.

Derfor er det med glæde, at vi ser, at EU nu går eksakt ind i sagen med en grønbog, hvor vi så kan få muligheder for at få en væsentlig bedre forvaltning. Det er en sag, som også Nordisk Råd skal beskæftige sig ret indgående med, og det er da også noget, vi gør i miljøudvalget. Jeg vil især pege på nødvendigheden af, at problemet med udkast bliver løst. Vi har forskellige regler i de forskellige nordiske lande omkring det spørgsmål, og de er vel ikke alle lige gode, men der er utrolig stort behov for, at vi får løst problemet, at vi får de reelle forhold sat ind, således at vi undgår, at disse fisk, som er fanget, havner udenbords igen. Vi skal sikre, at udkast ikke foregår i samtlige farvande, og vi skal sikre os, at der er en kontrol, således at fiskerne tvinges til at overholde et sådant udkastningsforbud. Al fisk skal bringes i land. Det er efter min opfattelse den eneste sikre måde, hvorpå vi kan sikre, at også kommende generationer vil kunne fiske og få denne væsentlige spiseressource.

Tak, hr. præsident. Disse års ændringer i det arktiske område kræver tilpasning af både mennesker, dyr og planter, og udviklingen har også konsekvenser for regionens erhvervsliv. Reduceret havis muliggør nye transportruter. Ændringen i isforholdene kan også øge tilgængeligheden af naturressourcer i nye områder, hvilket igen påvirker miljø og natur.

Det islandske formandskab i ministerrådet har sat arktiske spørgsmål højt på dagsordenen og har i løbet af året igangsat et projekt for at kortlægge risikoområder i Nordatlanten. Vores erfaring viser, at det på grund af den voksende efterspørgsel efter naturressourcer i Arktis er nødvendigt med et mere systematisk beredskab ved miljøkatastrofer til søs. Sikkerheds- og redningsspørgsmål diskuteres generelt mere i det arktiske område, hvilket også fremgår af Stoltenbergrapporten.

Nordisk Ministerråd har en mængde andre aktiviteter i relation til arktiske spørgsmål. I ministerrådets arktiske samarbejdsprogram fremmes nordiske aktiviteter, hvilket også er med til at understøtte Arktisk Råds virksomhed.

Spredning af resultater fra nordisk forskning i Arktis er et prioriteret initiativ, som bidrager til at sikre den langsigtede effekt af Det Internationale Polarår fra 2007 til 2009. De nordiske forskningsministre har i denne forbindelse etableret et netværk af tidligere IPY-koordinatorer og andre relevante aktører for at sikre en god nordisk opfølgning af aktiviteterne i forbindelse med polaråret.

I 2009 modtog 32 projekter støtte fra det arktiske samarbejdsprogram, og ca. 800 millioner danske kroner blev uddelt, og for at øge gennemslagskraften foreslår ministerrådet en øgning af dette budget i 2010 til i alt 9,3 millioner danske kroner.

Det nordiske topforskningsinitiativ er den til dato største nordiske forsknings- og innovationssatsning inden for klima, miljø og energi. Det er glædeligt at se, at den arktiske dimension er blevet løftet ind i arbejdet, og vi forventer interessante resultater på dette område. Ikke mindst forventes delprogrammet om klimaforandringernes vekselvirkning med kryosfæren at kunne udnyttes bredt i arktiske forskningskredse.

I perioden 2007-2011 har vi tre nordiske lande, der afløser hinanden som formand for Arktisk Råd. Ved Arktisk Råds udenrigsministermøde i april blev der vedtaget en deklaration, som hilser samarbejdet med Nordisk Ministerråd velkommen, og man viser hermed, at man i rådet værdsætter ministerrådets indsats i dette arbejde. Dette bekræfter en af ministerrådets stærke sider, nemlig at vi er i stand til at understøtte arbejdet i regionale fora, og det er noget, som vi i Norden kan være stolte af.

På et dansk initiativ er ministerrådet gået ind i et projekt, som har til formål at afdække megatrends i Arktis, og hensigten med studiet er at give et samlet overblik over de aktuelle udviklingstendenser inden for samfunds-, miljø- og naturressourceforholdene i Arktis, som er af afgørende betydning for hele regionens indbyggere i fremtiden.

Nordisk Ministerråd har også i 2009 øget indsatsen for et samarbejde med Nordens naboer i vest, først og fremmest Canada. Det nordatlantiske samarbejde – NORA - har spillet en vigtig rolle i dette arbejde, og ministerrådet forventer, at der bliver taget yderligere initiativer i 2010. Som eksempel kan nævnes videreudviklingen af det igangværende samarbejde med Canada på sundhedsområdet, hvor man planlægger at etablere en ekspertgruppe, der har fokus på oprindelige folk og sundhed inden for rammen af Den Nordlige Dimensions partnerskab om folkesundhed og social velfærd. Målsætningen med projektet er at bidrage med innovative løsninger i sundhedssektoren for udsatte grupper i det arktiske område.

Nordisk Ministerråd arrangerede sammen med Grønland under det svenske formandskab i 2008 konferencen ”Common Concern for the Arctic” i Ilulissat. Målsætningen med konferencen var at øge EU’s og andre internationale aktørers viden om arktiske forhold. Tidspunktet gjorde, at konferencen også kunne virke som inspirationskilde for Europa-Kommissionen, der senere på efteråret offentliggjorde sin arktiske meddelelse. Det forventes, at denne meddelelse bliver behandlet i Det Europæiske Råd under det svenske formandskab i dette efterår.

Nordisk Ministerråd har efter konferencen modtaget nogle positive signaler fra Europa-Kommissionen om, at konferencen bidrog til øget viden om, hvilke konsekvenser EU’s politik har for de arktiske områder og de arktiske befolkninger. Ministerrådet arbejder på en opfølgning af Ilulissat-konferencen under det danske formandskab i 2010.

Europa-Parlamentets beslutning om at forbyde handel med sælprodukter vil få konsekvenser for de arktiske befolkningers levevilkår…

Tak til min grønlandske kollega for redegørelsen. Det er ikke svært at være enig. Men nu behøver man jo ikke at være klimaforsker for at registrere, at der er noget galt. Vi har i Arktisk Råd igennem årene gjort en kæmpeindsats i forhold til at følge udviklingen cirkumpolært, og tak til de fædre og mødre, der … (lydudfald) …det såvel parlamentariske som ministerarbejdet på det område. Forandringerne i det arktiske ændrer ikke bare livsbetingelser for folk, der bor der, men har også globale konsekvenser. En ting er forskning og prognoser, en anden ting er, hvordan de folk, der bor i området, påvirkes. Luftfugtigheden stiger, man kan ikke fange, fiske, som man har gjort før, og der er mange følgevirkninger, som jeg synes vi skal interessere os for.

Nu er Arktis også blevet interessant økonomisk; der er jo store økonomiske interesser på spil. Det er blevet muligt at sejle fra Atlanterhavet til Stillehavet. Men lad mig gøre opmærksom på: Vinteren er ikke aflyst; det er stadig væk farligt at sejle i det arktiske. Det er måske farligere, når isen driver, frem for når den ligger stille. Så det er jo ikke et eventyr, man går ind til; det er et farligt eventyr.

Så er der aftalerne om kontinentalsoklen: De er langtfra færdige. Det nordatlantiske område er et sikkerhedspolitisk tema – det er der ingen tvivl om – ikke mindst i forhold til Canada og Rusland, men også for Norden. Det er vitale og strategiske spørgsmål, som man i dag drøfter inden for arktisk politik. Nordisk Råd er, som det vil fremgå af flere forslag her på sessionen, stærkt engageret i det arktiske.

Det er en god ting, at det islandske formandskab på Nordisk Ministerråd har haft en hovedprioritering med at forstærke samarbejdet om beskyttelsen af Nordatlanten, et tættere samarbejde i Arktis, og sejladsen, ikke blot rundt om polen, ikke blot gennem isen, men også den meget store trafik, der er med turisme, med antallet af skibe, der nu bevæger sig rundt i det arktiske. Man regner med, at 50.000 mennesker vil besøge Grønland og Svalbard pr. skib om året i de kommende år. Det kræver altså sikkerhed.

På regeringssiden er det jo godt at forstærke samarbejdet mellem Nordisk Ministerråd og Arktisk Råd. Danmark har formandskabet her i de kommende år og også i forhold til det nordiske. Jeg er overbevist om, at der skal handling til. Vi ved en del, men det er vigtigt at tage fat på udfordringerne, og jeg er glad for, at redegørelsen lægger op til et øget samarbejde omkring Arktis, ikke mindst med afsæt i Stoltenbergrapporten. Tak.

I dag råder det ingen tvekan om att Arktis är det område på jorden som påverkas allra snabbast av klimatförändringarna. I takt med klimatets dramatiska utveckling på jordens nordligaste delar ökar behovet av mer och bättre samarbete mellan såväl invånare och forskare som beslutsfattare.

Utvecklingen i Arktis aktualiserar nya utmaningar som kräver samarbete mellan samtliga åtta arktiska stater, även om utmaningarna också berör icke-arktiska intressen. Dialog och samarbete krävs för att etablera en politisk samsyn och förståelse för relevanta frågor i hanteringen av de arktiska frågorna. Det är framför allt nödvändigt att undvika att nya spänningar uppstår i regionen.

Nordiska ministerrådet har under lång tid haft Arktis på sin agenda och arbetat hårt för att främja samarbetet i regionen. Ministerrådets arktiska program bildar den övergripande ramen för ministerrådets aktiviteter i Arktis. Utöver detta genomförs en lång rad insatser i Arktis, antingen enskilt eller i samverkan.

Trots att EU hanterat arktiska frågor ända sedan Danmark blev medlem i unionen har det under en lång tid efterfrågats en mer aktiv strategi för Arktis. Mot denna bakgrund är det glädjande att EU på senare tid utvecklat ett mer systematiskt intresse för regionen, till stor del på grund av att de nordiska länderna tryckt på EU, till exempel via Nordiska ministerrådet.

Kommissionen offentliggjorde i november ett initiativ om förhållandet mellan EU och Arktis som syftade till att forma EU:s kommande politik på området. De tre strategiska målen bestod i att skydda och bevara Arktis i samarbete med dess befolkning, att främja hållbar resursanvändning och att bidra till ett starkare multilateralt styre.

Det är knappast någon nyhet att en rad politikområden har en direkt inverkan på Arktis, däribland klimatförändringar, miljö, energi, forskning, transport och fiskeri. Det är mot denna bakgrund viktigt att vi använder EU och ser till att EU riktar sin kompass mot norr.

Vi ser, som sagts tidigare, att trafiken till sjöss ökar drastiskt i Arktis. Främst är det turistnäringen som växer explosionsartat i området. Det är inte svårt att föreställa sig vilken katastrof det kan bli om ett kryssningsfartyg förliser i de iskalla, öde och arktiska vattnen. Därav följer att det är oerhört viktigt att vi skapar förutsättningar för att möta utmaningen i regionen.

Vi måste vara vaksamma inför de konsekvenser som en ökad olje- och gasutvinning kan få för både människorna och miljön i Arktis. Vi måste betona att trots betydande teknologiska framsteg, som till stora delar minskar de negativa effekterna av olje- och gasutvinningen, kommer vi aldrig att lyckas att fullständigt garantera att miljön inte tar skada. Därför måste vi uppmuntra forskning, utveckling och övervakning för att i tid uppmärksamma, förebygga och förhindra inverkan på den sårbara miljön.

Arktis är en unik och känslig region i vår omedelbara närhet. Gemensamma problem och utmaningar måste mötas med gemensamma insatser och åtaganden. Därför ser jag fram mot ett fortsatt nära samarbete för att bevara, skydda och utveckla Arktis.

Tak, hr. præsident. Arktis og Nordatlanten er en unik region i verden og en unik nordisk region. Her har vi nogle af verdens største levende og ikkelevende ressourcer i et område, som strækker sig fra Quaanaaq i vest til Kirkenes i øst. Så geografisk og naturmæssigt er det jo en unik region, men det er også en unik demokratisk region, for her bor fire nordiske folk, som i dag har demokratisk administration eller demokratiske rettigheder over disse store ressourcer. Det er rettigheder, som vi vil miste, hvis denne region går ind i EU.

Derfor er det godt, at Nordatlanten og arktisk, og denne problemstilling er blevet en fællesnordisk sag. Det er godt, at det islandske formandskab har prioriteret det i løbet af det sidste år, og at det vil blive videreført – delvis i hvert fald – under det danske formandskabs program. For disse problemstillinger, som før bare har været udkantsproblematikker, er jo i dag blevet hele verdens problemer eller udfordringer – både klimaet, nye transportruter, kapløbet om ressourcer, sikkerhedspolitik osv.

Men for at vende tilbage til EU: EU har bevist, at når det gælder administration af levende ressourcer, har man spillet fallit. Ikke bare fiskeripolitikken har været en katastrofe, men vi har set, at sælfangst og hvalfangst også er bandlyst i EU. Altså, alle de levende ressourcer i denne store region kan ikke håndteres i EU. Derfor må jeg jo sige, at jeg håber, at de nordatlantiske lande – altså Norge, Færøerne, Island og Grønland – vil stå uden for EU og danne en slags nordatlantisk union, som kan administrere disse levende og ikkelevende ressourcer.

Hvis disse områder går ind i EU med Island som det nye ansøgerland, tror jeg, at denne region kommer til at blive genstand for en dårlig forvaltning af ressourcerne og for et kapløb om økonomiske interesser, som hverken kommer til at gavne landene i regionen eller de nordiske værdier og den nordiske sag. Så lad os holde Nordatlanten og Arktis uden for EU og satse på, at dette bliver et af de største og højest prioriterede områder i nordisk samarbejde i de kommende år.

Herr president! Situationen i Arktis är akut. Temperaturhöjningen går fortare än väntat, avsmältningen av havsisen i den arktiska bassängen har nått rekordhöga nivåer tre år i rad, och permafrostsmältning och metangasutsläpp är några mycket oroande scenarier.

Klimatförändringarna i Arktis är inte bara ett hot mot den arktiska miljön och invånarna i Arktis. De medför också globala konsekvenser. En kraftfull klimatpolitik och insatser för klimatanpassning i Arktis, inklusive arbete för att skydda den biologiska mångfalden, måste därför vara centrala delar för Norden och för EU. Jag uppskattar därför toppforskningsinitiativet, den samordnade forskningen inom Norden, ökade projektanslag men också den kunskapsuppbyggnad som vi har fått genom IPY-året och universitetet University of the Arctic.

Det är viktigt att vi också är varse den ökade hotbild som vi ser av olje- och gasutvinning. Det kommer att föra med sig ökade utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar.

Jag vill slutligen tala om hur angeläget jag upplever att det är att Nordiska rådet nu driver på i Arktiska rådet för att man där mer konsekvent ska kunna genomföra rådets riktlinjer och rekommendationer.

Herr president! Anita Brodén och alla andra här lyfter fram naturresurserna i det här området, men det är väldigt få som nämner människorna och konsekvenserna inte enbart för urfolken utan för alla. Har ni i Naturresursutvalget haft diskussioner om hur ni ska koppla ihop EU:s strategi för Arktis och en diskussion också för att människorna som bor där eventuellt i framtiden ska kunna fortsätta bo där? EU-strategin är inte heltäckande. Man tittar på naturresurser, transporter och de hårda sakerna, men människorna finns inte med någonstans.

Tack för frågan! Det är en angelägen fråga, och den tas upp i väldigt många olika sammanhang. Den diskuteras i politiska sammanhang, i olika partigrupper. Inom miljö- och naturresursutskottet behöver vi diskutera just den frågan ännu mer, för det handlar om dialog. Vi har ofta fört fram vikten av dialog när man genomför olika satsningar. En sådan här mastodontinsats behöver göras i samverkan och dialog med människorna som lever och bor i de här områdena.

Jag är övertygad om att vi alla behöver bli bättre på att lyfta fram den här frågeställningen.

Tack för svaret! Jag tror att det skulle vara väldigt glädjande för många om vi i Nordiska rådet i olika sammanhang tillsammans med EU diskuterade hur vi kan ge EU mer kunskap om de förhållanden som vi vet finns i de arktiska områdena. EU säger att man har öppnat ett fönster. För mig räcker det inte att man öppnar ett fönster. Jag skulle gärna vilja att man öppnar en dörr och går ut och möter den verklighet som finns för människorna där. De är inte så många, men de som bor där vill nog säkert bo kvar där och inte bara ha kvar det nya utan också möjligheten att bevara de gamla kulturerna och möjligheten att leva av till exempel det som havet ger.

Herr president! Jag kan inte annat än hålla med Sinikka Bohlin om det här. Och jag noterade när vi här i kammaren för någon vecka sedan hade en debatt inför EU:s arktiska strategi att det var ett flertal talare som faktiskt tog upp den här frågan. Jag upplever att det var en skillnad mot förra året, då samma talare glömde den aspekten. Den kom med nu.

Jag känner att det är en ökad medvetenhet om den här frågan. Men vi kan inte slå oss till ro med det, utan vi har ett ansvar att påpeka och driva på ännu mer.

Forseti, góðir fundarmenn.

Þau okkar sem hafa verið svo heppin að eyða tíma á norðurskautssvæðum vita að þau eru engu lík. Kynngimögnuð fegurð, svartari myrkur og skærara ljós en finnst annars staðar og skerandi þögn. Og þar eru líka samfélög sem búa að auðugri menningarhefð fólks, eiga eigið tungumál og búa að arfleifð sem er í nánum tengslum við náttúruna /.../

/.../ margar ráðstefnur um loftslagsmál og þá sérstaklega áhrifin sem loftslagsbreytingar hafa á norðurskautssvæðin. Ár eftir ár eftir ár höfum við talað um hlutina, rogast við að viðurkenna staðreyndir, talað um að gera eitthvað róttækt, en ekki gert það. Þrátt fyrir allar fínu ræðurnar í gegnum árin þá hafa verkin ekki talað. Og tíminn til alvöruaðgerða er fyrir alvöru löngu runninn upp. Hvar sem við stöndum í flokki þá megum við ekki bregðast enn og aftur.

Það sem hefur þá breyst núna er að allt í einu er norðurskautið komið í tísku á heimsvísu og hvers vegna skyldi það vera í raun? Er það vegna þess að við metum einstaka náttúru og gerð svæðanna, merkilegt mannlíf og gildi, eða er það vegna þess að alþjóðleg stórfyrirtæki sjá sér nú leik á borði til gróða og það gera stóru löndin líka, þar á meðal stórar höfuðborgir landanna í suðri. Á meðan við tölum um aðgerðir gegn loftslagsbreytingum þá grasserar nú löngunin til að græða á norðurskautinu. Hvort mun hafa betur? Það er enn opin samviskuspurning fyrir okkur öll að svara.

Það er mikið ánægjuefni að sjá að formennskutíð Dana hefur falið Grænlendingum að hafa yfirumsjón með málefnum norðurskautsins. Það er rétt og það er vel og ég óska þeim alls hins besta í þessum málaflokki og hlakka til að sjá hvað kemur út úr því. Ég fagna líka mjög áherslum Norðurlandaráðs á málefni norðurskauts og vona að við stöndumst saman þær prófraunir sem þeim fylgja. Þar eru mörg tækifæri en sannarlega líka margar freistingar sem við megum ekki falla í.

Svo vil ég að lokum segja við minn góða vin, Høgna Hoydal frá Færeyjum, sem talaði hér um ESB: „Hafðu engar áhyggjur, Høgni, við Íslendingar munum hafna aðild að ESB.“ Takk.

Dansk oversættelse:

Præsident, ærede forsamling.

De af os, der har været så heldige at tilbringe en tid i de arktiske regioner, ved hvor unikke de er. Magisk skønhed, sortere mørke og klarere lys end andre steder, og en skærende tavshed. Der bor også samfund med en rig kultur, eget sprog og en arv, der er tæt knyttet til naturen /…/

/…/ mange konferencer om klima, især hvordan klimaændringerne påvirker Arktis. År efter år efter år har vi diskuteret, fodslæbende har vi anstrengt os for at se realiteterne i øjnene, talt om at gøre noget radikalt, uden at gøre det. Til trods for alle de fine taler i årenes løb har vi ikke handlet. Og tiden er for længst inde for at tage alvorligt fat. Hvor end vi befinder os i det politiske spektrum, må vi ikke svigte igen og igen.

Det, der nu er ændret, er at Arktis pludselig er kommet på mode i hele verden, og hvorfor mon det er sket? Er det fordi vi værdsætter den unikke natur og regionens karakter, enestående kultur og værdier, eller er det fordi at internationale koncerner nu øjner en mulighed for at profitere, hvilket de store lande også gør, deriblandt landenes hovedstæder længere mod syd. Imens vi taler om indsatser mod klimaændringerne vokser en uhæmmet trang til at profitere på Arktis. Hvem trækker det længste strå? Det er et åbent samvittighedsspørgsmål, som vi alle sammen må stille os selv.

Det er en stor glæde, at det danske formandskab har overdraget Grønland at varetage ansvaret for de arktiske anliggender. Det er rigtigt og fornuftigt, og jeg ønsker dem held og lykke med dette område og glæder mig til at se resultaterne. Jeg bifalder også Nordisk Råds satsninger på Arktis, og håber at det lykkes os at stå klarede prøvelser, de indebærer. Der er mange muligheder men sandelig også mange fristelser, som vi ikke må falde for.

Til sidst vil jeg sige til min gode ven, Høgni Hoydal fra Færøerne, som tidligere talte om EU: ”Du behøver ikke at bekymre dig, Høgni, vi i Island kommer til at sige nej til EU.” Tak.

Hr. præsident. Vi har i Miljø- og Naturressourceudvalget behandlet et forslag fra den socialdemokratiske gruppe om at fremme en bedre fiskeriforvaltning. Mange af fiskebestandene i store dele af verden er overfiskede bl.a. på grund af illegalt fiskeri, udsmid af fanget fisk og utilstrækkelig kontrol med gældende regler. Et andet forhold er, at der gælder forskellige forvaltningsprincipper for EU’s fælles fiskeripolitik og i de nationale fiskeripolitikker, som udøves i de nordiske lande og de selvstyrende områder, som ikke er medlem af EU. Dette gælder ikke mindst subsidiering, udsmidspolitik og regulering på baggrund af landingskvoter.

Miljø- og Naturressourceudvalget har valgt at behandle forslaget dels ud fra en aktuel vinkel, dels ud fra et ønske om at påvirke den langsigtede udvikling i EU’s fælles fiskeripolitik og den pågående revisionsproces, og endelig ud fra et pilotprojekt, der bare gælder for Østersøen. Udvalget finder at EU’s fiskeripolitik er af stor betydning for hele det nordiske fiskerisamarbejde, det har indflydelse på fiskerierne i alle landene og er derfor en vigtig nordisk sag.

Fiskeriforvaltningen må være økosystembaseret, og fiskeripolitikken skal være såvel økologisk, økonomisk som socialt bæredygtig. Dette er nødvendigt, hvis man både skal sikre lønsomhed i fiskeriet, opbygge og sørge for en langsigtet sikring af fiskebestandenes overlevelse og endelig sikre beskæftigelse og udvikling i lokalsamfundene.

Det spørgsmål, som udvalget finder allermest påtrængende at få løst, er udsmidsproblematikken. I dag er det sådan, at i mange fiskerier i EU-systemet ender op til halvdelen af fangsten som udkastede, døde fisk. Dette finder vi helt uacceptabelt, både ud fra en etisk betragtning og af hensyn til bestandene. Vi må på det stærkeste opfordre vore regeringer til at få løst denne sag inden for rammerne af den eksisterende fælles EU-fiskeripolitik og gennem at omforme grundlaget for reguleringen i den fremtidige EU-politik efter 2012. Disse forhold kan ikke fortsætte upåtalt og uændret 3 år mere. Derfor kræver vi handling nu og her. Det har vi allerede skrevet til de nordiske landes fiskeriministre, og nu gentager vi det så meget tydeligere – denne gang som led i en rekommandation. Endelig opfordrer vi også vores regeringer til at finde en løsning og indføre et umiddelbart forbud mod udsmid i Østersøen.

Sagen er enkel, sagen er vigtig, og derfor må vi fremme den på alle mulige måder, både langsigtet, aktuelt og specifikt. Jeg skal derfor anbefale, at plenarforsamlingen støtter op om Miljø- og Naturressourceudvalgets forslag.

Tak, hr. præsident.

Hovedproblemet ved dumpning af fisk er, at de samlede registrerede tal for fangst i virkeligheden ikke afspejler realiteten. Derfor er bæredygtigt fiskeri på papiret ikke ensbetydende med god forvaltning.

Næppe noget system er 100 pct. fuldkomment. På Færøerne har vi fiskedage, som giver skibene mulighed for at lande hele fangsten; derfor afspejler disse tal i langt højere grad virkeligheden, end de ville have gjort med et kvotesystem. En bivirkning kan være, at skibene, som har et begrænset antal fiskeridage, vil bruge dagene så effektivt som muligt for at fange de dyre fiskearter, som giver de fleste penge.

Fiskeri inden for 12 sømil er forbudt med trawl, undtagen for nogle mindre trawlere, som har lov til at fiske nogle måneder om sommeren på afgrænsede områder. Fredning af områder i gydeperioden, og hvor der i perioder findes større mængder af ungfisk, større masker i trawlnet, og garn, der kun er tilladt på visse områder på dybt vand, er nogle af vores forebyggende restriktioner.

Det færøske fiskerisystem indeholder nogle vigtige redskaber til at fremme bæredygtigt fiskeri. Der er muligvis overkapacitet i dele af flåden. Lige så vel som i mange andre lande er der en vis uenighed mellem biologerne og dem, som driver fiskeri, om, hvor meget der skal fiskes. Måske kender I dette problem her i Norden?

Det er vigtigt, at vi har et fiskesystem, som kan administreres, og som giver fiskerne mulighed for at drive deres erhverv på lovlig vis uden dumpning. Tak.

Herr president! Det krävs omedelbara beslut och konkreta åtgärder för att få stopp på utkast av redan fångad och död fisk som till största delen beror på regelverk inom EU:s gemensamma fiskeripolitik. Det handlar i grunden om att vårda fiskebestånden, minska den totala fiskedödligheten och få ett hållbart fiske. EU måste följa Norges exempel och förbjuda dumpning av fisk. Norge har tydligt visat att det är fullt möjligt att stoppa vansinnet att slänga tillbaka redan död fisk i havet.

Östersjön är klassad som ett särskilt känsligt hav. Här borde länderna runt Östersjön kunna komma överens om att gå före EU i denna viktiga fråga. Frågan måste också drivas tydligt i processen när man sedan också jobbar med reformering av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

Frågan om utkast måste lösas omedelbart och därför är jag väldigt tacksam för att miljö- och naturresursutskottet tillsammans med näringsutskottet har drivit på i den här frågan och tillskrivit fiskeriministrarna i Norden att de nu ska arbeta intensivt med denna fråga.

Herr president! Den svenska delegationen har lagt fram ett medlemsförslag till en internationell konferens om utvecklingen i den arktiska regionen. Frågan har diskuterats i presidiet och det finns ett starkt stöd för förslaget. Presidiet föreslår därför att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att i samarbete med ordförandelandet i Arktiska rådet arrangera en internationell konferens om utvecklingen i den arktiska regionen.

För tillfället finns det en utmärkt chans för Norden att visa ett starkt ledarskap i fråga om utvecklingen i den arktiska regionen. Danmark tar över ordförandeskapet i Arktiska rådet efter Norge och kommer under 2010 att vara både ordförandeland i Nordiska ministerrådet och Arktiska rådet. Efter Danmarks tvåårsperiod tar dessutom Sverige över för ytterligare en tvåårsperiod som ordförandeland i Arktiska rådet.

Utvecklingen i den arktiska regionen är inte enbart av största intresse för dem som lever i de arktiska länderna, för Norden och för EU utan också globalt. Den föreslagna konferensen kan exempelvis följa upp klimattoppmötet sett i förhållande till utvecklingen i den arktiska regionen.

Andra möjliga frågor för en sådan konferens är, som redan har nämnts här i debatten, naturresurser, räddning och säkerhet samt turism och näringsliv i det arktiska området. Men allt hör på det ena eller andra sättet ihop med klimatförändringarna och klimatfrågan.

Det är ingen tvekan om att det finns olika intressen i Arktis från olika länder, och alla har inte samma intresse för miljön som vi. Därför anser vi att det är av största vikt att vi från Norden nu visar ett starkt ledarskap för utvecklingen av den arktiska regionen.

Tak, hr. præsident.

Bæredygtig fangst har altid været sammenknyttet med de vestnordiske landes kultur, historie og erhvervsliv. Vores lande har ret til bæredygtig udnyttelse af alle levende ressourcer på lige fod med andre landes ret til udnyttelse af deres naturlige ressourcer. Vores sæl- og hvalfangst bygger på regeringernes politik om bæredygtig udnyttelse og truer derfor ikke sæl- eller hvalbestanden.

Vi bliver tit angrebet at følelsesladet og uoplyst propaganda, som ofte kendetegner diskussionerne omkring denne fangst, i lande, som ikke har tradition for hverken sæl- eller hvalfangst. Når yderliggående organisationer angriber vores traditionelle og kulturelle fangst, ender det ofte med, at det rammer et vore landes vigtigste erhverv.

Desværre oplevede vi for kort tid siden, at EU vedtog et forbud mod sælskind i EU. Selv om grønlandske fangeres sælskind er undtaget salgsforbuddet, gør køberne i EU ingen forskel. Det vil få alvorlige konsekvenser for salget af grønlandske sælskind, hvilket igen kan få fatale konsekvenser for fangerne.

Fratages fangerne denne indtægtsmulighed, står fangstkulturen over for endnu et kæmpe problem, som truer dens eksistens. Derudover har sådan et forbud den uheldige og uforudsete konsekvens, at fangsten bliver mindre bæredygtig, da skindene kasseres i stedet for at blive brugt til noget fornuftigt. Det er respektløst over for naturen. Tak, hr. præsident.

Tak, hr. præsident. Fra både færøsk side og den venstre-grønne gruppes side støtter vi dette forslag om en arktisk konference. I det kommende år bliver der jo fokus på havet. Som det blev nævnt i går, er der i det danske formandskabs program fokus på havet. Færøerne kommer til at lede ministerrådet, som har med fisk at gøre, og der kommer også til at være en stor konference i Færøerne om fiskeri.

I forbindelse med denne konference om Arktis, som altså skal arrangeres i nordisk sammenhæng, vil jeg benytte lejligheden til at advare mod det perspektiv, som vi f.eks. har oplevet i sælsagen i EU, hvor man opfatter folkene, som bor i Arktis, som en slags oprindelige reservatbeboere. EU vedtager et forbud mod sæler, men siger så: Disse primitive grønlændere kan få en undtagelse.

Men det går jo ikke. De arktiske og nordatlantiske samfund skal ikke være sådan nogle reservater. Det skal være moderne samfund, som på moderne måde udnytter alle levende ressourcer. Så det skal ikke være som en undtagelse, men som en integreret del af nordisk politik, at en bæredygtig udnyttelse af alle levende ressourcer i havet er en rettighed, vi har, og et ansvar, vi har. Det gælder fisk, det gælder sæler, det gælder hvaler eller hvad som helst, som nu lever i vor region.

Det håber jeg bliver det nordiske bidrag til denne konference, så det ikke bliver en slags EU-perspektiv, hvor man bare siger, at disse stakkels folk i Arktis skal vi hjælpe lidt og give lidt støtte, og så kan de ellers leve med de konsekvenser, som er der. Vi skal have moderne samfund, som bygger på en bæredygtig udnyttelse af de levende ressourcer. Tak.

Ordfører, jeg taler på islandsk.

Vestnorræna ráðið fagnar tillögu um alþjóðlega ráðstefnu um þróun norðurskautsins. Meginmarkmiðið er að þróun norðurskautsins verði í friðsamlegri samvinnu í stað samkeppni og hugsanlega átaka. Vestur-Norðurlöndin eiga öll mikilla hagsmuna að gæta. Stefna Íslands og hinna Vestur-Norðurlandanna hefur ávallt verið sú að eiga náið samstarf við þau ríki sem eiga aðild að Norðurskautsráðinu þegar kemur að stefnumótun og samvinnu um mál sem kalla á úrlausnir. Auk þess er Ísland þeirrar skoðunar að til lausnar á vandamálum sem upp kunna að koma eigi að nota þau samningatæki sem felast í aðild að Hafréttarsamningi Sameinuðu þjóðanna og Alþjóðasiglingamálastofnuninni.

Vestnorræna ráðið hélt þemaráðstefnu um öryggis- og björgunarmál á Norður-Atlantshafi sumarið 2008. Síðan hefur margvísleg þróun átt sér stað sem vert er að fagna. Ber þar fyrst að nefna tillögur um aukið norrænt samstarf á norðurslóðum sem fyrrum utanríkisráðherra Noregs, Thorvald Stoltenberg, setti saman að beiðni utanríkisráðherra Norðurlandanna. Sama gildir um gerð vákorts fyrir Norður-Atlantshafið sem er eitt af forgangsverkefnum í formennskutíð Íslands. Vestnorræna ráðið fagnar einnig þeirri vinnu sem fer fram núna innan Alþjóðasiglingamálastofnunarinnar um breytingar á reglum um útbúnað skipa en þær eiga að auka siglingaöryggi í Norður-Atlantshafi. Allt sem nú er nefnt stuðlar að auknu öryggi á slóðum norðurskautsins til framtíðar og því fagnar Vestnorræna ráðið. Ég þakka áheyrnina.

Dansk oversættelse:

Ordfører, jeg taler på islandsk.

Vestnordisk Råd bifalder forslaget om en international konference om udviklingen i de arktiske regioner. Hovedformålet er at udviklingen i Arktisk sker i et fredeligt samarbejde i stedet for konkurrence og eventuelle konflikter. Det er vigtigt for hele Vestnorden. Island og det øvrige Vestnorden har altid lagt vægt på et tæt samarbejde med de stater, der sidder i Arktisk Råd, når det gælder strategi og samarbejde om sager, der kræver løsninger. Derudover anser Island, at eventuelle problemer skal løses med de midler, som FN’s Havretskonvention og Den internationale søfartsorganisation (IMO) råder over. Vestnordisk Råd arrangerede en temakonference sommeren 2008 om redningssamarbejde i Nordatlanten. Siden er der sket en udvikling på flere områder, som der er grund til at bifalde. Først og fremmest er der forslag om øget nordisk samarbejde i de nordlige egne, udarbejdet af Norges tidligere udenrigsminister, Thorvald Stoltenberg, på opdrag fra de nordiske udenrigsministre. Det samme gælder et risikokort for Nordatlanten, hvilket var en af det islandske formandskabs prioriteringer. Vestnordisk Råd bifalder også det arbejde, der nu er indledt i Den Internationale Søfartsorganisation for at revidere reglerne om udstyr i skibe, hvilket vil øge søfartssikkerheden i Nordatlanten. Alt det jeg nu har nævnt vil bidrage til øget sikkerhed i de arktiske regioner fremover og det bifaldes af Vestnordisk Råd. Tak for ordet.

Herr president! Jag ska ge en översikt över gränshindersarbetet. En fullständig redogörelse för detta arbete vet jag att ni har tagit del av. Den finns i skriftlig form, och de som vill söka mer information utanför detta rum går in på hemsidan Norden.org. Där finns redogörelsen. Jag tänker bara ta upp en del av detta nu.

Arbetet med att undanröja gränshinder mellan de nordiska länderna är högt prioriterat i det nordiska samarbetet. Det gäller att få bort så många hinder som möjligt för att Norden med full kraft ska fungera som en dynamisk tillväxtregion. Det handlar bland annat om att främja företagsamhet och öka rörligheten på arbetsmarknaden.

Gränshindersforums roll som pådrivare i detta arbete är betydelsefullt. Varje lands medlem i Gränshindersforum har också täta kontakter med representanter i sina regeringar.

När vi samarbetsministrar träffades i början av september beslutade vi att gränshinder ska vara en ständigt återkommande punkt på dagordningen på våra möten.

Det gläder mig också att Danmark som tar över ordförandeskapet i ministerrådet nästa år kommer att arbeta för att gränshinder blir en fast punkt på mötena på samtliga ministerråd och att Gränshindersforums ordförande blir inbjuden att delta i dessa möten.

Det är angeläget att skynda på arbetet så mycket som möjligt. Det är därför glädjande att konstatera att sedan Nordiska rådets session i Helsingfors förra året har ytterligare tio komplicerade gränshinder tagits bort mellan våra länder. Dessutom har våra myndigheter intensifierat samarbetet men också informationsinsatserna för att främja det nordiska perspektivet och underlätta för både verksamheter och människor.

Här är några få exempel på sådana gränshinder.

Sverige har ändrat sin lagstiftning så att det är möjligt för utländska vaktbolag att verka i Sverige. Finland har på motsvarande sätt påbörjat ett förändringsarbete.

Nu är det möjligt för gränsområden i Sverige att ta emot fjärrvärme från de nordiska grannländerna utan att behöva betala miljöavgift som bygger på förbrukningen också i grannlandet.

Genom ett särskilt dispensförfarande finns nu möjligheter att transportera sopor och avfall för deponering över gränsen mellan Finland och Sverige. Motsvarande möjlighet finns redan mellan Norge och Sverige.

Nu behöver en sökande som behållit medlemskap i en svensk a-kassa under ett arbete i ett annat EU- eller EES-land inte längre återaktualisera sitt medlemskap i den svenska a-kassan när arbetet i utlandet upphört.

Det var några få exempel på trots allt ganska viktiga punkter som betyder mycket.

Låt mig också ge exempel på förbättringar på samarbets- och informationsområdet som har gjorts.

Gemensamma nordiska informationsseminarier har hållits för myndighetshandläggare för att utbilda handläggare och förbättra handläggningen av nordiska ärenden bland annat på socialförsäkringens och arbetslöshetsförsäkringens områden, men också vad gäller de språkliga rättigheterna.

I januari lanserades en ny webbportal för att hjälpa små och medelstora företag i Öresundsregionen att rekrytera personal och att etablera sig när det gäller både import och export på andra sidan Sundet. Portalen kommer att utvidgas även till andra gränsregioner i Norden.

När det gäller nyckelhålsmärkning har också en gemensam nordisk märkning av mat, det gröna nyckelhålsmärket, tagits fram. Det kommer nu att bli en gemensam nordisk märkning. Det underlättar både för livsmedelsindustrin och för detaljhandeln, och det möjliggör också för konsumenterna att även utanför hemlandet känna igen vad en nyckelhålsmärkning står för.

Vi behöver fler initiativ på andra viktiga områden. Det pågår också mycket arbete här. Låt mig ge några exempel.

Det handlar om förslag på en ny nordisk konvention för social trygghet. En nordisk arbetsgrupp arbetar fram ett förslag till en ny nordisk konvention om social trygghet. Det betyder anpassning till den EG-förordning som kommer att börja tillämpas i maj nästa år och som handlar om att de rättigheter som jag har arbetat mig till vid arbete i annat land också säkerställs och följer mig så att jag kommer att få del av de rättigheter jag tidigare har arbetat in också i andra länder.

När det gäller skolgång i arbetslandet kan det vara så att den som flyttar till annat nordiskt land men fortsätter att arbeta i ursprungslandet kan vilja att barnen går i skola i arbetslandet. Normalt bygger skollagstiftningen på att barn går där de är bosatta. Men Danmark och Sverige planerar nu att inleda arbetet för att se över möjligheterna att anordna skolgång också i arbetslandet.

När det gäller auktorisation av elmontörer har en nordisk arbetsgrupp tillsats för att se över reglerna för auktorisation av elmontörer. Målet är att underlätta denna process och möjliggöra en harmonisering av kraven i Norden.

När det gäller harmonisering av byggsektorn har en nordisk arbetsgrupp tillsats för att undersöka om de nordiska standardiseringskraven inom byggsektorn också kan harmoniseras.

Detta var några av de nya initiativ där arbete pågår.

Inom vissa områden har arbetet med att riva upp gränshinder gått snabbare, med andra frågor har det tagit längre tid. Dessa olikheter hänger ofta samman med nationella regelverk som många gånger baseras på ländernas traditioner och prioriteringar. Detta har resulterat i olika nationella lagstiftningar. Därför är det viktigt att också de nationella lagarna anpassas efter de nordiska ländernas. Det har vi talat om här, implementering inte minst.

Det finns mycket att prata om när det gäller information, när det gäller Hallå Norden, Nordiske tax och Socialförsäkringsportalen. Arbetet går vidare. Mycket har gjorts, mycket görs, men mycket återstår.

President! Högt värderade företrädare för Nordens folk, för att säga det lite högtidligt!

Ingen, som rör sig över de nordiska gränserna, vill stöta på hinder som försvårar livet eller verksamheten. I den allmänna retoriken är det problemfritt att röra sig i Norden. Verkligenheten är som känt en helt annan. För ett år sedan gav jag en rätt pessimistisk bild av möjligheterna till framgång i arbetet mot gränshindren, det arbete som har anförtrotts Gränshinderforum. Bilden är nu klart ljusare. Det går bättre, men det är inte bra ännu.

Orsaken till att det går bättre beror främst på att den politiska viljan allt mera börjar omsättas i handling. Medlemmarna i Nordiska rådet har på ett berömvärt sätt ökat aktiviteten också på nationell nivå, där ju det egentliga arbetet ska utföras. Tack för det! Samarbetsministrarna har tagit ett mycket fastare grepp och kommer att ha arbetet mot gränshindren som en fast punkt på dagordningen på varje möte. Förhoppningsvis följer andra ministerråd exemplen, vilket det finns tydliga tecken på. Regeringarna har sänt allt tydligare signaler till administrationen om att arbetet mot gränshindren ska tas på större allvar. Ministerrådets sekretariat har på alla sätt stött arbetet i Gränshinderforum Ännu en gång är det ändå värt att påpeka, att gränshinder uppstår som en följd av politiska beslut, och att bara politiska beslut kan rasera existerande hinder eller förhindra nya att uppstå.

Arbetet i Gränshinderforum har följt de linjer vi stakade ut från början. Med hjälp av Hallå Norden, de gränsregionala organen och enskilda medborgare får vi veta om problemen. Svaren på de framställningar vi sedan gör är fortfarande alltför ofta runda, undanglidande eller direkt avvisande, också om en klar förbättring har skett. Snabbhet kännetecknar inte den offentliga sektorn i något land, vilket försvårar hanteringen av nya och besvärliga gränshinder.

De runda och undanglidande svaren från myndigheterna har känts mycket frustrerande, speciellt när vi i Gränshinderforum kunnat notera att de baserar sig på okunnighet, dock mera sällan på ovilja. I några fall har vi då skärpt tongångarna i vår argumentering, och då har politikerna alltid reagerat enligt våra önskemål, vilket känns mycket uppmuntrande. Gränshinderforums uppgift är enligt uppdraget från statsministrarna att målmedvetet motverka gränshinder, inte att vara menlöst och vänligt, för att inte säga veligt. Det är inte vår uppgift, så att om vi i fortsättningen trampar någon på tårna kan det faktiskt vara med avsikt!

Intresset för det preventiva arbetet har ökat tydligt bland politikerna. Samordningen av lagar och regler måste öka till att också gälla implementeringen av EU-direktiven. En mycket intressant utredning som gjort på Gränshinderforums initiativ, visar vikten av att EU-direktiven implementeras på samma sätt för att undvika nya gränshinder. Ett sammandrag av rapporten har delats ut här liksom en statusrapport om vårt arbete som har sänts till rådsmedlemmarna tidigare och nu också delas ut här.

Det sägs att marknadskrafterna driver fram det internationella samarbetet på sina egna villkor och med datateknikens gällt. Det är sant i hög utsträckning. Fri marknad betyder inte frihet från regler för marknaden. Nu behöver vi mera gemensamma internationella regler för att reglera marknaden, rädda miljön och kämpa för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt behöver vi färre nationella, protektionistiska, gränshinderskapande regler. Bara politikerna kan avreglera nationellt och nyreglera internationellt enligt vad som är bäst för dem som berörs. Globaliseringen ett stort tema i det nordiska samarbetet just nu. Som nordiska politiker har ni nu en unik möjlighet att igen bli stilbildande för internationellt samarbete genom att fördomsfritt söka de gränsöverskridande konkreta lösningarna som gagnar oss alla. För trovärdighetens, samarbetets och framför allt för nordbornas bästa är det då viktigt att vi snabbt lyfter undan alla de onödiga gränshindren vi har – och att vi slutar skapa nya.

Lycka till!

Jag skulle vilja ställa en fråga till Ole Norrback, som har jobbat många år med de här frågorna. Ibland upplever man att det är rundgång, men det är alltid den enskilde individen som drabbas. Skulle man kunna tänka sig att i framtiden ha en modell där man utgår från individen, att någon i ett land tar hand om individen, i stället för att individen ska springa mellan två olika länder och ett antal myndigheter för att försöka reda ut sin situation?

I Gränshinderforum har vi diskuterat just den lösningen för en person som har jobbat eller levt i flera nordiska länder och får svårigheter – blir arbetslös, sjuk eller någonting annat – att det land där personen bor skulle ta hand om problemet och betala ut det personen har rätt till i det land där han bor. Sedan skulle myndigheterna klarera detta mellan länderna. Det här skulle vara en idealisk lösning. Det är lätt att säga men ganska svårt att rent tekniskt få till stånd.

Men det ska vi fortsätta att jobba med. Det är en sådan lösning som vi tror på. Där tror jag också att man är tvungen att gå de små stegens väg, men det är möjligt om man vill det.

Jeg vil benytte anledningen til å skryte av det arbeidet som Gränshinderforum gjør. Det er et usedvanlig viktig arbeid som gjøres i dette forumet. Hvis vi som nordiske politikere skal ha en misjon i det nordiske samarbeidet, er det nettopp denne type saker vi må satse på.

Jeg kunne tenke meg å stille Norrback et spørsmål, og det er: Er det noen nordiske land som utpeker seg i negativ retning når det gjelder å fjerne grensehindringer?

Man kan nog säga att alla länder tävlar om den sista platsen.

För att vara helt seriös vill jag säga att det varierar väldigt mycket beroende på vilken fråga det gäller. På vissa områden finns det mer aktivitet i ett land, på andra områden mer aktivitet i ett annat land. Överraskande mycket beror på vilket engagemang ledande tjänstemän har. Därför har vi alltid sagt att om man vill få ordning på dessa problem, om man vill bli av med så många gränshinder som möjligt, måste de politiska signalerna bli tydliga till administrationen, till dem som tolkar dessa regler och till dem som agerar tillsammans med företag och medborgare. På den punkten har det skett en klar förändring under det senaste året, eller kanske halvåret.

Låt mig säga ett tack till rådet för det aktiva arbete som skapar opinion. Ett tack särskilt till samarbetsministrarna som i Reykjavik fattar ett i mitt tycke mycket klokt beslut om att göra gränshinder till en stående fråga på agendan, att tas med vid varje möte. Det lyfter fram dessa problem och tvingar fram en aktivitet som ska leda till resultat. Vi är alltså på väg. Som jag sade går det bättre, men det går inte bra ännu.

Puheenjohtaja! Saamamme selvityksen mukaan EU-säädösten implementointi ajoittuu eri lailla riippuen siitä, onko EU-jäsen vai ei. ETA-maissa tullaan mukaan viiveellä, ja lainsäädäntöyhteistyöllä voidaan lieventää tätä ongelmaa. Myös rajaesteiden syntymistä voidaan estää lainsäädäntöyhteistyön avulla, mikäli vahvistetaan pohjoismaista oikeusvertailua, ja jo lainsäädäntövalmisteluvaiheessa voidaan välttää turhien uusien rajaesteiden syntyminen. Tutkimusten mukaan Suomi on ehkä ainoa, joka harjoittaa tällä hetkellä perusteellista oikeusvertailua uuden lainsäädännön kehittämisessä, ja tähän yhteistyöhön toivoisi kyllä mukaan kaikki muutkin Pohjoismaat.

Olen hyvin pitkälle samaa mieltä siitä, että parempaa yhteensovittamista tarvitaan EU-direktiivien implementoinnista. Tämä selvitys, jonka teimme, osoittaa selvästi, miten paljon hyötyä siitä voidaan saada, jos EU-direktiivejä implementoidaan. Se on jotenkin ironista, että kun EU-direktiivien tarkoitus on poistaa rajaesteitä, niin sitten kun ne implementoidaan jonkin verran eri tavalla, voi jopa syntyä uusia esteitä. Näin ollen olisi äärettömän tärkeätä, että implementointi koordinoidaan ja se pätee myös, kun säädetään uusia lakeja ylipäätään.

Nyt kun on viisi itsenäistä valtiota ja kolme itsehallintoaluetta, emme pääse tilanteeseen, jossa ei olisi rajaesteitä, mutta turhia voidaan estää. Turhien syntyä, ennen kaikkea, voidaan estää tiivistämällä yhteistyötä.

Svensk oversættelse:

Jag är i mångt och mycket av samma åsikt att samordningen av genomförandet av EU-direktiv bör förbättras. Denna utredning som vi utarbetat visar klart hur mycket nytta som kan fås av att EU-direktiv verkställs. Det är på något sätt ironiskt att målet för EU-direktiv är att avlägsna gränshinder men när de sedan genomförs på lite olika sätt kan det till och med uppstå nya hinder. Därmed är det ytterst viktigt att genomförandet samordnas och detta gäller även då nya lagar över huvud stiftas.

Eftersom vi har fem självständiga stater och tre självstyrande områden kan vi aldrig uppnå en situation utan gränshinder, men vi kan förhindra att onödiga uppstår. Vi kan se till att onödiga inte uppkommer framför allt genom intensivare samarbete.

Puheenjohtaja! Ainakin me pohjoisemman Suomen kansanedustajat saamme edelleen kaikista eniten kyselyjä Ruotsista paluun tekeviltä eläkeläisiltä, heidän niin sanotusta kaksoisverotuksesta ja sosiaaliturvamaksuista jne. Kysyisin, kuinka paljon tällaiset kansalaiset ottavat teihin suoraan yhteyttä, koska meille niitä tulee päivittäin?

Ja puhutaan edelleenkin siitä Haaparannassa sijaitsevasta reservaatista, jossa suomalaisia paluumuuttajia ikään kuin on kirjoilla, vuokralla jossakin tai postilokero-osoitteessa tai jotakin vastaavaa, mutta todellisuudessa kuitenkin asustavat esimerkiksi vanhaa kotitilaa Posiolla tai jossakin muualla. Sehän olisi tietenkin ihan kannatettavaa, että mahdollisimman monet muuttaisivat takaisin kotimaahan asuttamaan noita muuten tyhjäksi käyneitä kairoja.

Puheenjohtaja! Ainakin me pohjoisemman Suomen kansanedustajat saamme edelleen kaikista eniten kyselyjä Ruotsista paluun tekeviltä eläkeläisiltä, heidän niin sanotusta kaksoisverotuksesta ja sosiaaliturvamaksuista jne. Kysyisin, kuinka paljon tällaiset kansalaiset ottavat teihin suoraan yhteyttä, koska meille niitä tulee päivittäin?

Ja puhutaan edelleenkin siitä Haaparannassa sijaitsevasta reservaatista, jossa suomalaisia paluumuuttajia ikään kuin on kirjoilla, vuokralla jossakin tai postilokero-osoitteessa tai jotakin vastaavaa, mutta todellisuudessa kuitenkin asustavat esimerkiksi vanhaa kotitilaa Posiolla tai jossakin muualla. Sehän olisi tietenkin ihan kannatettavaa, että mahdollisimman monet muuttaisivat takaisin kotimaahan asuttamaan noita muuten tyhjäksi käyneitä kairoja.

Svensk oversættelse:

Ordförande! Åtminstone vi riksdagsledamöter från nordliga Finland får fortfarande allra mest förfrågningar från pensionärer som återvänder från Sverige om deras så kallade dubbla beskattning och socialavgifter och så vidare. Därför vill jag fråga hur ofta sådana här personer tar direkt kontakt med er, vi får nämligen förfrågningar dagligen?

Och låt oss fortsätta med det reservat som finns i Haparanda där finländska återflyttare är så att säga folkbokförda, på hyra någonstans eller med en boxadress eller något motsvarande, medan de i verkligheten bor ändå till exempel på den gamla hemgården i Posio eller någon annanstans. Det vore naturligtvis helt behjärtansvärt att så många som möjligt flyttar tillbaka till hemlandet för att befolka dessa numera annars tomma obygder.

Suomeen palanneiden eläkeläisten yhteydenotot ovatkin varmaan lisääntyneet myös siitä syystä, että Ruotsin kruunun arvo on tullut niin paljon alas, eli tulotaso on sen johdosta myös alentunut. Mutta tämä rakenteellinen ero johtuu siitä, että eläkkeet erotetaan eri tavalla Ruotsissa ja Suomessa. Suomessa ynnätään kaikki eläkkeet yhteen ja progressio puree sitten kaikkiin riippumatta siitä, mistä nämä tulevat. Ruotsissa ei tällä tavalla tehdä ja näin ollen tulee ero, jonka koko sitten vaihtelee riippuen siitä, miten paljon eläkettä saadaan eri maista.

Minä olen aika pessimistinen siinä suhteessa, voimmeko muuttaa tätä järjestelmää, koska siitä on puhuttu niin kauan kuin minä muistan, ja minä olen sen verran vanha mies, että muistan. Minulla on aika pitkä muisti ja olen aika pessimistinen, vaikka olisin tietysti hyvin iloinen, jos voitaisiin sopia samanlaisesta järjestelmästä. Tässä ei ole kuitenkaan kysymys valtioiden kannalta isoista summista, on enemmän kysymys poliittisesta tahdosta. Mutta kun jokainen on löytänyt oman viisasten kiven, niin ei kukaan tähän saakka ole ollut valmis rukkaamaan järjestelmää.

Svensk oversættelse:

Antalet kontakter från pensionärer som återvänt till Finland har säkert ökat även av den orsaken att den svenska kronans värde sjunkit så mycket, det vill säga inkomstnivån har därför även sjunkit. Men denna strukturella skillnad beror på att pensioner behandlas på olika sätt i Sverige och Finland. I Finland adderas alla pensioner och progressionen gäller sedan allt oberoende av varifrån dessa kommer. I Sverige gör man inte så och därför uppstår en skillnad vars storlek sedan beror på hur mycket pension man får från olika länder.

Jag förhåller mig ganska pessimistiskt till huruvida vi kan förändra detta system eftersom man diskuterat det så länge som jag kan minnas, och jag är en så pass gammal man att jag kommer ihåg. Jag har ett ganska långt minne och är ganska pessimistisk, men jag vore naturligtvis mycket glad ifall man kunde komma överens om ett likadant system. Detta handlar ändå inte om stora summor för staterna, det handlar mer om politisk vilja. Men då alla funnit sin vises sten så har ingen varit beredd att ändra på sitt system än så länge.

På Medborgar- och konsumentutskottets vägnar ber jag att få tacka för redogörelsen om gränshinder. I utskottet arbetar vi för att nordiska medborgare i största möjliga utsträckning ska kunna resa och bosätta sig fritt över gränserna. Därför är vi också nöjda över att varje år kunna konstatera att ytterligare några gränshinder raderats ur listan.

Medborgar- och konsumentutskottet har i år gjort ett studiebesök i Sameland i svenska Norrbotten. I samband med det vill jag lyfta fram några gränshinder som varken ministerrådet eller Gränshinderforumet tidigare har tagit itu med.

Det gäller den samiska befolkningen som bor och rör sig både i och mellan Finland, Sverige och Norge. Samernas kultur och verksamhet sträcker sig från öst till väst och kan inte ta hänsyn till nationella gränser. Denna befolkningsgrupp berörs av flera olika regler, lagar och rättigheter i de tre nämnda länderna och ovanpå dessa också Rysslands regel.

Samernas kulturella överlevnad kräver samarbete över gränser. Möjligheter till utbildning på sina egna språk och upprätthållande av kulturella traditioner, medieutbud på samiska språk och sameland, alla dessa kräver i större utsträckning gränsöverskridande lösningar.

Det finns också stora skillnader mellan de tre ländernas rennäringssystem vilket är viktigt för samerna. I Finland kan renägaren sälja kött direkt till konsumenten utan komplicerade regler gällande slaktningen. Så är det inte i Sverige och Norge.

Regler gällande renskötsel, jakt och ersättning för förlorade djur varierar också mycket. I Finland har vem som helst rätt att syssla med renskötsel, så länge det sker inom en sameby. I Norge och Sverige är renskötseln samernas ensamrätt. I Sverige omfattar rätten till rennäring också rätten att bland annat jaga och fiska inom den sameby man tillhör. Så ser det dock inte ut i Finland och Norge.

Slutligen också gränshinder inom näringslivet. Låt oss ta som exempel en norsk firma som ordnar snöskotersafari och kör grupper från Norge till Finland och lämnar gruppen där. Denna firma har inte rätt att ta en ny grupp från Finland tillbaka till Norge med skotrarna. Det finns ett behov att öka samarbetet i området för att komma åt dessa gränshinder. En stor del av dessa hinder berör också hela befolkningen utöver samerna. En nordisk samekonvention skulle också kunna hjälpa till i processen att tackla gränshinder. Därför rekommenderar och hoppas vi att ministerrådet främjar arbetet med denna konvention. I detta samband kan man lätta problemen som inte anses höra till Gränshinderforumet för att garantera överlevnadsmöjligheter för vår ursprungsbefolkning i de nordiska länderna.

Tack, Christina Husmark Pehrsson och Ole Norrback, för era redogörelser om gränshindersarbetet!

Det är utan tvekan så att Gränshinderforum har varit en injektion i arbetet med att få bort gränshinder mellan våra nordiska länder. Det är bra att gränshinder har undanröjts. Det är också utmärkt att gränshindersfrågorna har en stående punkt på samordningsministrarnas dagordning. Jag tror verkligen att det finns ett genuint intresse hos samarbetsministrarna att få bort så många gränshinder som möjligt.

En förbättring är alltid en förbättring, men en förbättring behöver inte betyda att det är tillräckligt bra. Jag anser inte att den nuvarande takten för att avskaffa gränshindren är tillräckligt bra. Det är fortfarande få gränshinder som har undanröjts – det senaste året är det tio stycken. Och det händer fortfarande att nya gränshinder mellan våra länder skapas genom ny nationell lagstiftning eller vid implementering av EU-direktiv.

Som jag ser det krävs det en bättre samordning mellan de nordiska länderna när EU-direktiv ska implementeras eller när ett av våra nordiska länder ska anta ny lagstiftning som kan beröra andra nordiska länder. Då måste det finnas tydliga, uppbyggda kontaktvägar mellan länderna.

En bättre koordinering skulle minska problemen och därmed förbättra för de nordiska medborgarna. De olika departementen borde därför ha kontakt med varandra när det nationella lagstiftningsarbetet pågår. Dessa tankar är inget nytt – de finns redan, åtminstone i teorin. Vi ser ju ändå alltför ofta hur nya gränshinder uppkommer. Det bör därför finnas nordiska koordinatorer på varje departement så att den nordiska samordningen inte glöms bort. Det bör inte vara tillfälligt, utan det kommer att behövas permanent. Gränshinder finns och kommer förmodligen att finnas under överskådlig tid.

Samtidigt behövs en ännu tydligare politisk signal till alla tjänstemän som tar fram lagförslagen på departementen. Vid varje implementering av EU-direktiv och vid varje nytt lagförslag som kan beröra andra nordiska länder och deras medborgare ska det finnas en nordisk samordning. Vid varje gränshinder ska målsättningen vara att ta bort gränshindren. Och att få bort ett gränshinder är inte att informera om att det finns. Gränshinder kan undanröjas på riktigt om bara den politiska viljan finns.

Resultatet av det arbete som inletts i Gränshinderforum under Ole Norrbacks ledning är mycket positivt. En rad gränshinder har inte bara identifierats utan också eliminerats. Vi ser det också som mycket välkommet att det kommande danska ordförandeskapet meddelat att gränshindersproblematiken kommer att bli en fast punkt på ministerrådssammanträdena.

Och visst är det så, som påpekas i samarbetsministrarnas redogörelse, att vissa gränshinder som en konsekvens av skillnader i regelverk och lagstiftning är något som vi kommer att få leva med. I redogörelsen står det att dagens nationella regelverk kommit till genom medvetna nationella överväganden. Gott så! Det som saknas är samtidigt en medvetenhet om vilka konsekvenser de nationella regelverken får för de nordiska medborgarnas och företagens rörlighet över nationsgränserna. Det är inte acceptabelt att nya, onödiga gränshinder uppstår genom en frånvaro av samordning mellan de nordiska länderna när ny nationell lagstiftning införs.

Vi utgår från att samarbetsministrarna tar fasta på Gränshinderforums påpekande om en bättre koordinering av den nationella lagstiftningen. I det sammanhanget vill vi från Mittengruppen påpeka att det inte enbart handlar om en bättre nordisk koordinering av den nationella lagstiftningen utan i minst lika stor utsträckning om att oönskade gränshinder riskerar att uppstå på grund av ny lagstiftning i EU. Det har också talats mycket om detta i den här debatten och på den här sessionen.

Samtidigt måste man konstatera att det ännu inte finns någon nordisk EU-politik i egentlig mening, vilket också bekräftas av den rapport vi fick från Tema Nord, där man har gjort en översyn av hur vi arbetar med EU-direktiven. Det här är något som har resulterat i att vi har stora brister när det gäller samarbetet om EU-lagstiftningen, vilket kan komma att försvaga medborgarnas och näringslivets fria rörlighet – en rörlighet som vi i det nordiska samarbetet är särskilt angelägna om. Vi behöver eliminera gränshinder mellan de nordiska länderna, inte åstadkomma fler.

Vi menar därför att EU-lagstiftningssamarbetet mellan de nordiska länderna måste förstärkas. Det gäller processens alla faser, från beredning till implementering. Beredningsskedet är avgörande, eftersom man då har möjlighet att agera och påverka i ett tidigt skede. För den skull får man inte glömma bort implementeringen. En del gränshinder kan elimineras genom att man koordinerar implementeringen. Här är det mycket viktigt att ha ett fungerande utbyte mellan våra parlament. Det bör finnas mer av informationsutbyte och fler direkta kontakter mellan oss parlamentariker och självklart de nordiska ledamöterna i Europaparlamentet. Dessa kontakter borde vara en del av vår parlamentariska vardag.

Att nå visionen om ett gränslöst Norden kräver en hel del av oss politiker i alla nordiska parlament. Menar vi allvar med visionen krävs det också handling och uppföljning av fattade beslut.

Tyvärr är det alltför många av dem som rör sig över gränserna som kan vittna om att det finns byråkratiska hinder som inte borde finnas där men som finns och försvårar för alla att ännu lättare kunna röra sig inom Norden.

Ett gränshinder som jag vill lyfta fram här är ett gammalt, som begränsar jämställdheten i Norden. Jag tror att vi alla är överens om ett Norden där varken män eller kvinnor begränsas av sitt kön. Men om ett par får barn i till exempel Sverige och modern jobbar i Sverige men fadern i Norge, då inträder detta att fadern inte kan vara hemma och få föräldraförsäkring eftersom fäderna i Norge intjänar sin rätt mot bakgrund av moderns rättigheter. Detta är ett gränshinder som egentligen inte ska finnas 2009 om vi menar något med jämställdheten mellan kvinnor och män.

Det här är ett av många gränshinder som måste lösas gemensamt mellan våra länder för att vi ska nå visionen om ett gränslöst Norden.

Vi har ju EU-tema denna session, och låt mig kort peka på problemet som dyker upp när varje land ska implementera EU-direktiv. Här har uppmärksammats flera gränshinder när varje land tolkar dem på sitt sätt.

Glädjande är dock att ta del av redovisningen av arbetet som sker i Gränshindersforum. Det är precis ett sådant konkret arbete som måste genomföras. Det är också viktigt att detta sker i samarbete med de organisationer som finns etablerade i länderna.

Jag förutsätter att Gränshindersforum får fortsätta även efter 2010, därför att det krävs långsiktighet i arbetet och inte ryckighet fram och tillbaka.

Arvoisa presidentti! Rajaesteiden poistaminen on tärkeää ja konkreettista työtä tavallisten pohjoismaalaisten, tavallisten ihmisten hyväksi. Itse asiassa Pohjoismaiden neuvoston ja pohjoismaisen yhteistyön suuri rikkaus on se, että harvassa kansainvälisessä yhteistyöorganisaatiossa tehdään niin konkreettisesti tekoja ja asioita tavallisten ihmisten puolesta.

Minusta Pohjoismaiden neuvoston rikkaus on ollut se, että täällä puhutaan ruohonjuuritason asioista, pyritään vaikuttamaan pieniltä tuntuviin asioihin, jotka ovat kuitenkin yksittäisten ihmisten kannalta hyvin suuria - siihen, miten pystyy työskentelemään toisissa maissa, miten pystyy eläkepäiviään viettämään omassa kotimaassaan, miten eri maista tulevat puolisot pystyvät hoitamaan lapsia, saavat tarvittavia vanhempainvapaita, jne.

Haluan nostaa esille yhden rajaesteen, josta aikaisemmin ei ole juurikaan keskusteltu pohjoismaisissa yhteyksissä. Siihen viitattiin aikaisemmassa keskustelussa Pohjoismaiden neuvoston osalta, nimittäin kysymykseen nuuskasta.

Ruotsi sai EU-jäsenyyden yhteydessä pysyvän opt outin siitä, että Ruotsissa saa myydä nuuskaa. Norjassa tietysti EU:n ulkopuolisena on tähän mahdollisuus. Suomessa käydään keskustelua, koska siellä erityisesti rannikkoalueella ja ruotsinkielisissä piireissä on pitkä perinne siitä, että nuuskaa on käytetty erityisen paljon.

Ongelmana on se, että Islannissa nuuskan käyttö on täysin kiellettyä. Sen maahan tuominen on täysin kiellettyä. Tämä johtaa tilanteeseen, jossa tietämättään Pohjoismaiden kansalaiset saattavat syyllistyä jopa rikoksiin. Tuomalla nuuska maahan he tietämättään salakuljettavat sitä.

Tämä on kysymys, josta toivoisin Islannissa pohdittavan, miten tämä asia voitaisiin pohjoismaisena yhteistyönä ja rajaesteenä murtaa, semminkin kuin esimerkiksi seuraava istunto on Reykjavikissa. Ja joillain Pohjoismaiden neuvoston jäsenilläkin voi olla hankalaa keskittyä istuntoon, jos ei voi käyttää istunnon aikana nuuskaa.

Svensk oversættelse:

Ärade president! Att avlägsna gränshinder är ett viktigt och konkret arbete som gagnar vanliga nordbor, vanliga människor. I själva verket är den stora rikedomen i Nordiska rådet och nordiskt samarbete att i få internationella samarbetsorganisationer utförs så konkreta handlingar och saker för att hjälpa vanliga människor.

Enligt mig har rikedomen i Nordiska rådet varit att här diskuteras gräsrotsnivåfrågor, försöker man påverka frågor som verkar små men som är mycket stora för enskilda människor – det hur man kan arbeta i andra länder, hur man kan tillbringa sina pensionärsdagar i sitt hemland, hur makar från skilda länder kan ta hand om sina barn, får den föräldraledighet de behöver och så vidare.

Jag vill ta upp ett gränshinder som tidigare knappt diskuterats i nordiska sammanhang. Till det hänvisades för Nordiska rådets del i en tidigare diskussion, det vill säga frågan om snus.

I samband med sitt EU-medlemskap fick Sverige ett permanent undantag så att snus får säljas i Sverige. I Norge är detta naturligtvis möjligt eftersom det är utanför EU. I Finland diskuteras frågan eftersom särskilt inom kustområdet och i svenskspråkiga kretsar finns en lång tradition av att använda mycket snus.

Problemet är att i Island är det totalt förbjudet att använda snus. Det är totalt förbjudet att föra snus in i landet. Detta leder till en situation där nordiska medborgare kan begå till och med brott på grund av okunskap. Genom att föra snus in i landet blir de ovetande skyldiga till smuggling.

Detta är en fråga som jag hoppas att man funderar på i Island, hur detta gränshinder kunde avlägsnas genom nordiskt samarbete, särskilt med tanke till exempel på att nästa session hålls i Reykjavik. Och vissa medlemmar i Nordiska rådet kan dessutom ha det svårt att koncentrera sig på sessionen ifall de inte får använda snus under den.

Herr president! Jag vill ta upp ett blivande gränshinder i samband med överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning. Den har nyligen förlängts till år 2012. Överenskommelsen fastslår att alla som bor i Norden ska ha tillträde till offentlig högre utbildning i ett annat nordiskt land. Tillträdet ska vara på likvärdiga villkor oavsett från vilket nordiskt land man kommer. Detta är viktigt för att fördjupa den nordiska gemenskapen eftersom det uppmuntrar nordbor, särskilt unga människor, att leva och lära i ett annat land. Det ökar förståelsen oss nordbor emellan.

Svenska Högskoleverket har utfärdat en föreskrift för nya antagningsregler för höstterminen 2010 där utländska och internationella betyg ska värderas i en egen urvalsgrupp, däribland isländska och norska betyg. Högskoleverkets föreskrift står i direkt konflikt med överenskommelsen om tillträde till högre utbildning och även EES-avtalet. Svenska Högskoleverket har med sin föreskrift skapat ett gränshinder för isländska och norska studenter. Därför kräver jag att svenska Högskoleverket drar tillbaka sin föreskrift. Det gör jag som en stor beundrare av Sverige och svenska värderingar.

Herra presidentti! Ajattelin myös omalta osaltani kiittää kollegaani Ruotsin yhteistyöministeriä sekä ennen kaikkea rajaestekomitean puheenjohtaja Ole Norrbackia erinomaisen hyvästä työstä.

Ensin haluaisin todeta, ettei tämä tilanne ehkä ihan niin synkkä ole kuin me kuvittelemme. Uskon, että verrattuna mihin tahansa alueeseen maailmassa meillä on vähemmän rajaesteitä. Olemme päässeet huomattavan paljon pitemmälle kuin EU, jonka koko sisämarkkinakehitys perustuu rajaesteitten poistamiseen. Meillä on myös toimiva keskustelu asiasta, meillä on toimivat organisaatiot ja teemme jatkuvasti työtä tämän eteen.

Toinen kysymys on se, mihin Ole Norrbackin vetosi: niin kauan, kun meillä on viisi itsenäistä valtiota, meillä on rajaesteitä. Varsinkin, kun puhutaan verotuksesta ja sosiaalipolitiikasta, aiheista, jotka ovat suvereenin valtion ytimessä, näitä rajaesteitä väistämättä on. Mutta sen lisäksi meillä on valtava määrä täysin turhia rajaesteitä, ja niistä meidän pitäisi päästä eroon.

Itse uskon ja tulkitsen, että näin myös meidän rajaesteitä pohtinut työryhmä asian näkee, yhden ongelman olevan se, että meillä on yksinkertaisesti liian huono tietoisuus koko tästä asiasta. Ne ihmiset, jotka päivittäin valmistelevat lakeja, niitä hyväksyvät, ovat he sitten virkamiehiä, ministereitä tai kansanedustajia, eivät yksinkertaisesti tule ajatelleeksi näitä asioista. Uskon, että mitä enemmän me näistä vain puhumme, mitä enemmän painostamme virkamiehiämme, ministereitämme, kansanedustajiamme, sitä enemmän saamme edistystä aikaiseksi. Sen takia kannustaisin meitä kaikkia tekemään myös tietyn tyyppisiä näyttäviä projekteja ja prosesseja tämän eteen.

Mikä estää meitä esimerkiksi ensi vuonna valitsemasta viittä EU:n direktiiviä ja käymään niitten kohdalta joka ikisen implementoinnin läpi kussakin jäsenvaltiossa ja katsomaan, kiinnitettiinkö tähän asiaan ylipäänsä huomiota? Mikä estää, että me valitsemme sattumanvaraisesti ensi vuodelta jonkin viikon, jolloin sitten Ole Norrbackin porukat rantautuvat kuhunkin pohjoismaiseen maahan ja käyvät läpi jokaisen hallituksen esityksen, jonka kukin hallitus on sillä viikolla antanut? Mikä estää meitä valitsemasta yhden viikon ja menemästä jokaisen jäsenvaltion vaikkapa sosiaaliasioita käsittelevään valiokuntaan parlamentissa ja käymään läpi kaikki ne asiat, jotka sillä viikolla käsiteltiin?

Ei tämä välttämättä näitä asioita paranna, mutta vain tätä kautta me saamme parempaa tietoisuutta tästä asiasta niitten ihmisten piiriin, jotka niitä käytännössä joko tekevät tai jättävät tekemättä.

 Svensk oversættelse:

Herr president! För min del tänkte även jag tacka min kollega, svenska samarbetsministern samt framför allt ordföranden för gränshinderskommittén Ole Norrback för ypperligt utfört arbete.

För det första vill jag säga att denna situation är kanske inte så dyster som vi föreställer oss. Jag tror att jämfört med vilket område som helst i världen har vi färre gränshinder. Vi har kommit klart längre än EU vars hela inre marknad och dess utveckling baserar sig på att avlägsna gränshinder. Vi diskuterar även aktivt frågan, vi har organisationer som fungerar och arbetar kontinuerligt med detta.

En annan fråga är det som även Ole Norrback tog upp: så länge som vi har fem självständiga stater har vi gränshinder. Särskilt då det gäller beskattning och socialpolitik, frågor som utgör kärnan i en suverän stat, förekommer gränshinder ohjälpligen. Men dessutom har vi otaliga totalt onödiga gränshinder, och dem måste vi få avlägsnade.

Själv tror och tolkar jag detta så, och även vår arbetsgrupp som utrett gränshinder delar denna uppfattning, att ett problem är att vi helt enkelt är för omedvetna om hela denna fråga. De människor som dagligen bereder lagar, antar dem, oberoende av om de är tjänstemän, ministrar eller riksdagsledamöter, kommer helt enkelt inte på att tänka på dess frågor. Jag tror att ju mer vi diskuterar detta, ju mer vi sätter tryck på våra tjänstemän, ministrar, riksdagsledamöter, desto mer får vi till stånd. Därför uppmuntrar jag oss alla att genomföra särskilda effektfulla projekt och processer för att främja detta.

Vad hindrar oss att till exempel nästa år välja fem EU-direktiv och gå igenom deras genomförande i varje medlemsland och undersöka huruvida man fäste uppmärksamhet vid denna fråga över huvud? Vad hindrar oss att nästa år välja slumpmässigt en vecka då Ole Norrbacks gäng reser till varje nordiskt land för att gå igenom alla propositioner som regeringarna gett den veckan? Vad hindrar oss att välja en vecka och besöka till exempel det parlamentsutskott som behandlar sociala frågor i varje medlemsland och gå igenom alla de frågor som behandlas under veckan?

Detta förbättrar inte nödvändigtvis situationen men endast på detta sätt ökar vi medvetenheten om denna fråga bland de människor som i praktiken antingen gör det eller låter bli att göra det.

Puheenjohtaja! Kiitoksia ministeri Vapaavuori hyvästä ajatuksesta. Kaikki keinot, joilla voidaan vähentää rajaesteitä, ovat tervetulleita. Periaatteessa pitäisi tietysti aina vertailla uusia lakeja ja uusia määräyksiä vastaaviin muissa maissa. Se on aika iso työ, eikä se varmaan onnistu erityisen helposti, mutta tällä tavalla voitaisiin päästä kuitenkin liikkeelle.

Till Arhinmäki måste jag på förekommen anledning kommentera på svenska frågan om snus. Man ska väl säga att snus aldrig är en pipa.  Snus är alltid snus om än i gyllene dosor, för att använda lite svenska uttryck. Det här är nämligen en fråga som har irriterat många åtminstone i Finland, och frågan har uppstått också för att vi har lite olika tolkningar.

Jag ska inte gå in på problematiken men det här är en bra fråga som, även om den är liten kan irritera oerhört många människor och där det skulle gå ganska lätt att komma överens. Målet är trots allt att komma överens, för målet är egentligen detsamma, nämligen att minska nikotinanvändningen. Sedan har man olika tolkningar om vilka medel man ska använda. Det tycker jag är ett bra exempel på att lösningen inte har varit så alldeles perfekt när man inte har samordnat det hela.

Alla talare har haft utmärkta tankar och idéer, och det är därför ingen idé att jag kommenterar dem ytterligare.

Jag vill bara peka på ett nytt gränshinder som har uppstått och som visar på att när läget förändras så får vi också nya situationer. Vi har ju varit stolta över den nordiska arbetsmarknaden. När vi nu plötsligt är inne i en ekonomisk kris så blir folk arbetslösa eller permitterade. Och eftersom vi har olika regler i de olika länderna får en del av dem som har jobbat i ett annat land än där de egentligen bor svårigheter med arbetslöshetsersättning, bland annat för att Sveriges regelverk synbarligen inte känner till ordet permittering. Detta berör möjligen några tusen människor.

Det är lite synd att våra offentliga sektorer är ganska långsamma. I sådana här fall, när problemen är akuta, uppstår snabbt, borde man också kunna reagera snabbt. Få människor klarar sig i veckor eller månader utan jobb. Man kanske klarar sig utan jobb men utan pengar är det svårare att klara sig. Och det är också lite underligt att man ska behöva gå till socialhjälpen för att överleva när man är permitterad. Man har alltså inte förlorat jobbet, utan man är tillfälligt uppsagd från jobbet. Vi borde hitta gemensamma modeller som gör att den nordiska arbetsmarknaden fungerar precis så smärtfritt och problemfritt som vi vill. Det här pekar återigen på att vi ständigt måste vara lyhörda och snabbare på att reagera.

Jag avslutar på samma sätt som jag gjort varje gång då jag haft möjlighet att tala för politiker. Ansvaret är politikernas, och hur vi avancerar beror på den politiska viljan. Det är ni som har ansvaret: Jag var samarbetsminister i åtta år, och hade jag vetat det som jag vet nu skulle jag ha agerat som jag hoppas att ni kommer att göra, nämligen aktivare, mera proaktivt och med mera förstånd.

Lycka till! Gränshinderforumet är ert instrument. Vi ställer upp, ger idéer och stöder er på alla tänkbara sätt, men besluten är era. Vi kan inte besluta om gränshinder. Om Gränshinderforum hade kunnat göra det hade vi varit utan de flesta. Vi har ett mål med vårt jobb som är enkelt att precisera. Tack så mycket!

President! Jag hoppas att Ole Norrback stannar kvar för det handlar mycket om gränshinder, som är viktigt för många nordbor. Jag fortsätter på finska för omväxlingens skull.

Keskiryhmien aloite on lähtenyt siitä, että meillä on erilaisia kansallisia määräyksiä henkilötunnuksen saamisesta, mikä aiheuttaa esteitä vapaalle liikkuvuudelle ja rajattomalle Pohjolalle. Keskiryhmän aloitteessa halutaan helpottaa henkilötunnuksen saamista tilapäisen oleskelun aikana toisessa Pohjoismaassa ja halutaan myös harkita sitä, että perustettaisiin yhteispohjoismainen henkilörekisteri.

Lausuntokierroksen jälkeen kansalaiskuluttajavaliokunta on päättänyt ehdottaa, että Pohjoismaiden neuvosto suosittaa Pohjoismaiden hallitukselle sitä, että kansallisia väestörekisterijärjestelmiä koordinoitaisiin niin, että voitaisiin käyttää kansallista henkilötunnusta rinnakkain isäntämaan henkilötunnuksen kanssa oleskeltaessa väliaikaisesti toisessa Pohjoismaassa. Ajatuksesta yhteisestä henkilörekisteristä on luovuttu sen kalleuden, tietoturvaongelmien ja muiden hankaluuksien takia.

Sen lisäksi valiokunta ehdottaa, että Pohjoismaiden neuvosto suosittaa Pohjoismaiden ministerineuvostolle, että se tutkii mahdollisuuksia kehittää verkkokauppaa varten tunnistusjärjestelmä, jonka avulla yritykset voivat hakea henkilötunnustietoja henkilöllisyyden varmistamiseksi eri Pohjoismaista. Tämä helpottaisi verkkokaupassa sitä, että asiakkaat voitaisiin hyväksyä yrityksen asiakkaiksi yli Pohjoismaiden rajojen, kun voidaan varmistua henkilöllisyydestä nykyistä paremmin.

Voimassa olevien pohjoismaisten sopimusten mukaan ei ole pakko tehdä ilmoitusta väestörekisteriin, jos oleskelee toisessa Pohjoismaassa alle kuusi kuukautta, mutta esimerkiksi pankkitilin avaamiseen ja asunnon hankkimiseen vaaditaan paikallinen henkilötunnus.

Henkilötunnuksen saamiseen sovelletaan erilaisia sääntöjä. Usein ongelmat eivät ole lakisääteisiä, vaan johtuvat yritysten käytännöistä. Myös näihin on puututtava, koska nämä ovat sellaisia esteitä, jotka näkyvät yksittäisen kansalaisen arjessa jopa päivittäin.

Esimerkiksi Norja ja Tanska edellyttävät henkilöltä vakituista asuinpaikkaa maassa henkilötunnuksen saamiseksi. Sitä ei kuitenkaan ole, jos henkilö asuu väliaikaisesti maassa. Suomessa taas voi saada henkilötunnuksen jos sille on olemassa selkeä peruste.

Jo se, että kaikki Pohjoismaat hyväksyisivät käytännön, jossa väliaikaisesti maassa oleskeleva saisi anomuksesta kyseisen maan henkilötunnuksen sen rinnalle, että hän on kuitenkin rekisteröitynä asujana kotimaassaan, helpottaisi huomattavasti monien ihmisten arkea.

Voi sanoa, että se helpottaisi myös minun arkeani, koska itse vietän ison osan ajastani Ruotsissa mutta asun valtaosan ajastani Suomessa, jossa olen kirjoilla. Melkein aina, kun on ruotsalaisten yritysten kanssa tekemisissä – pankissa, vuokraamassa filmiä, mitä tahansa – pyydetään henkilötunnusta eri syistä, ja aina pitää löytää yksittäisratkaisuja, miten ongelma kierretään. Usein ongelma on kierrettävissä, mutta tällaisista hankalista byrokraattisista järjestelyistä aiheutuu tavallisille ihmisille haittaa.

Meillä on yhä enemmän pohjoismaalaisia, jotka asuvat niin, että he viettävät osan aikaansa vaikka kesämökillä toisessa Pohjoismaassa, Tanskan ja Ruotsin välillä, Kööpenhaminan ja Malmön alueella, jne. Siksi henkilötunnuksen tilapäistä saamista tilapäiseen oleskeluun toisessa Pohjoismaassa pitää helpottaa, että juuri tällä yhdellä ratkaisulla voidaan poistaa monia rajaesteitä, jotka haittaavat tavallisten pohjoismaalaisten elämää.

Svensk oversættelse:

Ordförande! Tack minister Vapaavuori för en lysande idé. Alla metoder för att avlägsna gränshinder är välkomna. I princip bör man naturligtvis alltid jämföra nya lagar och nya bestämmelser med deras motsvarigheter i övriga länder. Det handlar om ett ganska drygt arbete som inte utförs så lätt, men på detta sätt kunde vi åtminstone komma igång.

Till Arhinmäki måste jag på förekommen anledning kommentera på svenska frågan om snus. Man ska väl säga att snus aldrig är en pipa.  Snus är alltid snus om än i gyllene dosor, för att använda lite svenska uttryck. Det här är nämligen en fråga som har irriterat många åtminstone i Finland, och frågan har uppstått också för att vi har lite olika tolkningar.

Jag ska inte gå in på problematiken men det här är en bra fråga som, även om den är liten kan irritera oerhört många människor och där det skulle gå ganska lätt att komma överens. Målet är trots allt att komma överens, för målet är egentligen detsamma, nämligen att minska nikotinanvändningen. Sedan har man olika tolkningar om vilka medel man ska använda. Det tycker jag är ett bra exempel på att lösningen inte har varit så alldeles perfekt när man inte har samordnat det hela.

Alla talare har haft utmärkta tankar och idéer, och det är därför ingen idé att jag kommenterar dem ytterligare.

Jag vill bara peka på ett nytt gränshinder som har uppstått och som visar på att när läget förändras så får vi också nya situationer. Vi har ju varit stolta över den nordiska arbetsmarknaden. När vi nu plötsligt är inne i en ekonomisk kris så blir folk arbetslösa eller permitterade. Och eftersom vi har olika regler i de olika länderna får en del av dem som har jobbat i ett annat land än där de egentligen bor svårigheter med arbetslöshetsersättning, bland annat för att Sveriges regelverk synbarligen inte känner till ordet permittering. Detta berör möjligen några tusen människor.

Det är lite synd att våra offentliga sektorer är ganska långsamma. I sådana här fall, när problemen är akuta, uppstår snabbt, borde man också kunna reagera snabbt. Få människor klarar sig i veckor eller månader utan jobb. Man kanske klarar sig utan jobb men utan pengar är det svårare att klara sig. Och det är också lite underligt att man ska behöva gå till socialhjälpen för att överleva när man är permitterad. Man har alltså inte förlorat jobbet, utan man är tillfälligt uppsagd från jobbet. Vi borde hitta gemensamma modeller som gör att den nordiska arbetsmarknaden fungerar precis så smärtfritt och problemfritt som vi vill. Det här pekar återigen på att vi ständigt måste vara lyhörda och snabbare på att reagera.

Jag avslutar på samma sätt som jag gjort varje gång då jag haft möjlighet att tala för politiker. Ansvaret är politikernas, och hur vi avancerar beror på den politiska viljan. Det är ni som har ansvaret: Jag var samarbetsminister i åtta år, och hade jag vetat det som jag vet nu skulle jag ha agerat som jag hoppas att ni kommer att göra, nämligen aktivare, mera proaktivt och med mera förstånd.

Lycka till! Gränshinderforumet är ert instrument. Vi ställer upp, ger idéer och stöder er på alla tänkbara sätt, men besluten är era. Vi kan inte besluta om gränshinder. Om Gränshinderforum hade kunnat göra det hade vi varit utan de flesta. Vi har ett mål med vårt jobb som är enkelt att precisera. Tack så mycket!

Fru præsident. Herved fremlægger jeg til jeres godkendelse et nyt handlingsprogram for det nordiske energisamarbejde. Det nye energihandlingsprogram dækker perioden 2010-2013 og bygger videre på arbejdet med den forrige energihandlingsplan fra 2006-2009, som efter min mening har givet meget gode resultater.

Energihandlingsprogrammet skal bidrage til en stabil og sikker energiforsyning og bæredygtig vækst og velfærd for de nordiske landes borgere ved at søge nordiske løsninger på fælles problemstillinger og støtte forskning og udvikling af bæredygtige energisystemer for både tæt og tyndt befolkede områder. Arbejdet med harmoniseringen af det fællesnordiske elmarked er nået langt og skal fortsætte med samme styrke under det nye energihandlingsprogram.

Handlingsprogrammet har særligt fokus på de tyndt befolkede områder og de arktiske egne, som allerede mærker konsekvenserne af klimaforandringer. Arbejdet skal målrettes de særlige udfordringer, der her er knyttet til udviklingen af sikre og bæredygtige energisystemer.

I fokus står ligeledes udvikling af miljøvenlig transport, energieffektivisering, vedvarende energi og velfungerende energimarkeder. Kampen mod klimaforandringer og indsatsen for bæredygtig vækst og øget forsyningssikkerhed giver også nye muligheder for at realisere en mere langsigtet grøn vækststrategi, hvor udvikling af nye energieffektive teknologier kan blive en central drivkraft i jobskabelsen, konkurrenceevnen og eksportmulighederne. Ud over samarbejdet inden for forskning og udvikling tager handlingsprogrammet også hensyn til et samarbejde omkring branding af de nordiske lande udadtil. Den internationale dimension er central i det nordiske energisamarbejde. Gennem et aktivt nordisk samarbejde skal landene maksimere deres regionale indflydelse inden for EU og over for Nordens naboer i både øst og vest.

Derfor lægger vi inden for det nordiske energisamarbejde stor vægt på følgende ting, som vi skal arbejde intensivt på: Det første punkt er, at vi skal øge harmoniseringen af det nordiske elmarked. Det andet punkt er, at vi skal øge andelen af vedvarende energi i energisystemerne. Det tredje punkt er, at vi skal sikre en effektiv udnyttelse af energiressourcerne. Det fjerde punkt er, at vi skal bidrage til udviklingen af innovative energiteknologier. Det femte punkt er, at vi skal bidrage til udvikling af vedvarende energi i tyndt befolkede områder. Det sjette og sidste punkt er, at vi skal øge effektiviteten i og udvikle grønne drivmidler til transportsektoren.

Tak for opmærksomheden.

På vegne af miljø- og naturressourceudvalget vil jeg begynde med at takke ministeren for fremlæggelsen af ministerrådsforslaget. I miljø- og naturressourceudvalget er vi stort set enige i de emner, som ministerrådet har valgt at prioritere. Ministerrådet har således valgt at sætte fokus på det nordiske samarbejde om at udvikle de vedvarende energikilder, at satse på energieffektiviseringer samt på forskning og teknologiudvikling i nye og klimavenlige løsninger. Desuden er der fokus på forsyningssikkerheden, de særlige forhold i tyndt befolkede områder og på det internationale samarbejde – gode og vigtige udfordringer at samarbejde om i Norden.

Man mener, at et avanceret og sammenhængende transmissionsnet er en forudsætning for, at man kan sikre, at de vedvarende energikilder bliver integreret i den samlede elforsyning. Her vil udvalget som et eksempel pege på mulighederne for at udbygge med store vindkraftværker i Østersøen. Med den rette udvikling af elmarkedet og en fremsynet udbygning af transmissionsnettet vil der være store muligheder for, at denne vindkraft kan komme til at udgøre en betydelig del af elforsyningen.

De nordiske lande skal leve op til egne og EU’s krav om en forøgelse af andelen af vedvarende energi frem mod 2020. Vi opfordrer til, at landene i størst muligt omfang samarbejder om at opfylde disse krav.

Ud over de finansielle midler, der genereres i og til energisektoren, skal de muligheder, der ligger i de generelle økonomiske hjælpeordninger, krisepakker og lignende, i langt højere grad udformes, så de også understøtter en miljø- og klimavenlig udvikling. Også herved kan man være med til at understøtte den grønne og rene vækstmodel, der forhåbentlig skal blive de nordiske landes fremover.

Der er vel ingen, der tør sige, at det ikke vil kunne komme på tale, at de nordiske lande inden for en overskuelig fremtid igen kunne få behov for nye krisepakker. Vi lavede i udvalget en rundspørge om de hjælpepakker, landene har gennemført i 2008 og 2009. Uden at sige for meget – og med al respekt – tror jeg godt, vi kan konkludere, at disse pakker for de fleste landes vedkommende udmærket kunne have været udformet med et langt mere klimabevidst sigte. Det vil vi, at man gør bedre næste gang. Vi må hele tiden huske, at det er god business at være grøn, og at det er den bedste vej ud af krisen.

Vi trenger en ambisiøs klima-, energi- og miljøpolitikk. Tross utvikling av vindkraft, bioenergi og solenergi øker bruken av fossilt brennstoff hver eneste dag, døgnet rundt.

Miljøpolitikken må ha høye mål. Målt i verbal velvilje er de nordiske landene antakelig i verdenstoppen, men det er behov for mer enn ord og visjoner for en fjern fremtid for å nå målet i 2050. Det er faktisk tvingende nødvendig å komme i gang nå. Vi har et moralsk ansvar for å ordne opp i vårt hjørne av verden, for meget av miljøretorikken går jo nettopp ut på hva andre skal gjøre, helst med en gang, i forhold til hva vi selv skal gjøre om en stund, for eksempel om 20 år.

Jeg vil henlede Rådets oppmerksomhet på at nasjonalstatene er de tyngste aktørene innenfor transport, bolig og byplanlegging. Cirka 40 % av energiforbruket i verden går til oppvarming av bygninger. Når det gjelder transport, går 30 % av energien i verden til å forflytte varer og personer. Statene kan i særlig grad gjennomføre konkrete beslutninger innen transportsektoren. Området er allerede underlagt politiske fellesbeslutninger, med hensyn til både finansiering, planlegging og annen regulering. I motsetning til på de aller fleste andre politikkområder er myndighetene her hovedaktører. De behøver ikke å vente på andre land, de behøver ikke i samme grad å vente på internasjonale avtaler – de kan iverksette tiltak her og nå. De nordiske landene kan, uansett utfallet av København-møtet, for eksempel etablere en sammenhengende vei- og jernbanestruktur, harmonisere avgiftsregimene eller på annen måte stimulere til overgang til miljøvennlige drivstoffer.

På denne bakgrunn er det et paradoks at Nordisk Ministerråd har nedlagt Ministerrådet for transport. Grønn transport er riktignok nevnt som tema under globaliseringskonferansene, men som underordnet tema omtales transport i svært runde, vage og uforpliktende ordelag. Tiden tillater ikke sitater, men interesserte kan selv lese rapporten fra globaliseringskonferansen i Reykjavik i februar. I den danske formannskapsrapporten for neste år er også grønn transport omtalt, på side 23, og det er de samme, nokså upresise, ord som brukes.

Jeg mener at Rådet må være utålmodig i spørsmålet om konkrete samarbeidsprosjekter innenfor transportområdet. Jeg mener også at vi tett bør følge Ministerrådets oppfølging av dette feltet, for å sikre at grønn transport får den oppmerksomhet den fortjener.

Fru president! De nordiska ländernas näringsliv ligger långt framme när det gäller både ny teknik för hållbar energiproduktion och tekniska lösningar för energibesparing. Det betyder inte att det inte skulle finnas mer att göra. Många framstående svenska tekniska innovationer på energiområdet tenderar nämligen att lättare hitta en marknad exempelvis i Tyskland än i Sverige.

Det är ju inget fel att våra innovatörer skapar nya exportföretag, men vi borde vara snabbare på att ta till oss den nya tekniken i våra egna länder. Det är detta som miljö- och naturresursutskottets förslag till rekommendation i grunden handlar om.

Därför är det också viktigt att påpeka att de exempel som lyfts fram i förslaget inte ska ses som några begränsningar utan just som exempel. Det är målet att minska klimatpåverkan och utsläppen av klimatgaser som är det överordnade. Varje dag kommer det faktiskt nya idéer med lösningar som alla måste bejakas.

Vi är bra på fjärrvärme i Norden. I Sverige har vi nästan helt avvecklat fossil energi för bostadsuppvärmning med hjälp av fjärrvärme. Den fossila energi som återstår i den nischen är i huvudsak den fossila energi som krävs för att driva kärnkraften, eftersom vi har en rätt stor volym elvärme i Sverige. Fjärrvärmen borde alltså bli en stor nordisk exportindustri.

Den stora utmaningen är transportsektorn. Det finns två huvudspår för att ersätta fossil energi för transporter, nämligen att välja eldriven spårbunden teknik oftare och att ersätta fossila bränslen med hållbara bränslealternativ. De hållbara alternativen är många, men gemensamt för dem är att de kräver stora ytor, antingen för solceller eller vindkraftverk eller för odling av energigrödor.

En viss volym fordonsgas och biodiesel kan vi framställa av avfall, men det räcker inte. Det är därför viktigt att vi snabbt verkställer den stora potential för energibesparing som finns i våra byggnader, bostäder, lokaler med mera, så att dessa energivolymer i stället kan förädlas och användas inom transportsektorn. Därför yrkar jag, fru president, bifall till utskottets förslag.

Fru president!

Åland ställer sig bakom ministerrådets förslag till ett handlingsprogram för energiområdet 2010-2013.

Även Åland har som målsättning att uppnå EU:s klimatmål om en 20 % minskning av fossila bränslen.

I dagsläget får vi ca 20 procent av energin från vindkraften. I vår vision inför framtiden vill vi uppnå en energiförsörjningsgrad på 50-70 procent av vindkraft för att eventuellt i framtiden bli helt självförsörjande.

Lite bakgrundsfakta.

Åland är en liten region med 27 000 invånare. Vi är ett eget el-land med egen lagstiftning. Som ni kanske känner till blåser det på Åland av naturliga orsaker ganska mycket. Vindkraft är ett utmärkt sätt att genomföra elförsörjningen på Åland, speciellt om man beaktar att vi inte har någon tung industri och vi har korta avstånd på våra holmar.

Hur skall vi uppnå detta mål?

Åland stöder tanken på en gemensam nordisk elmarknad. Åland är som sagt ett eget el-land och hoppas också att vi i framtiden inte skall ha gränstariffer inom den gemensamma marknaden.

Här kan vi visa på det unika nordiska samarbetet i det här fallet på energiområdet.

Dessutom arbetar vi på Åland aktivt för att ingå i det finländska inmatningssystemet för vindkraft samt för en likströmskabel till det finländska fastlandet.

Med dessa instrument har vi en unik möjlighet att utveckla vår vindkraft och trygga elförsörjningen, både konsumenter, producenter och framför allt klimatet till fromma.

Fru præsident. Norden har udtænkt en ambitiøs miljø- og klimapolitik, og det er med stor interesse, at jeg har læst handlingsprogrammet for energiområdet for årene 2010-2013 og i særdeleshed den del, som omfatter små, isolerede samfund og energiudbygning og mulighederne for at bruge disse områder i forbindelse med demonstrations- og pilotprojekter i det kommende multienergisamfund, hvor innovative energiteknologier skal afprøves.

De små, nordiske samfund er i særdeleshed velegnede til at implementere demonstrationsprojekter i og til at teste intelligente driftssystemløsninger full scale, men i small scale. F.eks. har vores elselskab på Færøerne – SEV - og energiselskabet Dong indgået en samarbejdsaftale om udvikling og testning af sådanne systemer på Færøerne.

Færøernes planer på energiområdet er over den kommende 10-års-periode at udbygge vores elforsyning med vedvarende energi fra de nuværende 45 pct. op til 75 pct. Der begyndes med vandkraft, pumped storage (?) og vindkraft, idet pumped storage (?) og vindkraft supplerer hinanden godt på nettet, og det er også nødvendigt, for at transport ved brug af elkøretøjer skal kunne være bæredygtig.

I øjeblikket arbejder vi på Færøerne med en strategi for elektrificering af bilparken i samarbejde med partnere fra andre nordiske lande, og vores mål er inden for de kommende år at blive Green Valley, a land of The North (?), og det er vel et godt eksempel på et samfund, som giver vedvarende energi den højeste prioritet.

På transportsiden til søs, som i Norden er et udbredt fænomen, er det muligt at lave forsøg med alternativ energi først og fremmest på korte strækninger, og vi er opmærksomme på disse muligheder ved de forestående færgebyggerier på Færøerne.

Præsident: Det, som jeg hermed lægger op til, er, at Færøerne i nordisk samarbejdssammenhæng bliver udtaget til testområde for grønne energiløsninger, specielt inden for transportområdet. Tak for opmærksomheden.

Det er gledelig at klima- og miljøvennlig energi har fått en så sentral plass i Nordisk Råds arbeid. De nordiske landene må ha en ambisjon om å ligge i front når det gjelder klima- og miljøteknologi, og Nordisk Råd kan spille en viktig rolle i dette arbeidet.

Jeg mener det er viktig at vi ikke bare ser på klimautfordringene som en trussel, men også som en stor mulighet for næringsutvikling og sysselsetting. På denne måten kan vi bekjempe klimakrisen og finanskrisen samtidig. Klarer vi å vise at klimasatsingen også skaper arbeidsplasser, er det lettere å skape folkelig engasjement for klimaarbeidet, og det er helt nødvendig om vi skal vinne fram.

Teknologirådet i Norge har presentert en rapport som viser at industrien må starte omstilling til miljøteknologi nå for å bevare industrisysselsettingen i Norden. Nordisk industri har høyt kompetansenivå og høyt kostnadsnivå. Derfor er den lite egnet til lavkostproduksjon, men velegnet til å satse på industri som er teknologisk krevende. Uten omstilling til miljøteknologi kan Norden bli avindustrialisert i løpet av få år. Vi har flere eksempler som viser dette. I mitt hjemfylke var det for eksempel en stor metallbedrift som var truet med nedlegging. De la om til silisium for solcelleproduksjon og har nå økt sysselsettingen.

Markedet for miljøteknologi er sterkt styrt av offentlige styresmakter, med reguleringer osv., og i større grad enn andre industrielle markeder. I tillegg er omstillingskostnadene ved overgang til miljøvennlig teknologi tunge. Derfor er det ekstra viktig at det offentlige tar en rolle i omstillingen til miljøvennlig teknologi. Toppforskningsinitiativet i Nordisk Råd er viktig, men i tillegg trenger vi en omfattende finansiering i implementeringsfasen og for pilotanlegg. Her må vi satse offensivt for å få snudd utviklingen tidsnok. Forskning gir resultater om 20 år, pilotanlegg gir resultater om fem år. Så der må vi få noen virkemidler på plass.

Norden har også et potensial for å bidra til implementering av miljøteknologi i utviklingsland. Her kan det være behov for lånegarantier for teknologieksport. Nordisk Råd bør videreutvikle klimasatsingen til å bli en klima- og næringssatsing som viser at kampen mot klimakrisen også er en effektiv kamp mot den arbeidsledigheten som finanskrisen har skapt. Men det krever et sterkere samarbeid mellom offentlig og privat sektor enn det som er vanlig i dag, og her kan Nordisk Råd komme med anbefalinger.

Til slutt har jeg lyst til å si veldig kort at det var veldig hyggelig å høre Michael Tetzschner fra Høyre støtte venstresosialistenes tidligere initiativ for å satse mer på tog og grønn transport, og vi håper at det kommer inn i handlingsplanen og ministersamarbeidet.

Frú forseti.

Í dag eru einungis 39 dagar þar til COP15-fundurinn hefst og miklar væntingar til þess að fundurinn verði mikilvægur liður í því að koma í veg fyrir þá ógn sem heiminum stendur af loftslagsbreytingum. Einnig má skynja nokkrar áhyggjur um hvort okkur takist ætlunarverk okkar og það er auðvelt að finna merki sem styðja þær áhyggjur. Samningstextinn er langur og flókinn og það verður mikið verk að setja saman texta sem heimsbyggðin getur orðið sammála um á þessum örstutta tíma sem við höfum. Einnig eru efasemdir um hve fúsir þeir sem mestu máli skipta eru til að gera málamiðlanir, þær málamiðlanir sem nauðsynlegar eru til að tryggja pólitískan árangur.

Ég er sannfærð um að við munum ná miklum árangri í Kaupmannahöfn og að við munum gera allt sem við getum til að tryggja að fundurinn fari vel. Það er ljóst að við munum ekki koma út úr fundarherbergjunum í Bella Center með fullkomna uppskrift að því hvernig við náum tökum á loftslagsbreytingum 21. aldarinnar. Og það er hreinlega ómögulegt með hliðsjón af þeim flóknu verkefnum sem þessi mikli vandi felur í sér. En við getum og við verðum að ná niðurstöðu um pólitískan samning með sameiginlegri sýn um hvernig við ætlum að vinna að lausn loftslagsvandans eftir gildistíma Kýótó-bókunarinnar. Þegar þeim áfanga er náð munu aðrir hlutir púsluspilsins ganga upp. Í Kaupmannahöfn verður hin stóra mynd dregin upp en það verður margt sem semja þarf um í kjölfarið.

Spurningin er sú, hvernig geta Norðurlöndin lagt sitt af mörkum til að leysa loftslagsvandann, ekki aðeins á ráðstefnunni í Kaupmannahöfn heldur ekki síður í kjölfar hennar. Ég vil leggja áherslu á tvennt. Í fyrsta lagi verðum við að sýna styrk í hinni alþjóðlegu umræðu. Loftslagsbreytingarnar eru alþjóðlegt mál og ef við eigum að gera okkur vonir um að ná árangri, verðum við að vinna að málinu á alþjóðavettvangi. Norðurlöndin hafa sýnt framsýni í málinu og tekið frumkvæði í samningaviðræðunum.

Öll löndin styðja takmarkið um að hitastig hækki að hámarki um tvær gráður og öll löndin styðja metnaðarfull markmið um að draga úr losun gróðurhúsalofttegunda. Norræni COP15-hópurinn hefur skoðað margar hugmyndir, efnt til funda og kynnt verkefni sem auka líkurnar á góðum árangri á loftslagsráðstefnunni.

Í öðru lagi vil ég nefna að Norðurlöndin geta sjálf unnið að því að vera í fararbroddi við að draga úr hlýnun og þar með loftslagsbreytingum. Orð og loforð eru nauðsynleg en það er alltaf mikilvægt að geta bent á aðgerðir sem aðrir geta tileinkað sér. Fullyrða má að á Norðurlöndunum er þegar að finna fjölda áhugaverðra loftslagsverkefna og -tækni til að mynda hvað varðar endurnýjanlega orku, lífmassa og bætta orkunýtni. Hið sama má segja um nýjungar í stefnumótun og má í því tilliti til dæmis nefna notkun hagrænna stjórntækja, hvatningu til nýsköpunar og opinberan stuðning við umhverfisvæn verkefni. Þeir sem heimsækja Kaupmannahöfn geta til að mynda lært margt af því að skoða skipulag og samgöngukerfi í einni af reiðhjólaborgunum í okkar heimshluta.

Norðurlöndin geta verið stolt af því sem þau gera nú þegar til að koma í veg fyrir loftslagsbreytingar, í síðasta Climate Change Performance Index sem German Watch gefur út tróna Norðurlöndin á toppnum. Að þessu sögðu vil ég þó undirstrika að við skulum ekki leggja of mikið upp úr listum af þessu tagi. Þar eru ekki alltaf vísindalegar forsendur sem liggja þar að baki og við megum ekki sofna á verðinum. En einn þáttur á þessum lista er verulegt áhyggjuefni, það er sá að þeir sem standa að gerð listans ákváðu að hafa þrjú efstu sætin tóm. Sem leiddi til þess að Svíþjóð komst ekki hærra en í fjórða sætið. Ástæðan er einföld, hún er sú að í raun er ekki eitt einasta land í heiminum sem gerir það sem þarf til að forðast loftslagsógnina í raun.

Loftslagsvandinn getur virst enn flóknari en ella í kjölfar efnahagskreppunnar sem hefur reyndar leikið Ísland sérlega illa. Kreppan virkar sem nokkurs konar sía á vilja og fjárframlög í flestum löndum. En tækifærin eru mörg og rannsóknir sýna að heilsteypt loftslagsstefna getur haft góð áhrif á efnahagslífið. Norðurlöndin hafa verið frumherjar við þróun lýðræðislegra velferðarríkja, við getum líka verið í fararbroddi í þróun sjálfbærra samfélaga. Norðurlöndin eiga að hafa sjálfbæra þróun að leiðarljósi í öllu norrænu samstarfi í framtíðinni. Það er nú þegar sýnilegt í því frumkvæði sem Norðurlönd hafa tekið hvað varðar sjálfbærni og leiðandi hlutverk þeirra í málefnum heimskautasvæða þar sem áhrif loftslagsbreytinga er einna greinilegust.

Vinnum saman að því að ná góðum árangri í Kaupmannahöfn og verum í fararbroddi í baráttunni gegn hættulegum loftslagsbreytingum og ávallt með hugmyndafræði sjálbærrar þróunar að leiðarljósi. Takk fyrir gott hljóð.

Dansk oversættelse:

Fru præsident.

I dag er der blot 39 dage indtil COP15-mødet begynder, og der er store forventninger om at mødet bliver et vigtigt led i at forebygge den globale trussel, som klimaændringerne udgør. Man mærker også bekymringer for hvordan vi skal klare de opgaver, vi har sat os for, og noget tyder på, at disse bekymringer ikke er uden grund. Aftaleteksten er lang og indviklet, det er krævende at udarbejde en tekst, som alle verdens lande kan enes om i løbet af den meget korte tid, der er til rådighed. Endvidere er der tvivl om hvor villige de vigtigste parter er til at indgå et kompromis, de kompromiser, der er nødvendige for at sikre politiske resultater.

Jeg er overbevist om, at vi vil opnå gode resultater i København, og at vi vil gøre alt der i vores magt for at sikre, at mødet bliver en succes. Det står klart, at vi ikke vil træde ud af møderummene i Bella Center med en færdig opskrift af hvordan vi behersker klimaændringerne i det 21. århundrede. Det er rent ud sagt umuligt, set i lyset af de komplicerede opgaver, som dette store problem indebærer. Men vi kan og vi bør nå frem til en politisk aftale med en fælles vision om hvordan vi arbejder på at løse klimaproblemet, når Kyoto-protokollen udløber. Når vi når så langt, vil andre brikker i puslespillet falde på plads. I København bliver de store linjer trukket op, men efterfølgende skal der forhandles om mange detaljer.

Spørgsmålet er, hvordan kan Norden bidrage til løsningen af klimaproblemet, ikke blot på mødet i København men også og ikke mindst efter mødet. Jeg vil understrege to ting. For det første må vi demonstrere vores styrke i de internationale forhandlinger. Klimaændringerne er globale og hvis vi skal gøre os nogle forhåbninger om resultater, må vi arbejde for sagen i globale fora. Norden har vist sig at være forudseende ved at tage initiativer i forhandlingerne.

Samtlige lande støtter op om målet om, at opvarmningen ikke må overstige to grader, og samtlige lande støtter op om ambitiøse mål om at reducere udslip af væksthusgasser. Den nordiske COP15-gruppe har drøftet flere ideer, indkaldt til møder og præsenteret projekter, der øger chancen for gode resultater på klimatopmødet.

For det andet vil jeg nævne, at Norden selv kan arbejde for at stå i spidsen når det gælder reduktion af opvarmning og dermed klimaændringerne. Ord og løfter er nødvendige, men det er altid vigtigt at kunne foreslå løsninger, som også andre kan tilegne sig. Man kan påstå, at der i Norden allerede findes mange interessante klimaprojekter og -teknik, for eksempel inden for vedvarende energi, biomasse og energieffektivitet. Det samme gælder nye strategier, her kan man blandt andet nævne anvendelse af økonomiske styremidler, incitament til innovation og offentlig støtte til miljøvenlige projekter. Når man besøger København, kan man for eksempel lære noget af byplanlægning og infrastruktur i en af regionens cykelbyer.

De nordiske lande kan være stolte af det, de allerede gør for at forebygge klimaændringer. I den sidste Climate Change Performance Index, udarbejdet af German Watch, er de nordiske lande blandt de lande der får topplacering. Når dette er sagt, vil jeg dog understrege, at vi ikke skal tillægge den slags lister for stor betydning. De hviler ikke altid på et videnskabeligt grundlag, og vi må ikke hvile på laurbærrene. En ting ved denne liste vækker bekymring, det er, at forfatterne til listen har valgt at lade de tre øverste pladser stå tomme. Hvilket førte til, at Sverige havnede på fjerde plads. Grunden er enkel, der er ikke et eneste land i hele verden, der gør tilstrækkeligt til at undgå klimaændringernes trussel.

Klimaproblemet kan virke endnu mere kompliceret på grund af den økonomiske krise, som for øvrigt har ramt Island særligt hårdt. Krisen virker som en slags filter på vilje og finansiering i de fleste lande. Men der er mange muligheder, og forskningen har vist, at en helstøbt klimapolitik kan have en gunstig effekt på økonomien. Norden har været pioner i udviklingen af den demokratiske velfærdsstat, vi kan også være pionerer i udviklingen af et bæredygtigt samfund. Norden bør tage udgangspunkt i bæredygtig udvikling på samtlige nordiske samarbejdsområder i fremtiden. Det kan allerede spores i de initiativer, de nordiske lande har taget, når det gælder bæredygtighed og Nordens ledende rolle i spørgsmål, der vedrører de arktiske regioner, hvor klimaændringerne har sat de tydeligste spor.

Lad os arbejde sammen om at skabe gode resultater i København, og stille os i spidsen i kampen mod farlige klimaændringer, og altid med udgangspunkt i ideen om bæredygtig udvikling. Tak for jeres opmærksomhed.

Fru president! Jag skulle vilja ställa en fråga till miljöministern. Det blir en dag också efter Köpenhamn. Om det nu blir som många ändå befarar, att man inte når en riktigt bra överenskommelse, har ministrarna diskuterat hur vi sedan gör i Norden? Som ministern säger har vi uppnått väldigt mycket samarbete när det gäller energi, transport och byggnation. Säger vi då i Norden att vi inte behöver samarbeta mer, att vi inte behöver göra någonting eftersom inte heller någon annan vill göra någonting? Eller har ministern en mer positiv syn på morgondagen?

Ég þakka fyrir góða spurningu. Það er mín bjargfasta trú og skoðun að í svo stórum málum sem loftslagsmálunum og raunar fleiri viðfangsefnum 21. aldarinnar, til að mynda misrétti karla og kvenna, þá þurfum við að beita samstöðustjórnmálum, „konsensuspolitik“. Þess vegna snýst þetta viðfangsefni ekki bara um loftslagsógnina og hvernig við ætlum að koma út úr henni heldur um svo mörg önnur stór viðfangsefni 21. aldarinnar. Og þar getum við á Norðurlöndum – sem höfum byggt okkar samfélag upp með jafnaðarmennsku fyrst og fremst að leiðarljósi – verið leiðandi í samfélagi þjóðanna um það að leiða þessi stærstu viðfangsefni 21. aldarinnar, fátæktina í syðri hluta heimsins, misrétti milli karla og kvenna og loftslagsógnina með samstöðustjórnmálum þannig að við getum verið leiðandi, líka í aðferðinni en ekki bara innihaldinu.

Dansk oversættelse:

Tak for et godt spørgsmål. Det er min overbevisning, at vi, i vigtige spørgsmål som klimaet, og faktisk også når det gælder andre udfordringer i det 21. århundrede, såsom ulighed mellem mænd og kvinder, så må vi anvende konsensuspolitik. Derfor drejer denne opgave sig ikke blot om klimatruslen, og hvordan vi klarer os igennem den, men også om andre store opgaver i det 21. århundrede. Og der kan vi i Norden – som allerede har opbygget et samfund, først og fremmest med udgangspunkt i lighed – vi kan tage en førerposition blandt verdens lande når vi skal løse de største opgaver i det 21. århundrede: fattigdommen på jordens sydlige halvkugle, uligheden mellem mænd og kvinder og klimatruslen ved hjælp af konsensuspolitikken, således at vi kan være førende, både når det gælder metoder og indehold.

Fru president! Vi har haft ett flertal klimatseminarier i anslutning till sessionen. Vid dem har det presenterats åtgärdsprogram av olika slag som allesammans tydligt utgår från att vi ska stoppa höjningen av klimatgaserna vid 450 ppm koldioxidekvivalenter. Men forskarna säger att 450 ppm motsvarar 2,4 grader, och man pratar om att vi ska stoppa förändringen vid 2 grader. I verkligheten är det väldigt stor skillnad mellan 2 grader och 2,4 grader. Då undrar jag om de nordiska ministrarna arbetar med en annan agenda än den som presenteras vid seminarierna och där åtgärderna bygger på 450 ppm. Har man fler åtgärder för att nå 2 grader?

Takk fyrir þessa spurningu. Það er alveg ljóst að við höfum ekki efni á því að efast um þau miklu varnaðarorð sem sterkustu vísindamenn heims eru með uppi í þessum efnum af því að við höfum ekki annan möguleika. Við höfum einn möguleika til þess að bregðast við loftslagsógninni og sá möguleiki er núna. Þannig að við eigum að fara eins varlega og nokkur kostur og það eru alltaf einhverjir sem eru með aðrar tölur. En Norðurlöndin hafa stutt þetta takmark um að hitastigið hækki að hámarki um 2 gráður og öll löndin hafa stutt þau markmið og ég held að okkur sé sómi að því að stilla okkur upp meðal þeirra fremstu í heiminum hvað það varðar.

Dansk oversættelse:

Tak for spørgsmålet. Det er helt klart, at vi ikke har råd til at tvivle på de alvorlige advarsler, som verdens førende videnskabsfolk bringer frem på dette område, fordi at vi ikke har noget valg. Vi har en mulighed for at reagere på klimatruslen, og denne mulighed er nu. Så vi må træde lige så varsomt, vi kan, der er altid nogen der kommer med andre tal. Men Norden har tilsluttet sig målet om, at opvarmningen ikke overstiger to grader, og samtlige lande har tilsluttet sig dette, og jeg mener, at vi kan være stolte af at kunne stille os i flokken blandt de førende i verden på dette område.

Fru president!

Några arbetsdryga veckor återstår till klimattoppmötet i Köpenhamn.

Norden har en unik chans att vara en aktiv aktör tack vare det danska ordförandeskapet som värdland och tack vare Sveriges EU-ordförandeskap.

Det behövs nu en stark politisk vilja och modiga politiska beslut för att uppnå ett ambitiöst globalt klimatavtal. Utsläppen måste globalt skäras ner så att temperaturhöjningen inte överskrider 2° C.

Klimatförändringen innebär det största hotet någonsin för jordklotets miljö. Vi politiker har ett stort ansvar för att styra utvecklingen så att de skrämmande scenarierna inte förverkligas. Det är också ett faktum att det för världssamfundet på lång sikt är mycket billigare att begränsa utsläppen än att låta bli.

Nordiska rådet har i samband med sessionen uppmärksammat klimatförhandlingarna och klimattoppmötet genom att på måndagen ordna ett stort klimatseminarium tillsammans med NIB. Nordiska rådets presidium har dessutom i går godkänt ett ställningstagande som riktar sig till våra regeringar i Norden.

I ställningstagandet uppmanar Nordiska rådets presidium de nordiska ländernas regeringar att tillsammans starkt engagera sig i klimatförhandlingarna och verka för att ett ambitiöst globalt klimatavtal uppnås.

De nordiska länderna har varit aktiva i klimatpolitiken och kan bli ännu starkare aktörer i fortsättningen. Vi kan tillsammans medverka till en progressiv klimatpolitik genom att samarbeta kring utvecklandet, forskningen och ibruktagningen av energieffektiv teknik och förnybar energi. Vi anser också att ekonomisk stimulans i våra länder skall användas till att befrämja klimatvänlig teknologi och infrastrukturella lösningar som stöder en klimatvänlig utveckling.

Norden har ett särskilt ansvar i de globala klimatförhandlingarna att påminna om och lyfta fram de arktiska områden och Nordatlanten och de problem och risker som uppvärmningen innebär för den arktiska regionen. Klimatförändringen märks redan nu i de arktiska områdena och påverkar människors möjligheter att leva och bo där.

Norden kan också bidra globalt till att motverka klimatförändringen genom att verka för att u-länderna får tillgång till hållbara miljöteknologier och förnybara energiformer.

Vi uppmanar våra regeringar att reservera och rikta betydande resurser för detta ändamål till u-länderna. Vi är mycket glada för planerna på att i fortsättningen avsätta Nordiska utvecklingsfondens medel till klimatarbetet.

Nordiska rådet stöder varmt de samarbetsinitiativ inom klimatpolitiken som ministerrådet redan nu tagit fram och önskar ett fortsatt, ännu kraftigare samarbete i framtiden.

Tak, fru præsident. Der er stadig væk folk, der tvivler på, at der virkelig sker klimaændringer i verden, men vi, som bor i Arktis, oplever påvirkningerne der, hvor vi bor. Der observeres ændringer i flora og fauna i hele landet. Der er alvorlige ændringer i permafrosten med påvirkninger af vores infrastruktur. Forandringerne rammer fangerbefolkningen hårdest. Uden havis kan fangeren blive tvunget til at aflive sine hunde. Dette kan sammenlignes med, at en bonde bliver frataget sine marker eller sine kreaturer. Klimaændringernes påvirkning af naturen medfører således også en direkte påvirkning af vores kultur.

Hele Jordens balance forskydes i sammenhæng med ismassernes nedsmeltning, og de seneste målinger viser en kraftig landhævning i Grønland. Konsekvenserne af de industrielle landes forureninger oplever vi i Arktis. Spørgsmålet er dog, om denne tingenes ringe tilstand alene kan tilskrives industrien. Det er næppe tilfældet. Som beslutningstagere har vi alle muligheder for at træffe beslutninger om at begrænse og nedsætte energiforbruget yderligere ved bl.a. eksempelvis en bedre byggestil.

Derfor kræver vi handling, og det skal være straks. Vi kræver, at de industrielle lande tager deres ansvar for at fremme en løsning af problemet, som de har været med til at skabe. Lad os give hinanden håndslag på at gøre noget. Det er ikke for sent at forbedre vores adfærd, når det gælder mindre ødelæggende adfærd over for naturen og over for miljøet. Det vil selvfølgelig koste, men det vil blive endnu dyrere, hvis ikke vi griber helhjertet ind nu. Ønsker vi fortsat at nyde mangfoldighed, er det bydende nødvendigt at lægge vores stil om. Tak, fru præsident.

Tak. Der er næppe nogen tvivl om, at Grønland sammen med nogle få andre lande i verden oplever klimaændringerne hårdest. Josef fortalte om ændringer i faunaen osv. Jeg tænkte på, om man konkret oplever blandt folket – I plejer jo at sige, at der bor folk i Arktis – at de mærker de her ændringer. Jeg tænker på, om arbejdsløsheden eller fraflytningen fra bygderne ind til byerne vokser, eller andre konkrete ting.

Tak, Jenis. Naturligvis har det en virkning på eksempelvis fiskeindustrien. Arterne trækker sig længere og længere mod nord, og det vil sige, at klimaændringerne påvirker vores bosætningsmønster. Men i første omgang er det i yderområderne, hvor fangerne bor, at livsgrundlaget og en tusindårig kultur bliver alvorligt truet og kommer under pres.

Formålet med det nordiske globaliseringssamarbejde er at fokusere samarbejdet på fælles udfordringer og på fælles muligheder på områder, hvor der er en nordisk merværdi, og det vil sige, hvor en fælles indsats giver et bedre resultat end en indsats i landene hver for sig. Det vil være til gavn for borgerne og for virksomhederne, og samtidig giver vi derved det nordiske samarbejde en opgave, som giver samarbejdet stor legitimitet i befolkningerne.

Statsministrene har med globaliseringsindsatsen givet os en opgave, som kun kan løses, hvis vi tænker nyt, går nye veje. Samarbejdsministrenes redegørelse til statsministrene er oversendt til Nordisk Råd. Der kan man se, hvor langt vi er kommet. Som det ses, har der i løbet af året været fokus på initiativer, som søger at understøtte et positivt resultat på klimatopmødet i København. Det gælder ikke mindst topforskningsinitiativet på klima-, miljø- og energiområdet, som er et efter min mening vellykket flagskib.

Også den store begivenhed Nordisk Energi-expo, som internationalt omtales som Nordic Climate Solution, har givet profil til det nordiske samarbejde. Under globaliseringsinitiativet med fokus på indspil til klimaforhandlingerne har den nordiske COP15-gruppe bl.a. arrangeret uformelle møder mellem de globale forhandlere. Ud over globaliseringsforummet ved rigsgrænsen i Nordsverige vil jeg også nævne globaliseringsforummet i Den Blå Lagune i Island i februar i år. Her kom der mange gode forslag på klima- og energiområdet, herunder, at Norden skulle blive ”the green valley of Europe”. Det er en idé, som Baltic Development Forum har taget videre tidligere på denne måned.

Der er også andre initiativer. For eksempel er et af de fællesnordiske initiativer under EXPO 2010 i Shanghai en nordisk klimadag. Jeg vil også nævne, at det nordiske globaliseringsinitiativ har givet genlyd andre steder i Europa, eksempelvis i de baltiske lande og i EU.

Samarbejdsministrene har netop i denne måned godkendt igangsætningen af nye initiativer: kultur og kreativitet, helse og velfærd, klimavenligt byggeri, energi og transport og eScience under det nordiske forsknings- og innovationsområde. Og finansministrene er kommet med ideer på visse konkrete områder i en mulig opfølgning på COP15 i form af den såkaldte clean development mechanism og joint implementation som led i nedbringelsen af CO2-udledningen.

De nye initiativer skal nu videreudvikles i de relevante ministerråd, og det starter i det nye år. Processen begyndte for et lille års tid siden. Når der er så mange ideer og indspil, kan alle selvfølgelig ikke få deres forslag gennemført, men der er skabt gode kompromisser. Der har været et godt samarbejde, og vi samarbejdsministre ser frem til resultaterne også af de nye initiativer og glæder os over, at stort set alle ministerråd nu er involveret i samarbejdet. Det er godt, nu trækker vi i samme retning.

Jeg vil gerne takke Nordisk Råd og også ministerrådets sekretariat med Halldòr Àsgrimsson i spidsen og også mine samarbejdskolleger. Jeg vil gerne takke dem og glæde mig over, at det, der er sket de sidste 30 år, hvor jeg enten tæt ved eller på afstand har fulgt det nordiske samarbejde, er, at vi har fået færre møder, vi har fået mindre papir, og til gengæld får vi flere resultater. Og det er den vej, vi skal fortsætte under det danske formandskab. Tak.

Det er selvfølgelig fint at høre, at ministrene arbejder godt sammen – det er selvfølgelig væsentligt – og at der kommer mange ideer fra ministrene. Men jeg vil gerne høre, om den danske samarbejdsminister også, når Danmark er formandsland næste år, vil sikre, at man inddrager befolkningerne og de folkelige organisationer. For man kan få mange flere ideer, og man kan også få spredt ideerne langt mere, hvis man ikke kun satser på eliten, men sørger for at få det folkelige med, og vi har nogle rigtig dygtige organisationer, både Foreningen Norden og andre folkelige organisationer – miljøbevægelser, når vi snakker klima, osv. – som virkelig vil kunne være med til at løfte det her område og sikre, at det også er forankret i befolkningerne. Så vil Danmark som formandsland sikre, at det ikke kun er eliteprojekter, men at man også får den folkelige forankring med?

Det korte svar er: Jo mere, jo bedre. Jeg håber, at fru Line Barfod også bemærkede, at jeg særlig takkede Nordisk Råd for et samarbejde om globaliseringsstrategien, som efter min mening er blevet bedre og bedre. Jeg er også helt enig i, at jo mere vi kan få det nordiske samarbejde til at leve uden for rigsdagsbygningerne, jo bedre.

Samarbetsministern sade att det är mindre möten, mindre papper och mer resultat. Visst är det bra, för det är ingen som älskar onödiga möten eller stora pappershögar. Men jag upplever fortfarande som en del av Nordiska rådet ett demokratiskt underskott när man förbereder globaliseringsinitiativet. Vi är med, men vi är med väldigt sent. Vi får oftast ett färdigt förslag serverat. Mitt önskemål är att i framtiden när man börjar titta mer på målsättningar och uppföljning eller om det kommer nya initiativ uppifrån skulle vi, enligt den nordiska demokratiska modellen, få delta från början.

Hvis jeg ikke husker forkert, har fru Bohlin sagt det samme ved et møde i København. Vi har lyttet, og jeg glæder mig til at have et tættere samarbejde med Nordisk Råds præsidium, end vi har haft hidtil; vi skal finde ud af, hvordan og hvorledes. Jeg ved, at der er et ønske om, at vi skal have en hel dags møde – mit forslag er, at vi starter med en halv dag og ser, hvordan det går.

I Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe er vi meget optaget af, at globalisering og hele den her snak om globalisering ikke kun kommer til at handle om, hvordan vi tjener flere penge, men også kommer til at handle om, hvordan vi sikrer bedre vilkår for mennesker og selvfølgelig også for miljøet. Derfor er noget af det, vi mener er afgørende, at se på, hvordan vi forbedrer vilkårene for mennesker, ikke kun i Norden, men også i resten af verden. Det, vi har set med den globalisering, der har været hidtil i verden, er desværre ofte, at det i stedet er blevet et kapløb om at gøre tingene værre, at mennesker i vores del af verden har mistet arbejdspladser, der er flyttet til bl.a. Østen, hvor der så er blevet dårligere løn- og arbejdsvilkår, end der ellers var.

Derfor mener vi, at det er afgørende, at vi får en globaliseringsproces, der handler om at løfte. Derfor har et af vores forslag også været, at Svanemærket, som jo er en af de virkelig store og helt konkrete nordiske succeshistorier, skulle udvides til ikke kun at handle om miljø, men også at handle om mennesker, så vi får med, at det for os er afgørende, at de produkter, der bliver produceret, også bliver produceret af mennesker, der har ordentlige løn- og arbejdsvilkår og også har ret til at organisere sig for at kæmpe for bedre løn- og arbejdsvilkår.

En anden ting, vi har været meget optaget af i forhold til globaliseringen, er, hvordan vi kan inddrage vores befolkninger langt mere. Derfor mener vi også, at det er afgørende at se på innovation, ikke kun som noget, der foregår i nogle lukkede fora, men som noget, hvori vi virkelig kan inddrage befolkningen, og hvori både medarbejdere og brugere i den grad kan spille med.

Ved miljøprisuddelingen i går blev der delt en pris ud til I Ur och Skur. Sådanne ideer om, hvordan vi får børn ud i skoven, i naturen, ideer om, hvordan vi bedre kan udvikle elbiler og mange andre ting, bør vi dele med hinanden, så mange flere kan få gavn og glæde af dem. I stedet for at se på, hvordan vi holder på vores viden, bør vi sikre, at vi deler viden med hinanden og på den måde forbedrer vilkårene.

På samme måde bør vi også se på: Hvad er det for nogle ejerstrukturer, vi har? Hvad er det for et demokrati, vi har? Er den måde, vi organiserer tingene på, noget, der øger den udvikling, vi gerne vil, eller noget, der skader den? Med finanskrisen har vi set, at den måde at organisere den finansielle sektor på i hvert fald ikke holder, og at vi må finde en anden måde at gøre det på.

På samme måde ser vi på energiområdet, at hvis man fuldstændig overlader det til markedskræfterne, er det ikke den vedvarende energi, der bliver udbygget; så er det kulkraftværkerne, der bliver udbygget. Derfor bliver vi nødt til også at se på og udvide demokratiet og sikre, at vi på demokratisk vis diskuterer, hvad det er for en globalisering, vi ønsker, og hvem det så er, der skal bestemme den udvikling. Det bør vi som politikere tage hånd om og gå forrest i. Tak.

Fru præsident. Den Socialdemokratiske Gruppe har fremsat et medlemsforslag om, at Nordisk Ministerråd bør tage initiativ til at oprette en database med en fællesnordisk oversigt over forskning og satsninger inden for miljø og energi.

For at imødekomme de globale demografiske udfordringer, som vi står over for i de nordiske lande, bør Norden øge takten i omstillingen til vidensamfund. En fortsat økonomisk vækst er forudsætningen for at beholde og udvikle de velfærdssamfund, som er opbygget gennem tid. Forskning og udvikling er en stærk drivkraft i den omstilling til vidensamfund, som nu sker. Under industrialiseringen var – og det er den fortsat – den frie bevægelse af arbejdskraft, kapital og varer en vigtig forudsætning. I den globale vidensøkonomi er den fri bevægelse af kundskab en forudsætning for et lands eller en regions udvikling. Det er derfor vitalt, at vi i de nordiske lande kan skabe verdensledende miljøer, som kan tiltrække personer og virksomheder.

Topforskningsinitiativet er et af de vigtigste og største programmer, som er sat i gang inden for det nordiske samarbejde. Det er derfor væsentligt, at den viden og kompetence, som opbygges inden for programmet, gøres tilgængelig for brugere i civilsamfundet. Små og mellemstore virksomheder har i mangt og meget ikke samme ressourcer og kompetencer til at tilegne sig forskningsverdenens resultater. Begrebet open access er en publiceringsform, hvor forskere gør deres publikationer frit tilgængelige for læsere på internettet. Hovedargumentet er, at det gør forskningen mere tilgængelig og muliggør, at flere kan drage nytte af den.

Også inden for EU er man opmærksom på betydningen af at sprede viden og kundskab. I formandskabets konklusioner fra Det Europæiske Råds møde i marts 2008 blev det fremført, at hvis EU skal blive en endnu mere moderne og konkurrencedygtig økonomi, må medlemslandene og EU fjerne hindringer for fri bevægelse af viden ved at skabe en såkaldt femte frihed for forskere. Den bygger bl.a. på en bedre og mere åben adgang til viden og innovation.

De nordiske miljøministre udtalte ved deres møde i slutningen af maj 2009, at Norden bør styrke sin rolle som global foregangsregion, når det gælder klimavenlige teknologier. Der er et stort behov for klimavenlige teknologier, for samtidig med at vi skal sikre en global økonomisk vækst, er det altafgørende, at vi reducerer udslippet af CO2 ganske radikalt.

Udvalget mener, at det er et godt eksempel på, at spredning af forskningsresultater, f.eks. inden for topforskningsinitiativet, kan være med til at skabe øget vækst. Derfor mener udvalget, at topforskningsprogrammet på denne måde skal styrkes og gøres endnu mere relevant gennem en spredning af forskningsresultater og -viden til centrale interessenter. Udvalget mener, at der på nordisk plan bør sættes gang i et pilotprojekt for at skabe fri adgang til forskningsresultater, så Norden kan være en foregangsregion i EU og på globalt plan.

Et fuldskalaprojekt, der udvikler modeller for videnspredning bør derfor initieres som en del af topforskningsinitiativet. Udvalget mener, at forslagets oprindelige idé om at skabe en kompetencebank inden for energi og miljø bør spredes til også at gælde for et arbejde for spredning inden for viden på et mere generelt plan. Topforskningsinitiativets første fase retter sig mod miljø- og energiforskning og er derfor en udmærket case til at skabe et eksperimentarium for udvikling af nye værktøjer, begreber og løsninger med et nordisk fokus på den femte frihed.

Til slut skal jeg sige, at Næringsudvalget derfor foreslår, at Nordisk Råd rekommanderer Nordisk Ministerråd, at et fuldskalaprojekt, som udvikler modeller for videre spredning af forskningsresultater i EU/EØS, bør initieres som en del af topforskningsinitiativet for at skabe fri adgang til forskningsresultater, hvor Norden kan være en foregangsregion inden for EU/EØS. Tak.

Miljö- och naturresursutskottet har behandlat ministerrådets svar på rådets rekommendationer om nordiska och internationella klimatinitiativ, en rekommendation som grundar sig på ett förslag från den socialdemokratiska gruppen om nordisk uppföljning av den så kallade Stern-rapporten från år 2006.

Ministerrådets svar innehåller en redovisning med många positiva initiativ. Utskottet tycker att det är bra. Vi gläder oss också åt beslutet att kanalisera återflödet till Nordic Development Fund till klimatinsatser i utvecklingsländer. Stöd till utvecklingsländer är en central fråga för att nå framgång i Köpenhamn.

Utskottet är däremot inte särskild nöjt med ambitionsnivån när det gäller de nordiska ländernas samarbete för att minska de egna klimatutsläppen. Utskottet efterlyser mer konkreta planer och samarbetsprojekt. Även om det är mer kostnadseffektivt att minska utsläppen i andra länder måste vi också dra vårt strå till stacken, och här finns det massor med samarbetspotential. Utvecklingsländerna förväntar sig att de rika länderna ska bidra till att bygga en hållbar framtid. Men det alternativet för utvecklingsinriktning blir inte trovärdigt förrän vi själva i den rika världen visar att vi också är beredda att byta utvecklingsspår. Norden kan inspirera och uppmuntra andra länder och regioner, och vi kan fungera som positiva förebilder för hur man bygger långsiktigt hållbart. Ett sådant agerande stärker dessutom de nordiska ländernas position i förhandlingarna.

Det är också med viss besvikelse som utskottet har noterat ministerrådets svar om det nordiska samarbetet kring åtgärder för klimatanpassning. Utskottet hade önskat ett bredare perspektiv och beklagar att det inte verkar finnas ett större intresse för nordiskt samarbete på detta område.

När det gäller rådets rekommendationer om att arbeta med en beredskap för kommande klimatkonflikter beklagar utskottet att de nordiska regeringarna inte har väckt frågan om en global rundabordskonferens med målet att nå konkreta handlingsplaner för att förebygga de konflikter som annars hotar i dyningarna efter en växande global klimatrelaterad migrationsvåg.

Förhandlingarna om ett globalt klimatavtal efter år 2012 är i full gång. Vi får dock inte glömma bort att de svåra utmaningar som ett förändrat klimat ställer inte försvinner med ett avtal, utan vi måste hitta smarta och effektiva sätt att nå de målsättningar som vi i avtalet har förbundit oss, och naturligtvis hjälpa andra länder att göra detsamma. Därför föreslår miljö- och naturresursutskottet att den första och den andra att-satsen i rekommendationen upprätthålls. Utskottet har också konstaterat regeringarnas avvaktande hållning till de övriga utmaningarna i rekommendationerna som vi från utskottets sida har riktat. Därför är det med visst beklagande som vi föreslår att vi ska avskriva rådets att-satser 3, 4 och 5.

Jag vill börja med att tacka för en välvillig behandling av detta medlemsförslag och uttrycka min glädje över det.

I januari i år rekommenderade Nordiska rådet efter ett förslag från miljö- och naturresursutskottet och presidiet att Nordiska ministerrådet senast den 31 december 2009 ska färdigställa en ambitiös intern miljö- och klimatpolicy för ministerrådets egen verksamhet. I sitt svar till rådet redogör ministerrådet för de åtgärder man redan vidtagit och för det man planerar att göra för att minska sin belastning av framför allt koldioxid.

Miljö- och naturresursutskottet uppskattar den insats och de initiativ ministerrådets sekretariat gjort för att göra den dagliga verksamheten mer miljöanpassad. Varje åtgärd är värdefull. I sitt svar till rådet informerar ministerrådet om intentioner att utarbeta en handlingsplan för fortsatt reduktion av miljöbelastning och koldioxidutsläpp. Utskottet välkomnar handlingsplanen och betraktar den som ett framsteg i det nordiska interna miljöarbetet.

Miljö- och naturresursutskottet hoppas att sekretariatets handlingsplan blir ett konkret och ambitiöst verktyg. Vi ser också den stundande flytten av rådets och ministerrådets sekretariat till nya utrymmen i Köpenhamn som en stor möjlighet, där man kan inrymma dessa frågor.

Vikten av att börja med sig själv när man vill åstadkomma en förändring kan inte nog understrykas. Därför är det så otroligt viktigt att vi också härifrån Nordiska rådet tittar på den här frågan och ser vad vi kan göra och uträtta i vår egen organisation, i våra egna partigrupper och i våra egna parlament. Där har vi också möjlighet, precis som Nordiska ministerrådet, att titta på den egna verksamheten och att upprätta en miljöpolicy och kanske till och med en miljöcertifiering av vår egen verksamhet. Då har vi möjlighet att göra skillnad i Nordiska rådet men givetvis också i Nordiska ministerrådet.

Tak, fru præsident. Norden har en rig tradition for at føre en klimavenlig politik, og igennem et styrket samarbejde på klimaområdet, et styrket samarbejde, der er baseret på erfaringsudveksling, udveksling af tekniske løsninger m.m., kan de nordiske lande være med til at vise alverdens lande vejen til et bedre klima for alverdens borgere.

Norden kan med sin passende størrelse bruges som laboratorium med hensyn til at afprøve nye teknologiske løsninger. I den sammenhæng har det færøske elselskab budt Færøerne frem som forsøgslaboratorium, hvor løsninger, der testes i small scale, siden hen kan vise sig at være fornuftige i full scale.

I den færøske klimaplan har vi sat os for, at 75 pct. af vores elproduktion skal komme fra vedvarende energikilder i 2020. Derved lægger et lille øsamfund som Færøerne sig i spidsen, når det kommer til grøn energi i verden, og kan således bruges som eksempel på, hvordan et isoleret øsamfund, der ikke har muligheder for at koble sig på et større energinet, kan løse sine energiforsyningsbehov på en klimavenlig måde.

Den økonomiske krise kan bruges til noget fornuftigt i form af grøn vækst, og derfor har Færøerne sat en del økonomiske ressourcer af til isolering af offentlige bygninger, billige energilån til private husstande og vedvarende energikilder. Vi skal bruge klimaproblematikken som en mulighed til at komme ud af den økonomiske krise.

Præsident: Det er vigtigt, at både store og små nationer kan føle et ejerskab til den betydningsfulde opgave, det er at holde verdens temperaturforandring under 2 grader i 2050, og jo flere lande, små som store, der lægger navn til den kommende aftale i København, jo stærkere og bedre bliver aftalen. Tak for opmærksomheden.

Præsident, kolleger, medlemmer af Nordisk Råd!

De nordiske landes udenrigsministre har haft et meget godt samarbejde under Islands formandskabs periode. Året har været ganske begivenhedsrigt, ikke mindst på grund af den økonomiske krise, som har ramt så mange nationer hårdt, ikke mindst os i Island, men også på grund af enkelte nordiske landes lederskab i vigtige internationale organisationer såsom Sveriges fremragende formandskab i EU, Norges og Danmarks formandskab i Arktisk Råd, Sveriges overtagelse af formandskabet i Barentsrådet og Danmarks ledende rolle på klimaområdet.

Vi har yderligere søgt at styrke samarbejdet på udenrigs- og sikkerhedsområdet, hvor vi har fokuseret på Norges forhenværende udenrigs- og forsvarsminister Thorvald Stoltenbergs rapport, hvori Thorvald fremsætter 13 forslag om udvikling af de nordiske landes samarbejde inden for sikkerheds- og forsvarsanliggender inden for de næste 10 eller 20 år. Forslagene i Stoltenbergs rapport drejer sig for det først om samarbejde inden for sikkerheds- og forsvarsanliggender, for det andet om samfundsmæssigt forsvar så som samarbejde om netsikkerhed og for det tredje tiltagene i forbindelse med den stigende betydning af det høje nord, Arktis, og en fællesnordisk reaktion på de ændringer, der nu finder sted. Sidst, men ikke mindst, er der forslaget om øget samarbejde mellem de nordiske landes udenrigstjenester. Man skal dog ikke glemme rapportens sidste forslag om en erklæring om nordisk solidaritet. Jeg har sagt, at man i dette forslag kan se et glimt af poetisk skønhed, og det er måske selve kernen i vores fællesnordiske storfamilie, dvs. en for alle og alle for en.

Efterfølgende har der udviklet sig en omfattende debat i de nordiske lande om rapportens indhold. Politikeres og offentlighedens reaktioner afspejlede med stor tydelighed, hvor positivt vore beboere i de nordiske lande ser på nordisk samarbejde generelt og ligeledes på dette felt.

I vores afsluttende erklæring på de nordiske udenrigsministres møde i Reykjavik i juni understregede vi, at det var af fælles nordisk interesse at bidrage til stabilitet i det nordiske område og i de omkringliggende områder. Disse fælles interesser og den geografiske nærhed skabte efter vores mening et naturligt samarbejdsgrundlag for i solidarisk ånd at imødegå udfordringerne inden for udenrigs- og sikkerhedsanliggender.

Det er vores fælles overbevisning, at et øget samarbejde er i fuld overensstemmelse med de enkelte nordiske landes politik inden for sikkerheds- og forsvarsanliggender og er velegnet til at styrke det eksisterende europæiske og euro-atlantiske samarbejde.

De nordiske lande har udviklet et vigtigt samarbejde inden for udenrigs- og forsvarsanliggender. En del forslag er allerede til nærmere undersøgelse hos de nordiske lande. Samarbejde med andre nationer, herunder også de baltiske lande, tror vi er af væsentlig betydning. En del af erklæringen fra Reykjavik kan implementeres med kort varsel, mens nogle af de andre forslag drejer sig om mere langsigtede mål og kræver yderligere konsultation, overvejelser og forberedelse.

Vi er alle enige om, at et øget nordisk samarbejde må støtte og styrke nationernes eksisterende samarbejde og forpligtelser inden for NATO, EU og OSCE og bevise vigtigheden af et multinationalt samarbejde. I sådanne tilfælde lægger vi tung vægt på, at FN’s lederrolle er hævet over enhver tvivl.

Ministrenes konklusion var at tage alle rapportens forslag op til nærmere behandling med det sigte at definere de områder, hvor det ville være muligt at styrke samarbejdet med hensyn til det allerede eksisterende nordiske samarbejde. De nordiske lande vil tage initiativ til en fælles tilgang til risikostyring, præventive foranstaltninger og sikring af stabilitet i tidligere konfliktområder. De første skridt angår træning af de nordiske civil- og politistyrker.

Udenrigsministrene diskuterede ideer om et øget nordisk samarbejde om overvågning af det islandske luftterritorium på lignende måde, som Norge og Danmark har påtaget sig opgaven i NATO’s regi. Det er blevet besluttet at undersøge disse muligheder nærmere under hensyntagen til de enkelte landes forhold.

Et meget vigtigt fremtidigt samarbejdsområde vil være udviklingen i den arktiske region, hvilket vil medføre både enorme muligheder og vanskelige opgaver for de nordiske lande. Øget aktivitet i det nordlige område generelt vil medføre øget skibstrafik. Det kræver også et øget antal vagt- og eftersøgningsskibe, og det står jo klart, at ingen af de nordiske lande alene har kapacitet til at gennemføre alle projekter på området som for eksempel inden for sikkerhed og inden for redning. Vi har besluttet at have et tæt samarbejde på dette område inden for Arktisk Råd og andre internationale organisationer som IMO, Den Internationale Maritime Organisation.

Der var også yderligere enighed blandt os om at arbejde hen imod en styrkelse af samarbejdet inden for netsikkerhed – et punkt, som har været hævet over al tvivl i de moderne samfund, vi har i de nordiske lande. De nordiske landes samarbejde og andet regionalt samarbejde i kampen mod organiseret kriminalitet er af den største betydning og må til enhver tid prioriteres højt blandt vore projekter. Betydningen af et sådant samarbejde er blevet meget håndgribeligt i Island, bl.a. i lyset af meget alvorlige sager om menneskehandel for nylig.

Uformelt samarbejde blandt de nordiske udenrigsministre og ambassader har gennem årene været både omfattende og godt. Der er god enighed blandt udenrigsministrene om, at dette samarbejde bør styrkes, og vi har påbegyndt arbejde for at undersøge yderligere samarbejde på det politiske område, i forretningsanliggender, repræsentation og kulturanliggender ifølge et af Stoltenbergforslagene.

Udenrigsministrene vil desuden i dette forum gerne udtrykke deres glæde over et veludviklet samarbejde mellem de nordiske forsvarsministre, der nu arbejder hen imod at flytte det allerede eksisterende nordiske forsvarssamarbejde ind under én hat for at styrke samarbejdets koordinering og effektivitet. Dette samarbejde vil øge de nordiske landes evne til at imødegå udfordringer på det nordiske område og på konfliktområder andre steder i verden.

Udenrigsministrene ser også frem til godkendelsen af EU’s strategi for Østersøregionen, hvilket forventes at ske ved Det Europæiske Råds næste møde. Vi sætter stor pris på, at Nordisk Ministerråd vil spille en aktiv rolle i det mindste i dele af implementeringen af denne strategi.

I år har Island også været koordinator for det nordisk-baltiske samarbejde. Det årlige møde med de baltiske udenrigsministre fandt sted i Reykjavik i august, hvor man bl.a. diskuterede den globale økonomiske krise og situationen i Afghanistan og Pakistan. Udenrigsministrene – de baltiske og de nordiske – mødtes yderligere i forbindelse med FN's generalforsamling i september. Og det er vores mening, at det øgede samarbejde mellem de nordiske og de baltiske udenrigsministre er en meget positiv udvikling. Det vil også være meget gavnligt i fremtiden.

Jeg vil som formand afslutte denne rapportaflæggelse med at takke de øvrige landes udenrigsministre for et meget fornøjeligt og godt samarbejde i Islands formandskabsperiode. Jeg håber også, at diskussionen her i dag vil afspejle den holdning, som er kommet frem på vores møde, nemlig at der er en bred vilje til at styrke nordisk samarbejde inden for udenrigs-, sikkerheds og forsvarsanliggender.

Ärade nordiska kolleger, kära vänner!

Traditionellt har försvarsfrågor inte behandlats av Nordiska rådet men det är en ära att i egenskap av ordförande för det nordiska försvarspolitiska samarbetet tala till er i dag och redogöra för de framsteg som skett inom nordiskt försvarspolitiskt samarbete under det gångna året. Det nordiska försvarssamarbetet har lång historia och har blivit en viktig del av våra länders försvarspolitik. Trots att de nordiska länderna har olika försvarslösningar har samarbetet både utvidgats och fördjupats i allt större utsträckning under de senaste åren. Samarbetet åtnjuter också ett brett stöd av både allmänhet och politiker. Det nordiska försvarssamarbetet är inte en försvarsallians utan samarbetet stöder och kompletterar de nordiska ländernas deltagande i övrigt internationellt samarbete till exempel inom FN, EU och Nato.

Kärnan i det nordiska försvarssamarbetet är en gemensam helhetsinriktad och långsiktig approach i försvarsrelaterade frågor. Målet är att stärka deltagarnas nationella försvar, undersöka gemensamma områden för potentiell samverkan och befrämja effektiva gemensamma lösningar. Tillsammans kan vi uppnå operativa, tekniska och industriella fördelar som leder till större kostnadseffektivitet och bättre resursallokering.

Försvarsmaterielsamarbetet har bedrivits i snart 15 år och är en viktig del av det nordiska försvarssamarbetet. Tillsammans strävar vi till att uppnå ekonomiska, tekniska och industriella fördelar inom samarbete i utveckling och anskaffning av materiel. Vi har också långa och goda erfarenheter i samarbetet inom internationell krishantering och gemensamma fredsbevarande insatser.

Genom gemensamma insatser inom säkerhetssektorreform har de nordiska länderna även framgångsrikt stött uppbyggnaden av långsiktig stabilitet och säkerhet bland annat på Västra Balkan och i Ukraina. Under det senaste året har vi utvidgat vårt samarbete till att även omfatta utveckling av operativa kapaciteter. I fjol genomfördes en studie på initiativ av kommendörerna för den finska, svenska och norska försvarsmakten där ytterligare möjligheter till fördjupat försvarssamarbete analyserades. Sammanlagt identifierades 140 områden inom ramen för vilka ett närmare samarbete vore fruktbart.

Studien konkretiserades då de nordiska försvarsministrarna i november i fjol beslöt att upprätta ett nytt samarbetsforum för att utveckla gemensamt operativt samarbete.

Det finns många exempel på framsteg och konkreta resultat av vårt nordiska försvarssamarbete. En stor presentation inom ramen för krishantering är den Nordiska stridsgruppen NBG med Sverige som lednation.

Ett annat exempel är det nordiska samarbetet inom ramen för ISAF i Afghanistan. Inför valet har omständigheterna varit utmanande men det finsk-svenska PRT har klarat sig bra. Sammanhållningen mellan de finska och svenska trupperna är mycket god. I Afghanistan är det inte ”Finland” och ”Sverige” utan ”vi”. Det säger även mycket om styrkan bakom det nordiska samarbetet. Tack vare ett gott nordiskt samarbete kan vi i dag också dela på bördan för till exempel transport av trupper och materiel till och från Afghanistan. De nordiska länderna samarbetar även inom den så kallade OMLT-verksamheten vars syfte är att utbilda den afghanska nationella armén till att i framtiden kunna ta ansvar för landets egen säkerhet.

Ett annat gott exempel på framgångsrikt samarbete kan hittas inom sjöövervakning. Östersjön är ett hav präglat av oljetransporter och intensiv sjöfart. År 2000 påbörjade Finland och Sverige ett pilotprojekt för utbyte av sjölägesbilder. Detta bilaterala samarbete har i dag utvecklats till sjö-övervakningssystemet Sea Surveillance Baltic Sea som täcker över 95 % av Östersjöområdet. Detta ger oss en möjlighet att få bättre översikt över händelserna i vårt närområde och kan i framtiden potentiellt fungera som en knyt pungt för hela Östersjön. SUCFIS och SUCBAS är även goda exempel på hur militärt samarbete kan gagna den civila världen, i detta fall genom ökad säkerhet för alla aktörer på Östersjön.

Av många lovande materielprojekt vill jag speciellt nämna Archer-programmet som i dag bedrivs mellan Sverige och Norge och vars mål är att på gemensam grund utveckla ett nytt artillerisystem. Ett annat viktigt samarbetsområde är koordinering av materiel för krishantering.

Under det gångna året har de nordiska länderna även gjort en stor insats för att stöda uppbyggandet av en afrikansk förmåga för att förebygga och hantera kriser. Det nordiska stödet riktar sig till EASBRIG i Östafrika och stöd ges exempelvis inom ramen för krishanteringsutbildning och skapandet av sjö- och kustövervakningsförmågor.

Som framgår av dessa konkreta exempel strävar vi genom det nordiska samarbetet till att möta utmaningar både globalt och regionalt. Detta medför även att området för det nordiska försvarssamarbetet är både brett och varierande.

För att lättare kunna hantera samarbetet som svällt under åren, har man under Finlands ordförandeskap arbetat hårt för att göra det allt bredare och djupare samarbetet mer överskådligt och styrning samt koordination mer enhetlig.

Det gamla systemet är uppbyggt på tre separata pelare, som alla hade sin egen ledning och koordination på politisk och militär nivå.

Genom att sammanslå de olika pelarna och skapa en gemensam styrning både på politisk och militär nivå;

1) förebygger vi onödiga och ineffektiva överlappningar

2) garanterar vi fortsatt effektivitet och produktivitet inom det nordiska försvarssamarbetet

3) ser vi till att vi samarbetar på alla försvarsrelaterade områden av mervärde och intresse

Genom samarbete kan och bör de nordiska länderna möta gemensamma utmaningar och påverka den säkerhetspolitiska utvecklingen såväl globalt som i våra närområden. Samtidigt ökar vi även möjligheten att få vår röst hörd på den internationella fora och uppnå fler och bättre konkreta resultat t.ex. inom krishantering och SSR-samarbete. (Säkerhetssektor reform)

Kära vänner! En gemensam utmaning vi alla står inför i dag är att kostnaderna för att uppehålla ett trovärdigt modernt och kostnadseffektivt försvar ständigt ökar medan våra nationella resurser minskar. Ett effektivt nordiskt samarbete, som präglas av genuint förtroende samt en effektiv ansvars- och arbetsfördelning, ökar våra möjligheter att möta dessa gemensamma utmaningar och hjälper oss att uppnå målet att upprätthålla trovärdiga, nationella försvar som kompletterar våra nationella försvarslösningar och hjälper oss att fullfölja våra internationella förpliktelser. Tack!

Herr president!

Till denna debatt har vi ett mer konkret underlag än vanligt, nämligen den rapport som Torvald Stoltenberg har utarbetat. Det är en rapport som har diskuterats åtminstone av de berörda utskotten i samtliga våra parlament. Den har också diskuterats i presidiet och diskuteras nu här i rådet. Den var även ett centralt tema vid presidiets möte med utrikesministrarna i dag.

Det kan konstateras att det finns många självklara, goda och nödvändiga saker i rapporten. Självklarheten utgår egentligen från att nästan alla dessa förslag är sådana som redan är på gång och där vi har samarbete de nordiska länderna emellan. Det är klart att vi ska gå vidare med det. Det finns ett stort och brett understöd för det.

Det finns även några mer problematiska förslag i rapporten. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson hänvisade till frågan om nordiskt deltagande i Islands luftövervakning. Jag tror att det är realistiskt att konstatera att det inte finns möjligheter för deltagande från samtliga nordiska länder i ett sådant ärende.

Vad gäller solidaritetsklausulen tyckte jag att utrikesministerns beskrivning av den som poesi var oerhört vackert och träffande. Men som vi vet kan skönheten i poesin omintetgöras om vi försöker översätta den till juridiskt bindande avtal, och den svårigheten återstår också i detta fall.

Det finns också ett par luckor i Stoltenbergrapporten, nämligen att det egentligen inte sägs någonting om pengarna, kostnaderna, som i dagens värld med finanskris inte är någon liten sak. Det finns någonting om EU, som dock för oss i Norden, och särskilt för oss i Finland, är den centrala säkerhetspolitiska aktören.

Rapporten kunde, förutom samarbetet i de arktiska områdena, som är viktigt och där vi alla bör vara med, även ha handlat lite mer om samarbetet kring Östersjöfrågorna.

Låt mig avslutningsvis ta upp ytterligare en sak i rapporten, nämligen ambassadsamarbetet. Jag vill påminna om att vi redan före Stoltenbergrapporten har behandlat detta i Nordiska rådet. Vi godkände redan ifjol en rekommendation om att öka samarbetet de nordiska länderna emellan, såväl i form av lokaler som ansvarsområden vad gäller konsulat och diplomatisk närvaro i andra stater och på andra kontinenter. Vi väntar naturligtvis på regeringarnas svar på detta, men jag tror att vi redan nu kan konstatera att vi bör ha en mer långtgående ambition i den här frågan och att det inte bara gäller enstaka ambassadbyggnader utan de nordiska länderna borde också försöka koordinera sina långsiktiga planer , 5–10-årsplaner, beträffande ambassadnätverken. Då kan vi få mest nytta av möjligheterna, inte enbart att vi sitter i samma byggnader, utan också en geografisk arbetsfördelning i framtiden eftersom det är viktigt att vi har en global representation från Norden.

Herr president! En minut – jag ska fatta mig mycket kort. Först och främst var det uppdrag vi gav till Thorvald Stoltenberg att vidga vyerna för vår diskussion om vad vi kan göra gemensamt. Det tycker jag att han har gjort. Nu arbetar vi konkret med en hel del av de förslagen. En del kommer att gå lättare, andra kommer att vara svårare. Jag tycker att vyerna och horisonterna i vår debatt och vår diskussion har vidgats, och det var det som var det viktiga, stora och banbrytande.

Låt mig sedan på det som Erkki Tuomioja tog upp bara svara: Ja, jag tror att det finns väldigt mycket, till och med mer än vad som finns i Stoltenbergrapporten, som vi både kan och bör göra för att samverka när det gäller våra respektive utrikesrepresentationer. Vi bygger upp en gemensam europeisk utrikestjänst nu. Den kommer att påverka vissa av våra länder. Men vi ska fullt ut i betydligt högre utsträckning än tidigare utnyttja den potential till nordisk samverkan som gör att vi får en betydligt mycket större effekt för de enstaka länderna och för Norden i dess helhet. Där hoppas jag att vi kan gå längre och snabbare än till och med Stoltenberg.

Først vil jeg slutte meg til min islandske kollegas redegjørelse på vegne av oss alle, men jeg vil benytte anledningen til å si at slik jeg opplever det fra regjeringenes side, har vi den mest interessante dynamiske diskusjonen om utenriks- og sikkerhetspolitikk i Norden på mange, mange år. Jeg vil også slutte meg til det Carl Bildt sier om metodikken i Stoltenberg-rapporten. Metodikken var nettopp å utfordre debatten. Det var å skape en horisont for debatten, og Stoltenberg fikk i oppdrag å se 10-15 år frem i tid og gå lengre enn en regjering kan gjøre her og nå. Så jeg vil gjerne bruke anledningen fra denne talerstolen til å oppfordre Nordisk Råd og parlamentarikerne også på sine hjemmebaner til å presse denne dagsordenen videre i våre nasjonale og nordiske debatter, for vi vet alle at en slik rapport gir ikke resultater i seg selv. Den trenger fortsatt modning hjemme.

Så vil jeg også si at rapporten har et interessant bidrag ved at den peker på muligheten for samarbeid også mellom to, tre og fire nordiske land, ikke i alle sammenhenger fem. Derfor vil jeg bekrefte at når det gjelder luftovervåkning over Island, er det flere nordiske land som vil stille opp og bidra på det, fordi det er et viktig spørsmål for sikkerheten i Nord-Atlanteren.

Til den finske representanten vil jeg si at det er ikke slik at Stoltenberg-rapporten er bare om Arktis og ikke om Østersjøen. Den tegner et helt bilde, og jeg er blant dem som ønsker velkommen at etter mange år med mye verdifullt fokus på Østersjøen får vi også et fokus på de arktiske områdene, som berører oss alle.

Så vil jeg komme med en annen refleksjon, og det er at vi i disse dager opplever en grunnleggende diskusjon om styringssystemene internasjonalt – FN, Bretton Woods-institusjonene, G20. Jeg mener at vi i Norden som tradisjonelt har vært aktive deltakere i det internasjonale samarbeidet, er samlet sett den niende største økonomien i verden. Vi er den nest største giver sammen av bistand etter USA. Vi er den nest største bidragsyter av frivillige bidrag til Verdensbanken etter USA. Vi må være med i den debatten som nå går om det internasjonale samarbeidets innretning, bl.a. i G20, som ikke er 20, men 22 land, som er et ganske representativt organ, men som strever med legitimiteten fordi det er et organ som sånn sett ikke har en formell forankring og en veldig bred dagsorden. De nordiske land som alltid har vært med og bidratt til det multilaterale samarbeidet med globalt ansvar, kan komme i en situasjon hvor vår stemme ikke blir hørt i de sammenhengene. Det betyr at jeg mener at vi også innen dette forum og mellom de nordiske regjeringer aktivt må vurdere hvordan vi skal gjøre våre syn kjent nå når det internasjonale samarbeidet globalt kommer opp. Det henger egentlig også sammen med Stoltenberg-rapporten fordi mange av forslagene i den rapporten handler om hvordan de nordiske landene bidrar internasjonalt, i militært-sivilt samarbeid, i samarbeid på forsvarsområdet, i samarbeid om etterforskning av krigsforbrytelser, i samarbeid mot datakriminalitet osv. Så disse to spørsmålene henger sammen, og jeg håper at Stoltenberg-rapportens alle 13 forslag vil være gjenstand for debatt i nordiske sammenhenger i årene som kommer. Det trettende forslag om solidaritet mener jeg er et veldig viktig spørsmål som vi må diskutere år etter år, fordi vi kan få nye syn på hvordan det kan styrkes ytterligere, bl.a. når Lisboa-traktaten antakelig nå kommer på plass.

Tak. Det er jo spændende med den her diskussion om samarbejde mellem de nordiske lande. Vi har også diskuteret meget om Arktis. En af de store investeringer, som flere af de nordiske lande står over for, er jo at købe nye fly, og man diskuterer, hvilke typer fly det skal være. Diskussionen har meget gået på kampfly. Men problemet er jo, at kampfly kan bruges til at angribe andre lande ude i verden. Men kampflyene, som man diskuterer bl.a. i Danmark, kan ikke bruges i Arktis, de kan ikke bruges til den overvågning, vi har brug for i forhold til både miljø og søredning. Har man diskuteret blandt de nordiske udenrigsministre: Hvad gør vi i nordisk regi for at sikre, at der bliver købt nogle fly, der kan bruges i Arktis, når de fly, man har nu, er blevet for gamle?

I Stoltenberg-rapporten blir det fremhevet behov for havovervåking – la oss begynne med det – som handler om satellitter, GPS, evnen til å kontrollere kysttrafikken. Det er et veldig viktig område, og der må vi gå frem sammen.

Når det gjelder kjøp av fly, er ikke det et nordisk fellesanliggende, der gjør fortsatt hvert land sitt valg. Og jeg kan på vegne av Norge si at i de spesifikasjonene vi har brukt når vi skal anskaffe fly, har kapasiteten til å fly over store havområder og også til å holde orden i havområdene, overvåke, også når det er behov markere hvor våre grenser går, avskjæring, vært et veldig viktig kriterium når vi har gjort vårt valg. Så dette er altså nasjonale beslutninger hvor Norge har tatt sin, og hvor andre land vil ta sine på eget grunnlag.

Tak, hr. præsident, og tak til udenrigsministeren for en visionær tale. Jeg deler hans visioner. Men jeg har et spørgsmål, som gælder udenrigsministersamarbejdet. Redegørelsen fra udenrigsministeren og Stoltenbergrapporten fokuserer meget på Nordatlanten, Arktis og Østersøen, og vi har jo tre lande, som ligger i disse regioner: Færøerne, Grønland og Åland. Jeg vil spørge Jonas Gahr Støre, om han er enig med mig i, at udenrigsministrene fra disse tre lande, altså Åland, Færøerne og Grønland, også burde deltage i de udenrigspolitiske diskussioner blandt udenrigsministrene og være med til de møder, som afholdes blandt de nordiske udenrigsministre.

Jeg er ikke en vanskelig mann å be når det gjelder å åpne dører for å kunne lytte til hva andre perspektiver er, men jeg er heller ikke en som vil endre på det som er etablerte, nordiske solide konsultasjonsordninger. Jeg mener vi har fora i Norden som sikrer at stemmene til landene og områdene og befolkningen blir godt hørt, så jeg mener at med den tilnærmingen og de åpne kanalene vi har i alle våre hovedsteder, har vi gode måter å kunne lytte på de synspunktene som er. Jeg vil for min del slå ring om det samarbeidet som de nordiske utenriksministerne har, som noe av det mest verdifulle vi har i samarbeidet mellom regjeringene.

Herr president! Jag har två frågor. Jag instämmer i att även Nordiska rådet ska diskutera utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, men enligt Helsingforsavtalet ingår det inte i de samarbetsområden som vi har i dag. Har ministern en lösning på den problematiken?

Den andra frågan gäller det framtida arktiska samarbetet. Är det ett ansvar för enbart så kallade kuststater eller är det ett ansvar för alla nordiska länder?

Jeg har ikke noe svar når det gjelder Helsingfors-avtalen, men jeg synes det representanten tar opp, er viktig. Og jeg mener det ville være i strid med nordiske tradisjoner om vi sa at vi har én traktat og den gjelder for alltid, når vi lever i en endret tid. Vi har vist – siden den kalde krigens slutt – evne til å ta etablerte samarbeidsformer opp til ny vurdering og kunne gå videre. Vi gjorde det med ministerrådssamarbeidet tidlig på 1990-tallet, Stoltenberg-rapporten. Nordisk Råd har også gjort det, så jeg vil ikke utelukke at det kan være nødvendig å se på det på ny.

Når det gjelder arktisk samarbeid, vil jeg si to ting. Kyststatene har etter folkeretten et helt genuint ansvar, som ikke kan reduseres og ikke maksimeres. Men det ansvaret gir folkeretten, gir havretten, og kyststatene tar det ansvaret. Under møtet som den danske utenriksministeren inviterte til i Ilulissat på Grønland, bekreftet disse statene det. Men i tillegg til det har alle stater i verden et ansvar for et skjørt og utsatt område. I Arktisk Råd har vi det sammen. Der er det åtte land. Men vi ser nå også at land langt utenfor Arktisk Råd er opptatt av hva som skjer i Arktis, og at de også er med og tar ansvar, styrker folkeretten. Det er i de nordiske lands interesse.

Herr president! Man kan konstatera att mycket onekligen har hänt de senaste åren. Att vi skulle ha en sådan här utrikes- och försvarspolitisk debatt förvånar kanske många som har suttit länge i Nordiska rådet. Jag kan också som presidiets representant konstatera att det är med glädje man läser igenom utrikesministrarnas redogörelse, noterar den positiva syn som de har på det nordiska samarbetet där de bland annat talar om att man ska ha en ökad gemensam krigsberedskap, försvarskontroll, utveckling av satelliter, nätsäkerhet och militärt samarbete så långt det går. De talar också om den arktiska regionen som ett viktigt område för samarbete ihop med IMO.

Tidigare nämndes också det ambassadsamarbete som är på gång. Vi får hoppas att det utvecklas. Dessutom ser vi fram emot att den nya Östersjöstrategin förhoppningsvis kommer under de närmaste dagarna.

I den nya säkerhetspolitiska situation som råder är jag övertygad om att ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete är en stor tillgång. Mervärdet uppstår ur kombinationen av långvariga samarbetserfarenheter på snart sagt alla samhällsområden, breda erfarenheter av internationellt samarbete, hög trovärdighet på den internationella arenan, tillgång till expertis på toppnivå samt erfarenheter av gemensamma åtgärder och insatser i fredsfrämjande syfte. Allt detta framgår klart och tydligt i Stoltenbergs rapport, en rapport som dessutom är väl förankrad i Nordiska rådets arbete.

Förra året lämnade Nordiska rådet, på den konservativa gruppens initiativ, en rekommendation till de nordiska regeringarna att verka för ett fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete i Norden. Den vann gillande i Nordiska rådet.

Från rådets sida föreslår vi att det nordiska samarbetet inom samhällssäkerhet, utrikes- och säkerhetspolitik får en nordisk parlamentarisk dimension. Det stärker regeringarnas samarbete och ger det större legitimitet. Nordiska rådet måste förhålla sig till både Nordiska ministerrådet och de nordiska ländernas regeringar. I rådet har presidiet ansvar för dessa sakområden. Presidiet, anser vi, bör utse en rapportör som har ett samlat ansvar för samhällssäkerhet samt utrikes- och säkerhetspolitik.

Vi kan också när vi talar om nordiskt försvarssamarbete beakta vad som har hänt den senaste tiden. Nato har lämnat Island och skapat ett militärt tomrum. Den norska regeringen har presenterat sin långtidsplan för försvaret, ett försvar till värn för Norges säkerhet och intressen. De nordiska försvarscheferna har som vi tidigare har hört identifierat 140 samarbetsområden. Och sist, men inte minst, har vi Stoltenbergs rapport.

Det går inte att fördjupa sig i allt som har sagts. Jag väljer därför att ta fasta på de nordiska element som framgår tydligast i Stoltenbergs rapport och i det som går under förkortningen Nordsup, Nordic Supportive Defence Structures, det vill säga försvarschefernas initiativ. Genom samarbete och arbetsfördelning kan man frigöra resurser och därmed få en bättre utveckling av försvaret.

De allt dyrare försvarsmaterielen talar för arbetsfördelning och samarbete så att vi tillsammans utvecklar prestationsförmågan. Skapandet av ett ömsesidigt beroende garanterar att allt fungerar också i kristider. Ett exempel på detta är att Sverige, Norge och Finland sammantaget har flera jaktplan än något annat enskilt europeiskt land.

Jag är övertygad om att vi nordbor hyser en stark samhörighetskänsla och står beredda att ge varandra ömsesidigt stöd oavsett från vilket håll något av våra länder hotas. I det sammanhanget skulle jag också vilja ta upp att det för att lyckas med ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete är avgörande att vi kan leverera. Ett fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete i Norden svarar mot människors förväntningar på att nordiskt samarbete handlar om att bistå varandra i konkreta och påtagliga utmaningar. Det kan vi göra.

Jag vill också helt kortfattat påpeka, herr president, att presidiet har noterat Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Vi utgår från att hänsyn tas till detta vid det fortsatta arbetet med att fördjupa och utveckla det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i Norden.

Mr. President! Dear colleagues! Thank you for this opportunity to talk on behalf of the Baltic Assembly. Speaking on behalf of the Baltic countries, I must note that the Stoltenberg report excited interest of unprecedented level, if one may say so. We are following the developments with close attention. We also welcome Nordic cooperation on security and defence policy that is directed at increasing security in the Baltic Sea region as well as beyond it.

Of course, pulling resources and increasing complementary roles is the way forward for small or relatively small countries. However, the view of security has to be holistic, both conceptually and geographically. Conceptually, it must take into account new sorts of threats and the expanded concept of security. This sort of non-traditional and innovative approach can also be observed in the Stoltenberg report. Also, more emphasis on soft security terms might be advisable, especially as it is a very productive and fruitful avenue for regional cooperation.

Further geographically, the eastern shore of the Baltic is also an important dimension of the Nordic countries’ security. Some areas mentioned in the report are also of interest to the Baltic States. Therefore it will be crucial to discuss these proposals with the Baltic States at various levels. We hope to receive information on the development of this cooperation also in the future.

At the moment it seems that the Baltic States have been left out in a sort of grey area in this report. Considering the developments in the region and the movement towards greater Nordic-Baltic cooperation it remains a question if the Baltic countries could be drawn into the discussion on such areas as air surveillance, network to protect against cyber-attacks and a Nordic stabilisation task force.

Thank you very much! I hope that these issues can be addressed in future developments.

Dansk oversættelse:

Hr. Præsident! Kære kolleger! Jeg takker for denne mulighed for at tale på vegne af Baltisk Forsamling. Når jeg taler på vegne af de baltiske lande, må jeg gøre opmærksom at Stoltenberg-rapporten vakte interesse i en helt ekstraordinær grad, hvis man kan sige det sådan. Vi følger udviklingen med stærk interesse. Vi er samtidig glade for det nordiske sikkerhedssamarbejde og den nordiske forsvarspolitik som retter sig mod at øge sikkerheden i Østersøregionen og mere end det.

Selvfølgelig er en samling af resurserne og en højere grad af indbyrdes supplement vejen frem for små eller relativt små lande. Alligevel skal synet på sikkerheden være holistisk, både konceptuelt og geografisk. Konceptuelt, skal nye former for trusler og det udvidede sikkerhedsbegreb tages med i betragtning. Denne utraditionelle og innovative tilgang kommer også til udtryk i Stoltenberg-rapporten. Desuden kan det være tilrådeligt med mere fokus på blød sikkerhed, især fordi det er et særdeles produktivt og frugtbart middel med henblik på et regionalt samarbejde.

Ud fra en geografisk betragtning udgør Østersøens østkyst også en vigtig dimension i forhold til de nordiske landes sikkerhed. Nogle af de områder som nævnes i rapporten er også interessante for de baltiske lande. Derfor er det afgørende at diskutere disse forslag med de baltiske lande på forskellige niveauer. Vi håber at vi også i fremtiden vil få information om udviklingen af dette samarbejde.

I øjeblikket ser det ud til at de baltiske lande befinder sig i en slags gråzone i denne rapport. Når man tænker på udviklingen i regionen og bevægelsen i retning af et større nordisk-baltisk samarbejde, kan man stille spørgsmålet om de baltiske lande kunne blive indlemmet i diskussionen om eksempelvis overvågning af luftrummet, netværk til beskyttelse mod cyberangreb og et nordisk task force med henblik på stabilisering.

Mange tak! Jeg håber at der vil blive fokuseret på disse spørgsmål i den fremtidige udvikling. 

Mr. President! I welcome this opportunity of speaking to you on behalf of the European Security and Defence Assembly – formerly the assembly of the WEU, Western European Union – representing the national parliamentarians of some 27 EU member states as well as the five non-EU NATO members, exercising parliamentary scrutiny on the inter-governmental aspects of European defence activities.

In the short time I have, I want to concentrate on just one question, which is the use or non-use of EU battlegroups.

Since 2005, the European Union has had a rapid response battlegroup on standby for crisis operations, the Petersberg missions. From 2007 onwards, two have been on call at all times. Each battlegroup comprises between 1 500 and 2 500 men who can attain maximum strength if all capabilities are included. Standby duty is subject to six-monthly rotation.

Some battlegroups are national. Others, like the Nordic Battlegroup, are multinational. They must be able to deploy within five to ten days of a unanimous decision to that effect by all EU member states. The Swedish presidency of the European Union has made battlegroups one of its ESDP priorities and has put forward proposals to encourage more flexibility in the use of battlegroups.

However, the rationale for the creation of battlegroups was a perceived need for the European Union to have a rapid response capability, a first-entry force to provide security and stability. Although there is no consensus about the rules for calling on deploying the battlegroups, they are seen as having a global reach, acting in a multinational framework.

The non-use of battlegroups has many causes. The battlegroup, in particular the multinational type, is a costly endeavour. I believe 100 million Euros were required to set up the Nordic Battle Group.

Mr. President! At home, when the people I represent ask me about the future of their village shop, their village post office or their village pub, I say to the: Use it, or lose it! My question is: Will we ever use a battlegroup, or will they forever remain on the shelf as a good idea that never saw its day?

Dansk oversættelse:

Hr. Præsident! Jeg glæder mig over denne mulighed for at tale til dig på vegne af European Security and Defence Assembly – tidligere WEU – som repræsenterer de nationale parlamentarikere fra de 27 EU-lande samt de fem europæiske NATO-medlemmer som ikke er medlemmer af EU, og som udfører parlamentariske undersøgelser af de mellemstatslige aspekter af de europæiske forsvarsaktiviteter.

I den korte tid jeg har til rådighed, vil jeg blot koncentrere mig om ét spørgsmål, som handler om brugen af EU-kampgrupperne eller manglen på samme.

Siden 2005 har Den Europæiske Union haft en kampgruppe som kan rykke ud til kriseoperationer med kort varsel – de såkaldte Petersberg-opgaver. Fra og med 2007 har der hele tiden været 2 kampgrupper på standby. Hver kampgruppe består af 1.500-2.500 mand som kan opnå maksimal styrke hvis alle kompetencer inkluderes. Standby-tjenesten roterer efter en 6-måneders turnus.

Nogle kampgrupper er nationale. Andre, som den nordiske kampgruppe, er multinationale. De skal kunne sættes ind i løbet af  5 til 10 dage efter en enstemmig afgørelse blandt alle EU-landene. Det svenske formandskab for EU har kampgrupper som en af sine ESFP prioriteter og har fremsat forslag med henblik på at skabe mere fleksibilitet i brugen af kampgrupperne.

Imidlertid var grunden til etableringen af kampgrupperne at EU indså behovet for at have en enhed som kan indsættes med kort varsel. En fortrop til skabelse af sikkerhed og stabilitet. Selv om der ikke er konsensus om reglerne for at indsætte kampgrupperne, anses de for at have en global rækkevidde og for at kunne handle i en multinational ramme.

Der er mange grunde til at kampgrupperne ikke bruges. En kampgruppe, især den multinationale, er et dyrt tiltag. Jeg mener at der var behov for 100 millioner euro til at etablere den nordiske kampgruppe.

Hr. Præsident! Derhjemme, når de mennesker jeg repræsenterer spørger mig om fremtiden for forretningerne, postkontoret og kroen i deres landsby, siger jeg til dem: Brug dem eller I mister dem! Mit spørgsmål er: Vil vi nogensinde komme til at bruge kampgrupperne, eller vil de for evigt forblive på hylden som en god idé som aldrig så dagens lys?

Herr president! Jag kan inte låta bli, nu när vi har en representatnt från Storbritannien här, att ställa en fråga om sårbarhet, säkerhet och terrorism, och då särskilt när det gäller Sellafield.

När jag besökte Sellafield, upparbetningsanläggningen för utbränt atombränsle, kunde jag konstatera att det transportband som transporterar plutoniet från upparbetningsanläggningen till den förvaring där det ligger i väntan på att det ska tillverkas moxbränsle av det går högt uppe i luften i mer än 500 meter och är ganska lättåtkomligt för internationell terrorism från havet eller från luften.

Om vinden ligger på hamnar enligt norska beräkningar ett plutoniemoln över Norge inom loppet av två och en halv till tre timmar. Då är det också över Sverige. Därför är jag väldigt nyfiken på att höra hur ni i Storbritannien ser på den här anläggningen med tanke på att internationell terrorism nu har blivit en stor fråga i ert land med anledning av era engagemang i till exempel Afghanistan och med tanke på de risker som den här anläggningen och den giftiga hanteringen av plutonium där innebär för hela Europa och även för oss i Skandinavien.

Thank you very much indeed for asking that question, which of course is a little wider than the scope of my role as President of the European Security and Defence assembly, and even wider than my scope in my role as an opposition Member of Parliament in the United Kingdom, not representing the government of the United Kingdom. I can, however, answer the question in a general sense.

In the United Kingdom, both government and opposition are very conscious of the terrorist threat that we all face. We are particularly conscious of the fact that we have suffered terrorism activity on our own soil over the last few years since 9/11, and we are ever-vigilant. I know that even at Sellafield they are ever-vigilant of the threat which is posed by terrorism to that particular plant.

Mr. President! Let me just give a very quick reply when it comes to the use of the battlegroups in general terms. They are there to be used when there is an emergency ore something exceedingly bad happening, mostly at the request of the UN Secretary General or the UN Security Council. That has not happened so far.

I do not see any reason to complain or to be sorry about that. Our country invested massively in national defence for a generation. The enemy never came. That was essentially a very good thing.

I thank the minister for that response. I came here to provoke him.

I do feel that we should be concerned that we have created a very useful instrument. As such, that instrument has not been deployed, although we have deployed EU forces in a number of very successful missions, in Chad and in other places.

My concern is that we will get to a point where, having not deployed a battlegroup, the countries who were providing the facilities for those battlegroups may not take the commitment as seriously as they should.

You learn a lot by doing these things. I think that we, as you indicated, will go fore somewhat more flexible employment of the assets in the battlegroups in the future.

As you alluded to, we have deployed forces in Chad and in the Central African Republic. No one thought that we were going to be able to do that. At the moment, we are involved in a major operation in the Gulf of Aden, the Atalanta Maritime Force. We never thought that we were going to do that.

An amount of flexibility is called for when it comes to meeting the very diverse challenges that we see on the global level. The battlegroup is going to be a key instrument, but we should be happy that those sorts of contingencies have not happened. Then we have had to handle some other contingencies, and that we have done.

I fear that the Foreign Minister and I probably would agree at the end of the day.

Actually, Carl Bildt already took my question. My point was exactly the same.

We do need fire brigades. We do need armours and rapid deployment forces, but the less they are used, the happier we should be.

Of course, I would be happy if we would never have to deploy our armed forces. My concern in making the point was that, of course, we have deployed our armed forces in a number of military responses as well as civilian responses. I think it is the flexibility in the battlegroup, that Carl Bildt has talked about, which in the future will enable us to make the battlegroup a vehicle that can be seen to be very useful, because it is very useful. I hope that we can use it in the future. Although I also hope that we do not have the need ever to use it, sadly I do not think that will be the case.

Mr. President! Of course I agree with what Minister Bildt and MP Tuomioja said. We should be happy if the battlegroups are not needed, because it means that there are no crises. Still, I have to say that we should develop the concept, its flexibility and usability in the case it is needed. There are still obstacles – financial and political ones – and we have to sort these things out.

We invest a lot of money, and we train these forces. They are the best forces for us.

I sense there is a consensus breaking out here in terms of the desire that we should have flexible battlegroups that will be useful for the crises – we do not yet know what they are, but those crises will inevitably develop.

I hope that we can use this vehicle that we have in the shape of the battlegroup to be able to respond to those crises and that we do not get into the situation that we have got into in the past of having endless fourth generation conferences and so on before we send the force somewhere, but instead can actually just press the button, and within ten to 15 days we are able to respond to the crisis.

Det nordiske samarbeidet er nært og godt på de fleste områder i samfunnslivet – dette fordi samfunnsutviklingen i de nordiske landene har mange fellestrekk.

De nordiske landene har en gjensidig avhengighet til hverandre på mange områder. Ønsket om å få utredet de aktuelle forsvars- og sikkerhetspolitiske spørsmålene bekrefter dette. Dette er et område som kan vitalisere det nordiske samarbeidet ytterligere. Stoltenberg-rapporten er et godt grunnlagsdokument. Selv om det nok er behov for en modningsprosess, er det nytenking som åpner for mange muligheter – selv om de nordiske landene har ulike forhold til NATO og EU.

Jeg vil særlig fremheve havovervåking og arktiske spørsmål som er rettet mot havmiljø, forurensing og sivil trafikk. Vi vet at de store havområdene på grunn av klimaendringer blir isfrie, og at dette vil gi mer aktivitet og nye ruter for skipstrafikken. Det vil stille større og nye krav til både beredskap, redning og miljø. Innenfor disse områdene bør forsvarssamarbeidet styrkes. Det sivile samfunn og forsvaret i de nordiske landene vil bli påvirket, og et videre konkret arbeid med dette kan komme til å utgjøre en viktig nordisk gevinst.

Jeg ser frem til det videre arbeidet med dette viktige spørsmålet.

Præsident. Først en tak til udenrigsministrene for deres redegørelse. Jeg deler Össur Skarphéðinssons poetiske formulering, at Stoltenbergrapporten og denne redegørelse har et glimt af nordisk skønhed, for et forstærket udenrigs- og sikkerhedspolitisk samarbejde i Norden er en nødvendighed. Geopolitisk flytter tyngdepunktet til Nordatlanten og Arktis med klimaændringer og øgede økonomiske interesser i regionen, og sikkerhedspolitisk har vi haft et vakuum i Nordatlanten og Arktis, siden USA forlod sin base i Island, og siden NATO-basen i Færøerne blev nedlagt. Så dette er en nødvendighed.

Stoltenbergrapporten er et af de bedste initiativer i nordisk samarbejde i lang tid. Perspektivet i rapporten er jo hele Norden – det sammenbinder Øst- og Vestnorden, hvilket har været nødvendigt længe, og rapporten og de 13 forslag fra Stoltenberg bygger som helhed på de nordiske kerneværdier - demokrati, menneskerettigheder, solidaritet og samarbejde mellem selvstændige og ligeværdige folk - og på en fælles nordisk international profil og handling som konfliktforebyggende og fredsskabende.

Stoltenbergrapporten og udenrigsministrenes redegørelse er også et opgør med den opdeling, som vi har set i nordisk samarbejde, hvor nordisk samarbejde kun handler om bløde politikområder, altså soft politics, mens alle de hårde politikområder, high politics, lægges i EU og andre fora. Dette er et opgør med det.

Jeg mener jo også i en sidebemærkning, at vi også skulle inddrage finansministrene i det nordiske samarbejde. Det ville være aktuelt i den nuværende finanskrise, og det kunne være temaet for næste års topmøde.

Men tilbage til udenrigs- og sikkerhedspolitikken. Norden må samarbejde for fredsskabelse og fredelig konfliktløsning, og derfor har vi i VSG-gruppen også visse forbehold over for en militær oprustning i Norden. Vi var på besøg i Åland, havde møde i Åland, og besøgte jo også dér det ålandske fredsinstitut og blev dér inspireret til at sige: Burde vi ikke oprette et nordisk fredsinstitut, som kunne forhandle med alle parter og uafhængigt af de enkelte regeringer og disse terrorister tale med alle parter i en konflikt? Så man kunne måske udbygge den ålandske model til at være et nordisk fredsinstitut, som kunne gå foran med fredsskabelse i verden og gøre sig lidt uafhængig af de enkelte landes bindinger over for visse parter i verdens konfliktområder.

Men vi hilser Stoltenbergrapporten velkommen og håber, at der vil blive fulgt op på det, som udenrigsministrene har lagt vægt på, og takker endnu en gang udenrigsministrene for at engagere sig i sagen.

Herr ordförande! Det är mer av karaktären en sakupplysning. Ålands fredsinstitut gör ett viktigt arbete. Men vi ska inte glömma bort att vi har en serie av fredsinstitut i våra nordiska länder, och jag tror att det faktum att vi har flera på det hela taget är en fördel. Det görs förnämliga insatser från Norge. Vi har Ahtisaaris institut i Helsingfors, som ju har gjort betydelsefulla insatser. Vi har ett stort fredsforskningsinstitut i Stockholm. Vi har Danska institutet. Jag tror att detta att vi har en flora av fredsinstitut i norra Europa ger oss tillsammans större tyngd och möjligheter i världen.

Tak for den saglige oplysning, hr. udenrigsminister.

Det, som vi foreslår, er altså et fællesnordisk institut, som kunne styrke den nordiske profil, som har været stærk som fredsopbyggende, som udenrigsministeren ved. Jeg vil så som det sidste sige, at jeg mener, at Danmarks deltagelse i Irakkrigen har været et tilbageslag for den nordiske profil som fredelig, konfliktløsende, som fredsskabende i verden.

Men altså et fællesnordisk institut er vores forslag, og dermed kunne også de institutter, som Carl Bildt nævner, samarbejde på det område. Så vi vil arbejde videre med det forslag og nok komme med det som et medlemsforslag i dette råd.

Stoltenbergrapporten er jo spændende som udgangspunkt for en diskussion. Jeg tror, det er vigtigt også at have en diskussion om, hvad det er for nogle trusler, vi står over for i fremtiden. Den store trussel mod de nordiske lande i dag er jo ikke en militær invasion; det er andre ting, vores befolkninger er truet af: Det er naturkatastrofer, det er klimaændringer, det er angreb med it. Vi har tidligere både i forhold til Sverige og i forhold til et af de baltiske lande set, hvordan et land kan blive lagt ned af et it-angreb. Det kan være spekulanter, der spekulerer mod et lands valuta, hvad vi også har set eksempler på. Det kan være den organiserede kriminalitet, som er en stor trussel mod vores demokrati og vores samfund.

Vi bliver nødt til at se på, hvordan vi kan imødegå de trusler. Det er jo ikke et traditionelt militær, der kan det, men det kan i høj grad gøres ved at satse på at styrke vores demokrati og ved også at bruge de frivillige organisationer, vi har. Foreningerne NORDEN og de frivillige beredskabsforbund i Norden er gået sammen om at prøve at se på, hvordan de kan være med til at styrke det frivillige beredskab ikke bare der, hvor man traditionelt har haft det i forhold til brand og naturkatastrofer, men man kan jo også se på, hvordan de for eksempel kunne gå ind og være med til at stille med frivillige, hvis vi bliver ramt af et it-angreb. Jeg tror, vi skal styrke den frivillige indsats og både på ministerniveau og på parlamentarisk niveau diskutere, hvad det er for nogle trusler, vi står over for, og hvordan vi også kan styrke den frivillige indsats i forhold til at være i stand til at sikre vores befolkninger imod de nye trusselsbilleder, der er, så vi ikke hænger fast i kun at tænke på militære trusler, men ser på de reelle trusler, der er imod vores befolkninger i dag.

Puheenjohtaja! Koska täällä äsken puhuttiin ydinjätekuljetuksesta Iso-Britannian edustajan kanssa, otan esille meitä huomattavasti lähempänä olevan aikapommin.

Itämeri on hyvin matala meri. Tanskansalmen kautta tulee Itämeren kautta joka päivä 500 laivaa ja siitä poistuu joka päivä 500 laivaa. Itämerellä seilaa joka päivä 500 laivaa. Aikapommi tarkoittaa sitä, että öljykuljetukset Venäjälle ja sieltä pois lisääntyvät koko ajan, ja Suomen ja Viron välillä on risteävää liikennettä. Se on aikapommi, jota saamme pelätä, ja sille täytyisi tehdä jotain.

Jeg er helt enig i, at hele spørgsmålet om, hvad der kan ske til søs i både Østersøen og Arktis, er meget vigtigt at have med her med hensyn til både det, der kan ske med mennesker, og det, der kan ske med miljøet. Derfor er vi nødt til at se på vores beredskab til søs og på vores overvågning til søs, og det var også derfor, jeg før stillede spørgsmål om de fly, der skal anskaffes. Det nytter ikke noget, at vi i Danmark bruger 30 milliarder danske kroner på at købe nogle kampfly, som kan bruges til angreb i Irak eller andre lande, men som ikke kan bruges til søovervågning i Arktis. Og hvis vi skal have et godt beredskab over for de reelle trusler, vi står over for, bliver vi også nødt til sammen i de nordiske lande at diskutere, hvad det er, vi så har behov for såvel på den menneskelige side som i forhold til det materiel, vi skal bruge.

Herr president! När det gäller försvars- och säkerhetspolitik är det viktigt att man inte tittar med bara ett öga utan använder båda ögonen. Det är alldeles korrekt det vi kan se i just den riktning som Line Barfod pekade på, nämligen miljö som en möjlig konflikthärd. Vi ser det i kampen om naturtillgångar. Det kan handla om rent vatten. Det kan handla om energi och energileveranser. Och vi har i vårt eget närområde i närtid sett den IT-attack som republiken Estland utsattes för.

Detta ser vi med det ena ögat. Men vi kan ju inte gärna blunda med det andra ögat och inte se de militära konflikter som har varit i närtid. Då tänker jag till exempel på inmarschen i Georgien som skedde förra året. Därför tror jag att vi behöver ha fokus på både miljö och naturresurser men också ha insikten att vi behöver ett starkare militärt samarbete, därför att militära konflikter sker i närtid i närområdet.

Jeg mener, at Norden kan gøre langt mere for at forebygge, at konflikter udvikler sig til militære konflikter, hvis vi satser på det, vi traditionelt har været gode til, nemlig de erfaringer, vi har, med at kunne lave konfliktløsning. Derfor er terrorlisterne så stort et problem. Norge har jo valgt at sige, at man ikke følger terrorlisterne, fordi man ønsker at arbejde for fred i verden, hvorimod Danmark ikke har muligheden for at gå ind og være med til at forhandle fred. Som vi hørte den tidligere finske præsident sige under mødet på Åland, er vi medansvarlige for katastrofen i Sri Lanka, for på grund af terrorlisterne var vi nødt til at trække os i forhold til at være med i de fredsbevarende styrker der.

Jeg mener, vi kunne bruge langt flere kræfter på konfliktløsning, altså på at gå ind at forebygge militære konflikter, for det er der, vi kan bidrage med noget, ikke med militærindsats.

Herr president!

Vitryssland har betydelse för Norden. Landet, som nu varit självständigt i 18 år, orienterar sig delvis mot Europa och Östersjön. Tyvärr har den demokratiska utvecklingen gått långsamt. Nordiska rådet har trots detta – i samarbete med Baltiska Församlingen – lyckats med att bygga kontakter med både parlamentet i Minsk och oppositionspartier som för närvarande inte är representerade i parlamentet. Det nästa – fjärde i raden – rundabordssamtalet mellan nordiska, baltiska och vitryska politiker planeras äga rum i Minsk under våren 2010.

Under sommaren 2008 besökte Nordiska rådets miljöutskott de områden i Tjernobyl där den höga radioaktivitetsnivån förhindrade fast bosättning och förhindrar fortfarande. Nordiska Investeringsbanken och miljöfonden NEFCO håller på att förhandla om ett samarbetsavtal med den vitryska regeringen. Det här skulle betyda konkret samarbete om miljöprojekt till exempel i vattenrening och Vitryssland är en del av Östersjöns avrinningsområde.

Helt nyss har Vitryssland låtit Europarådet öppna en liten informationspunkt i Minsk. Även andra regionala organisationer har börjat skapa nya kontakter med Vitryssland. EU:s östra partnerskap inkluderar Vitryssland. Östersjörådet har redan gett Vitryssland observatörsstatus och Östersjöparlamentarikerna i BSPC, vars ordförande jag är, hade i år för första gången bjudit in observatörer från parlamentet i Minsk att delta i den årliga konferensen i månadsskiftet augusti-september.

Förslaget om att etablera ett nordiskt informationskontor i Minsk har flera gånger behandlats i presidiet. Kontoret anses inte som ett mål i sig själv, utan som ett instrument för genomförandet av de redan existerande samarbetsprojekten som Nordiska ministerrådet och andra nordiska institutioner har med landet. Kontoret skall även kunna underlätta Nordiska rådets samarbete med vitryska politiker och på så sätt bidra till den demokratiska utvecklingen i landet.

Det är viktigt att kontoret byggs upp i ett tätt samråd med de nordiska diplomatiska representanterna som redan finns i regionen.

Slutligen vill jag tillägga att Nordiska rådet under behandlingen av frågan om informationskontoret har tagit upp synpunkten ifall man på längre sikt bör överväga huruvida det finns grunder för att upprätthålla de tre infokontoren som för närvarande finns i de baltiska länderna. Ett faktum är ju att sedan infokontoren i de baltiska länderna grundades har mycket i omvärlden -förändrats, bland annat har de baltiska länderna blivit medlemmar i EU.

Herra presidentti! Järjen käyttö on sallittua tässäkin salissa. Olemme tehneet vastalauseen tähän esitykseen Pohjoismaisen tiedostustoimiston perustamisesta Minskiin. Vastustamme puheenjohtajiston ehdotusta, ja siitä äänestä rätkäytetään kohtapuolin.

Puheenjohtajiston esityksessä on erilaisia erikoisia perusteita – muun muassa, että Valko-Venäjä ei ole Pohjoismaiden varsinainen naapuri, mutta se rajoittuu sekä Latviaan että Liettuaan ja Luoteis-Venäjään, joiden kanssa Pohjoismaat ovat tehneet yhteistyötä jo usean vuoden ajan. Tällä perustelulla meidän pitäisi perustaa toimisto myös Pekingiin. Ei sekään ole meidän rajanaapurimme, mutta se on rajanaapuri Venäjän kanssa, jonka kanssa olemme tehneet vuosikymmeniä hyvää yhteistyötä. Samalla perusteella siis saman tien Pekingiin.

Täällä ainakin konservatiiviryhmässä yleensä kannatetaan säästämistä niin kuin tässäkin asiassa, mutta konservatiiviryhmässä ollaan tästä montaa mieltä. Olen kuitenkin varma, että tämä tekemämme vastalause tulee saavuttamaan suuren kannatuksen, koska tiedän jo, että yhden itsenäisen valtion koko 20 hengen valtuuskunta muun muassa on tämän esityksen takana.

Tämän pidemmittä puheitta me kuuntelemme vähän puheita ja sitten äänestää rätkäytämme tämmöisen järjettömän esityksen nurin.

Herr president! Låt mig erbjuda en konservativ nyans på det här spörsmålet. Ser vi tillbaka på 1900-talet finns det sådant där mitt lands val inför historiska händelser så här i efterhand kan granskas, analyseras och rent av kritiseras.

Det finns all anledning att när åren 1945 till 1989 belyses beklaga att vi inte alla stod upp för de tre baltiska republikerna som då ockuperades. Och i Sverige kunde vi som talade om behovet av frihet och demokrati, om förtrycket och politiska fångar i de dåvarande sovjetiska städerna Tallinn, Riga och Vilnius förlöjligas. Våra motståndare menade att vi ville se ett korståg österut.

I dag vet vi bättre. Vi har lärt oss en läxa. Låt oss inte vara aningslösa! Låt oss inte vara naiva! Vår uppgift är att se förtrycket där det finns.

Vi är för allmänna och fria val. Vi är för fria medier. Vi är för möjligheter för kyrkor och politiska organisationer att fritt verka. Det gäller Ryssland. Det gäller Vitryssland.

Ett nordiskt informationskontor i Minsk ska vara ett skyltfönster, sägs det i våra handlingar, inte ett skyltfönster för fjordar, fjäll, fält och skogar, utan ett skyltfönster för demokrati och öppenhet – det som är vårt nordiska bidrag.

Men ifall vi öppnar ett informationskontor i Minsk finns det anledning att varje kväll kontrollräkna fingrarna. Om det inte fungerar, om vi öppnar ett kontor och inte ägnar oss åt demokratiexport, då tycker jag att kontoret omedelbart ska läggas ned. Vi säger ingenting om formerna i handlingarna. Som en varm anhängare av nordiskt ambassadsamarbete känns det helt naturligt att ett nordiskt kontor i Minsk också skulle kunna samverka med exempelvis den svenska ambassaden i Minsk.

Herr president! Det skulle vara mig alldeles främmande att här som representant för Europarådets parlamentariska församling lägga mig i beslutsprocessen. Nordiska rådet självt måste bestämma om man ska öppna kontor på den ena eller andra platsen. Jag skulle bara vilja att ni funderade lite på möjligheterna, om det nu är demokratiexport, export av mänskliga rättigheter och rättsstat som man ska ägna sig åt, att överväga att inleda ett samarbete med den organisation där också alla här närvarande är medlemmar, nämligen Europarådet, som ju är experterna på mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstat.

Herr president! Det vore mig dessutom helt främmande att ifrågasätta min högt ärade och värderade kollega i Sveriges riksdag, tillika partikamrat, Göran Lindblad. Det är naturligtvis mycket klokhet i det han säger. Men jag tycker att om man öppnar ett nordiskt informationskontor ska man samverka med både ambassader och andra organisationer. Som det har framställts från presidiets sida handlar det om både demokratiexport och också miljö- och klimatpåverkan i närområdet.

För egen del vill jag betona just demokratiexporten, för vi ska inte underskatta de länder som finns i vårt närområde. Där är jag helt övertygad om att moderaten Göran Lindblad och moderaten Hans Wallmark tycker exakt likadant.

President and colleagues! I would not like to venture into the question of the advisability of opening such an office in Minsk, but very clearly that depends on what sort of office it will be. Will it be allowed to actually undertake the export of democracy, or will it be salvage for consciences while actually engaging only in the advertising of nice fjords? Whether the authorities would agree to a broader brief is a question which is worth asking.

Inevitably, the opening of such an office will be construed by the pro-democratic forces and the civil society of Belarus as a gesture of support of President Lukashenko, whereas no real political reforms apart from token concessions have been undertaken today. Indeed, next Saturday I am going to Minsk, to the founding congress of the Belarusian Christian Democratic Party, and the usual games of denying premises to opposition parties are taking place. As you know, without premises they can not be founded legally, so they are considered illegal institutions.

In any case, the founding of such an office should not be at the expense of existing and successfully working projects. One such is the European Humanities University, working in exile in Vilnius and doing a brilliant job in educating a democratic and European-minded élite for the future Belarus. That, I think, is a more productive use of funds. Lithuania is, even in a totally disastrous economic recession shouldering a disproportionately high proportion of the cost of the maintenance of the EHU, but in a couple of years this very worthwhile project might be endangered and threatened. This has to be taken into consideration in the overall view of democracy building in Belarus.

We all appreciate the advice from the Baltic Assembly, but I have to question your assertion that the Belarus opposition is against such a proposal. The opposition, which unfortunately is very weak and very divided, is also divided on this issue. There are people who think that this could be – and this indeed is our intention – should be, must be an office, a presence, which will be of help to the opposition.

Mr. Tuomioja, please do not misconstrue. My suggestion was that it very much depends on what sort of brief this office will be allowed to exercise. As long as it can engage in democracy export – something which I myself very much doubt, having worked with Belarus for ten years – it will of course be a worthwhile endeavour. If it cannot, I think that even those opposition groups which are disunited on other matters will construe it as a support for President Lukashenko. It very much depends on what sort of brief it will be given and will be able to maintain.

Herra presidentti! Mielestämme nyt ei vaikuta olevan todellakaan sopiva aika yhteispohjoismaisen budjetin menoerän kasvattamiseen. Jos jossain on säästöä löydettävissä, sitä ei missään tapauksessa pidä oikopäätä käyttää uusien instituutioiden perustamiseen. Olen herra Adomenasin kanssa samoilla linjoilla. Jos meiltä lähetetään sinne yksi virkamieshenkilö, joka sattuu vielä olemaan uusi tehtävissään, niin minkähänlaista viestiä sieltä tulee, kun edessä seisoo valkovenäläinen media ja tämän meidän lähettämämme toimistohenkilön takana Lukashenko, joka vaanii, mitä siellä sanotaan. Toimiston vienti sinne on siis ehdottomasti vastoin Valko-Venäjän tulevaisuuden kohentamista.

I couldn’t agree more with this analysis of the developments.

Om man läser det beslut som ligger till grund för presidiet ser man att vi där säger: Vid uppbyggnad är det därför viktigt att arbetet sker i nära samarbete med den existerande svenska ambassaden samt andra nordiska diplomatiska representanter. I detta ligger ju att det vi vill göra är att få en demokratiutveckling och att ha ett samarbete med exempelvis Europarådet. Jag kan inte förstå rädslan för att bygga upp ett nordiskt informationskontor och att arbeta där. Det är väl självklart att vår avsikt med detta är att stärka de demokratiska krafter som finns i Vitryssland.

Att säga att detta kostar mycket pengar – jag tycker inte att det argumentet håller i detta sammanhang. Kan vi utveckla demokratin med de svårigheter vi har tycker jag att det är värt de pengar som detta kostar. För mig är detta ett sätt att fortsätta att utveckla kontakterna mot ett demokratiskt Vitryssland. Jag tycker att det är en viktig del i detta.

Mr. Olsson, again my role here is not to advise on the vote but to set out more clearly the terms under which this office would have to operate. A very careful thought will have to be given to how these goals can be achieved under unchanged political circumstances. The closure of offices of international organizations several years ago proceeded precisely because of the futility of operating in Minsk under the extremely close surveillance of the Security Services. I do not think that the situation has improved since, so I think that a study of the feasibility of democracy export will have to be undertaken to a greater extent than has been the case in this resolution.

Jag vill först uttrycka att jag tycker att det förändringsarbete som har skett i Baltikum är beundransvärt, och jag önskar av hela mitt hjärta att Sverige långt före 1989 kunde ha gjort mycket mer.

Då måste jag ställa en fråga till den högt värderade representanten för Baltiska rådet. Under dessa år, inte minst från 1989 och åren precis därefter, var inte stödet från de nordiska länderna i olika former betydelsefullt för demokrati, demokratuppbyggandet och de demokratiska krafterna? Då är min fråga: Skulle inte nordisk närvaro i Vitryssland kunna betyda väldigt mycket också för de demokratiska krafter som vi i dag vet har stora problem? Du redogjorde själv för svårigheterna att bilda partier, svårigheterna att ha fria medier och svårigheterna för oberoende grupper. Kan inte det stödet också vara värdefullt i Minsk och Vitryssland?

Certainly, the support of the Nordic countries as well as of the entire democratic world has been immensely important in building democracy in Lithuania. But, in analogy, the year we are looking at in Belarus now is not 1989. It is rather 1985 or even 1982.

It is entirely up to you to decide whether such expenses are feasible, but the office will not be working under the conditions of an opening society and decreasing political control as was the case in the Baltic countries in 1989.

Hyvä presidentti! Kysyisin Mantas Adomenasilta, mikä olisi sitten parempi vaihtoehto Pohjoismaille edistää demokratian kehitystä Valko-Venäjällä kuin läsnäolo ja pohjoismaisten demokraattisten käytänteiden, toimintatapojen ja kansalaisyhteiskunnan esitteleminen ja mahdollisuuksien tarjoaminen? Mikä olisi se konkreettinen tapa, jolla Pohjoismaat voisivat edistää demokratiaa Valko-Venäjällä, jos näiden demokraattisten menettelytapojen ja demokraattisen yhteiskunnan esitteleminen ja sen tukeminen toimiston muodossa ei ole hyvä tapa?

A number of programmes for building democracy already exist. They operate from outside the territory, through the embassies. One of those initiatives is the European Humanities University.

What I am saying is not that it cannot be a worthwhile endeavour, but one has to weigh very carefully the cost and benefit ratio in this case, whether the stage has been reached where the cost can be justified in political benefits, or whether out-of-area operation and working with opposition groups – and looking for new ways to support local democratic initiatives and democratic candidates – can be a more cost-efficient way of achieving the goal. This is a question which you have to answer yourselves.

Under de senaste åren har man mycket i Nordiska rådet pratat om projekt. Jag vill fästa uppmärksamhet vid att vi har ungefär 2000 projekt i gång, och de flesta som har uttalat sig har ansett att det är alldeles för mycket och man bör se till att det bara av projekt med nordisk nytta.

För ett antal år sen kom begreppet ”nordisk nytta” till användning med den påföljd att ganska många institutioner och projekt drogs in när man inte tyckte att den nordiska nyttan var tillräckligt stor. I alla de politiska sammanhang där man i dag debatterar pengar så konstaterar man att man bör handla varsamt med skattebetalarnas pengar, och det gäller speciellt under ekonomiskt svåra tider. När vi har en sådan situation som vi har i dag måste den nordiska nyttan var väldigt stor ifall man vill utöka verksamheten med ett informationskontor i Minsk. Jag tror att vi alla är eniga om att demokrati är någonting som vi ska arbeta för, demokrati ska vi i mån av möjlighet också föra ut till andra länder, det är en alldeles given sak. Men vi ska komma ihåg: Vi sitter i Nordiska rådet, där huvudregeln skall vara: Vad är ändamålets nordiska nytta? Min uppfattning är att den nordiska nyttan i det här sammanhanget och i den här frågan är väldigt liten och därför understöder jag förslaget om att medlemsförslaget förkastas.

Bästa ordförande, kära vänner! Bjarne Kallis är känd i Finland som en human och klok politiker, men nu har jag en känsla av att han är lite ute i ogjort väder! Den allmänna bedömningen är ändå den att det har skett en process mot demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland; också om det är små steg så är de märkbara. Det att man skulle etablera ett kontor där skulle ändå bevisa att Norden tror på den processen oberoende av vad vår president från The Baltic Assembly har sagt, av sina egna skäl. Det är en symbolisk handling som ändå skulle betyda att vi tror på en demokratisk utveckling i ett stort land i vår närhet. Jag tycker att det hör till Norden att vara lite idealistisk och inte så pessimistisk, så jag hoppas att Bjarne Kallis är sparsam på någon annan punkt än den här.

Jag hoppas att alla skall vara sparsamma på alla punkter, inte enbart i ord utan också i gärning. Jag tror att vi kan på annat sätt bevaka och befrämja demokratin än att grunda ett kontor i Minsk. Men tack för de vackra orden om human och klok!

Arvoisa herra puheenjohtaja! Pian 60 vuotta täyttävällä Pohjoismaiden neuvostolla on ollut koko historiansa ajan tärkeä lähetystehtävä, missio, pohjoismaisen demokratiakäsityksen ja demokratiakehityksen viemisessä, toisaalta myös kansalaisyhteiskuntakäsityksen ja perusoikeuksien kunnioittamisen viemisessä. Tältä osin esitys, jota tänään käsittelemme – Minskin pohjoismaisen tiedotustoimiston perustaminen – on hyvin perusteltu.

Tässä vastalauseen ensimmäisessä osassa on esitetty hieman ontuvia perusteluja liittyen pohjoismaisen yhteistyön budjettiin ja ankariin säästötoimiin. Mielestäni tällaisia säästötoimia, jotka tällä hetkellä vaivaisivat pohjoismaista yhteistyötä, sen perustaa, ei siinä mittakaavassa ole.

Sen sijaan tämä toinen vastalauseen kohta, jossa puhutaan muiden organisaatioiden Minskiin perustamista toimenpisteistä, muun muassa Ruotsin suurlähetystön osalta sekä Euroopan neuvoston avaamasta toimistosta, on kyllä otettava tämän päätöksenteon yhteydessä huomioon. Siksi onkin ihan aiheellista esittää kysymys:

Onko tässä vaiheessa viisasta perustaa oma toimisto, vai olisiko parempi edetä yhteistyön kautta esimerkiksi Euroopan neuvoston toimiston kautta? Tämä on kyllä kysymys, joka olisi pitänyt käsitellä paljon syvällisemmin kuin mitä tämän prosessin yhteydessä on käsitelty.

Christina Gestrin sanoi hyvin tuossa esittelypuheenvuorossaan, että toimisto sinänsä ei ole mikään itsetarkoitus perustehtävän ja tavoitteiden toteuttamiseen, vaan myös muunlaisia tapoja on olemassa. Siksi peräänkuuluttaisin vielä tämän päätösesityksen arviointia, joka tietysti tullaan nyt äänestyksen muodossa myös tekemään.

Det är naturligtvis helt och hållet upp till Nordiska rådet hur man vill använda sina pengar. Jag kommer från en organisation som är rätt fattig, så vi är väldigt försiktiga. Men ni måste själva göra bedömningen om ni vill investera i detta eller inte.

Det nämndes att utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati har gått åt rätt håll. Det tycker inte jag, och det tycker inte vi i Europarådet. Däremot är vi beredda att understödja en sådan utveckling. Det finns en önskan från regimen att till exempel låta oppositionen få följa med om de skulle få speciell gäststatus i Europarådet. Man har påstått att man var beredd att fundera över ett moratorium på dödsstraffet, men direkt efter beslutet i Europarådets parlamentariska församling i somras avrättade man ett par personer i Vitryssland. Det är dubbla signaler. Jag tror inte att man ska dra några stora växlar på att det har blivit så vidare mycket bättre. Däremot ska vi alla arbeta för att det ska bli bättre.

Tämä oli hyvä puheenvuoro. Toteaisin talouden näkökulmasta, että tässä taloustilanteessa on varmasti viisasta pohtia, millä tavalla voidaan tehdä yhteistyötä esimerkiksi Euroopan neuvoston, Pohjoismaiden neuvoston ja kansallisten toimistojen kuten suurlähetystöjen kesken.

Itse asiassa tänään täällä on käyty hyvin viisasta keskustelua siitä, pitäisikö Pohjoismaiden tiivistää yhteistyötä muun muassa yhteisten suurlähetystöjen perustamiseksi. Se olisi varmasti yksi tapa viedä yhtä lailla pohjoismaista demokratiakäsitystä ja -kehitystä muualle maailmaan ja samalla sitten tehdä se taloudellisesti mahdollisimman kustannustehokkaasti. Tässä mielessä uskon siis yhteistyön voimaan, ja sitä tässäkin asiassa täytyisi tehdä.

Tak for det, præsident. Er Hviderusland ikke vældig langt væk fra Norden? Svaret er, at Hviderusland er vor nabo. Svaret er, at vi skal bekymre os om vore naboer, at vi skal kommunikere og have dialog.

Jeg vil støtte præsidiets forslag om at udbygge et sted, hvor vi kan mødes, hvorfra Norden kan være katalysator for Hvideruslands forbindelser med os og med andre, og hvorfra vi kan befordre dialog og støtte demokratiudviklingen. Der har allerede fundet et omfattende forarbejde og arbejde sted blandt både græsrødder og politikere i Minsk. Det er i samarbejde med dem, der har kontakt med os – vore naboer, græsrødder, politikere og andre i Minsk – at vi bør bygge videre på vore kontakter. Vi må fundere vore relationer. Et kontor vil give vore relationer en mulighed for at udvikles.

Præsidiets forslag om at udbygge eksisterende relationer er et godt forslag. Jeg vil påpege, at jeg og andre har peget på finansiering af et nordisk informationskontor i Minsk, så vi ikke øger vore udgifter i Nordisk Råd. Der er fundet penge ved omprioriteringer.

Jeg vil meget anbefale Nordisk Råd at stemme for præsidiets forslag. Vi har brug for hinanden, vi har brug for vore naboer, og vi må fremme vore kontakter. Tak.

Jag reagerade på uttrycket att ”det finns pengar”. Naturligtvis finns det pengar, men pengar skall användas på ett förnuftigt sätt. Om vi i Nordiska rådet börjar säga att det finns pengar kan vi sätta igång vilka projekt som helst. Jag poängterar att vi bör handla sparsamt med skattebetalarnas pengar och se till den nordiska nyttan.

Tak. Der findes penge. Jeg nævnte prioriteringer. Der findes stort set altid penge til de ting, vi prioriterer politisk. Det er en prioriteret politisk handling at åbne et informationskontor i Minsk, ligesom det var en prioriteret politisk handling at åbne informationskontorerne i de baltiske lande lige efter Murens fald. Det er dér – som også Christina Gestrin pegede på i sin tale – vi skal finde pengene, for formålet er det samme som, dengang vi brugte det i Baltikum.

De som er mot dette forslaget, snakker om at man skal spare på det nordiske budsjettet, og at det nå blir gjort. Det er ikke riktig. Det er ikke sparing på det nordiske budsjettet. Det er det samme budsjettet, men man omprioriterer innenfor det.

La oss se litt tilbake. Vi omprioriterte da Muren falt og de baltiske stater ble frie. Vi satte 20 % av vårt budsjett inn i baltiske programmer. Det var bra gjort – vi viste fleksibilitet. Hva gjør vi nå med globaliseringen? Neste år vil vi ha 70 millioner danske kroner til globaliseringsinitiativ – et helt nytt område. Vi omprioriterer. Det er de samme pengene, men vi omprioriterer.

Nå har vi som prioritert sak å åpne et kontor i Minsk. Det støtter jeg sterkt. Jeg tror det vil gi et godt signal. Dette er viktig for dem som bor der – de blir sett. Jeg tror dette vil ha betydning rent psykisk. Så jeg er sterkt tilhenger av at vi sier ja til forslaget om å åpne et infokontor i Minsk. Det viser at vi vil gjøre noe nytt. Vi har gjort det før. Nå kan vi gjøre det igjen.

Arvoisa puheenjohtaja! Mielestäni Pohjoismaiden neuvoston tulee keskittyä edelleenkin budjetissaan toimiin, joilla panostetaan pohjoismaiseen yhteiskuntaan, nostetaan Pohjoismaiden neuvoston painoarvoa Eurooppaan ja muuhun maailmaan nähden sekä tuetaan pohjoismaisten kansojen hyvinvointia, terveyttä, teknologiaa, tutkimustyötä ja taloutta. Yhteistyötä Baltian ja entisten Neuvostoliiton alueiden maiden kanssa toki tulee edistää ja olla rakentamassa yhteistä Eurooppaa tasaveroisena ja molemminpuolisin taloudellisin panoksin, ei ainoastaan viemällä kyseisiin maihin rahaa ilman että siitä hyötyy kansa tai siitä hyötyvát Pohjoismaat. Demokratian vientiä maihin, joissa demokratia ymmärretään eri lailla kuin meillä, voi toki tehdä, mutta ilman kyseisten maiden omaa tahtoa ja panostamista ihmisoikeuksiin ja demokratiaan työ on hyödytöntä.

On myös uskallettava myöntää, että Pohjoismaat eivät voi olla ulkopuolelta pelastamassa koko maailmaa. Läsnäolo kansainvälisillä foorumeilla ja esimerkkinä toimiminen ovat myös demokratian edistämistä. Demokratian kehittäminen myös Valko-Venäjällä toimii, jos niin halutaan, konsulaattien, mahdollisten lähetystöjen ja kansalaisjärjestöjen yhteistyönä ilman erityisiä toimistoja, vaikkapa yhteisesti palkatun henkilöstön voimin hieman toimenkuva- ja työpainotuksia muuttamalla.

Bästa ordförande, kära vänner! När riksdagsledamot Karhuvaaara pratade om att det inte skulle vara så väldigt stor idé att öppna en byrå vill jag påminna henne om att vår utrikesminister Alexander Stubb i flera sammanhang har deklarerat att det har påbörjats en positiv utveckling i Vitryssland och han har varit väldigt aktiv för att EU skulle öppna en byrå där. Det är alltså ganska motstridigt nu att hans egna partivänner här i Nordiska rådet har en alldeles annan syn på händelserna och inte alls förstår någon nytta av man informerar den vitryska befolkningen om en god demokratisk modell.

Arvoisa puheenjohtaja! Ilmeisesti tässä asiassa voi sanoa, että Siperia opettaa. Kyseessä on ilmeisesti ajatusmaailmassa sukupolvien ero. Meillä on hieman eri syntymävuosikymmen.

Herr president! Den svenska delegationen har skrivit ett medlemsförslag om nordisk granskning av EU:s grön- och vitböcker. Bakgrunden är att en stor del av våra förslag, våra propositioner i riksdagen – nästan 30 procent faktiskt – härrör från förslag från EU:s institutioner. Samma sak gäller med stor sannolikhet i de andra nordiska länderna, även i Norge och Island.

Många av EU-förslagen har ett särskilt nordiskt intresse. För att påverka EU-förslagen i nordisk riktning måste vi i Nordiska rådet lägga ett större engagemang i EU:s förslag på ett tidigt stadium. Nordiska rådets presidium har diskuterat medlemsförslaget grundligt. Även utskotten har involverats.

Presidiets förslag som svar på medlemsförslaget har formen av en EU-strategi för Nordiska rådet. Strategin innebär att Nordiska rådets sekretariat ska koordinera övervakningen av förslag inom EU-systemet som har vital betydelse för Norden. Det är långt ifrån alla grön- och vitböcker, numera också blå böcker, som bör granskas. Tvärtom måste vi prioritera vilka av EU-förslagen som ska prioriteras.

Vidare behöver förbindelserna mellan de nationella delegaterna i Nordiska rådet och de nationella EU-utskotten förstärkas. Vi ska inte bygga upp nya institutioner utan förbättra samarbetet mellan de befintliga. Inom Nordiska rådet ska sekretariatet vidareförmedla viktiga EU-frågor till presidiet och ansvariga fackutskott. Dessa beslut visar sedan om och i så fall hur vi ska gå vidare med EU-förslagen, till exempel genom hearings, seminarier och dialog med EU:s institutioner.

Samarbetet med EU måste vara dubbelriktat. Norden måste bidra för att få inflytande. Det kan vi oftast göra när det till exempel gäller frågor som Östersjöstrategin, fiskepolitik eller arktiska frågor. Det är dags för oss i Nordiska rådet att bli mer aktiva även i EU-frågor.

Herr president! Ibland blir det lite märklig ordning i de här debatterna. Jag har ju tidigare pratat om samma sak i samband med regeringarnas förklaringar kring detta. Låt mig bara kortfattat ytterligare en gång ta upp våra åsikter för ett samordnat nordiskt försvar. Det var från början ett konservativt förslag som vi hade glädjen att få genomslag för i presidiet. Vi rekommenderar ett fördjupat försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete. Att vi stärker samverkan på försvarsområdet är viktigt. Det vilar bland annat på en värdegemenskap och på internationellt samarbete och också på viljan att bidra med efterfrågade förband för internationella insatser.

Jag sade tidigare, och säger det nu också, att det blir allt svårare för länderna att få försvarsekonomin att gå ihop. Därför bör man samarbeta mer för att få stordriftsfördelar och bättre användning för de 120 miljarderna än i dag. Dessutom kan vi komma in i både FN, EU och Nato och hjälpa till i krissituationer och kan göra det på ett effektivare sätt.

Med tanke på att jag har sagt allt detta tidigare en gång tänker jag inte upprepa det. Därför, herr president, avslutar jag i detta nu.

Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe har jo lavet en reservation på denne rekommandation. Det har vi, ikke fordi vi er imod, at man har et tættere samarbejde, men fordi vi er imod, hvis det tættere samarbejde skal gå ud på militær oprustning. Det er ikke, fordi vi mener, at vi overhovedet ikke skal have militær i Norden. Vi går ind for, at vi skal kunne deltage i fredsbevarende styrker, vi går ind for, at hvis der sker folkemord ude i verden, skal Norden også kunne gå ind og bidrage til at stoppe det folkemord, sådan som vi f.eks. flere gange har opfordret til i forhold til Sudan. Men vi mener ikke, at vi skal opruste, og vi mener ikke, at det er det militære, vi skal satse på i Norden. Vi mener, at vi i stedet skal satse på fredspolitik og på miljøpolitik, at vi skal satse på at forebygge konflikter, at det er det, der er det afgørende.

Vi har også i Norden områder, der er fuldstændig demilitariserede. Vores seneste møde i Nordisk Råd var på Åland, som er demilitariseret. Vi mener, vi bør se på, om det er en erfaring, som vi skulle udvide og bygge videre på, så flere dele af Norden blev demilitariseret. Vi har jo diskuteret Arktis og sejlruterne. Vi kender jo historisk i Norden de mange krige, der har været mellem Danmark og Sverige omkring Øresund, hvor andre stormagter i verden gik ind og skiftevis støttede Danmark og Sverige for at sikre, at der ikke var nogen, der havde magten over søvejen gennem Øresund. Nu får vi så søvejen. Når isen smelter, får vi nye sejlruter gennem Nordvestpassagen. Hvis vi skal prøve at forebygge, at der kommer konflikter der, så lad os gå ind og se på, hvordan vi forhindrer, at der kommer militær oprustning i Arktis, i stedet for at begynde at tale om, at vi skal opruste i Norden. Vi mener, at vi skal satse på at forebygge konflikter i stedet for at satse på at opruste.

Det är intressant att notera att Vänsterpartiet-De gröna står för olika uppfattningar. När vi hade detta uppe i presidiet sist var vi eniga. Även den gröna gruppen var med på presidieförslaget. Men tydligen har man fått en mer radikal ledning för partiet nu, eftersom man har bytt åsikt i den här frågan. Vi tog faktiskt hänsyn till de synpunkter som kom från Vänsterpartiet-De gröna-gruppen, och vi fick ett gemensamt förslag.

Att ha åsikten att detta innebär upprustning – mycket har jag hört i politiken, men sällan har jag hört något så dumt. Det här är en effektivare användning av de pengar som vi har. Jag är mycket förvånad över att den vänstersocialistiska gruppen kan byta åsikt helt plötsligt, från en månad till den andra. Men det upplever vi också i svensk politik ibland, så det kanske inte är att förvånas över.

Vi har ikke ændret holdning i Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe. Det er et forbehold, der er foretaget af vores tidligere gruppeleder Rolf Reikvam, inden han ophørte i Nordisk Råd. Det er ikke et nyt forbehold, der er lavet; det er foretaget af vores tidligere leder. Så vi har nøjagtig den samme holdning, som vi hele tiden har haft. Vi har hele vejen igennem debatten om Stoltenbergrapporten givet udtryk for, at vi er enige i, at vi skal have et tættere samarbejde, et bedre samarbejde i Norden, men vi mener også, det er afgørende, at det samarbejde er baseret på, at vi prøver at forebygge konfliktløsninger, at vi satser på det fredspolitiske arbejde, satser på konfliktmægling ude i verden, satser på de reelle trusler, vi står over for, i stedet for at satse på en militær oprustning.

Herr president!

I samband med freden i Paris 1856 demilitariserades Åland genom en ensidig förpliktelse från rysk sida. När Nationernas förbund 1921 fattade beslut om Ålands statstillhörighet bestämdes också att en internationell konvention skulle upprättas. I konventionen bekräftades demilitariseringen från år 1856 och dessutom neutraliserades våra öar. Konventionen undertecknades av tio stater. I Moskvafördraget om Ålandsöarna 1940 och i fredsfördraget i Paris 1947 finns också bestämmelser om Ålands demilitarisering.

För Åland är demilitariseringen och neutraliseringen av största betydelse. Även om beslut av Nordiska rådet i ärendet inte på något sätt skulle ändra den demilitariserade och neutraliserade statusen tycker jag att det är angeläget och noterar med stor tillfredsställelse att presidiet ändå valt att nämna detta i sitt betänkande. I detta sammanhang vill jag då än en gång också lyfta fram Ålands neutraliserade status. Jag utgår naturligtvis från att både demilitariseringen och neutraliseringen iakttas och respekteras vid det fortsatta arbetet med att fördjupa och utveckla det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet i Norden.

Jag är också övertygad om att Åland utgående från sin internationella situation och utifrån våra förutsättningar och erfarenheter kan spela en roll i det fortsatta arbetet kring säkerhetspolitiken i Norden och då inte minst som ett exempel på en lyckad modell.

Herr president! Den svenska delegationen har skrivit ett medlemsförslag om nordisk granskning av EU:s grön- och vitböcker. Bakgrunden är att en stor del av våra förslag, våra propositioner i riksdagen – nästan 30 procent faktiskt – härrör från förslag från EU:s institutioner. Samma sak gäller med stor sannolikhet i de andra nordiska länderna, även i Norge och Island.

Många av EU-förslagen har ett särskilt nordiskt intresse. För att påverka EU-förslagen i nordisk riktning måste vi i Nordiska rådet lägga ett större engagemang i EU:s förslag på ett tidigt stadium. Nordiska rådets presidium har diskuterat medlemsförslaget grundligt. Även utskotten har involverats.

Presidiets förslag som svar på medlemsförslaget har formen av en EU-strategi för Nordiska rådet. Strategin innebär att Nordiska rådets sekretariat ska koordinera övervakningen av förslag inom EU-systemet som har vital betydelse för Norden. Det är långt ifrån alla grön- och vitböcker, numera också blåböcker, som bör granskas. Tvärtom måste vi válja av EU-förslagen som ska prioriteras.

Vidare behöver förbindelserna mellan de nationella delegaterna i Nordiska rådet och de nationella EU-utskotten förstärkas. Vi ska inte bygga upp nya institutioner utan förbättra samarbetet mellan de befintliga. Inom Nordiska rådet ska sekretariatet vidareförmedla viktiga EU-frågor till presidiet och ansvariga fackutskott. Dessa beslutar sedan om och i så fall hur vi ska gå vidare med EU-förslagen, till exempel genom hearings, seminarier och dialog med EU:s institutioner.

Samarbetet med EU måste vara dubbelriktat. Norden måste bidra för att få inflytande. Det kan vi oftast göra när det till exempel gäller frågor som Östersjöstrategin, fiskepolitik eller arktiska frågor. Det är dags för oss i Nordiska rådet att bli mer aktiva även i EU-frågor.

Herr president! Som herr presidenten säkert noterade vid den omröstning vi nyss har haft blir vi färre och färre ledamöter i salen. Jag ska tala på ett sådant sätt att vi inte behöver ha någon omröstning och kontrollräkna att vi är minst 44 ledamöter närvarande.

Jag tycker att det känns rätt naturligt att migrationspolitik är ett av de områden som vi bör gradera upp i det nordiska samarbetet. Precis som vi hitintills under de samtal vi har haft också har fokuserat på ett ökat behov av försvars-, säkerhets- och utrikespolitik som viktiga komponenter i ett modernt, framtidsinriktat nordiskt samarbete hör också migrationsfrågor till detta område, därför att vi påverkar varandra.

Dessutom tycker jag att vi i våra nordiska länder generellt sett är en röst för humanitet och öppenhet i Europa och i världen. Och det är ett viktigt budskap att föra vidare. Hela det resonemanget präglade det rätt långa meningsutbyte vi hade om Vitryssland, där vi alla är överens om just behovet av mänskliga rättigheter och öppenhet. Det gäller även migrationsområdet. Och vi påverkar varandras länder.

Från vårt utskott har vi dessutom besökt olika delar. Vi har besökt flyktingförläggningar i Danmark. Vi har diskuterat migrationsfrågor i Sverige och Finland och lyft fram olika exempel. Vi ser också att om man kommer fram till vissa beslut i ett land så påverkar det andra länder. Därför behövs det samordning och koordinering även inom migrationsområdet.

Herr president! Jag föreslår att vi bifaller förslaget till beslut.

Mange tak. Jeg tillader mig at stille spørgsmålet til den danske minister, fordi Danmark overtager formandskabet. Det er sådan, at Medborger- og Forbrugerudvalget tog initiativ til at undersøge, hvor store gebyrer man betaler ved grænseoverskridende betalinger mellem nordiske lande. Man sendte 100 kr. mellem de forskellige lande, og der blev brugt Danske Bank, Postbanken, Handelsbanken, Nordea og Føroya Banki. Og det viser sig rent faktisk, at hvis man sender 100 kr., kan det koste 50 kr. i gebyr at sende dem, men det kan også koste 50 kr. i gebyr at modtage dem. Det gælder f.eks., hvis man har en bankoverførsel fra Finland til Norge eller Færøerne. Så er der altså 0 kr. tilbage, det hele er taget i gebyrer. I Sverige er det lidt bedre. De betaler ikke gebyrer, men i alle de andre lande vil man næsten ingenting få ud af sine 100 kr.

Derfor vil jeg takke samarbejdsministeren for, at forbrugerspørgsmålene nu er kommet på dagsordenen, men samtidig spørge: Viser det her ikke, at vi er nødt til at sætte alvorligt ind i forbrugerspørgsmål, fordi vi her har nogle grænsehindringer, hvor det er forbrugerne, der bliver snydt?

Jeg synes, det er et ualmindelig godt spørgsmål, og jeg synes også, det er et velunderbygget spørgsmål. Når medlemmer på den måde kan udføre forskning for grundlag for spørgsmålet, skal det tages dybt seriøst. Jeg troede, at den slags problemer hørte til i den tredje verden. Jeg har hørt, at der, når man er vandrende arbejdstager i Mellemamerika eller i Afrika og vil sende penge hjem til familien og vil sende penge hjem til familien, er store problemer med at få sendt pengene af sted.

Jeg vidste ikke, at det også er sådan i Norden, og jeg synes, at det bør tages op i det uformelle forbrugerforum, vi har. Men jeg er også klar til at tage det op med samarbejdsministrene. Jeg har lige haft møde med Ole Norrback, og vi har talt om, at vi vil komme med konkrete eksempler på grænsehindringer på de kommende ministermøder for samarbejdsministrene, og det eksempel, som Henrik Dam Kristensen her kommer med, er måske et oplagt eksempel.

Men når vi nu har dette uformelle forbrugerforum, kan det godt være, at det skal starte det, og så skal jeg nok om nødvendigt følge op på det. Så jeg vil godt takke for dette pragtfulde eksempel på nordiske grænsehindringer … man kan også sige forfærdelige eksempel.

Tak, fru præsident, tak for ordet.

Jeg har et spørgsmål til det islandske formandskabs samarbejdsminister om, hvordan kulturpartnerskabet i EU’s Nordlige Dimension tænkes at skulle udvikle sig. Jeg deltog i en konference i Helsingfors for en måned siden, og jeg savner i den grad indhold, substans og fremdrift. Jeg kan ikke rigtig få øje på, hvor det skal henad.

Altså, hvordan skal kulturpartnerskabet i EU’s Nordlige Dimension udvikle sig?

Já, forseti ég þakka fyrir fyrirspurnina. Ég ætla að svara henni á íslensku. Þetta mál verður til umræðu á eftir á fundi menningarmálaráðherranna og snýst í raun og veru um samstarf, bæði Evrópusambands, norrænna landa, Rússlands og útbúa einhvers konar menningarvettvang þessara landa og tengja bæði menningarlíf og atvinnulíf. Það kann að vera rétt sem þingmaðurinn segir, að það sé ekki búið að vinna nægilega vel eða ákveða nægilega vel innihald þessa samstarfs, enda skilst mér að það sé enn í undirbúningi og verður meðal annars, eins og ég segi, til umræðu á eftir. Ég tel að þarna geti hins vegar verið ýmsir spennandi möguleikar að tengja þetta svæði betur saman á öðrum forsendum en þeim sem helst eru til umræðu og hafa helst verið til umræðu sem tengjast kannski frekar atvinnuháttum, siglingaleiðum og öðru slíku. Þarna er verið að tala um að útvíkka samstarfið og færa það inn á menningarvettvanginn sem skapa vafalaust ný tækifæri en hins vegar verður þetta frekar til umræðu á eftir og þá munu málin væntanlega líka skýrast frekar. En ef innihalds er saknað þá tel ég líka að það sé verkefni okkar menningarmálaráðherranna að gera eitthvað í því.

Dansk oversættelse:

Ja, præsident, jeg takker for spørgsmålet. Jeg vil besvare det på islandsk. Dette emne bliver diskuteret senere i dag på kulturministrenes møde, og det drejer sig reelt om et samarbejde, mellem EU, Norden og Rusland hvor man opretter en form for kulturforum for disse lande, hvor man kobler kultur og erhvervsliv sammen. Det kan være rigtigt, som parlamentsmedlemmet siger, at man ikke har arbejdet tilstrækkeligt eller taget stilling til indholdet af dette arbejde, da det, så vidt jeg har forstået, stadigvæk er i forberedelsesfasen og bliver blandt andet, som jeg siger, diskuteret senere i dag. Jeg anser derimod, at der kan være spændende muligheder forbundet med at koble disse områder bedre sammen på andre præmisser end dem, der er og har været oppe i diskussionen, og som kobler sig måske snarere til arbejdsliv, søfartsruter og lignende. Her taler man om at udvide samarbejdet med fokus på kulturområdet, hvilket utvivlsomt vil skabe nye muligheder, men, som sagt, så bliver det diskuteret yderligere i dag hvor sagen bliver uddybet yderligere. Hvis man efterlyser indhold, så tror jeg også at det er vores, kulturministrene, opgave at gøre noget ved det.

Fru president! Jag hoppas att jag får ställa en fråga till den danske samarbetsministern Bertel Haarder även om jag representerar Skåne.

Det har kommit beslut om Femahrn Bält-bron. Det tycker jag är väldigt bra. Det betyder mycket, inte bara för Danmark utan också för hela Norden. När det gäller den bron räknar man med ökad trafikmängd på både väg och järnväg. För detta tror jag att det behövs ytterligare en fast förbindelse i Öresundsområdet, inte bara mellan Malmö och Köpenhamn utan också mellan Helsingborg och Helsingör.

Detta är inte en skånsk-själländsk fråga. Det är inte en svensk-dansk fråga, utan den handlar om hela trafiken i närområdet, från Norge i norr till Tyskland i söder, och är sannerligen en stor nordisk fråga.

Detta tar ju väldigt lång tid. Min fråga till Bertel Haarder är därför: Kan man från dansk sida utlova att man påbörjar en dansk-svensk utredning om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör?

Det er et meget stort spørgsmål. Jeg har lige sejlet mellem Helsingborg og Helsingør og fået dejlig suppe. Det er dejligt med denne pause, når man kører fra Göteborg til København. Men for at være seriøs vil jeg sige, at det jo er noget, jeg skal tale med den danske transportminister om, og at det er noget, den danske transportminister skal tale med sin svenske kollega om. Det er jo noget, der i givet fald også forhåbentlig kunne udløse visse EU-tilskud. Så det er en stor, stor sag.

Man skal aldrig sige aldrig, og jeg synes, vi skal bevare denne dansk-skånske drøm om at få yderligere en fast forbindelse. Men jeg har ingen meldinger, hverken fra den danske regering eller fra samarbejdsministrene. Det skal begynde hos transportministrene. Men vi kunne jo begynde med at spise suppe på færgen en dag; så kunne vi tale om det der.

Mitt spørsmål går til den svenske samarbeidsministeren.

Den norske regjeringen vurderer å legge ned fire jernbanestasjoner på norsk side på Ofotbanen som går mot riksgrensen mot Sverige. Dette får store konsekvenser for bl.a. av riksgrensen på svensk side, som har en del turisme og bruker den på samme måte som på norsk side.

Dette er et alvorlig tilbakeskritt for samarbeidet over grensen. Det er Svenska järnvägen som har fått konsesjon på dette. Når man da tar unna grunnlaget for konsesjonen, vil dette innebære mindre inntekter, og det vil for så vidt gå ut over Svenska järnvägen også.

Mitt spørsmål til samarbeidsministeren er: Hva mener samarbeidsministeren om den måten den norske regjeringen gjør dette på på grensen, og hva kan samarbeidsministeren i Sverige gjøre for å legge press på den norske regjeringen, slik at de ikke stenger grensen?

Tack för frågan! När ni som parlamentariker ställer frågor till oss samarbetsministrar har vi ingen möjlighet att vara insatta i alla frågor som alla andra fackministrar i regeringarna har hand om. Detta är en sådan fråga.

Vad jag kan göra är att jag tar med frågan till Åsa Torstensson, som är ansvarig för de frågorna i den svenska regeringen. Sedan uppmana jag också frågeställaren att komma in med en skriftlig fråga.

Puheenjohtaja! Esitän kysymykseni Norjan yhteistyöministerille:

Huippututkimus on yksi pohjoismaisen yhteistyön tulevaisuuden kulmakiviä, samaten tietysti ilmastonmuutoksen haaste on yhteinen. Norja on ilmoittanut kunnianhimoisen tavoitteen päästä hiilivapaaksi vuoteen 2030 mennessä.

Millä tavalla tässä tutkimustyössä on edetty ja olisiko pohjoismaisessa perheessä joitakin mahdollisuuksia tehdä yhteistyötä tämän asian osalta? Tämä on yhteinen haaste ja koskee meitä kaikkia.

Den norske regjering har satt seg klare ambisjoner i forhold til å nå målene om å bli karbonnøytralt. Det har vi gjort gjennom en avtale i det norske Stortinget med flere partier. Vi har fått nesten alle opposisjonspartiene med på et klimaforlik, og vi mener at det er av stor betydning at man har tverrpolitisk overenskomst om de store og vanskelige oppgavene i framtiden.

Så er det klart at for oss som kommer fra Norden, er samarbeid fram mot klimatoppmøtet i København av avgjørende betydning. Mye av vårt arbeid på det nåværende tidspunkt handler om å rette vår innsats fram mot klimatoppmøtet.

Så vil jeg også si at samarbeid på forskningsfronten er viktig for å få til disse ambisiøse målene. Vi har i de sammenhenger hvor vi prioriterer vår forskningsinnsats, absolutt prioritert klimaforskningen, for vi vet at det er viktig. Her vil også nordisk samarbeid være viktig.

Vi har nå fått en ny administrasjon i USA, som gjør de nordiske utgangspunktene lettere å få igjennom, men det er faktisk ganske langt igjen før vi kan få gjennomslag internasjonalt. Men det handler også om at man på alle sektorer bidrar til å stimulere til økt klimainnsats. Det handler, som spørsmålsstilleren var inne på, om klimafronten, men det handler også om hva man gjør på andre områder, for eksempel innenfor samferdselssektoren. Vi har satt oss ambisiøse mål, og vi har fått det til gjennom tverrpolitisk avtale på Stortinget, og vi ønsker også økt samarbeid på dette området mellom de nordiske landene.

Anmodningen var om ikke å stille spørsmål til våre egne samarbeidsministre som vi i alle fall må kunne få svar fra hjemme. Nå er det imidlertid slik at hvis jeg stiller et samarbeidsspørsmål til den norske regjering, vil jeg ikke få svar av Anniken Huitfeldt fordi det da ville bli henvist til samarbeidsministeren, som ikke er her, men som formodentlig er i Det norske storting.

Jeg skal likevel la fristelsen ligge og stille spørsmål til den islandske samarbeidsminister. Hvorfor har ikke Island gjort noe med de bankavgifter som gjør at islandske borgere betaler mer enn nødvendig for å sende penger hjem til Island? Nå eier dere bankene. Hvorfor gjør dere ikke noe med bankene nå når dere selv eier dem? Hvis du lurer på hvilket tema dette er, så er det et tema som fremgår av status for Grensehinderforums arbeid. I en rapport på side 5 står dette omtalt. Island er blant de land, sammen med Norge og Danmark, som ikke har gjort noe med det. Mitt spørsmål er hvorfor, når dere nå eier bankene.

Já, takk fyrir spurninguna. Það er alveg rétt, að það er bent á þetta í skýrslunni um landamærahindranirnar og ég myndi segja það að við hefðum nú á Íslandi einstakt tækifæri til að gera eitthvað í þessu í ljósi þess þeirrar sorglegu staðreyndar að bankakerfið okkar hrundi fyrir um það bil ári /.../ nýtt bankakerfi eins er ég viss um að þingmaðurinn skilur vel. Það er sem stendur unnið að því að klára endurfjármögnun íslenska bankakerfisins og endurskipulagningu eignarhalds þess – og sem stendur er líka unnið að nýju reglukerfi fyrir hið nýja bankakerfi þar sem við munum að sjálfsögðu leggja mikla vinnu í það að gera það regluverk bæði skýrara og gagnsærra en verið hefur – og meðal þess sem verður tekið inn í það regluverk verður væntanlega að taka inn landamærahindranir enda hefur sú umræða verið kynnt í ríkisstjórn, nauðsyn þess að við tökum okkur á, til dæmis við okkar lagasetningu að fara yfir það hvernig hún hefur áhrif á landamærahindranir milli norrænna landa – þannig að við munum væntanlega taka á þessu í okkar laga- og regluverki þegar það verður tilbúið fyrir nýju íslensku bankana.

Dansk oversættelse:

Ja, tak for spørgsmålet. Det er helt rigtigt, at dette påpeges i rapporten om grænsehindringer, og jeg vil sige, at vi i Island nu har en enestående mulighed for at gøre noget ved dette, i lyset af det sørgelige faktum, at vores banksektor kollapsede for cirka et år siden [og vi er i gang med at opbygge et nyt banksystem, hvilket] jeg er sikker på at parlamentsmedlemmet har forståelse for. I øjeblikket er man ved at lægge sidste hånd på genfinansieringen af den islandske banksektor og omorganiseringen af ejerforholdene – og i øjeblikket arbejder man også på et nyt regelværk for den nye banksektor, hvor vi selvfølgelig vil lægge mange kræfter i at gøre reglerne klarere og mere gennemsigtige end hidtil – og blandt det, der bliver taget med i vores regelværk, er formentlig grænsehindringerne. Regeringen er allerede blevet orienteret om denne problematik, for eksempel i forbindelse med lovgivningen hvor vi ser på hvordan denne medvirker til grænsehindringer i Norden – vi vil således formentlig tage fat på dette i vores love og regelværk for den islandske banksektor, når de foreligger.

Jeg vil gjerne spørre Bertel Haarder, den danske samarbeidsministeren, som sitter her.

Det er helt åpenbart at det er et stort behov for forsterket nordisk samarbeid. Vi har globalisering, vi har EU-integrering, og det kommer nye instanser så som finanskrisen osv. - så det er behov for forsterket nordisk samarbeid.

I Dagens nyheter kom det en artikkel av Gunnar Wetterberg, og jeg må si at det var litt forfriskende å lese den. Den argumenterer for en ny nordisk union. Det kan jo høres litt kontroversielt ut, men når man har lest gjennom den og tenkt gjennom det, er det mye riktig som ligger i den artikkelen.

Jeg vil gjerne høre hvilket syn den danske samarbeidsministeren, som jeg mener er en god, gammel nordist, har. Hvilket syn har han på den artikkelen og de tankene som ligger i den?

Tak for spørgsmålet. Jeg har læst Gunnar Wetterbergs artikel med stor interesse, og når man ser bort fra hans bemærkninger om monarkierne osv., er jeg enig med spørgeren i, at der er mange gode visioner i hans artikel. Vi må jo se i øjnene, at et EU med 27 og måske senere 30 medlemmer vil rumme lande, der er så forskellige, at de ikke kan samarbejde om alting. Her er det, at vi i de nordiske lande er så ens, at vi i virkeligheden kan bringe vores samarbejde meget længere, end man kan på EU-plan, rent bortset fra, at vi ved at samarbejde også kan styrke hinanden i EU. Så jeg synes, man skal bruge Gunnar Wetterbergs artikel som en inspiration, en provokerende inspiration, og jeg synes, at alle vi, der interesserer os for det nordiske samarbejde, skal tjekke, om ikke manden har ret på nogle punkter, om ikke vi kan komme længere.

Jeg har lige haft møde med Ole Norrback om grænsehindringer, og jeg er noget overrasket over, at mange kloge politiske beslutninger ikke er ført ud i livet. Der kunne vi jo begynde. Når vi nu har besluttet tingene, kunne vi også føre dem ud i livet. Men vi politikere er her jo for at træffe yderligere kloge beslutninger for fremtiden, og der synes jeg Gunnar Wetterbergs artikel skal tages som en inspiration. Så jeg takker for spørgsmålet, men jeg går ikke ind i de dynastiske detaljer.

President! Jag vill också ställa en fråga till den danske samarbetsministern. Han får jobba hårt.

Det förekommer att danska familjer som har flyttat till Skåne men arbetar kvar i Danmark önskar att deras barn ska få gå i skolan i Danmark. Detta säger de danska kommunerna nej till. Det är något som fungerar exempelvis mellan Sverige och Finland.

Är detta något som diskuteras på den danska sidan? Om inte, är det något som ministern kan tänka sig att ta upp till diskussion?

Det er et klassisk problem, som vi har på mange andre områder, og vi har det jo også i EU. Og på et tidspunkt må vi træffe et valg: Skal det være sådan, at det er der, hvor barnet bor, man skal betale skolen, eller skal det være det land, der modtager skatten fra forældrene? Det sidste er jo det rimeligste, men det første er nok det, som de fleste synes er naturligt, nemlig at det er det land, hvor skolen ligger, der skal betale skolegangen. Det hele kompliceres yderligere af, at det jo ikke er staten, men kommunen, som betaler skolen, og derfor har vi jo også Kommunernes Landsforening som partner i den sag. Men jeg synes, det er et rigtig godt spørgsmål. Nu stammer jeg fra det sydligste Jylland, og hver eneste gang vi vedtager noget, der passer på Sjælland og Skåne, kan jeg love, at det så ikke passer på Sønderjylland og Slesvig-Holsten. Det bliver det hele bare endnu mere besværligt af. Men vi politikere er der jo for at løse besværlige problemer, så tak for spørgsmålet; det er også interessant set ud fra en EU-vinkel.

Min fråga är till den norska regeringens representant. Det här är min fjärde session, och jag har varje gång ställt frågan om järnvägsförbindelsen mellan Norge och Sverige. Jag tycker att det för varje år blir alltmer brådskande att komma till skott.

Vi vet att den stora utmaningen på klimatområdet är transportsektorn. Då gäller det att i första hand lösa åtminstone trafiken mellan de stora knutpunkterna.

Jag tjatar envist om alla de människor som väljer att ta flyget mellan Stockholm och Oslo, som ju geografiskt sett faktiskt befinner sig väldigt nära varandra. På grund av en olycklig sträckning av den järnvägsförbindelse som finns och en ganska dålig kvalitet på den tar resan väldigt lång tid. Jag förstår att många inte har tid att ägna så lång tid åt resan när det går att flyga väldigt snabbt.

Jag brukar få väldigt bra svar av den norska regeringens representanter. Man säger att man är väldigt intresserad av den här frågan. Därför vill jag hålla fast i den. Hur går det? När får vi ett snabbtåg på två och en halv timme mellan Stockholm och Oslo?

Jeg er enig med spørsmålsstilleren i at det å få til mer på jernbaneområdet er avgjørende for å løse de klimautfordringene som vi står overfor. Derfor har nettopp satsing på jernbane vært et prioritert område for den regjeringen jeg er en del av. Siden vi overtok har vi økt, tredoblet, investeringene til jernbane, og det vil også få konsekvenser for de norsk-svenske forbindelsene. Når vi investerer i dobbeltspor mellom Oslo og Ski, som er en del av strekningen mellom Oslo og Gøteborg, vil reisetiden til Gøteborg reduseres, noe som vil føre til bedre forbindelse mellom Norge og Sverige.

Så fikk vi også gjenopprettet den daglige togforbindelsen mellom Oslo og Stockholm, og dette togtilbudet skal bli styrket. Det samme gjelder togforbindelsene mellom Trondheim og Sverige, som er satsingen i Midt-Norge. Her skal bl.a. en tunnelforbindelse på Meråkerbanen moderniseres. Flere av de prosjektene vi nå skal finansiere, handler nettopp om bedre togforbindelse mellom Norge og Sverige.

Tak, fru præsident. Det må være et spørgsmål til Bertel Haarder, og det gælder tjenestemandsordningen. Det har været sådan, at det har været muligt for landene at udveksle tjenestemænd; en fra Færøerne kunne f.eks. rejse til Danmark og arbejde der i et ministerium i et stykke tid, jeg ved ikke, om det var en måned, eller hvad det var. Men som jeg har forstået det, er det faldet bort, og mit spørgsmål går så på, om det er faldet bort for altid, eller om det er noget, som man har tænkt sig at få på benene igen. Altså, det, som er sagen for et lille land som Færøerne, er, at det er vældig godt for vore folk at komme ud i et større fagmiljø, så selvfølgelig er det lidt et spørgsmål, som går på, at det måske mere tjener de små lande end de større. Men det er i hvert fald noget, man har sat stor pris på, også det at knytte kontakter. Så jeg er vældig interesseret i at vide, om det nu er sådan, at det måske kommer i gang igen, eller om det bare er for et stykke tid, det er stoppet.

Jeg vil meget gerne have konkrete eksempler på det problem, som Katrin Dahl Jakobsen nævner her. Jeg tror, at et af problemerne er, at vi i Danmark har reduceret tjenestemandsprincippets udbredelse. F.eks. har vi i undervisningssektoren ikke længere så mange tjenestemænd. Det er mest i centraladministrationen, at vi har tjenestemænd, og nogle af dem i centraladministrationen er jo heller ikke tjenestemænd.

Så jeg tror, vi skal løsgøre det fra spørgsmålet om tjenestemænd eller ikke tjenestemænd. Jeg synes, vi skal tage spørgsmålet op ud fra den betragtning, at vi har brug for bevægelighed mellem vore lande, at vi har brug for den gensidige inspiration, det kan være, at en ansat i administrationen eller i skolevæsenet i ét nordisk land kan komme og blive ansat i et andet nordisk land og få sine kvalifikationer anerkendt. Jeg synes, vi skal gøre det til et led i udveksling og gensidig anerkendelse af uddannelser og kvalifikationer. Det er det, der skaber bevægelighed, mere end ændringer i komplicerede tjenestemandsregler, som jeg tror vil føre meget vidt. Så lad os gøre det til et spørgsmål om udveksling og gensidig anerkendelse. Og jeg er meget åben over for gode eksempler på det problem, som Katrin Dahl Jakobsen her nævner.

Också jag vill ställa en fråga till Danmarks statsminister. De nordiska länderna har tämligen liknande skatteavtal med Frankrike, Spanien och Portugal. Avtalen är från 1960-talet och har väckt en del missnöje i dessa länder. Danmark sade ensidigt upp skatteavtalet med Spanien, Frankrike och Portugal. Nu undrar jag: Vilka konkreta åtgärder har detta medfört för Danmark?

Jeg kan kun sige til Bjarne Kallis, at den danske skatteminister, Kristian Jensen, er meget aktiv i spørgsmålet om gensidige skatteaftaler. Vi er ved at have hele Europakortet og verdenskortet klaret og har også indgået skatteaftaler med Guernsey og de andre kanaløer. Så jeg vil meget gerne bringe spørgsmålet videre til ham, altså bede ham om at svare på, hvad konsekvensen af opsigelsen af nogle konkrete aftaler med bl.a. Spanien har været. Jeg er ikke i stand til at svare på det. Det egner sig vældig godt til et skriftligt spørgsmål, så det vil jeg foreslå.

Rouva puheenjohtaja! Kysyisin Ruotsin yhteistyöministeriltä, ja muutkin saavat vastata, jos se on mahdollista, lasten ja nuorten pohjoismaisesta yhteistyöstä.

Kulttuuri- ja koulutusvaliokunta tulee ehdottamaan ministerineuvostolle taito- ja taidepainotteisten oppiaineiden lisäämistä pohjoismaisissa kouluissa. Taustalla on laaja kansainvälinen tutkimus. Eri Pohjoismaista on hyviä oppimiskokemuksia niistä kouluista, joissa kulttuuri on painotettuna. Kysyn:

Mitä mieltä yhteistyöministerit ovat siitä, jos eri pohjoismaisten ja itsehallintoalueiden koulujen välillä olisi aktiivista yhteistyötä, ns. kulttuurivaihtoa, ja sen myötä kielisuihkuja, ja näkisittekö tällä laajempaa yhteiskunnallista vaikutusta?

Jag vill poängtera att barn och ungdomar och kultur i skolan är en fråga som är prioriterad av kulturministern i Sverige. Det är den fråga som man satsar allra mest på, när det gäller att få en kultur för barn och ungdomar. Jag vet också att kulturministrarna i ministerråden arbetar aktivt med att fokusera på barn och ungdomar, för det är ett sätt att möta en grupp som inte har vuxit upp med de nordiska frågorna i skolan.

När det gäller skolan har Sverige givit ett uppdrag till Skolverket att se över kursplanen, och det kommer i dagarna att finnas ett förslag till ny kursplan. Där är jag inte främmande för att man också lyfter in det nordiska perspektivet.

En sak som jag vill poängtera och som nog kommer att bli väldigt framgångsrik är märkesåret, där vi har en dag både i Finland och i Sverige där vi i skolorna lyfter fram gemenskapen mellan Finland och Sverige. Det vore väl en idé att ha en nordisk dag i skolan som ständigt återkommer.

Frågan ställs i första hand till Bertel Haarder, eller till någon annan av ministrarna som känner speciellt för frågan.

En av mottagarna av Nordiska rådets pris i år är Friluftsfrämjandet och Ur och Skur-verksamheten, en verksamhet som vänder sig framför allt till ganska små barn för att de ska komma ut i naturen. Vi har i Norden en tradition att vara ute i naturen. Många av oss lyfter också fram allemansrätten. Dess värre är det inte längre så att våra barn och ungdomar bereds den möjligheten, utan det är mycket mer stillasittande aktiviteter inomhus. Det är ett stort bekymmer framgent, vad gäller både hälsan och upplevelsen men också förståelsen för naturen, den biologiska mångfalden och det som sker i klimatet.

Min fråga ansluter sig lite till föregående talare, och det är om ni är beredda att medverka till en utväxling, ett utbyte av erfarenheter för såväl ledare och lärare som barn och ungdomar, för att på något sätt få i gång det här igen.

Jeg kan oplyse, at vi i det danske undervisningsministerium er meget aktive på det område, og vi har også en strategi for, hvordan vi kan få flere unge til at cykle i stedet for at køre i bus og til at bevæge sig i løbet af dagen. Målet er, at alle skal have fysisk aktivitet en time om dagen. Og hvis vi i Norden kan inspirere hinanden, ved at det drøftes, nok ikke i samarbejdsministerrådet, men i rådet af undervisningsministre, så medvirker jeg meget, meget gerne. Så tak for inspirationen – jeg vil tage den med.

Jag vill gärna fortsätta en fråga som jag ställde i en diskussion här i går. Jag vill ställa frågan till Sveriges samarbetsminister om överenskommelsen mellan de nordiska länderna om tillträde till högre utbildning.

Enligt denna överenskommelse fastslås det att alla nordbor ska ha tillträde till offentlig högre utbildning i ett annat nordiskt land på likvärdiga villkor. Men nu har svenska Högskoleverket lämnat en föreskrift om nya antagningsregler för höstterminen 2010 där utländska och internationella betyg ska värderas i en egen urvalsgrupp, däribland isländska och norska betyg. Den här föreskriften står i direkt konflikt med överenskommelsen om tillträde till högre utbildning.

Därför frågar jag samarbetsministern om hon tänker se till att svenska Högskoleverket drar tillbaka sin föreskrift.

Detta är en fråga som är aktuell för våra studenter i de nordiska länderna. Det var alltså tal om att studenter från länder utanför Sverige 2010 skulle söka på sina betyg i en annan kvot än de svenska studenterna. Regeringen har också frågat Högskoleverket, som menar att om vi skulle göra undantag från detta skulle det strida mot EG-rätten.

Det jag kan säga till frågeställaren är att vi just nu diskuterar detta, och frågan bereds inom regeringen.

Det er et spørgsmål til den danske samarbejdsminister, men muligvis kan den islandske også svare, hvis han har lov til det. Vi fik en utrolig god redegørelse i går om ”det fremragende samarbejde mellem udenrigsministrene under det islandske formandskab”. Når man læser den igennem, mangler man at læse om Færøerne og færøsk udenrigspolitik og den færøske udenrigsminister, og man får mistanke om, at den færøske udenrigsminister slet ikke er med i det her samarbejde.

Jeg har lyst til at spørge, om det er sådan. Er det bevidst, eller er det en fejltagelse, at den færøske udenrigsminister ikke er med i det samarbejde? Og hvis svaret er, at han ikke er med, har jeg lyst til at spørge, om man har tænkt sig at ændre det og i givet fald hvornår.

Ja, tak for spørgsmålet, men jeg må desværre indrømme, at jeg ikke ved om der er tale om en bevidst beslutning eller tankeløshed.  Men jeg er derimod villig til at forelægge denne besked eller bemærkning for den islandske udenrigsminister, da samarbejdet selvfølgelig skal omfatte alle de lande, der deltager, og vi er jo otte.

I de nordiske ministerråd har vi otte ministre på alle arbejdsområder, også for samarbejdsministrene og for statsministrene. Der er de otte ministre, som kommer fra otte lande, men når man taler om samarbejdet på udenrigsministerområdet, er det kun fem udenrigsministre, som mødes. Og der har udenrigsministrene ment at områder som Færøerne og Grønland ikke skal være med på udenrigsministermøderne, og det var noget af det samme, der blev svaret her i går, hvor det var en forespørgsel.

Jeg synes, det er et spørgsmål for Norden: Skal vi ikke være sammen på alle områder? Hvorfor er udenrigspolitik noget, som udenrigsministrene fra alle landene ikke kan være med til? Alle ministre er med på området for nordisk samarbejde – vi er gode nok alle otte – men på udenrigsministerområdet er det kun fem, der gode nok. Så jeg mener, dette er et problem, som kan tages op og kan løses, for vi har alle interesse i, at Norden står sammen på alle områder.

Jeg har et spørsmål til den svenske ministeren.

I Sverige er det blitt slik at det svenske forsvar har rett til å overvåke all tele- og datatrafikk som går inn og ut av Sverige. Det har vært mye diskusjon om hvilke konsekvenser det får for personvern og rettssikkerhet i Sverige, og det har også ført til – så vidt jeg har forstått – at det er satt noen begrensninger på overvåkingen nettopp for å ivareta personvern og rettssikkerhet for svenske borgere. Men nå er det jo slik at 80–90 pst. av norsk datatrafikk går gjennom Sverige og også blir overvåket, på samme måte som datatrafikken til svenske borgere. Men vi har ikke fått de samme personvern- og rettssikkerhetsgarantier.

Vil den svenske ministeren gjøre noe for at jeg og mine medborgere får rettssikkerhet i forhold til det svenske forsvars overvåking?

Det är frågan om FRA och den telekommunikation som passerar Sveriges gränser som frågeställaren är inne på. Lagen om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamheten ger möjlighet för Sveriges radioanstalt FRA att för försvarsunderrättelse inhämta elektroniska signaler oavsett vilka media som förmedlar detta.

Den här frågan har diskuterats livligt i den här kammaren i Sverige, och vid första behandlingen kom det upp en rad förslag och tankar på att justera den här lagstiftningen som är oerhört viktig. Jag tror att alla är medvetna om hur viktigt det är att inhämta information för att kunna bedriva en försvarsunderrättelseverksamhet av god kvalitet, men det måste ske i balans mellan både individens integritet och behovet av en god information, som varje land behöver.

Efter första behandlingen har vi också kompletterat FRA-lagen, som den kallas, och därmed har den också gått igenom i den svenska kammaren.

Puheenjohtaja! Olisin esittänyt tämän kysymyksen Jørgen Ncklasenille, mutta kun hän kerkesi jo vastaamaan, niin esitän tämän sitten Grönlannin edustajalle, koska tähän voi vastata kuka tahansa.

Olen ollut kuusi vuotta mukana Pohjoismaiden neuvostossa ja olen priorisoinut itselleni rajaesteet - niitä on liikaa, niitä on turhia. Pohjoismaiden neuvosto on esiintynyt edukseen 50-luvulta saakka monissa, monissa asioissa. Tämän vuosikymmenen ykkösasia meille ovat rajaesteet. Meillä on rajaestefoorumi toiminut Ole Norrbackin johdolla vuoden 2008 alusta lähtien.

Kysynkin teiltä - esimerkiksi Grönlannin edustajat voivat tähän vastata:

Minkälainen yhteistyö teillä yhteistyöministereillä on rajaestefoorumin kanssa? Minun mielestäni teillä pitäisi olla kerran kuukaudessa kokous rajaestefoorumin kanssa. Se on ainoa keino, millä niitä voitaisiin oikeasti poistaa. Te yhteistyöministerit olette yhteistyössä keskenään, mutta oletteko te yhteistyössä rajaestefoorumin kanssa? Sitä ainakaan minä en tiedä.

Jeg vil gerne takke for spørgsmålet. Nu er det sådan, at når man snakker om grænsehindringer, så gør Grønlands fysiske placering, at vi ikke har supermeget samhandel med vores umiddelbare naboer. Det er sådan, at de produkter, vi har i Grønland, er de samme som dem, man har i Island eller i Kystcanada, så vores samhandel er ikke så stor, som den er i de øvrige nordiske lande. Men vi følger meget med i den debat, der er, for den måde, som Grønland gerne vil agere på fremadrettet, er netop ved at indgå i alliancer og større samarbejder, og der er det klart, at der også kommer en større udveksling af varer og tjenesteydelser i fremtiden. Så det, vi gør, når vi deltager i de her møder, er, at vi virkelig lytter opmærksomt efter, hvad der er af nuværende problemstillinger, sådan at vi ikke begår de samme fejl, som man har begået i resten af Norden med hensyn til de problemer, I har her.

Men når man så deltager i møderne og hører den debat, der er om grænsehindringer, så synes jeg også, man ser det også et tegn på, at der et ønske om samhandel landene imellem. Så hvis ikke der havde været behov for et grænsehindringsforum, havde det været, fordi der ikke var nogen samhandel eller noget ønske om større interaktion mellem landene. Så det er jo positivt, at man har de problemer, synes vi.

Jag vill ställa min fråga till den norska ministern.

I spåren av den globala ekonomiska krisen får vi nu alarmerande rapporter om att barnfattigdomen ökar, bland annat i Sverige men också i de övriga nordiska länderna. Norge har ju valt en lite annan modell där det gäller att hålla uppe sysselsättningen, att hålla människor i arbete. Kan Norge i sin utvärdering och vid sin jämförelse med de övriga nordiska länderna se att man har en bättre situation när det gäller barnfattigdomen än vad övriga nordiska länder har?

Jeg vil si at barnefattigdom  henger sammen med foreldrenes aktivitet i arbeidsmarkedet. Alle våre tiltak nå handler derfor om å holde folk i arbeid. Vi bruker offentlige midler til å sette i gang offentlige byggeprosjekter, fordi vi vet at det er en relativ nedgang i anleggsbransjen.

Men vi har fortsatt store problemer med barn som faller utenfor i vårt samfunn. Det henger delvis sammen med om foreldrene er yrkesaktive eller ikke, men det henger også sammen med andre spørsmål. Det som bl.a. er forskjellen på dagens generasjon barn og barn tidligere, er at det å delta på fritidsarenaen er så avgjørende for å bli inkludert. Mens mange av fritidsaktivitetene før i tiden var gratis – det å delta på en sosial arena var gratis – vet vi at det å delta på mange fritidsaktiviteter i dag koster penger.

Derfor handler den norske regjeringens innsats om å bidra til at flere voksne kommer i arbeid, og at flere med minoritetsbakgrunn kommer i arbeid. Men det handler også om å inkludere barn og unge på fritidsarenaen, slik at det å delta på denne arenaen i mindre grad skal være avhengig av foreldrenes inntekt.

Fru president! Jag vill ställa min fråga till Danmarks samarbetsminister med tanke på nästa år.

År 2007 genomfördes den nordiska kulturreformen. Vi har, inte minst i utskottet men också på andra sätt, kunnat följa hur det har blivit fram till i dag. Två stora paraplyorganisationer för amatörkulturen har visat att amatörkulturen är helt utan möjligheter till bidrag i den nya reformen. Det är naturligtvis väldigt oroväckande. Jag tror att det inte är en utveckling som vi vill se. I dag har man endast möjlighet att söka hos Nordiska kulturfonden, men där har man också ändrat sin struktur.

Min fråga till samarbetsministern är: Delar samarbetsministern min oro när det gäller amatörkulturen? Om han gör det: På vilket sätt vill samarbetsministern vara med och arbeta för att vi får en förändring så att amatörkulturen också kan säkras i det framtida kulturlivet i det nordiska gemensamma arbetet?

Spørgsmålet om nordiske bevillinger til amatørers arbejde inden for kulturområdet er jo et spørgsmål om prioritering. Sidste år så det ud, som om kulturområdet nu skulle have færre penge, fordi alle områder skulle bidrage til globaliseringsaktiviteterne, til topforskningsinitiativet osv. I år kan vi konstatere, at kulturområdet alt i alt jo ikke har lidt skade, for et af globaliseringsprojekterne hedder jo ”kultur og kreativitet”, og derfor får kulturområdet antagelig lige så mange penge, som de skal aflevere.

Spørgsmålet om, hvorvidt hver enkelt budgetpost skal køres videre i den nuværende udformning og med det nuværende beløb er noget, der afgøres af de nordiske kulturministre. Det er på deres møde, at det spørgsmål hører hjemme, og jeg er sikker på, at de vil blive orienteret om, at det er blevet rejst her på sessionen.

Fru president! Min fråga går till den finländska ministern.

Ungdomsarbetslösheten är ju ett besvärande problem i stora delar av Norden. I mitt eget land, Sverige, går den i rasande tempo i en spiral nedåt. Jag vet att ungdomsarbetslösheten även i Finland är besvärande. I nordiskt sammanhang har vi haft Nordjobb som ett bra exempel och ett verktyg för unga nordbor att få bekanta sig med arbetsmarknaden i sina grannländer. Därför blir min fråga: Kommer vi i Nordiska rådet att få se att Nordiska ministerrådet fyller innehållet i Nordjobb på ett bättre sätt och marknadsför det så att vi därmed också använder Nordjobb som ett verktyg för att bryta ungdomsarbetslösheten i Norden?

Arvoisa rouva presidentti! On varmaan selvää, että yksikään maailman maa ei ole tässä talouskriisin kurimuksessa välttynyt siltä, että työttömyys lisääntyy ja että se kohdistuu erityisen raskaasti myös nuorisoon, mikä totta kai kaikkien yhteiskuntiemme tulevaisuuden kannalta on erityisen hankalaa. Tässä suhteessa tietenkin jokaisen valtion itsessään pitää tehdä kaikkensa tämän asian parantamiseksi ja helpottamiseksi, mutta totta kai meidän pitää pyrkiä myös hyödyntämään kaikkia niitä yhteispohjoismaisia järjestelmiämme, joita meillä on. Ongelma tässä yhteydessä on tietenkin se, että nuorisotyöttömyys on vakava ongelma kaikissa Pohjoismaissa, ja siinä mielessä tietenkään nämä pohjoismaiset järjestelmät eivät tätä perustekijää voi poistaa.

Mitä sitten liittyy Nordjobb –järjestelmään, niin sillähän on kunniakas ja hyvä historia, ja mielelläni näkisin, että sillä rintamalla saataisiin edistystä aikaiseksi myös jatkossa.

Tak. Mit spørgsmål er til den grønlandske minister.

Tillykke med selvstyret. Det er jo vældig spændende at se, hvordan det udvikler sig. Vi har jo lidt tidligere her til morgen hørt om problemet med, at de selvstyrende lande ikke deltager i udenrigs- og sikkerhedspolitisk samarbejde i Norden, men som vi også har diskuteret de seneste dage, er en stor del af det jo Arktis og spørgsmålet om overvågning i Arktis – ikke kun i forhold til sikkerhedspolitik, men også i forhold til miljø og søredning osv.

Derfor er mit spørgsmål, om den grønlandske regering prøver at indgå i og påvirke disse beslutninger alligevel, f.eks. i forhold til de store investeringer i nye fly, som de nordiske lande står over for, så det kommer til at være nogle fly, som man faktisk kan bruge i Arktis, og så man kommer til også i fremtiden at have fly, der kan indgå i miljøovervågning og søredning osv. Grønland kan måske også indgå i arbejdet med at sikre, at man har de nødvendige lufthavne osv., hvor disse fly også kan være, når de ikke er ude. Så vil den grønlandske regering prøve at påvirke og indgå i disse beslutninger, selv om man formelt ikke må være med?

Jeg vil gerne sige tak til Line Barfod for spørgsmålet. Som jeg også snakkede med de andre samarbejdsministre om, mener vi godt, at man i fremtiden, selv om det drejer sig om udenrigspolitiske og sikkerhedspolitiske spørgsmål, kan have de selvstyrende landes udenrigsministre med til selve møderne. Men når der bliver meldt noget officielt ud, og så længe man er i et rigsfællesskab, er det selvfølgelig den danske udenrigsminister, som er den, der melder ud på vegne af rigsfællesskabet.

Med hensyn til overvågning af miljø og sikkerhed i Arktis generelt har vi fra Grønlands side også deltaget i Vestnordisk Råds regi i lang tid. Vi var med på den konference, der var i Thorshavn, hvor man netop sørgede for, at alle lande omkring Nordatlanten kunne indgå i et samlet beredskab. Som alle ved, har vi større og større mængder af turister, der kommer med krydstogtskibe, og mange af dem, der kommer derop, er ikke sikret til sejlads i Arktis, og mange af dem har en størrelse, der gør, at den grønlandske søredningstjeneste, som i øjeblikket består af to Sikorsky S-61-helikoptere, umuligt kan evakuere 3.000 passagerer fra et synkende skib. At skulle landsætte så mange passagerer vil tage så lang tid, at det kun vil være et spørgsmål om tid, før der vil komme en katastrofe.

Det, som vi så gør, er, at vi selvfølgelig råber vagt i gevær i alle de fora, vi kan, og det vil vi fortsat gøre fremadrettet. Vi prøver fra grønlandsk side at få vedtaget nogle regler og love, der gør, at f.eks. sådanne skibe skal have en stedkendt mand om bord, en lods, som kender farvandene. En anden mulighed er, at de sejler to og to, således at hvis der sker havari på det ene skib, kan de komme over på det andet med det samme. Vi underkender heller ikke, at investeringer i det her område er ekstremt dyre, og lige nu har vi alligevel formået at få en finanslov i hus, som er i balance, selv om der er finanskrise. Så store investeringer i infrastruktur ligger ikke lige om hjørnet hos os.

Tak, præsident. Det er igen til Palle Christiansen fra Grønland. Viden og innovation er fremtidens økonomi. Kreativitet vil derfor blive en vigtigere kompetence, og der behøves kreativitet og originalitet. Her i Norden styrkes dette i folkeskolerne. Naalakkersuisut har lige afskaffet bl.a. Kulturdagen, og forslag til turismeuddannelserne, der tog udgangspunkt i os selv, er nedstemt, og originaliteten fjernes f.eks. fra hvidbogen hjemme i Grønland, der ikke tager udgangspunkt i vores levemåde. Har I i Naalakkersuisut tiltag, der tager udgangspunkt i os alle i Grønland, og som er tilpasset vores originalitet?

Jeg vil gerne takke Bitten Høegh-Dam fra oppositionspartiet for spørgsmålet. Det er et lidt indenrigspolitisk spørgsmål, men jeg vil da gerne svare på det.

Det er sådan, at den nye regering i Grønland har afslået en del forslag i det nye parlament med den begrundelse, at intensionerne bag forslagene rent faktisk allerede eksisterede. Det er jo altid en partipolitisk afvejning, om det skal være med den eller den form for krydderi på det enkelte forslag, og vi har ment, at de forslag, der kom fra koalisionen, kunne løfte de opgaver, som man fra oppositionens side ønskede løst.

Når vi f.eks. har afskaffet den kulturdag, som den tidligere regering havde indført, var det med den begrundelse, at vi ikke ønskede, at det kun skulle være en enkelt dag med et enkelt fokus; vi ønskede, at det skulle være noget, der skulle spredes over hele året med fokus på flere ting. Så i stedet for at brænde kulturpengene af på en dag ville vi gerne have dem spredt over hele året.

Hvad angår turismeuddannelsen, er det selvfølgelig et område, som er i vækst i Grønland, og det er også derfor, vi i den nye regering har lavet et intensiveret samarbejde med Grønlands Turist- og Erhvervsråd; det er netop for at sikre, at man ude lokalt kan tage de turismeuddannelser, som er nødvendige for at bære de kommende opgaver.

Den hvidbog, der bliver henvist til, er en hvidbog, som vores velfærdsminister har fået udarbejdet med konkrete tiltag på børn- og ungeområdet, hvor vi jo desværre tidligere havde en regering, som ikke ville indse, at vi havde problemer med omsorgssvigt og seksuelt misbrug i Grønland.

Den nuværende regering i Grønland anerkender, at vi har det problem. Vi har også fået lavet den her hvidbog, netop for at vi kan få konkretiseret nogle indsatsområder, og jeg har som finansminister i Grønland afsat en stor pose penge til her og nu-tiltag. Jeg er villig til at finde mange, mange flere midler til børn- og ungeområdet i Grønland, det er hele den nye regering i Grønland, og det mener vi er meget grønlandsk at gøre.

Ærede præsident. Handel med mennesker er et stigende og svært aktuelt problem. Hvert år foregår der en ulovlig handel på tværs af landegrænserne med kvinder, mænd, piger og drenge. Organiserede kriminelle står bag strømme af migranter, transnational prostitution og internationalt salg af organer. Der er tale om udfordringer, som er tæt forbundet og forstærket af globaliseringen.

Vi i Norden har i de senere år måttet forholde os aktivt til menneskehandel – som transit- og modtagerlande. Nordisk Ministerråd sætter derfor bekæmpelse af menneskehandel højt på dagsordenen i det nordiske samarbejde. Det er vigtigt, at vi alle tager ansvar, ellers kan vi ikke komme denne form for kriminalitet og kynisk udnyttelse af menneskers fattigdom og nød til livs.

Et tættere internationalt samarbejde er fundamentalt. Ministerrådet arbejder derfor særligt på at forstærke det regionale samarbejde i Norden og med vores nabolande. Grundstenen blev lagt allerede i 2002, da ministerrådet tog initiativ til den nordisk-baltiske kampagne mod menneskehandel.

Menneskehandel ændrer til stadighed karakter med hensyn til målgrupper, transportveje og udførelsesmåder. Et fælles regionalt viden- og handlingsniveau er derfor nødvendigt med henblik på både forebyggelse og bekæmpelse af menneskehandel. Lad mig fremhæve, at de nordiske og baltiske ligestillingsministre i marts 2009 vedtog et fælles ”Memorandum of Understanding to Combat Trafficking in Human Beings for Sexual Purposes”. Ministerrådet afholder som led i aftalen i december et baltisk seminar i Riga.

De nordiske ligestillingsministre, social- og sundhedsministre og justitsministre har iværksat en lang række initiativer for at bekæmpe menneskehandel på flere niveauer. Projekter og programmer bidrager til videndeling og kapacitetsopbygning på konkrete felter. Samtidig er projekterne vigtige redskaber for opbygning af netværk og for at skabe en gensidig tillid mellem de nordiske landes og nabolandenes myndigheder – og mellem myndigheder og civilsamfundet.

Menneskehandel er grundlæggende et socialt problem og et ligestillingsproblem, som ikke bare handler om fattigdom og social udstødelse i hjemlandet, men også om sociale problemer i det land, man kommer til. Derfor har de sociale aspekter og ligestillingsaspekter en fremtrædende plads i ministerrådets indsats mod menneskehandel. Der er eksempelvis igangsat flere sociale projekter i Nordvestrusland, som kan medvirke til at forebygge menneskehandel i oprindelseslandene. Dette gælder bl.a. støtten til udsatte børn og unge på institutioner og samarbejdet om udvikling af lokale socialcentre i Sankt Petersborg.

Selv om de nordiske lande på mange måder ligner hinanden og arbejder mod fælles mål, er der indbyrdes forskelle, med hensyn til hvordan de nordiske lande organiserer og gennemfører de nationale indsatser. Det er navnlig fra sammenligninger mellem de nordiske lande samt mellem de nordiske lande og resten af Europa, at vi kan lære af hinandens erfaringer og styrke et fælles videngrundlag for udvikling af effektive indsatser.

Lad mig afslutningsvis nævne kundskabs- og netværksprogrammet for Nordvestrusland som et vigtigt redskab for at fremme samarbejde på tværs af de nordiske lande og Nordvestrusland. Eksempelvis har russiske embedsmænd, socialarbejdere og ngo’er siden 2007 været inviteret til de nordiske lande for at styrke faglige kompetencer og etablere et samarbejde på tværs af fag- og landegrænser. Jeg er særlig stolt af, at vi i 2008 fik etableret et nordisk-baltisk kundkabsnetværk for politikvinder.

Jeg vil henvise til den skriftlige redegørelse fra Nordisk Ministerråd for yderligere uddybning af ministerrådets arbejde i kampen mod menneskehandel.

Takk fyrir. Mig langar að þakka þér fyrir að leggja fram þessa tillögu því að ég held að þetta sé löngu tímabært. Ég vil samtímis fagna því að hin rauð-græna ríkisstjórn Íslands er búin að samþykkja aðgerðaráætlun gegn mansali, og mansal er einn svartasti blettur á samfélagi okkar mannanna, þannig að við eigum að gera allt til þess að vinna gegn því. Mig langar að heyra hjá ráðherranum hvernig hann telur – af því að nú eru öll Norðurlöndin með sínar aðgerðaráætlanir til þess að vinna gegn mansali og síðan ætla þau að fara að vinna enn frekar saman á þessu sviði – hvernig sérðu fyrir þér að þetta geti stutt við áætlanir einstaka lands?

Dansk oversættelse:

Tak. Jeg vil gerne takke dig for at fremlægge dette forslag, fordi jeg tror at det for længst er på høje tid at gøre noget. Samtidigt vil jeg udtrykke min tilfredshed med, at Islands rød-grønne regeringen har vedtaget en handlingsplan mod trafficking, kvindehandel er jo en af de største skampletter på vores samfund, så vi må gøre alt, der står i vores magt for at bekæmpe den. Jeg vil gerne høre om ministerens åsikter  – fordi samtlige nordiske lande har vedtaget nationale handlingsplaner mod trafficking, og planlægger at samarbejde på dette område – hvordan forestiller du dig at dette vil kunne støtte op om de enkelte landes nationale planer?

Og ég held að það sem til Norrænu ráðherranefndarinnar heyrir er að stilla betur saman strengi ólíkra landa í þessu efni. Við sjáum það núna til dæmis, bara í umræðunni þessa dagana á Íslandi að það er loksins að skapast skilningur á þeirri alvöru sem fylgir mansali – og þegar einstök mál koma upp sem vekja athygli fjölmiðla – að þá er það mjög mikilvægt að sjá hversu djúpan samfélagslegan skilning fólk er að leggjast loksins í mansal og hætturnar sem því fylgja. Ég held að það skipti miklu máli vegna þess að þetta er auðvitað í ólíkum ráðherranefndum vítt og breitt um Norðurlöndin og það eru auðvitað bæði dómsmálaráðherrar, heilbrigðisráðherrar og félagsmálaráðherrar sem koma að þessu máli, þá skiptir miklu máli að við þéttum það samstarf þannig að við komum á samstarfi um mansal þvert á ráðherranefndirnar þannig að það sé tryggt að við lærum sem best hvert af öðru í þessum erfiða málaflokki.

Dansk oversættelse:

Og jeg tror, at det er Nordisk Ministerråds opgave at koordinere landenes indsatser på de områder, der hører til ministerrådets regi. Vi ser nu, for eksempel, blot i den debat, der finder sted i Island i disse dage, at der endelig er ved at skabes en forståelse for sagens alvor når det drejer sig om kvindehandel – og når enkelte sager er med til at fange mediernes opmærksomhed – så er det vigtigt at kunne konstatere hvor dyb samfundsmæssig forståelse folk endelig er ved at opnå, når det gælder kvindehandel og de farer denne indebærer. Jeg tror det er vigtigt, fordi at der selvfølgelig er forskellige ministerråd, spredt ud over de nordiske lande, og det er selvfølgelig justitsministrene, sundhedsministrene og socialministrene, der er berørt af denne sag, så er det vigtigt at vi fordyber vores samarbejde således, at vi kan igangsætte et tværministerielt samarbejde om kvindehandel, for at sikre at vi kan få optimalt udbytte af hinandens erfaringer på dette tunge felt.

Herr president! På uppdrag av medborgar- och konsumentutskottet vill jag tacka för ministerns redogörelse för det nordiska arbetet med att bekämpa människohandel. Utskottet känner också en tillfredsställelse med att både Nordiska ministerrådet och Nordiska rådet delar engagemanget för arbetet med att bekämpa människohandel. Det är därför som det är så viktigt att vi varje år mottar redogörelsen på sessionen och därmed håller liv i denna viktiga politiska fråga, för så länge som vi ser, får rapporter och därmed har vetskap om att handel med människor sker i Norden måste vi gemensamt försäkra oss om att frågan alltid finns på den nordiska dagordningen.

Tyvärr kan vi i år återigen konstatera att människor köps och säljs i våra nordiska länder för sexuellt utnyttjande och därmed kraftig förnedring. Men det finns faktiskt också människor som utför hårt kroppsligt arbete under slavliknande förhållanden i våra nordiska länder. Kan det finnas något mer avskyvärt och otäckt i våra samhällen än att kvinnor, barn och män säljs?

Herr president och nordiska kolleger! Vad värre är, tycker jag, är det faktum att det faktiskt är andra människor som köper och utnyttjar kvinnor och barn. Ingen marknad utan köpare. Så brukar det ju heta.

I utskottet har vi också haft ett ämne på dagordningen som handlar om ensamkommande asylsökande barn, och min danska kollega i utskottet återkommer till det lite senare.

Utskottet har också försökt sätta fokus på att det finns olika former av människohandel. För några år sedan firade FN 200-årsjubileum för avskaffandet av slavhandel. Men i dag kan vi konstatera att det finns människor som under slavliknande förhållanden arbetar i våra nordiska länder. Fattigdom, krig och önskan om ett bättre liv kan innebära och har faktiskt inneburit att människor har hamnat i klorna på människohandlare, som helt plötsligt har upptäckt att det finns pengar att tjäna och en hungrande marknad att tillfredsställa. Låt mig ge några exempel på vad jag menar: bärplockning, jobb inom lantbruk och städbranscher, lagerarbete och arbete i byggbranschen. Återigen, ingen marknad utan köpare. Så brukar det ju heta. Den här gruppen borde också ingå i Ministerrådets arbete med att bekämpa människohandel. Därför har utskottet valt att upprätthålla rekommendationen 22/2008, som hänvisar till artikel 4 i konventionen om mänskliga rättigheter.

Med detta vill jag tacka för ett gott samarbete. Utskottet kommer att följa Ministerrådets arbete också i framtiden.

Herr president! Jag vill också tacka för redogörelsen. I gårdagens budgetdebatt tog vi upp att ett av de prioriterade områdena för den konservativa gruppen är att bekämpa människohandel. När man ser vad som står i redogörelsen konstaterar man att det görs en hel del. Men samtidigt är det viktigt att vi inte bara har ett antal konferenser utan går till botten med problemet, det vill säga att det blir ett helt annat samarbete mellan tull, polis och andra myndigheter.

Jag skulle vilja säga att detta är det mest avskyvärda som händer i dag. Unga tjejer luras till länder av män som lovar dem olika typer av arbeten. De fråntas sedan pass, blir instängda och utnyttjas helt och hållet. Det är vidrigt. Jag tycker att det är alldeles för få fall som man kommer åt. Det hålls ett antal konferenser. Jag är medveten om att det som vi politiker kan göra egentligen inte är så mycket mer än att se till att det blir ett samarbete mellan alla de myndigheter som jobbar med detta.

Jag har förmånen att vara ordförande i Europarådets utskott mot trafficking, så jag är ganska insatt i den här problematiken. Men det som jag verkligen tycker att man måste trycka på, och jag hoppas att man gör det från Ministerrådets sida, är att myndigheterna verkligen prioriterar att arbeta med de här frågorna. Vi vet att det förekommer mycket människohandel, men det är väldigt sällan som vi ser i medierna att man lyckas slå till mot någon som håller folk mer eller mindre fångna i lägenheter och utsätter dem för sexuellt våld.

Jag är nöjd med vad som står i rapporten och tycker att det är bra att man ordnar konferenser. Men jag är inte nöjd med det resultat vi kan konstatera. Det här är en fråga där vi borde kunna komma längre och komma dithän att vi får slut på denna avskyvärda människohandel. Som sagt, det är lätt att säga saker från talarstolen, men verkligheten är lite annorlunda.

Satsa alla resurser ni har och kan på detta. Jag tror att detta är en viktig nordisk samarbetsfråga. Det är en viktig fråga också för de baltiska staterna och för nordvästra Ryssland. I botten är det ett fattigdomsproblem som ligger till grund för detta, det vill säga att de här flickorna saknar möjligheter att få försörjning på ett annat och bättre sätt.

Tak. For få måneder siden var der en kvinde, der bankede på en dør i Danmark. Hun fortalte, at hun var blevet holdt som slave på gården ved siden af igennem flere måneder. Hun var blevet slået, voldtaget, ydmyget. Den mand, hun bankede på hos, tænkte, at han boede i et godt samfund, og at der ville blive grebet ind, så han ringede til politiet. Politiet kom og hentede kvinden og afhørte hende, og hun fortalte om, hvordan hun var blevet holdt som slave, var blevet slået, voldtaget, ydmyget. Men så spurgte politiet til hendes papirer og konstaterede, at hun ikke havde lovligt ophold i Danmark. Det var det, de så begyndte at spørge hende om, og de satte hende i fængsel, mens de undersøgte sagen og konstaterede, at hun var ulovligt i Danmark.

De fandt så ud af, at hun oprindelig var blevet handlet fra Afrika til Spanien og var i Spanien, og at det var der, den danske mand havde mødt hende og taget hende med til Danmark for at holde hende som slave. Så fordi hun var kommet til Spanien, før hun kom til Danmark, blev hun ikke anerkendt som offer for menneskehandel i Danmark, men blev fængslet og kort efter sendt ud af landet.

Sådan går det for langt de fleste ofre, både i Danmark, i de andre nordiske lande og i de fleste andre lande i verden: Vi anerkender dem ikke som ofre. Man fokuserer på, om de er handlet over landegrænsen til det land, de er i, i stedet på at fokusere på udnyttelsen på udnyttelsen, slaveriet. Der bliver taget rigtig mange gode initiativer i de nordiske lande – der er mange af dem i redegørelsen. Østersøsamarbejdet vil også tage fat på det her næste år, og vi har meget samarbejde med vores nabolande.

Men vi er nødt til at have endnu større fokus på det. Jeg mener, det er et stort problem, at menneskehandel slet ikke nævnes i det danske formandskabs program. Det vidner om, at vi ikke har formået at holde det højt nok oppe på den politiske dagsorden. Men jeg mener også, at vi er nødt til at flytte fokus fra handelen over på slaveriet. De store indkomster på det her område ligger ikke i handelen; den store indkomst ligger i udnyttelsen af slaverne. Derfor bliver vi nødt til også at sikre, at vores indsats kigger på, hvordan vi gør noget ved de alt for store indkomster, der er i forbindelse med selve slaveriet, og hvordan vi tager os ordentligt af ofrene. Hvordan sikrer vi, at ofrene har mulighed for at vende tilbage til deres hjemland og tjene penge der på anden vis, frem for at ofrene også bliver ofre for vores retssystemer, bliver sat i fængsel og bliver sendt ud, så de kan blive handlet en gang til?

Herr president! Jag vill använda det här tillfället att berätta att den nya rödgröna regeringen i Island – vår ekonomi fick ju rasa innan vi äntligen fick en rödgrön regering – haräntligen har stiftat lag efter svensk förebild, där vi har gjort köp av sex kriminellt men inte prostitution. Svenskar har ofta varit föregångare när det gäller mänskliga rättigheter. Tack och lov har vi tagit upp denna bra lag efter dem.

När vi nu diskuterar handlingsplaner mot människohandel vill jag säga att vi måste stifta lagar som skapar ramar för att skydda offren. Om vi inte kriminaliserar köp av sex utan räknar dem som säljer eller blir sålda som kriminella så skyddar vi inte offren.

Jag vädjar till de övriga nordiska länder som inte har ändrat sina lagar att de nu ska göra det, så att dessa handlingsplaner kan få ännu bättre framgång och öka möjligheten för att vi kan skydda de kvinnor och barn som prostitueras i Norden.

Ég þakka fyrir þessar góðu umræður hér og held að þær séu mjög mikilvægur vegvísir fyrir okkur framundan. Það er auðvitað þannig að alvöruleysið í umræðunni um mansal hefur verið átakanlegt víða um Norðurlönd. Og ég var nú einn af þeim þingmönnum sem stóðu að frumvarpi til að banna nektardans á síðasta ári á Íslandi og það var með ólíkindum alvöruleysið sem einkenndi umræðuna um það mál. Og hversu auðvelt fólk átti með að líta fram hjá því stóra vandamáli sem nektardansstaðir eru í þessu samhengi, sem eru þá lögleg gróðrarstía fyrir heildsölu á saklausu fólki og allir heildsalarnir sem eru almennt í norrænu samstarfi og norrænu netverki, allir þessir heildsalar tengjast ólöglegri glæpastarfsemi, beint eða óbeint. Og það skiptir miklu máli að horfa á þessi mál í heildarsamhengi og það er afskaplega mikilvægt að við höfum sterkt norrænt samstarf um þennan málaflokk.

Dansk oversættelse:

Tak for en god debat, jeg tror den kan være et vigtigt pejlemærke for os fremover. Det forholder sig selvfølgelig således, at debatten om kvindehandel rundt omkring i Norden har været chokerende useriøs. Jeg var blandt de parlamentarikere, der sidste år fremlagde et lovforslag at forbyde striptease i Island, og det var chokerende hvor useriøs debatten var. Hvor tilbøjelige folk var til at vende det blinde øje til det store problem, som stripklubberne udgjorde i denne forbindelse, som et lovligt arnested for engroshandel med uskyldige mennesker, hvor grossisterne har deres eget nordiske samarbejde og nordiske netværk, og hvor samtlige grossister direkte eller indirekte er koblet til anden kriminalitet. Det er vigtigt at beskue emnet i et helhedsperspektiv, og det er særdeles vigtigt, at vi har et kraftfuldt nordisk samarbejde på dette område.

Tak. Jeg er helt enig i, at der er behov for en stor indsats på mange fronter. Nordisk Råd har jo for et par år siden rekommanderet Nordisk Ministerråd, at man i forhold til hoteller skulle beslutte ikke at anvende hoteller, som ikke vil garantere, at de ikke medvirker til prostitution, og har også anbefalet, at man får lavet en hjemmeside, hvor hotellerne frivilligt kan anmelde, at de har skriftlige retningslinjer, der sikrer, at de ikke medvirker til prostitution. Ministerrådet har ikke ønsket at lave en sådan ordning.

Hvorfor vil Ministerrådet ikke være med til, at vi, når vi vælger et hotel, kan være sikre på, at man der ikke medvirker til prostitution og menneskehandel?

Þetta er góð spurning og ég held einfaldlega að við verðum að fara yfir þetta mál aftur.

Dansk oversættelse:

Det er et godt spørgsmål, og jeg tror helt enkelt at vi må se på sagen igen.

Hr. præsident.

På vegne af Ministerrådet for ligestilling har jeg fået som opgave at redegøre for, hvordan det står til med ligestillingen mellem kønnene inden for det nordiske samarbejde. Ligestilling mellem kønnene, hvad enten det er drenge og piger eller kvinder og mænd som i denne forsamling, handler om begge køn! Når det kommer til en demokratisk og retfærdig samfundsudvikling, sidder vi i samme båd. Derfor må vi finde frem til løsninger, som gavner os begge – kvinder som mænd.

I Norden har vi erfaret, at i et ligestillet samfund bidrager begge køn med alle deres ressourcer og talenter. Vi har været nødt til at bruge alle de gode kræfter og talenter, som findes i hele befolkningen – i verdenmålestok er vi svært få. Men vi har klaret at have både en høj kvindelig erhvervsdeltagelse og en langt højere fertilitetsrate end de fleste lande og regioner, vi kan sammenligne os med. Hovedgrunden til dette er, at vi har klaret at udvikle gode velfærdsordninger og retfærdige demokratiske samfund. Men vi må dog være på vagt: Der er fortsat mange oppgaver at tage fat på i ligestillingsarbejdet.

Men skal vi videreudvikle ligestillingen mellem kønnene gennem arbejdet i Nordisk Ministerråd, må vi også se på, hvordan vi praktiserer ligestilling - vi kan ikke nøjes med at være optaget af ligestillingen, når vi omtaler Norden som en af verdens bedste regioner.

I Nordisk Ministerråd har vi haft en række formelle vedtagelser om at fremme køns- og ligestillingsperspektivet. Vi har vedtaget, at alle sektorer skal integrere et køns- og ligestillingsperspektiv i deres virksomhed, men hvis vi læser, hvordan de forskellige samarbejdsområder præsenteres på hjemmesiden hos Nordisk Ministerråd, kan vi se, at vi fortsat har en vej at gå. Der er alt for mange, som har fået ”Ingen specifik omtale” af køns- og ligestillingsperspektivet som mærkeseddel. Det må vi tage fat i!

Derfor er det glædeligt, at Nordisk Ministerråd har udarbejdet indikatorer for at måle ændringer både inden for de forskellige fagministerråd og internt i Nordisk Ministerråds sekretariat. Samtlige fagministerråd skal inden 2012 have identificeret og integreret relevante ligestillingsperspektiver i deres virksomhed, mens Nordisk Ministerråds sekretariat skal have fuld målopnåelse for sine tiltag i 2012.

Vi må som politikere have opmærksomhed på dette arbejde i vore fagministerråd, og det er ligeledes vigtigt, at profileringen af vore samarbejdsorganer utad er i tråd med vore prioriteringer og vedtagelser. Vi må som ministre bede om, at vore embedsmænd følger arbejdet nøje og varsler os, hvis noget ser ud til at gå i den forkerte retning. Gør vi det, vil vi om et år kunne vise, at vi er kommet mere end halvvejs til målene, som er sat for 2012! Vi vil også have sørget for, at Nordisk Ministerråd fremstår som det fyrtårn for ligestilling, som vi alle ønsker at det skal være. Derfor er jeg glad for, at vi fra Ministerrådet for ligestilling har påpeget betydningen af, at køns- og ligestillingsperspektivet også må varetages i Nordisk Ministerråds omfattende globaliseringssatsning.

Ligeledes fortsætter køns- og ligestillingssamarbejdet med de tre baltiske stater i NB8-samarbejdet med baggrund i et Memorandum of Understanding (MoU), som blev undertegnet i 2008, og med Nordvestrusland forankret i Protocol of Intent.

En særskilt udfordring, vi står over for, er at vurdere nærmere, hvordan der kan og bør arbejdes med ligestilling i vore flerkulturelle nordiske samfund, og de specielle problemstillinger, som rejses, når det gælder den sociale kontrol, som udøves mod unge piger og drenge i indvandrermiljøerne.

Således er det både de kendte og mere traditionelle problemer og udfordringer, som vi fortsat skal håndtere i ligestillingsarbejdet, samtidig med at også nye og måske mere komplicerede udfordringer dukker op. Dette er naturligvis ændringer og konsekvenser, som melder sig i åbne og dynamiske samfund. Dette skal vi klare, og jeg er alligevel overbevist om, at vi i den lille nordiske familie fortsat vil samarbejde tæt og nært for et samfund, der er så retfærdigt og ligestillet som muligt – for alle.

Tak.

Hr. præsident, tak. Selvom Norden er en af de mest ligestillede regioner i verden, er der alligevel ikke ligestilling i Norden. Vi er derfor i medborgerudvalget meget opmærksomme på, at ligestillingsområdet stadig skal være stærkt prioriteret i det nordiske samarbejde.

Selv om Norden indtager en førerposition på ligestillingsområdet, må vi ikke bare læne os selvtilfredse tilbage og hvile på laurbærrene, tværtimod skal vi bestandigt arbejde på at gøre det endnu bedre. Bl.a. skal vi huske på, at formel ligestilling i lovgivningen ikke nødvendigvis skaber reel ligestilling i samfundet. Derfor er det vigtigt, at vi sætter os nye fælles mål, og ikke mindst, at vi får dem indfriet.

Ligestillingsforhold er vigtige ude i verden, men også i vores egen lille verden i Nordisk Råd og Nordisk Minsterråd. Der er det sådan, at ligestillingen skal prioriteres ved at integrere køns- og ligestillingsperspektiver i de enkelte fagministerråd og i Nordisk Ministerråd. De enkelte fagministerråd skal afholde seminarer og konferencer, som belyser de relevante køns- og ligestillingsproblematikker.

Nordisk Ministerråds Sekretariat skal arbejde for at være en god arbejdsplads, der giver kvinder og mænd samme muligheder for avancement, udvikling og god balance mellem familie- og arbejdsliv. Der er f.eks. indført individuelle kompetenceudviklingsplaner, lønstatistikker, nultolerance for sexchikane og en opmærksomhed på kønsfordelingen blandt medarbejderne. Det er alt i alt positive tiltag, som afspejler nogle af de mål, man også bør arbejde hen imod på arbejdsmarkedet generelt i de enkelte nordiske lande.

Som det fremgår af ligestillingsredegørelsen, går det fremad med at få en ligelig kønsrepræsentation i de nordiske ministerråd, men man skal dog være opmærksom på, at der i Nordisk Ministerråds Sekretariat er en stærk overrepræsentation af kvinder blandt sekretærerne og en overrepræsentation af mænd i chefstillingerne. Det er en skævvridning, der fortsat skal arbejdes på at rette op.

I ligestillingsredegørelsen er der også udadrettede projekter. Der har været fem projekter – alle interessante – men der er særlig to, jeg lige vil give en kommentar til. Det ene er om barselorloven, hvor det ofte undervurderes, hvor stor betydning en ligelig fordeling af barselorloven har for ligestillingen på arbejdsmarkedet og i hjemmet. I Danmark, hvor jeg kommer fra, har fædrene i gennemsnit 22 dages barselorlov, og mødrene tager i gennemsnit 275 dage. Mødrenes lange fravær fra arbejdsmarkedet i forhold til fædrenes kommer derved til at påvirke deres løn, avancementsmuligheder og pension.

Omvendt kan det også betyde, at det senere hen kommer til at påvirke fædrenes rettigheder, hvad angår forældremyndigheden over børn i tilfælde af skilsmisse. Det er et emne, det er vigtigt at der fortsat arbejdes med, og der er mål at se i de andre nordiske lande, hvor vi kunne blive inspireret.

Det andet punkt, der har været arbejdet med, er forskelsbehandlingen, der starter allerede i vuggestuen, børnehaven og folkeskolen. Det er vigtigt, at vi udvider ligestillingstanken til også at gælde lighed mellem drenge og piger, så vi undgår, at kommende generationer viderefører de velkendte kønsroller og ligestillingsproblematikker. Det var de to punkter, jeg ville fremdrage.

Tak. Næste år er det 100 siden, at en international kvindekonference i København besluttede, at 8. marts skulle være kvindernes internationale kampdag, hvor kvinder over hele verden ville arbejde for at sikre kvinder ligestilling. Det bør være en god mulighed – også for det nordiske samarbejde – for at se på, hvor langt vi så er nået på de 100 år, og hvad det er, vi stadig mangler. For det er jo ikke lykkedes at opnå ligestilling i løbet af de 100 år.

Kvinderne har fået stemmeret, det er et kæmpe fremskridt, og det er derfor, vi også deltager i debatten i dag. Men vi har stadig ikke fået ligeløn, og det er altså et meget, meget stort problem, at der er så stor forskel på lønnen mellem de to køn, og det er også et stort problem i vores nordiske velfærdssamfund, at vi har fået indrettet samfundet på en måde, så arbejdsmarkedet er ekstremt kønsopdelt. Det er primært kvinder, der arbejder på det offentlige område, kvinder, der tager sig af vores børn, vores syge og vores ældre, og primært mænd, der arbejder i den private sektor.

Det bør være noget af det, vi – i anledning af 100-året for 8. marts – bruger næste år til at tage op og se på: Hvad kan vi gøre for at få reel ligeløn i Norden, for at ligestilling ikke kun er noget, vi taler om i fine taler, men at vi reelt også opnår ligestilling på arbejdsmarkedet og i forhold til, hvor meget vi får i løn? Det burde være en god opgave for det nordiske samarbejde.

Tak, hr. præsident. Vi er nu tilbage ved det medlemsforslag, som mine kolleger fra udvalget også præsenterede (Lydudfald) diskussionen.

Det er stærkt bekymrende, at børn i stigende grad udsættes for menneskehandel. Enhver form for menneskehandel er forfærdelig, uanset om det drejer sig om børn, der misbruges seksuelt, bruges til tvangsarbejde, om ulovlig adoption eller om salg af spædbørn og børn, der sælges med henblik på handel med organer. Alle tilfælde er grusomme og er krænkelser af menneskerettighederne.

Vi kan komme langt med nationale handlingsplaner for at bekæmpe handel med børn, og det er positivt, at der arbejdes målrettet med problemet. Men der er tale om en problemstilling, der ikke udelukkende kan løses nationalt. Handel med børn foregår over grænser, og der er derfor behov for at styrke det internationale samarbejde.

Det er meget vigtigt, at vi får en fællesnordisk handlingsplan, som Kent Olsson også nævnte tidligere under punktet, og den bør tage udgangspunkt i de allerede eksisterende aftaler, vi har på området. For at skabe resultater og holdbare løsninger er det afgørende, at der samarbejdes og koordineres, ikke blot mellem myndigheder som told-, skatte- og socialmyndigheder og politi, men også ved at inddrage virksomheder og ngo’er. Ethvert samfundsmæssigt tiltag for at bekæmpe handel med børn bør endvidere tage udgangspunkt i FN’s børnekonvention. Børnenes tarv må og skal være i centrum.

På den baggrund har medborger- og forbrugerudvalget lavet et forslag til Nordisk Ministerråd om at arbejde for, at der udarbejdes en nordisk handlingsplan for at forhindre, at børn bliver ofre for menneskehandel, og at fremlægge forslag til at mindske efterspørgslen efter køb af seksuelle ydelser. Yderligere ønsker vi, at der fremlægges forslag til at forhindre alle former for menneskehandel og misbrug af børn gennem lovændringer, eksterritoriale love og international udveksling af oplysninger. Udvalget ønsker, at der arbejdes for, at de nationale myndigheder samarbejder med ngo’er, foreninger og virksomheder, der er aktive på området, for at finde de gode og effektive løsninger. Vi ønsker, at myndighederne er opmærksomme på misbrug i asyl- og indvandringssystemet, hvorved børn rejser ind eller får opholdstilladelse under falske identiteter eller med falske formål. Sidst, men ikke mindst ønsker vi, at barnets tarv altid vægtes mest, også selv om barnet opholder sig ulovligt i landet.

Vi håber fra medborger- og forbrugerudvalgets side, at Ministerrådet fortsat vil arbejde seriøst med menneskehandel og følge udvalgets forslag til at uddybe arbejdet.

Herr president! Vi har nu en stund här på morgonen diskuterat människohandel. Alla är rörande överens om hur fruktansvärt detta är.

I internationell kriminalitet kan man se att det oftast är någon av tre olika varor man ägnar sig åt handel med: Människor, illegala vapen eller narkotika. Därför kan man säga att draken har tre ansikten.

Efter diskussionen om människohandel kommer här ett medlemsförslag om gemensam nordisk kraftsamling mot narkotika. Vi brukar också i politiska sammanhang prata om nollvisioner. I Sverige har vi till exempel på trafikområdet en nollvision vad gäller antalet döda i trafiken. Vi vill inte se några döda. Samtidigt är vi så pass erkännsamma att vi inser att det ändå sker dödsfall i trafiken. Men ambitionen är att det ska vara så få som möjligt, och målet måste vara att noll människor ska dö i trafiken.

På samma sätt handlar det här medlemsförslaget om en nollvision eller nolltolerans när det gäller narkotikahandel i våra länder. Vi ska erkänna att vi vet att det finns narkotika i alla våra länder, men vi gör olika försök att förhindra det. Oavsett om man landar på Island och möts av narkotikahundar på flygplatsen, passerar Öresundsbron eller rör sig i Tornedalen möter man olika former av insatser som görs i de olika länderna.

Det som är vårt budskap från den 61:a sessionen är att vi som parlamentariker uppmanar oss själva och våra regeringar att arbeta vidare i riktning mot en nollvision, en nolltolerans för narkotikahandel i våra länder. Men orden kan betyda lite olika i olika länder, och i vårt förslag skriver vi också att vi har respekt för att vart och ett land måste hantera detta utifrån sina egna förutsättningar. Tull, polis och myndigheter arbetar på olika sätt i de olika länderna. Det är bra, för vi är också besjälade av tanken på subsidiaritet, det vill säga att varje land måste implementera förslagen efter sina egna förutsättningar.

Vårt budskap om vi bifaller detta medlemsförslag är att en strikt narkotikapolitik behövs i Norden, där vi säger nej till all utommedicinsk befattning med narkotika. Vi måste också arbeta på en mängd olika plan när det gäller narkotikan. Det handlar om missbruksvård, och det handlar inte minst om information bland unga människor, så att vi från början vet vad som gäller.

Herr president! Bifaller vi detta förslag säger vi att vart och ett av länderna självt ska implementera detta, men vårt budskap från den 61:a sessionen är: Vi vill inte se någon narkotikahandel i Norden.

Tak, formand. Jeg skal på vegne af ministerrådet for uddannelse og forskning redegøre for, hvordan vi har fulgt op på vores strategi på uddannelses- og forskningsområdet. Strategien, som I ser her, er fra 2008-2010 og indeholder mål for hele uddannelses- og forskningsområdet: fra børnehave til universitet, fra sprog til it-politik. Samarbejdet omfatter hele Norden og også vores samarbejde med EU og vores naboer: de baltiske lande og Rusland.

Statsministrene besluttede som bekendt i Punkaharju i juni 2007, at vi i fællesskab skal sætte et globaliseringsinitiativ i gang. Det er en satsning, som efter undervisningsministres og kulturrådets opfattelse har bidraget til at samle og fokusere indsatsen på uddannelses- og forskningsområdet. Men hvis det skal lykkes at nå de ambitiøse mål, som statsministrene har opstillet, skal vi prioritere, og det vil jeg vende tilbage til.

Jeg vil gerne først give nogle eksempler. Den 11. november er alle skoler i Norden inviteret til at deltage i Nordisk Klimadag. Den har også en portal, som hedder klimanorden.org, og den indeholder undervisningsmateriale, temasider og projekter fra hele Norden. Vi vil også markere betydningen af klimaspørgsmålene ved at arrangere verdens måske største mobiltelefoneksperiment. Det bliver spændende at se, hvor kreative elever i 7.-10. klasse kan være. De vil få mulighed for at kommunikere med hinanden på skandinaviske sprog. Jeg vil selv deltage ved at besøge en skole i Danmark, og jeg ved, at flere af mine ministerkollegaer vil deltage i lignende arrangementer på denne klimadag den 11. november.

Jeg vil gerne takke Nordisk Råd for rekommandationen, som gav et ekstra skub til et fællesnordisk initiativ i forhold til klimatopmødet.

Sprog og kultur er et vigtigt udgangspunkt. Derfor var det en stor udfordring, og det er en stor udfordring at få børn og unge til at forstå skandinaviske sprog. I samarbejde med kulturministrene har vi besluttet, at børn og unge skal være vores højest prioriterede målgruppe for sprogsamarbejdet, og vi vil næste år lancere en sprogkampagne, som forhåbentlig vil gøre en forskel.

Kampagnen skal styrke børn og unges sprogforståelse, når det gælder de skandinaviske sprog. Den skal synliggøre nordiske sprog og nordisk kultur. Den skal give lærerne redskaber til at undervise i nordiske sprog og nordisk kultur. Den skal løfte hele sprogområdet, og i min næste fremlæggelse om lidt vil jeg redegøre for opfølgningen på sprogdeklarationen.

Med hensyn til globaliseringsinitiativerne vil jeg nævne topforskningsinitiativet, som består af flere projekter, og NORIA som står for udviklingen af det nordiske forsknings- og innovationsområde. Topforskningsinitiativet koster 385 millioner danske kroner og er et kæmpeprojekt. I alt er over 70 personer fra de nordiske lande engageret i ledelsen af programkomiteerne. Og ud af de 385 mio. kr. er de 226 mio. kr. nationale penge.

Det nordiske forskningssamarbejde er i løbet af i år gået ind i en ny fase. Dermed forstærker og forbedrer vi samarbejdet mellem de nordiske institutioner. Vi får også i den forbindelse større gennemsigtighed, og vi politikere kommer tættere på det. Sådan er det jo, når man blander kortene på en ny måde.

Vi har også etableret eScience som et fælles forskningsområde, og vi har taget vigtige skridt i retning af grænseoverskridende finansiering af forskning og governance – et arbejde, som kan betyde større kapacitet og bedre muligheder for at gennemføre fælles forskningsprogrammer i Norden.

På uddannelsesområdet har vi to globaliseringsinitiativer. Det ene hedder ”Fremme af højere uddannelse i Norden”, og det andet hedder ”God oplæring til unge og voksne”. Vi havde i år anden udbudsrunde af midler til udvikling af Nordisk Master. Og vi har et forskningsområde vedrørende frafald; i alle landene har vi problemer med, at unge falder fra. Vi skal have gjort frafald til omvalg. Hvordan gør vi? Hvad er problemerne? Det forsker vi i i fællesskab, ligesom vi har et studium om, hvordan kreativitet, innovation og entreprenørskab kan integreres i vores uddannelsessystemer. Det har vi holdt konferencer om.

Jeg kunne nævne meget andet, men nu vil jeg springe frem til opfølgningen på sprogdeklarationen. Og her må vi jo konstatere, at der er brug for at få fokus på sagen. Det vil vi gøre under det danske formandskab ved en sprogkonference i slutningen af april. Vi skal ikke ende med at tale engelsk i Nordisk Råd og heller ikke i ungdommens nordiske parlament. Vi skal udnytte succesen med de nordiske sprogpiloter, som er grundskolelærere, som får et intensivt kursusforløb. Måske kan det inspirere til yderligere samarbejde om lignende aktiviteter.

Det nordiske sprogsamarbejde er blevet omorganiseret, og nu er der fokus på at styrke børn og unges sprogforståelse. Vi har fået ”Nordisk litteratur til tjeneste”, den såkaldte nordiske litteraturkanon, som jeg også har taget med, og det bliver interessant at høre på sprogkonferencen, hvordan den er blevet modtaget og brugt. Og jeg vil godt fremhæve den sprogkampagne, som det islandske formandskab har foreslået, og som er rettet mod børn og unges sprog.

Når det gælder sprogdeklarationen, er målet jo, at alle nordboere skal kunne kommunikere med hinanden på skandinaviske sprog. Vi skal stadig kunne sige ikke bare, hvad vi vil, men også, hvad vi kan. I Danmark skal vi være bevidste om, at det især er danskerne, som de andre befolkninger har sværere ved at forstå. Det er vi meget bevidste om.

Jeg slutter her, hr. præsident, for jeg har overskredet taletiden.

Tak, præsident. Helt naturligt tager den første målformulering sig af en god førskole samt god børne- og ungdomsuddannelse. Dog har vi frafald i ungdomsuddannelserne i de nordiske lande. Kulturudvalget har gang på gang understreget det nødvendige i ny fælles nordisk forskning på området, når det gælder frafald.

På grundskoleområdet mener udvalget, at der bør satses mere på kreativitet, og foreslår en konference om kultur i skolen gennemført i samarbejde med kulturministrene, hvor man fokuserer på, hvordan man sætter kultur på skoleskemaet. Den norske kulturskolemodel har vist positive resultater, både når det gælder elever med specialundervisningsbehov, elever med anden etnisk baggrund end den nordiske - og i forhold til den rummelige skole. Ved at give eleverne andre kommunikations- og udtryksformer end de traditionelle, kan vi givetvis også forhindre enkelte frafald på et senere tidspunkt. Udvalget vil anbefale, at man prioriterer innovation mere tydeligt i sektorprogrammet både generelt og i forhold til kultur i skolen.

Udvalget ønsker, at en videreudbygning af tiltag omkring computerspil bliver medtaget i sektorprogrammet. Der bør skabes bedre rammer i Norden for uddannelse af programmører og animatorer.

Når det gælder Norden som sprogligt fællesskab, foreslår udvalget, at kulturministrene bliver inddraget, idet disse har ansvaret for flere virkemidler som fremmer sprogforståelse, f.eks nabolands-tv, litteratur, computerspil m.m.

Realkompetence er et område, man har arbejdet med i en årrække. Og udvalget savner nu mere konkrete politiske mål og anbefaler, at man undersøger, hvordan og i hvilket omfang de nordiske lande arbejder på politisk niveau med validering af realkompetencer i forhold til forskellige målgrupper - arbejdstagere, virksomheder osv. Udvalget er særlig interesseret i, hvordan arbejdsgivere aktivt forholder sig til videreuddannelse, og hvilke rettigheder medarbejdere har.

Vi ønsker at udvikle Norden til et sammenhængende, dynamisk uddannelses-, forsknings- og innovationsområde. Udvalget mener, at det er tid til at evaluere og kortlægge NORIA-konceptet. Udvalget er særlig interesseret i det horisontale samarbejde og synergien mellem forskning, erhvervsliv og innovation, og hvad der bliver gjort for at sikre det tværfaglige fokus. Evalueringen kunne eksempelvis udmunde i en ny hvidbog om forsknings- og innovationssamarbejdet og blive diskuteret ved næste års session.

Som det sidste foreslår udvalget en konference om den femte frihed, der skal gøre det lettere for forskere, studenter og undervisere at krydse Nordens og EU’s indre grænser. Tak, præsident.

Hr. præsident. Tak for status på opfølgningen på sprogkonventionen i de nordiske lande og en stor tak til minister Bertel Haarder for løftet om fokus på sprog under det danske formandskab. Det er vældig vigtigt at fastholde nordiske sprog i den her tid med globaliseringen, der tager fart, og det engelske sprogs internationale dominans.

Vi er hinandens naboer, vi har gennem 50-60 år haft et tæt og positivt samarbejde. Det er derfor en naturlig sag, at vi behersker hinandens sprog på et eller andet niveau eller i det mindste forstår hinanden. Men som ministeren også nævnte, går det ikke helt godt med kendskabet. Der gøres rede for, at alle nordiske lande undtagen Sverige har gjort en indsats for at styrke undervisningen i de nordiske sprog. Så på Kultur- Uddannelsesudvalgets vegne vil jeg opfordre Sverige til at gøre det.

Vi lever i en tid, hvor det internationale sprog er engelsk. Det er det, fordi verdens store magter, USA og England, benytter dette sprog. Det internationale sprog ændrer sig med magten, så vi må forudse, at vi om få år taler kinesisk og indisk i den internationale sammenhæng – og således også på de højere uddannelser. Men lige nu går bølgerne højt i alle vore lande med hensyn til anvendelsen af engelsk på de højere uddannelser, på universiteterne. På det videnskabelige område er det uklart, hvor stærkt de nordiske sprog står i forhold til det engelske.

Der er visse muligheder for at benytte de nordiske sprog ved videregående uddannelser, men det må være sådan, at både vort eget sprog og engelsk må kunne anvendes i de forskellige uddannelser på universiteterne. Vi skal naturligvis aldrig gå på akkord med fagligheden, vi skal søge det ypperste i faglig henseende, men det er helt nødvendigt at udvikle vore egne sprog på alle niveauer, for at de kan leve videre.

Det politiske udspil fra marts 2009 ”Sprog til tiden – regeringens opfølgning på sprogudvalgets rapport” understreger, at universiteterne skal sikre forskning og uddannelse af høj kvalitet. Det er skam fint nok, men desværre indeholder det samme sprogpolitiske udspil intet om de nordiske sprog, selv om regeringens sprogudvalgs rapport fra oktober 2007 har et helt kapitel om dette vigtige emne. Så det vil jeg opfordre min regering at gøre noget ved: Ind med de nordiske sprog.

Nu begynder lampen at blinke her foran mig, så jeg vil bare holde fast ved, at det er vigtigt at notere sig redegørelsens pointer, og jeg vil give opfølgningsdokumentet nogle anerkendende ord med på vejen. Tak for det.

Herr President!

Kultur- och utbildningsutskottet har behandlat medlemsförslaget om utökat forskningssamarbete I om den nordliga regionen.

Utskottet är helt enigt med förslagsställaren om att ett utökat forskningssamarbete är väldigt viktigt ur ett nordiskt perspektiv. Norden har nu en oerhörd möjlighet att ta ett starkt grepp om framtiden gällande detta fantastiska område, och ett bra sätt att göra det på är att använda de nordiska ländernas engagemang i University of the Arctic.

University of the Arctic är ett nätverk i vilket det ingår universitet och högskolor i den arktiska regionen; det består av 121 medlemmar med totalt 700.000 studenter och ca 50.000 forskare. Av dessa har ca en tredjedel rötterna och verksamheten i Norden och de nordiska universiteten och högskolorna. I och med det finns alla möjligheter för Norden att få en komparativ fördel i internationella sammanhang för att driva och äga de frågor vi anser vara viktiga.

Som vi alla vet påverkar den globala uppvärmningen de arktiska områdena och de flesta är negativa, men issmältningen öppnar också möjligheter, exempelvis som nya transportrutter för shippingen. Det i sig kräver mycket forskning och enorma resurser för att klara exempelvis sjösäkerhetsfrågor och eventuella räddningsinsatser i området, om olyckor skulle hända.

Det finns också många andra områden som de nordiska länderna skulle kunna samarbeta kring och utveckla. Ett konkret exempel är de finska och svenska isbrytarna som under vår, sommar och höst skulle kunna vara placerade i den nordliga regionen för att säkerställa isfrihet för transportfartygen. Men hur detta praktiskt, teoretiskt och ekonomiskt skulle kunna fungera behöver givetvis diskuteras, utredas och forskas kring mera.

Utökad forskning behövs också inom det säkerhetspolitiska området för att undvika och förekomma de eventuella konflikter som kan uppkomma med tanke på den enorma naturresurstillgång som döljer sig i området.

Mot bakgrund av medlemsförslaget vill kultur- och utbildningsutskottet att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att anta de att-satser som utskottets betänkande föreslår.

Den här frågan tangerar det som vi alldeles nyligen talade om, nämligen mer forskning. Det här handlar också om mer forskning, men om polära lågtryck.

Fler och fler blir medvetna om den globala väderförändringen och de risker som den innebär. De polära områdena i norr är särskilt hårt drabbade. I går diskuterade vi de här frågorna i Nordiska rådet när vi pratade om miljö, och tidigare har vi gjort det i samband med att vi har tagit del av Stoltenbergrapporten.

Isarna smälter, och vattnet stiger. En ökad exploatering av olja och fisk och ökad båttrafik i Arktisområdet, Östersjön och Nordsjön är några av de resultat som den förändrade miljön innebär. Vädret kan visserligen leda till förbättrade näringsverksamheter men kan också bli ett hot mot trafiken.

Meteorologerna har ännu inte tillräckliga hjälpmedel för att upptäcka de polära lågtrycken. Det är de polära lågtrycken som kan leda till extrema vindar, som mycket snabbt kan leda till båtolyckor. Det finns alltså ett väldigt stort behov av högre meteorologisk kompetens och användning av ny teknologi. Det är nödvändigt med mer forskning och mer samarbete mellan länderna.

Den socialdemokratiska gruppen har därför lagt fram ett förslag om forskning om hur polära lågtryck uppstår eftersom det finns ett stort behov, både för båttrafiken och för resursutvinningen i de nordliga områdena.

Utskottet har remissbehandlat förslaget och fått bekräftat att det för säkerheten på hav och land är viktigt att det är möjligt att förutse polära lågtryck i god tid. Eftersom trafiken i de nordliga områdena ökar ställs det också högre krav på räddningsberedskap. En förutsättning för en effektiv räddningsinsats är ju att man har goda väderprognoser.

Kultur- och utbildningsutskottet föreslår därför att Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att öka forskningen om hur polära lågtryck uppstår och hur man kan få säkrare varningar för dessa genom ett tätare meteorologiskt samarbete mellan de nordiska länderna och utifrån ett gemensamt mål kan förebygga olyckor som sker i de utsatta områdena.

Fru præsident. Den overordnede vision med strategien for uddannelsesområdet er at udvikle menneskelige ressourcer – ressourcer, som skal bringe Norden i front med kompetenceudvikling. Kun ved at sætte mennesket og dets virkemuligheder i fokus baner vi vejen for, at vi kan beholde og endda videreudvikle den nordiske velfærd. Mennesket er og bliver forudsætningen, og udviklingsprocessen starter tidligt i livet.

Netop derfor må vi sørge for, at alle har mulighed for at være med i personlig udvikling helt fra starten. Desværre må vi indrømme, at det ikke forholder sig sådan. Tværtimod slider de nordiske lande med stort frafald i ungdomsuddannelser. Nordisk Ministerråd har indset problemet og sat projekter i gang, som de mener kan være en gangbar vej, idet man har igangsat en kortlægning af eksisterende viden på feltet, som skal udmønte sig i en række policyanbefalinger. Arbejdet skal gøres færdigt i 2009.

Kultur- og uddannelsesesudvalget frygter, at dette er, om ikke en blindvej at gå, så måske ikke er en vej, som leder i mål. Udvalget ønsker videre handling i 2010! Vi må have svar på ikke bare hvad, som sker, men hvorfor det forholder sig sådan, at frafald er et udtalt problem. Vi må gå bag om problemet. Udvalget har derfor gentagne gange opfordret til at få en ny forskning med særlig fokus på tosprogede elever og læsesvage elever – et kvalitativt/komparativt studie i skolen, som kan bidrage til best practice for løsninger på frafaldsproblematikken.

Samtidig er det yderst positivt, at ministerrådet for uddannelse arbejder for at iværksætte et stort uddannelsesforskningsinitiativ til 10 millioner danske kroner. Udvalget ønsker at indgå i en positiv og konstruktiv dialog med ministerrådet, der kan bidrage til at sikre, at dette uddannelsesforskningsinitiativ kan gennemføres.

For vi har som sagt ikke råd til at miste kompetencer på nogen områder. Vi foreslår derfor i udvalget, at Nordisk Råd tager meddelelsen om rekommendation 31/2008/kultur til efterretning og afventer ny meddelelse næste år. Tak, fru præsident.

Præsident.

Þemaráðstefna Vestnorræna ráðsins síðastliðið sumar fjallaði um námsmöguleika fyrir ófaglærða. Á ráðstefnunni kom fram að á Íslandi hefur brottfall úr framhaldsskólanámi verið allt að 40%. Í Færeyjum eru einungis um 70% ungmenna, sem ljúka grunnskólanámi, skráð í framhaldsskóla. Í Grænlandi eru um 65% einstaklinga á vinnualdri án framhaldsmenntunar. Markmið landstjórnarinnar samhliða endurbótum á grænlenska menntakerfinu er að lækka þetta hlutfall niður í 33% árið 2020.

Þemaráðstefnan leiddi í ljós nokkrar meginorsakir fyrir stöðu framhaldsskólamenntunar á Vestur-Norðurlöndum. Í fyrsta lagi er menningarbundið viðhorf í garð langskólanáms frekar neikvætt. Í öðru lagi hefur atvinnulífið verið í samkeppni við menntakerfið eins og á Íslandi þar sem atvinnuleysi hefur verið lítið sem ekkert þar til nýverið. Í þriðja lagi virðist ekki vera nægur stuðningur í boði fyrir nemendur í framhaldsnámi hvorki fjárhagslega né faglega í formi námsráðgjafar og námsaðstoðar.

Liður í að finna lausnir er að greina orsakirnar og læra af reynslu annarra. Sem dæmi tek ég Svíþjóð þar sem brottfall úr framhaldsskólum er með því minnsta sem gerist á Norðurlöndum. Hrað varðar námsmöguleika fyrir ófaglærða þá hefur það kerfi sem innleitt var á Íslandi árið 2002, þar sem stofnaðar voru fræðslumiðstöðvar um allt land, gefið mjög góða raun í samanburði við önnur úrræði. Takk fyrir orðið.

Dansk oversættelse:

Præsident.

Vestnordisk Råds temakonference i sommers handlede om uddannelsesvalg for ufaglærte medarbejdere. Konferencen viste, at frafald på de islandske ungdomsuddannelser er helt op til 40 %. På Færøerne er det blot 70 % af de unge, der efter grundskolen fortsætter på ungdomsuddannelserne. I Grønland er cirka 65 % af den arbejdsdygtige befolkning uden videregående uddannelse. Landstyrets mål i forbindelse med reformen af det grønlandske uddannelsessystem er at bringe dette tal ned på 33 % i 2020.

Temakonferencen afslørede de vigtigste årsager til forholdene inden for ungdomsuddannelserne i Vestnorden. For det første er der kulturelt ret negativ holdning til længere uddannelser. For det andet har arbejdslivet konkurreret med undervisningssektoren, for eksempel i Island hvor arbejdsløsheden har været nærmest ikke-eksisterende indtil for nylig. For det tredje ser der ikke ud til at være tilstrækkelig støtte til elever på ungdomsuddannelserne, hverken finansielt eller fagligt i form af studievejledning og studiehjælp.

Et led i at finde løsninger er at analysere årsagerne og lære af andres erfaringer. Jeg tager Sverige som et eksempel hvor der er mindst frafald på ungdomsuddannelserne i Norden. Hvad angår uddannelsesvalg for ufaglærte, så har det system, der blev indledt i Island i 2002, da man oprettede uddannelsescentre rundt omkring i landet, været en større succes end andre løsninger. Tak for ordet.

Tak, præsident. Når der forskes i frafald og restgrupper i forskellige landes uddannelsessystemer, er det vigtigt at tage hensyn til og udgangspunkt i landenes kulturer. Selv om der kan være tale om at sammenligne problemstillinger imellem landene, kan baggrunden være forskellig på grund af de forskellige kulturer. Vestnordisk Råd afholdt en temakonference om uddannelse sidste sommer, og en af hovedkonklusionerne var, at der i søgningen efter løsninger på frafald f.eks. naturligvis skal tages hensyn til de forskellige kulturer i landene.

Når det besluttes at have et samarbejde på uddannelsesområdet, bør der tages stort hensyn til de enkelte landes kulturer. Man skal ikke bare uden videre overføre et lands system og kultur til et andet land. Derimod skal der lægges vægt på at tilpasse systemet til landets kultur og det omgivende samfunds uskrevne regler. Ellers er der risiko for, at vores gode hensigter ikke fører til så positivt et resultat, som vi kunne ønske os.

Der skal nemlig passes på, at ikke alle bliver støbt i samme form. Vi vil jo helst bevare den menneskelige mangfoldighed i verden. De kulturelle islæt i landene skal bevares, og vi skal sørge for, at vi ikke kun kopierer hinanden. Jeg vil pointere, at kulturen er til for folket og på grund af folket, og ikke folket for kulturen.

Jeg vil derfor opfordre til, at de problemer, man ønsker at løse, defineres grundigt i hvert land, inden man går i gang med at udarbejde løsningsmodeller.

Tak, hr. præsident. Jeg taler dansk, fordi der ikke er nogen grønlandske tolke her.

I Grønland har vi frafaldsproblematikken tæt inde på livet, og når det er allerværst, kan der være en frafaldsprocent på omkring 50, måske nogle gange over 50 pct., på nogle af uddannelsesstederne. De fleste uddannelsespladser benytter sig af to sprog, grønlandsk og dansk. Det gælder både i de højere uddannelser, og det gælder i de såkaldte erhvervsuddannelser. Dog er dansk meget udbredt som undervisningssprog i de højere uddannelser. De fleste af de optagne elever på de forskellige uddannelsessteder har grønlandsk som modersmål, og der er mange af dem, der har dansk som det andet sprog på mange forskellige niveauer.

Der gøres en god indsats for bekæmpe frafaldet på de forskellige uddannelsessteder i Grønland. Det er dog alligevel meget interessant for os i Grønland at finde ud af, hvor meget tosprogethed betyder for frafaldet, og om problemet kunne være, at tosprogethed giver problemer for indlæring, og om det kunne være en grund til, at der er frafald.

Et andet spørgsmål, der kan nævnes, er, om denne problemstilling mest forekommer i de håndværksmæssige uddannelser eller i de akademiske uddannelser. Tak.

Herra puheenjohtaja! Kulttuuri- ja koulutusvaliokunta haluaa korostaa taide- ja taitoaineiden tuomaa lisäarvoa pohjoismaisessa koulujärjestelmässä.

Taide- ja taitoaineilla on itseisarvonsa lisäksi valtava välineellinen arvo muiden oppiaineiden oppimisen kannalta. Taide- ja taitoaineet kehittävät oppilaiden itseilmaisukykyä ja lisäävät rohkeutta osallistua aktiivisesti opetukseen. Tämä pätee kaikkiin oppiaineisiin – matematiikasta musiikkiin. Opitaan, että virheitä ei tarvitse pelätä liikaa ja uskalletaan hakea luovia ratkaisuja. Yhteisöllisyys ja yhteenkuuluvuuden tunne lisääntyvät sekä koulun oppilaiden ja opettajien keskuudessa ja laajemmin koulua ympäröivässä yhteisössä. Tällä saattaa olla merkittävä vaikutus myös koulupudokkaiden vähentymiseen.

Kulttuuri- ja koulutusvaliokunta on valinnut jäsenistään erityisen kulttuuria kouluihin -työryhmän, joka on toimintansa aikana pitänyt useita kokouksia eri maiden asiantuntijoiden kanssa. Aihe on myös saavuttanut laajaa kansainvälistä kiinnostusta koulutusta ja luovuutta käsittelevissä seminaareissa, joissa itse olen mielelläni käynyt kertomassa työryhmän tavoitteista ja näkemyksistä.

Yhtenä työryhmän tärkeänä tavoitteena on osoittaa mainitsemieni taide- ja taitoaineiden hyötyjä toteuttamalla yhteispohjoismainen pilottiprojekti yläaste- ja lukiotasoisten koulujen kesken. Koulut eri Pohjoismaista ja itsehallintoalueilta suunnittelevat musikaalin samasta aiheesta, jonka he sitten esittävät partnerikouluilleen. Vieraillessaan pohjoismaisten partnerikoulujensa luona oppilaat asuisivat perheissä, jolloin projektiin kytkeytyy myös pohjoismainen kieli- ja kulttuurikylpy. Pilottiprojektin päätteeksi on tarkoitus järjestää festivaali, jossa myös opettajat muistakin kuin projektikouluista voivat tutustua tähän projektiin. Lisäksi opettajille on suunniteltu mahdollisuutta järjestää festivaalin yhteyteen aihetta käsittelevä seminaari.

Edellä mainitun perusteella kulttuuri- ja koulutusvaliokunta ehdottaa, että Pohjoismaiden neuvosto suosittaa Pohjoismaiden hallituksille, että ne tukevat taide- ja taitoaineiden opetusta pohjoismaisissa koulujärjestelmissä ja suhtautuvat myönteisesti yhteispohjoismaisen pilottiprojektin edistämiseen.

Herr president! Jag vill understryka vikten av det som Risto just har sagt, hur viktigt det är för alla barn att få möjlighet att uttrycka sig på olika kreativa sätt och få ta del av olika upplevelser. Jag vill också tillägga att vi anordnade ett barnkulturevent i Kulturhuset i måndags, vilket var mycket trevligt. Vi fick både titta på ungdomar som spelade teater och lyssna på Ulf Stark, en barnboksförfattare från Sverige.

Dessutom vill jag passa på att nämna den deklaration som vi antar i samband med beslutet och som vi nu uppmanar de nordiska ministrarna att också anta. Det är en deklaration som handlar om att barn ska få möjlighet till kultur på olika sätt, att barn ska ha tillgång till kulturskolor, att de ska kunna uppleva olika kulturella inslag i hela Norden och att barn ska kunna utöva, skapa och uppleva konst och kulturyttringar. Barn ska också kunna ha olika kreativa tillvägagångssätt när det gäller problemlösningar. Alla barn måste få möjlighet till undervisning i de estetiska ämnena och det ska vara en naturlig del i verksamhetsplanen. Vi menar också att alla barn sett ur ett etiskt lärande- och bildningsperspektiv ska kunna skapa och kunna tolka olika uttrycksformer. Vi menar att det ur ett globalt multikulturellt och interkulturellt perspektiv går att ha olika uttrycksformer och då gäller det att genomföra detta i alla skolor i hela Norden. Vi vill också att alla barn ska få möjlighet att träffa och bli undervisade av utbildade och professionella konstnärer och kulturaktörer så att de får ta del av den delen av samhället. Avslutningsvis vill vi också att alla barn ska ha rätt att bli bedömda och erkända för den kreativa och emotionella intelligens som de har.

Den här deklarationen menar vi från uddannelsesudvalget (utbildningsutskottet) är mycket viktig, och vi uppmanar i samband med beslutet ministrarna att också anta detta så att det blir de nordiska ministrarna som sätter i gång och tar deklarationen på allvar.

Herr president!

Den nordiska modellen har de senaste 100 åren varit föregångare i världen gällande utbildning och skola. Det har resulterat i att våra relativt små nordiska länder i dag står sig väldigt väl i den internationella konkurrensen, vi är till och med i topp i de flesta undersökningar.

Tiderna har dock förändrats och medvetandet om vikten av utbildning har ökat över hela världen vilket medfört att utbildningsnivån även den stigit, och ska vi vara konkurrenskraftiga även i framtiden är jag övertygad om att en satsning på den kreativa utbildningen i skolan är helt avgörande.

Kunskapsmässigt tror jag att vi kommer att få hård konkurrens av utvecklingsländer bland annat i Asien. Kunskap och kompetens är nödvändigt, men det är inte på långa vägar längre tillräckligt för att vara konkurrenskraftig i framtiden. Kreativitet, originalitet och innovation är vad våra länder behöver.

Det positiva är att vi kan konkurrera inom kreativitet eftersom vi har ett försprång gentemot många andra länder med tanke på att vi har satsat mycket på de konstnärliga och kreativa områdena samt på kulturutveckling i våra skolor de senast 20 åren.

Kreativitet uppkommer om de estetiska ämnena uppmuntras och stimuleras på ett helt annat sätt än om man fokuserar på de traditionella kunskapsämnena.

Innovation uppkommer ur tankar, drömmar och fantasier, och för att stimulera detta är Kultur i Skolan ett steg i rätt riktning. En satsning på kultur i grundskolorna är jag övertygad om kommer att ge flera innovationer i framtiden, vilket är precis vad vi i norden behöver.

Jag vill därför på detta sätt ge mitt bifall till utskottets förslag.

Præsident. Kultur- og Uddannelsesudvalget har arbejdet med spørgsmålet om at kunne bevare og viderelevere de små håndværksfag. Fagområdet har arbejdet med det i 25 år eller mere. Der er lavet undersøgelse på undersøgelse, der siger det samme, nemlig at der endnu er stor viden af udøverne på området, og at denne viden bør gives videre til de næste generationer, som det er sket i hundredvis af år før os. På grund af industrialismens – i øvrigt gode – indtog har vi ikke brug for så mange udøvere af de gamle håndværk som tidligere. Men vi og vore samfund kan dog ikke undvære denne genbank af viden og kunnen.

Norden, som har et befolkningsgrundlag på ca. 25 millioner, har et tilstrækkeligt befolkningsgrundlag til både at opretholde en god uddannelse og et godt erhverv for udøverne af de små håndværk.

Den seneste undersøgelse, der er lavet, nemlig ”Spor i Norden”, har dels kortlagt hvilke håndværk, vi taler om, dels undersøgt behovet for tiltag samt fremkommet med en række anbefalinger.

Jeg vil kraftigt anbefale, Kultur- og Uddannelsesudvalget vil kraftigt anbefale, at Nordisk Råd og Nordisk Ministerråd følger ”Spor i Norden”s anbefalinger. Det er dem, vi har skrevet ind i det udvalgsforslag, der ligger på bordet. Det er nemlig dem, vi taler om.

Det er vigtigt og vel nærmest sidste udkald, hvis vi ønsker at videregive de gamle håndværk til vore efterkommere – denne genbank af viden. De gamle kulturhåndværk er en del af den immaterielle kulturarv. UNESCO har lavet en konvention om den immaterielle kulturarv, som de fleste nordiske lande har ratificeret. Det er vist kun Danmark, der endnu ikke har, men jeg har den danske kulturministers ord, som svar på et af mine § 20-spørgsmål, på, at vi ratificerer den her i efteråret.

Den immaterielle kulturarv skal bevares på lige fod med den materielle. Viden og kunnen er en arv, der skal sikres på lige fod med bygninger og anden kulturarv. Vore samfund kan ikke undvære den viden. Derfor håber jeg meget, at Nordisk Råd kan stemme for forslaget.

Ærede præsident. Ministerrådsforslaget er om omdannelse af Nordisk Institut for Odontologiske Materialer til et samarbejdsorgan med virkning fra den første januar 2010. Jeg præsenterer dette på vegne af sundhedsminister Álfheiður Ingadóttir, som er blevet forhindret i at være her i dag.

Nordisk institut for odontologiske materialer − NIOM − blev etableret allerede i 1972. En af NIOM's fremmeste opgaver er at sikre, at de materialer, som bruges i tandplejen i Norden, er sikre og hensigtsmæssige for patienter og tandplejepersonalet. Forskning og formidling af viden etc. er en del af NIOM's aktiviteter, og instituttet har ca. 20 personer ansat.

Ønsket om at omdanne NIOM fra at være en nordisk institution til et samarbejdsorgan hænger nøje sammen med den omorganiseringsproces, som social- og sundhedsministrene igangsatte i juni 2006. En udredning af sektorens daværende seks institutioner og to samarbejdsorganer førte som bekendt til, at fire af sektorens institutioner fra januar 2009 blev sammenlagt under én institution, Nordens Velfærdscenter. Der blev også igangsat en specifik undersøgelse af NIOM for at undersøge mulige konsekvenser, hvis NIOM blev omdannet til et samarbejdsorgan.

I marts 2009 fik vi en solid rapport udarbejdet af Helse- og Omsorgsdepartementet i Norge i tæt samspil med NIOM og Nordisk Ministerråds sekretariat. Rapportens anbefalinger har ført til grundige diskussioner i embedsmandskomiteen på social- og sundhedsområdet. I juni 2009 besluttede social- og sundhedsministrene at omdanne NIOM til et samarbejdsorgan gældende fra januar 2010. NIOM skal være ejet af Norge og etableres ved universitetet i Oslo.

Målet med at omdanne NIOM til et samarbejdsorgan er først og fremmest at styrke NIOM's mulighed for en stærkere faglig forankring tæt på et nationalt forskningsmiljø. NIOM's placering ved Universitet i Oslo vil således give NIOM de bedste forudsætninger for at forstærke et forskningsmæssigt samarbejde og skabe positive synergieffekter. NIOM vil eksempelvis drage stor fordel af at kunne trække på supplerende faglige kompetencer og netværk og særlig kunne udnytte de økonomiske fordele ved fælles brug af og investering i dyrt apparatur, hvilket er fundamentalt for NIOM's drift.    

Jeg vil gerne understrege, at social- og sundhedsministrene som forudgående præmis for beslutningen har lagt afgørende vægt på, at NIOM fortsætter med at opretholde en stærk og tydelig nordisk profil. Her må vi ikke gå på kompromis. NIOM kommer derfor fremover til at blive drevet videre med samme faglige profil.

For at sikre maksimal nordisk indflydelse vil samtlige nordiske lande fortsat være repræsenteret i styrelsen af NIOM. Der er også lagt vægt på, at økonomiske vilkår er klarlagt de første 3 år, og at der ikke bliver tale om en dyrere løsning for Nordisk Ministerråd.

Det betyder, at NIOM formelt set nedlægges som nordisk institution.

Arvoisa puheenjohtaja! Käsittelyssä olevalla laitoksella on johtava asema hammaslääketieteen biomateriaalien perustutkimuksessa ja potilaslähtöisessä tutkimuksessa.

Kuten äsken jo kuulimme, ministerineuvoston teettämän sosiaali- ja terveyssektorin laitosselvityksen yhteydessä tammikuussa 2008 käynnistettiin myös selvitys Oslossa sijaitsevan pohjoismaisen hammasmateriaalin koetuslaitoksen organisaatiomuutoksesta, jonka Norjan terveys- ja hoivaministeriö laati.

Selvityksissä tehtiin perusteellisesti selkoa kaikista mahdollisista seikoista, jotka liittyvät NIOMin muuttamiseen pohjoismaisesta laitoksesta pohjoismaiseksi yhteistyöelimeksi tammikuusta 2010 lähtien. Tämä koskee niin juridisia, työoikeudellisia kuin organisatorisia sekä taloudellisiakin näkökohtia. Muutos liittyy osana Pohjoismaiden ministerineuvoston modernisointiin, minkä yhteydessä monien laitosten rakenteita on jo muutettu.

Pohjoismaisen hammasmateriaalin koetuslaitoksen tehtävänä on valvoa, että Pohjoismaiden hammashuollossa todella käytetään potilaille ja hammashoitohenkilöstölle turvallisia ja tarkoituksenmukaisia materiaaleja ja menetelmiä. Tutkimus- ja tiedotustoiminnalla on tieteellinen pohja, mutta toki sitä voi soveltaa turvallisesti myös käytännön kliinisessä työssä ja kansainvälisillä foorumeilla.

Selvityksessä päädyttiin sellaiseen johtopäätökseen, että NIOM muutettaisiin Oslon yliopistossa toimivan UniRandin tytäryhtiöksi. Näin NIOM muuttuisi pohjoismaisesta laitoksesta ministerineuvoston alaiseksi pohjoismaiseksi yhteistyötoimijaksi. UniRand Oy, NIOM ja ministerineuvoston sihteeristö toimivat tiiviissä yhteistyössä selvityksen aikana.

Hyvinvointivaliokunta toteaa, että nykyinen NIOMin johtokunta tukee rakennemuutosta sillä edellytyksellä, että johtokuntaan tulee edustaja kustakin Pohjoismaasta. Koska sijaintinsa ja yliopistoyhteytensä takia suurin osa henkilöstöstä on Norjasta, valiokunta pitää tärkeänä, että pohjoismaisen näkökulman takaamiseksi johtokuntaan on kuuluttava vähintään seitsemän henkilöä.

Arvoisa puheenjohtaja! Hyvinvointivaliokunta katsoo, että selvitys analysoi kaikkia seikkoja NIOMin muuttamisesta UniRandin itsenäiseksi tytäryhtiöksi. Muutos tuo muun muassa seuraavia etuja:

Aiempaa suurempi vapaus valita työsopimuksen kesto helpottaa rekrytointia ja nuorten tutkijoiden pysymistä yhtiössä. Riippumattomuus poliittisesta ohjauksesta auttaa laitosta vapaammin kehittämään ydintoimintaa, tiedottamista sekä investointejaan. NIOMista tulee myös itsenäinen oikeushenkilö, jossa Pohjoismaat ovat osakasomistajia.

Haitoiksi ja heikkouksiksi nimetään muun muassa, että tulevaisuuden perusrahoitus ministerineuvostolta on epävarmaa. NIOMia voidaan alkaa pitää ei-pohjoismaisena laitoksena. Se voi joutua taka-alalle pohjoismaisessa yhteistyössä ja lyhyet sopimuskaudet sekä toiminnassa että työsuhteissa voivat aiheuttaa epävarmuutta työntekijöiden keskuudessa.

Hyvinvointivaliokunta otti huomioon myös muut muutosehdotukset, joita olivat esimerkiksi NIOMin sijoittaminen Norjan kansanterveyslaitoksen osaksi tai jonkin Oslon yliopiston tiedekunnan alaiseksi.

Tiedän, että aika menee – tai on näköjään mennyt jo. Voinko loppupäätelmän vielä sanoa?

Joka tapauksessa hyvinvointivaliokunta haluaa korostaa, että vastaavissa uudelleenjärjestelyissä valiokunnan jäsenet pitää ottaa mukaan prosessiin aikaisemmassa vaiheessa, ja tämä oli esillä myös aiemmin Pohjoismaisen hyvinvointikeskuksen perustamisen yhteydessä, jolloin valiokunta myös huomautti asiasta, ja me tuemme siis hammasmateriaalin koelaitoksen yhteistyön muuttamista.

Ærede præsident. Jeg taler her også på vegne af sundhedsminister Álfheiður Ingadóttir.

Vi står i disse år overfor et stort pres på den nordiske velfærdsmodel – det går trægt med at få knækket den kurve, hvor en større del af befolkningen bliver overvægtige og stadig mere fysisk inaktive. I statusrapporten ”Et bedre liv gennem mad og motion i Norden – hvor langt er vi nået?” giver vi i det nordiske samarbejde inden for fødevarer og helse et overblik over opfølgningen på den handlingsplan, der i 2006 blev vedtaget fødevareministrene og social- og sundhedsministrene. Jeg taler derfor på vegne af disse ministre i dag.

De helt overordnede mål, der blev sat i den nordiske handlingsplan for bedre sundhed og livskvalitet gennem mad og fysisk aktivitet, er, at
der skal ske en klar forbedring af de nordiske befolkningers kostvaner. Flertallet skal efterleve anbefalingerne vedrørende fysisk aktivitet, og alle børn skal være fysisk aktive. Antallet af overvægtige og svært overvægtige skal reduceres, og social ulighed i sundhed med hensyn til kost og fysisk aktivitet skal reduceres.

Den positive trend er derfor, at problemerne i dag i allerhøjeste grad er anerkendte, og at der er igangsat flere væsentlige tiltag. Ikke mindst nationalt er der fokus i alle lande på at finde løsninger på de udfordringer, som vi står over for – både i Norden og i resten af verden. Det er fuldstændig nødvendigt og helt centralt for, at de nordiske lande i fællesskab kan sætte fokus på de nordiske synergier. 

Lanceringen af det nordiske ernæringsmærke med udgangspunkt i de svenske erfaringer med Nøglehullet er et rigtig godt eksempel på, hvordan erfaring og nytænkning kan give direkte og synlige effekter for almindelige forbrugere i Norden.

Ernæringsmærket tager udgangspunkt i de fælles nordiske ernæringsanbefalinger, som har været et fælles anliggende igennem mange årtier i nordisk regi. Ernæringsanbefalingerne har spillet en vigtig rolle for arbejdet med ernæringsspørgsmål i hele Norden, siden det første oplag kom i 1980. Disse anbefalinger har vist sig holdbare og meget anerkendte – også internationalt. De bliver løbende opdateret, og står netop over for en større revision i løbet af de kommende år. Denne revision vil være færdig i 2012.

En anden meget vigtig vinkel er det tværsektorielle arbejde, da løsningerne på de udfordringer, vi står over for, ikke kan løses af én sektor alene.     

Det er derfor også optimalt, at opfølgningen på handlingsplanen kan ses afspejlet i et af de nye globaliseringsinitiativer, hvor sikringen af velfærd og sundhed er i fokus. Heri indgår der flere projekter, der skal samle sektorer på tværs. Et af projekterne vil sætte fokus på, hvordan vi kan måle, hvordan det går med udviklingen af overvægtige og den fysiske aktivitet i de nordiske lande. Det er derfor besluttet i første omgang at udvikle et fælles nordisk monitoreringssystem, som kan måle udviklingen i de nordiske befolkningers kostvaner, det fysiske aktivitetsniveau samt forekomsten af overvægt. Derved kan vi blive bedre til at vurdere, hvad der virker, og hvor det virker. Dette var også et emne på det vellykkede seminar "Healthier Choices", som det islandske formandskab afholdt i marts.   

Vi håber derfor, at Nordisk Råd vil læse statusrapporten med interesse og ligeledes stadig vil give opbakning til at gå videre med arbejdet i de kommende år.

Herr ordförande! Osunda kostvanor, fysisk inaktivitet och övervikt är ett växande problem i hela västvärlden, också i Norden. Utvecklingen är alarmerande både för den enskilde och för samhällsekonomin.

Det är mycket positivt att Nordiska ministerrådet har fattat beslut om en nordisk handlingsplan för bättre sundhet och livskvalitet genom mat och fysisk aktivitet. Det finns stora möjligheter att lära och dra nytta av varandras erfarenheter.

I den statusrapport som nu finns framtagen kan man konstatera att vi inte kommer att kunna dokumentera om målen är uppfyllda år 2011, som var planerat ursprungligen. Vi får dock en inblick i de olika ländernas aktiviteter för att främja en sund livsstil i Norden. Även om vi känner stark samhörighet ser ju våra länder inte helt lika ut, och det skiljer också mellan olika delar av länderna. Det är i detta sammanhang ett starkt observandum att det finns stora regionala, könsmässiga och ekonomiska skillnader i hälsa som man bör titta på och komma till rätta med.

Det är glädjande att Nordiska rådet i sina rekommendationer lyfter fram hälsa och olika möjligheter att främja hälsa, till exempel den rekommendation som antogs 2008 och som handlar om kulturens betydelse för hälsan. Ett annat exempel är de kulturpriser som delas ut varje år. Ett av priserna i år gick till Friluftsfrämjandets verksamhet I Ur och Skur, helt i linje med rådets arbete. Välfärdsutskottets huvudtema för 2010, Hur skapar vi en god livskvalitet för äldre i Norden?, tycker jag också passar väl in i detta arbete, liksom det medlemsförslag från Anita Brodén om en ökad satsning på friluftsverksamhet för barn och ungdomar.

Att man bara sätter fokus på de här frågorna gör också att de uppmärksammas av människor i vardagen. Så har till exempel i Sverige något som har fått namnet Matupproret startats av en privatperson med syfte att vi ska kunna köpa ren mat, äkta vara, utan onödiga tillsatser. Detta har i sin tur fått till följd att en matkedja nu säljer mat som är märkt Äkta vara, fri från kemikalier och utfyllnadsmedel. Det sätter naturligtvis press på mattillverkare, matkedjor och så vidare. Det är riktig konsumentmakt och positivt för hälsan – mycket bra!

Sammantaget är handlingsplanen ett bra initiativ som vi kommer att följa noggrant. Vi hoppas på en snöbollseffekt, liknande den som Matupproret har satt i gång, så att de ambitiösa mål som är uppsatta ska kunna nås. Tillsammans och med en tydlig vilja tror jag att det går.

Et bedre liv gjennom mat og mosjon er viktig, og den handlingsplanen vi har her på bordet nå, synes jeg er veldig viktig. Det står i den at WHO peker på at dødeligheten stiger markant hos ikke-smittsomme sykdommer.  Det er på grunn av usunne kostvaner, fysisk inaktivitet og overvekt. I planen er det satt høye mål innen årene 2011 og 2021. Der står det at man skal redusere inntaket av fett, særlig mettet fett og transfett.

Dette håper jeg vi i Nordisk Råd kan stå sammen om – at vi ber alle de nordiske regjeringer om å gjøre slik som den danske har gjort, nemlig å vedta en lov, slik at man ikke kan ha mer enn 2 pst. transfett i fettet i maten.

Men det er ikke alle som kan røre seg, som det blir oppfordret til i planen. Jeg vil påpeke at i neste måned vil den islandske organisasjonen for dem som har fått skade på ryggmargen, sette i gang en nordisk kampanje om disse skadene. Det skal vises en reklame på alle de nordiske tv-stasjonene. Og på samme tidspunkt blir det satt i gang en nordisk underskriftskampanje for å oppfordre WHO til å hjelpe til med forskning på ryggmargskader i fremtiden. Man vil også gjerne få til et nordisk fond for dem som har ryggmargskader, så vi kan forske mer på dette og hjelpe dem til et bedre liv.

Herr president! Människors vilja till arbete är grunden för att kunna utveckla välfärdssamhället enligt vår nordiska modell. Välfärdsutskottet har under året tittat på hur vi i Norden kan utveckla ett inkluderande och hållbart arbetsliv, och det finns en stor samsyn i utskottet. Vårt arbete inleddes i en tid då den internationella krisen ännu inte slagit till och effekterna av lågkonjunkturen inte kunde anas. I dagsläget är det annorlunda, och vi kan se hur arbetslösheten gräver djupa sår i välfärden. Många hundratusen medborgare i våra länder är arbetslösa och därigenom fattigare, såväl ekonomiskt som socialt. Genom minskad sysselsättning blir våra nationer också fattigare. Förutsättningarna för att kraftsamla kring den nordiska välfärdsmodellen minskar.

Jag är glad över att utskottet funnit en bred enighet om vårt utskottsförslag. Jag är dock bekymrad över att våra nordiska regeringar gör olika värderingar av vilka åtgärder som måste till för att nå en förändring. De uppenbart stora skillnaderna i arbetslöshet visar på detta och på ideologiska skillnader. Såväl Ungdomens nordiska råds rapport under gårdagen och inte minst den svenska oppositionsledarens anförande under inledningen av sessionen visar på oroande effekter när sysselsättningspolitik får stå tillbaka för skattelättnader.

Välfärdsutskottet har inte kunnat göra någon djupdykning i problematiken utifrån vår korta handläggningstid av ärendet men kan likväl peka på en rad åtgärder som gemensamt i Norden kan ge resultat. Flera av tankarna har lyfts fram under sessionen, och jag kan konstatera att flera av våra förslag ligger i linje med vad som fördes fram av Ungdomens nordiska råd.

Genom att ta fram enhetliga parametrar skapar vi bättre förutsättningar för gemensamma åtgärder.

Genom att kraftsamla för att undanröja hinder som är uppenbart sysselsättningshämmande förändrar vi. Ole Norrbacks redovisning visar på de negativa effekterna av tröghet i förändringsarbetet.

Genom att genomföra tvärfackliga konferenser för att tydliggöra effekterna av ungdomsarbetslösheten och fastlägga åtgärdsprogram.

Genom att söka möjligheter att underlätta att inkludera grupper som i dag hålls utanför arbetslivet på grund av handikapp eller nationell bakgrund och genom att tydliggöra effekterna, som i delar redan är kända, av den demografiska utvecklingen når vi förändringar.

Herr president! Vi har i vårt utskottsarbete inte lagt fram förslag om stora politiska förändringar men ser att också små bäckar kan bli floder innan de når havet.

Herr president! Välfärdsutskottet rekommenderar Nordiska ministerrådet att följa upp de föreslagna punkterna för att skapa ett inkluderande och hållbart arbetsliv.

Den Venstresocialistiske Grønne Gruppe mener, det er fuldstændig afgørende, at vi begynder at se på arbejdslivet på en anden måde, at vi begynder at se på, at arbejdslivet skal være indrettet, så det passer til mennesker, i stedet for, som vi hidtil har gjort, at det prøver at tilpasse mennesker til arbejdslivet. Alt, alt for mange mennesker bliver ødelagt af deres arbejdsliv, bliver slidt ned fysisk og psykisk, så de ikke kan holde til at være på arbejdsmarkedet et helt arbejdsliv, eller så de kun har en meget mindre arbejdsevne end før. Det bliver vi nødt til at gøre noget ved.

Ligesom det nordiske samarbejde gik foran i firserne med begrebet bæredygtighed i forhold til miljø, er der nu alle tiders mulighed med det her forslag fra Velfærdsudvalget for, at det nordiske samarbejde går foran og siger, at vi også skal bruge begrebet bæredygtighed i forhold til mennesker. Vi skal sikre, at vi får indrettet arbejdsmarkedet, så det er bæredygtigt, så vi får indrettet et arbejdsmarked, hvor et menneske, der går på arbejde og arbejder hele dagen og så går hjem igen, har ligeså meget energi med sig hjem, som det havde, da det kom på arbejde om morgenen. Det skal være et arbejdsliv, der er indrettet, så man kan arbejde hele sit arbejdsliv og holde til det, og når man en dag går på pension, skal man stadigvæk have kræfter nok til, at man også kan løfte sine børnebørn og nyde sit otium.

Det er det arbejdsliv, vi burde stræbe efter, og det er også et arbejdsliv, hvor alle kan være med. Det er forfærdeligt for de mennesker, der bliver sat uden for arbejdsmarkedet. Derfor er det så afgørende, at vi får ændret vores arbejdsliv, så der er plads også til dem, der ikke kan lægge 120 pct., men som måske kan arbejde 30 pct. eller 40 pct. De skal også have en plads på arbejdsmarkedet, have lov til at være med til at bidrage.

Derfor er det også helt afgørende at få gjort noget ved ungdomsarbejdsløsheden. Det vil være en katastrofe, hvis en hel årgang af unge ikke får lov til at komme ind på arbejdsmarkedet, men bliver efterladt uden for. Vi så rigtig mange unge i firserne, der aldrig kom ind på arbejdsmarkedet, som ikke fik en uddannelse, og mange af dem er på pension i dag og har aldrig fået en mulighed for at være med. Det skal vi ikke se gentage sig. Vi har mulighederne for at sikre, at alle kan få en uddannelse; vi har muligheden for at sikre, at alle kan få et arbejde. Den bør vi også bruge. Det her forslag er rigtig godt til, at det nordiske samarbejde kan få sat et bæredygtigt arbejdsliv på dagsordenen.

Tak, hr. præsident.

Der findes desværre adskillige eksempler på, at der er forhindringer for forbrugerne − ting, som generer dem i deres dagligdag. Det kan være bankgebyrer, telefonafgifter, forsikringer eller bankkonti bare for at nævne nogle få eksempler. På trods af det er der i Nordisk Ministerråd sket en nedprioritering af forbrugerområdet.

Som led i struktur- og moderniseringsarbejdet blev det i 2005 besluttet at nedlægge forbrugerministerområdet, på trods af at Nordisk Råd erklærede sig stærkt uenig i den beslutning. Utallige eksempler på forbrugerpolitiske grænsehindringer, der generer nordiske borgere i hverdagen, har vist, at der er behov for fokus på forbrugerpolitikken i Norden. Medborger- og Forbrugerudvalget ønsker at bringe forbrugerpolitikken tilbage på dagsordenen.

Der har tidligere eksisteret et samarbejde mellem de nordiske forbrugerorganisationer og

-myndigheder og forbrugerindustrien, og i alle de nordiske lande er der både engagement og bred opbakning til forbrugerpolitiske anliggender. Dette fælles engagement ønsker udvalget at styrke ved at få genetableret det forbrugerpolitiske samarbejde i Norden, og det vil vi gøre gennem oprettelsen af et netværk, der kan understøtte en styrket nordisk forbrugerpolitik og medvirke til, at forbrugerpolitiske grænsehindringer fjernes.

Det er på den baggrund, at vi foreslår Nordisk Ministerråd at skabe et nordisk netværk med repræsentanter for organisationer, foreninger, myndigheder og erhvervslivet, der beskæftiger sig med forbrugerpolitik. Netværket skal søge en fællesnordisk tilgang til europæisk og international forbrugerpolitik, finde løsninger på de forbrugerpolitiske grænsehindringer, koordinere den nationale forbrugerlovgivning og styrke rettighederne i Norden. Og der skal oprettes et projekt, der har til formål at understøtte forbrugernetværket, således at netværket har mulighed for at mødes jævnligt og afholde konferencer. Vi mener, at projektet skal administreres af en deltidsmedarbejder, og det kan lægges sammen med en anden portefølje enten under Nordisk Ministerråds Sekretariat eller gennem en deltager i netværket.

Arvoisa puheenjohtaja! Elinkeinovaliokunta on käsitellyt jäsenehdotuksen, jossa esitetään tie- ja ratareitin kunnostamista Venäjän rajalta Pieksämäen, Haapamäen, Vaasan tai Porin kautta Uumajaan tai Härnösandiin ja Trondheimiin Atlantille. Keskipohjolan yhteydet tulisi suunnitella ja toteuttaa niin tie- kuin rautatieyhteyksinä joka maassa. Tämä aktivoisi elinkeinoelämää, koulutusta, kulttuuria ja matkailua Keskipohjolassa joka maassa. Liikenneyhteyksien parantamisella olisi myönteinen vaikutus yritysten kehittymiseen sekä uuden yritystoiminnan syntymiseen koko Keskipohjolassa.

Arvoisa puheenjohtaja! Elinkeinovaliokunta on tavannut mm. Keskipohjola-komitean edustajia. Tämän yhteistyöorganisaation tavoitteena on edistää Keskipohjolan kestävää kehitystä sekä itä–länsi-reitin (North East Cargo Link), joka kulkee Keskipohjolan läpi ja jolta on yhteys Venäjälle. Cargo Linkin tarkoituksena on kehittää ja markkinoida Keskipohjola-käytävää. Tulosten odotetaan johtavan uusiin sijoituksiin. Uusin tulos on Härnösandin ja Kaskisten väliä liikennöivä lauttayhteys.

Valiokunta on ollut yhteydessä myös niin kutsutun NEW-käytävän (Northern East West Freight Corridor) edustajiin. Tämän hankkeen tavoitteena on luoda suoria itä-länsi-kuljetuksia Pohjoiskalotilla hyödyntäen nykyistä rautatieinfrastruktuuria Kiinasta Narvikiin ja edelleen Atlantille.

Valiokunnan mielestä Keskipohjolalla on strateginen asema kehitettäessä Pohjoismaita alueellisesti suhteessa muuhun Eurooppaan. On olemassa useita aloitteita ja toimintoja. Aiheeseen panostetaan myös poliittisesti.

Ruotsin infrastruktuuriministeri Åsa Torstensson ja Norjan liikenneministeri Liv Signe Navarsete ovat sopineet työn tehostamisesta tehokkaiden ja kestävien rautatiekuljetusten mahdollistamiseksi Keskipohjolassa. Ministerien mukaan Norjan ratahallinnon ja Ruotsin rataviraston tulee syventää yhteistyötään liikenneverkon luomiseksi Keskipohjolassa ja erityisesti Trondheimin ja Östersundin välisen infrastruktuurin luomiseksi. Kaavaehdotus sisältää Ruotsin rataviraston raportin, joka osoittaa Ruotsin ja Suomen välisen infrastruktuuriyhteistyön kehittämisen olevan kannattavaa. Liikennesektori voi tukea aluekehitystä ja vahvistaa Euroopan laajuista liikenneverkkoa. Keskeinen kysymys on myös ratkaista rautamalmin kuljetus Pajalan ja Kolarin alueelle suunnitellusta laajamittaisesta kaivoslouhinnasta.

Useat Keskipohjolaan panostavat tahot eivät juurikaan tiedä toistensa toiminnasta. Siksi olisikin kartoitettava Keskipohjolan infrastruktuuripanoksia koskevat selvitykset ja hankkeet yhteistyön tunnistamiseksi. Valiokunnan mielestä ehdotus tulisi koordinoida myös ilmastonäkökohdista käsin.

Arvoisa puheenjohtaja! Elinkeinovaliokunta ehdottaa mietintönsä lopussa, että Pohjoismaiden neuvosto suosittaa Pohjoismaiden ministerineuvostolle, että se käynnistää selvityksen nykyisistä Keskipohjolan infrastruktuuripanostuksia koskevista aloitteista ja hankkeista ja mahdollisten yhteistyöalueiden tunnistamiseksi.

Esitän, että neuvosto puoltaa valiokunnan ehdotusta.

Herr president! Jag hade gärna sett att Nordiska rådets rekommendation hade låtit så här: Att initiera en kartläggning av initiativ och projekt som finns för klimatsmarta och hållbara infrastruktursatsningar i Mittnorden, och så vidare.

Nu finns inte orden ”klimatsmarta” och ”hållbara” med i själva rekommendationen, vilket jag beklagar. Men om man läser hela underlaget kan man se att även sådana tankar finns med. Det är synd att de inte har kommit till tydligt uttryck.

Ni som var här och lyssnade på samarbetsministrarnas frågestund i morse fick än en gång höra den norska regeringens representant uttala sig mycket positivt om just järnvägsinfrastruktur som en viktig komponent för att klara klimatutmaningarna.

Det faktum att Sverige ligger där det gör innebär att det inte är enbart ett svenskt ansvar, men om man vill skapa bra och snabba förbindelser mellan Norge och Danmark och mellan Finland och Danmark ligger Sverige som en propp mitt i. Att vi nu har en regering i det här landet som prioriterar klimatfientliga väginvesteringar i stället för klimatsmarta järnvägsinvesteringar gör att jag vill ta detta tillfälle i akt att vädja till er nordiska vänner att trycka på den svenska regeringen vid de tillfällen ni har möjlighet, så att man förstår hur viktigt det är för att vi ska nå målen att den svenska regeringen också prioriterar klimatsmart infrastruktur, det vill säga järnväg. Annars klarar vi inte den här utmaningen tillsammans.

Ordförande! 2007 genomfördes den nordiska kulturreformen. Därmed blev Nordiskt kulturforum ett dialogverktyg för det nordiska kulturlivet. Kultur- och utbildningsutskottet har därefter fortlöpande tagit del av forumets diskussioner och slutsatser.

Utbildnings- och kulturutskottet har vid två tillfällen under året lyssnat på både professionella och amatörer, som alla uppmanade till en rad konkreta förbättringar. I en rapport från två paraplyorganisationer för amatörkulturorganisationer i Sverige och Danmark som kommer att publiceras senare i höst i de nordiska länderna konstateras att konsekvenserna av den nordiska kulturreformen är att alla amatörkulturorganisationer har förlorat sitt stöd. Den enda möjlighet som finns kvar är att söka hos Nordiska kulturfonden.

Detta visar på en oro för minskade resurser, prioritering av projekt av engångskaraktär och begränsning av ansökningsmöjligheter för återkommande arrangemang. En tidigare mycket stark tradition av nordiskt samarbete med en uttalad vilja att bibehålla utbytet och bygga vidare på en gemensam nordisk kulturell identitet har därmed försvunnit.

Det är viktigt att vi tar till oss denna oro hos utövande konstnärer för brist på det stöd de behöver. Men det är också viktigt att vi på politisk nivå lyssnar och väger samman vad vi som politiker bör ta vara på. Kultursamarbetet ska vara flexibelt och öppet för nya samarbetsformer, men det ska också vara nationellt förankrat.

Utskottet har noterat att NMR har tagit fasta på synpunkterna i sin evaluering av strukturreformen och sagt att kulturen bör vara mer brukarvänlig och översiktlig men också mer transparent och överskådlig. Dessutom står det att principen om en armlängds avstånd bör stärkas samtidigt som det ska ges starkare förutsättningar för politiska prioriteringar.

Detta låter mycket bra, och det är i linje med den kritik som har framförts. Men det är också viktigt att det finns en politisk vilja att justera sådant som inte fungerar bra.

Utskottet vill också peka på att man bör se till att det inte finns en dubbel organisation mellan Kulturkontakt Nord och Kulturfonden och att stödet används på bästa sätt, så att det blir ett effektivt användande av möjligheterna.

Därmed vill jag här också föreslå att Nordiska rådet rekommenderar det som kulturutskottet också säger i de handlingar som nu ligger på bordet, nämligen att man genomför utskottsförslaget om en uppföljning, A 1481/kultur.

Kultur- och utbildningsutskottet antog enigt i tisdags ett förslag till yttrande angående upphovsrätten på Internet, hur vi skyddar den och hur vi agerar i våra respektive hemländer. Poängen med detta papper är att vi här i Nordiska rådet lägger en plattform för den fortsatta debatten om upphovsrätten, som är så central för de kulturutövare och kulturskapare som behöver leva på det de producerar men som i dag är hotade av den framför allt illegala fildelningen på nätet.

Det är sex att-satser som rekommendationer till ministerrådet om hur man ska agera och tänka kring dessa frågor.

Processen började för ett år sedan i Helsingfors när vi satte den här frågan på Nordiska rådets agenda. Sedan dess har vi i utskottet hunnit diskutera sakerna. Vi hade en mycket bra hearing på Åland för någon månad sedan med experter från alla de nordiska länderna.

Lagstiftningen i sig till skydd för upphovsrätten ser rätt likartad ut i de nordiska länderna. Det är inte det som är problemet, utan det är hur vi med aktiva handlingar i respektive hemland följer upp skyddet för upphovsrätten.

För svenskt vidkommande har vi en utredare, ensamutredaren Jan Rosén, som ser över den svenska upphovsrätten i syfte att modernisera den.

Vi får väl fler tillfällen att diskutera den här frågan i detta forum. För tids vinnande stannar jag där och säger att jag hoppas att vi nu kan anta denna plattform, 1482.

Jag vill understryka det som vi hörde tidigare. Vi var eniga i utskottet. Men jag vill också poängtera vikten av att det måste bli lättare att betala för sig på nätet, att vi måste informera mer om vad upphovsrätten är och att vi måste berätta för människor vad det handlar om, så att vi ökar förståelsen för att alla ska få betalt för sina alster.

Det finns större möjligheter nu än vad det fanns för bara något år sedan. Det är möjligt att den tekniska utvecklingen går i rätt riktning, men det är viktigt att vi följer den utvecklingen. Vi tar små steg framåt hela tiden. Vi kan däremot inte tänka oss att man bara skär av Internetuppkopplingar för människor, som i så fall inte längre skulle kunna betala sina räkningar eller leva sitt normala liv, då man är så beroende av Internet.

Det handlar om att ge och ta men att vi är tydliga med att vi ska ha upphovsrätten kvar och modernisera den. Vi ska ta små steg framåt och hjälpas åt i den nya tid som vi går in i.

President

Vi är alla eniga om att vi måste stärka upphovsmännens rätt på nätet och jag står bakom den resolution som Mats Johansson från Kulturutskottet presenterade. Men jag skulle även vilja lyfta frågan och se den ur ett lite annat perspektiv än vad vi kanske är vana vid.

Kulturutskottet hade en hearing vid sitt möte på Åland för en månad sedan gällande upphovsrätt och fildelning. En av de sakkunniga berättade att enligt en nyligen gjord studie är över 80 procent av fildelarna i åldern 17-24 år, alltså den största gruppen fildelare, villiga att betala för sin konsumtion av upphovsrättskyddat material om det bara vore möjligt.

Problemet med fildelning uppstår när ett upphovsrättskyddat verk publiceras på en marknad men inte görs tillgängligt på en annan. Skulle marknaden vara fri för konsumenten så att denne kunde ges möjlighet att köpa de produkter han eller hon önskade skulle den illegala fildelningen troligtvis minska radikalt.

I dag ges vissa människor i vissa länder förtur att inhandla dessa produkter medan andra inte ges samma möjlighet, ett system som vi knappast skulle acceptera om det gällde andra varor och tjänster. I Norden och Europa talar vi ofta om fri rörlighet, men när det kommer till köp av upphovsrättsskyddat material upphör den friheten att gälla för konsumenten.

Varför?

Vi borde arbeta för att ta bort incitamentet för fildelningen och på så sätt få ner antalet förbrytare. Det skulle öka möjligheten för upphovsmän att kunna ta betalt för sitt skapande samtidigt som det kulturella utbudet skulle öka på ett för alla människor likvärdigt sätt. Gör vi inte det kvarstår problemet med fildelning.

Vad är då lösningen?

Jag tror att lösningen heter frihandel, harmonisering, motverkande av protektionism eller ”avreglering” av marknaden. Globaliseringen och den tekniska utvecklingen innebär att rättighetsinnehavare måste börja se världen som en helhet i stället för att dela upp den i regioner, länder och områden och på så sätt diskriminera och värdera människors kulturella behov utgående från gränser.

Vi politiker kan givetvis inte själva åstadkomma detta, men genom en dialog med näringslivet och upphovsmännen samt genom harmonisering av lagstiftning kan vi tillsammans arbeta för en ökad frihet för konsumenten samtidigt som vi säkrar inkomsten och äganderätten för upphovsmännen på nätet. Samtidigt måste vi även ta hårdare krafttag mot dem som fortsätter den illegala fildelningen, även om jag tror att det med mitt förslag skulle bli betydligt färre.

Vi kommer att återkomma till de här frågorna, som är väldigt viktiga och intressanta.

Vi är från utskottets sida bekymrade över att Nordiska ministerrådet nu tänker strypa sin egen framgångssaga. Det är tragiskt att de nordiska ministrarna inte vill se de möjligheter som utvecklingen av dataspel i Norden har inneburit, att dataspelsprogrammen och möjligheterna att söka stöd för det har varit till gagn för kvalitetsdataspel för barn och unga i Norden. Vi har kunnat hävda oss globalt när det gäller framtagandet av dataspel.

De nordiska ministrarna har inte bestämt sig ännu, säger de. Men senast i dag på lunchen hörde vi att det lutar åt att man kommer att dra in det här stödet framgent.

Vi i utskottet är inte nöjda med det. Vi uppmanar de nordiska ministrarna att tänka om så att det inte bara blir de kommersiella krafterna som ska utveckla dataspelen framöver. Vi tycker att man ska kunna jämställa dataspelen med till exempel Nordisk film- och tv-fond, så att man även i framtiden får möjlighet att utveckla pedagogiska och kvalitetsmässiga dataspel.

Arvoisa presidentti! Tarkastuskomitean pysyvänä päätehtävänä on käydä läpi Tanskan valtiontalouden tarkastusviraston kertomukset Pohjoismaiden neuvoston, Pohjoismaiden ministerineuvoston ja Pohjoismaisen kulttuurirahaston vuotuisesta toiminnasta. Komitea voi myös käynnistää tarkastuksia omasta aloitteestaan, ja vuonna 2009 sen työtä onkin hallinnut keskittyminen Pohjoismaiden ministerineuvoston projektinhallintaan.

Pohjoismaiden neuvosto on jo pitkään kritisoinut Pohjoismaiden ministerineuvoston projektinhallintaa sekä taloudellisesta että hallinnollisesta näkökulmasta. Hallinnan tehostamiseksi ehdotettiinkin useita toimenpiteitä Pohjoismaiden ministerineuvoston projektinhallintaa koskevassa suosituksessa, joka hyväksyttiin vuoden 2008 istunnossa. Tarkastuskomitea vastaanotti kesäkuussa suositusta koskevan ministerineuvoston ilmoituksen, mutta komitea on kaiken kaikkiaan tyytymätön ministerineuvoston panokseen.

Ministerineuvosto ei puhu ilmoituksessa sanallakaan siitä, että hankkeiden määrää pyrittäisiin karsimaan tai että pohjoismaista hyötyä arvioitaisiin ennen kaikkien uusien hankkeiden aloittamista. Ministerineuvosto listaa 1 793 hanketta, joista 243:n todetaan olevan ”varsinaisia hankkeita”. Tätä käsitettä ei kuitenkaan määritellä. Komitea vastaanotti tosin syyskuussa 2009 muistion, jossa se sai aiheesta lisätietoa ja jossa määritellään myös hanke-käsitteen sisältö.

Meneillään olevan täysistunnon yhteydessä tarkastuskomitea kuuli ministerineuvoston talousosaston lisäselvityksen asiaan. Lisäksi komitea on pyytänyt yhteistyöministereiltä tapaamista asian käsittelemiseksi, ja tapaamiselta odotetaan paljon.

Yhteistyöministerit ovat käynnistäneet kaksi projektinhallintaselvitystä, mikä on komitean mielestä osoitus siitä, että se on tarttunut tärkeään asiaan huomauttaessaan projektinhallinnan tehostamistarpeista. Tarkastuskomitea on vakaasti päättänyt seurata asian kehitystä loppuun saakka. Komitea odottaa kiinnostuneena kahden selvityksen tuloksia ja aikoo seurata projektinhallinnan parantamiseen liittyvää ministerineuvoston työtä.

Tanskan valtiontalouden tarkastusviraston kertomuksista komitea on todennut, että neuvoston, ministerineuvoston ja kulttuurirahaston toiminnasta ei ole löytynyt paljoakaan huomautettavaa. Tarkastuskomitea suosittaa siten Tanskan valtiontalouden tarkastusviraston huomautusten perusteella Pohjoismaiden neuvostolle, että se hyväksyisi kolme mietintöä, jotka koskevat tarkastusviraston tilintarkastuskertomuksia Pohjoismaiden neuvoston, Pohjoismaiden ministerineuvoston ja Pohjoismaisen kulttuurirahaston toiminnasta vuonna 2008.

Lopuksi voisin mainita vielä tulevista tarkastustehtävistä, elikkä keskitymme näihin projektihallintaan liittyviin kysymyksiin. Lisäksi komitea käy tutustumassa Kaliningradin-tiedotustoimistoon. Siellä ei ole vielä käyty, ja se on perustettu vuoden 2007 jälkeen.

Lopuksi komitea on päättänyt aloittaa tarkastuksen pohjoismaisesta globalisaatioaloitteesta ja tämän suuren panostuksen etenemisestä.

Tak, fru præsident.

Dette medlemsforslag argumenterer for, at formandskabet i Nordisk Ministerråd og i Nordisk Råd koordineres, sådan at et land har formandskabet i rådet og i ministerrådet samtidig. Motiveringen for forslaget er, at formandskabsprogrammet dermed kan koordineres mere effektivt og ressourcerne anvendes mere effektivt. En mere effektiv samordning af den nordiske lovgivning kan også tænkes med dette forslag. Vi har set, det har været aktuelt i præsidiet i 2003, hvor Norge og Finland byttede plads for at undgå, at Finland havde formandskabet i både ministerråd og EU. Tilsvarende byttede man plads i Nordisk Råd på præsidentpladsen.

Der er fordele ved det her forslag: Mere effektivitet i det nordiske samarbejde skulle man kunne opnå, ved at formandskabet og ministerrådet og Nordisk Råd er i samme land. Bedre kommunikation og mere fokusering på det nordiske samarbejde ville man også kunne opnå. At formandskabsprogrammet i større omfang også ville arbejde efter samme mål, kunne også give et mere resultatorienteret nordisk samarbejde.

Men præsidiet mener, at ulemperne er flere: Det er en åbenbar risiko for, at de nationale politiske temaer og aktuelle spørgsmål i et givet nordisk land kunne komme til at spille en større rolle, hvis formandskabet i rådet og ministerrådet indehaves af det samme land. Man risikerer, at Nordisk Råds indflydelse på ministerrådet formindskes, hvis de nationale magtpolitiske forhold får større betydning. Og det er vigtigt også fremover at have en fællesnordisk indfaldsvinkel til de spørgsmål, som behandles i Nordisk Råd.

Denne problemstilling tydeliggøres yderligere, ved at man i mange lande har den tradition, at det er en repræsentant for oppositionen, som er formand for delegationen til Nordisk Råd. Det vil sige, at der opstår en risiko for, at præsidentposten i Nordisk Råd bliver til en national oppositionspolitisk platform.

Med den nyværende ordning har et givet land først formandskabet i ministerrådet året efter formandskabet for Nordisk Råd, og det indebærer også værtskab for sessionen. Dette forslag vil derfor betyde, at et nordisk land kun vil have det nordiske formandskab hvert 5. år. Det nordiske fokus i de følgende 4 år vil uundgåeligt blive mindre. Sammenfattende kan jeg derfor sige, at præsidiet foreslår, at Nordisk Råd ikke foretager sig yderligere med hensyn til det her forslag. Tak.

Tak for det, fru præsident.

Det medlemsforslag, som vi diskuterer her, gælder jo en vigtig del af vort arbejde, nemlig den, som er forankringen i parlamenterne i de respektive lande, og det er et vigtigt emne for os: at styrke forankringen i parlamenterne.

I den svenske delegations medlemsforslag, som vi drøfter her, argumenterer man med, at de redegørelser, som regeringerne kommer med på sessionerne, også skal sendes til udvalgene i hvert enkelt land. I princippet har præsidiet haft en positiv indstilling til forslaget og argumenterne, men af tidsmæssige grunde foreslår præsidiet en lidt anden fremgangsmåde, nemlig at det skal være udvalgene selv, som i hvert tilfælde skal bedømme, om man skal sende redegørelserne til de respektive lande eller kun til nogle af dem, for det kan jo være, at det ikke har relevans for alle landene. Det er for at mindske bureaukratiet og antallet af uønskede brevvekslinger samt af tidsmæssige grunde, som jeg har sagt.

Fru president! Som ordförande i valkommittén vill jag först kortfattat gå igenom de förutsättningar som kommittén har haft att arbeta utifrån och därefter gå igenom de speciella frågor som kommittén har haft att avgöra. Först därefter tänkte jag gå in på valkommitténs förslag.

Nordiska rådets plenarförsamling omfattar 87 medlemmar. Dessa kommer från fem länder och tre självstyrande områden. Alla dessa, utom åtta medlemmar, har valt att organisera sig i fyra olika partigrupper. Av de 87 medlemmarna är 37 kvinnor och 50 män. Det är partigrupperna som lägger förslag till valkommittén. Antalet ledamöter i de olika styrelserna är generellt sett bestämda i förväg och antalet ledamöter från de olika partigrupperna räknas fram med en matematisk metod. På samma sätt kan man med en matematisk metod räkna fram hur många ordförande- och vice ordförandeposter varje partigrupp med sitt antal mandat är kvalificerad för. Därmed inte sagt att det är de matematiska formlerna som i slutändan styr hur det slutgiltiga förslaget ser ut.

I förhållande till tidigare fördelning av mandat har den socialdemokratiska gruppen ökat med två mandat medan mittengruppen minskat med två mandat. Övriga partigrupper är i antal oförändrade.

Valkommitténs mål har varit att få till stånd en så rättvis fördelning av alla uppdrag som möjligt, både könsmässigt och partigruppsmässigt och med en rättvis spridning mellan länderna och de självstyrande områdena. Förhoppningsvis har vi nått en bit på väg, men jag är helt säker på att vi inte har nått ända fram.

Som avgående ordförande hoppas jag att den nya valkommittén tar sig an denna uppgift på allvar, att man arbetar mer intensivt med de olika partigrupperna så att de förslag som hamnar på valkommitténs bord har ett sådant innehåll att det går att uppnå det som vi alla vill, en jämn könsfördelning, en rättvis fördelning mellan partigrupperna och att alla länder och självstyrande områden känner sig representerade i rådets alla organ.

Avslutningsvis kan jag konstatera att valkommitténs förslag innebär att de åtta ledamöter som inte har någon partigruppstillhörighet för första gången är fördelade på rådets alla utskott.

Valkommittén kom vid sitt sammanträde på Åland att diskutera de vaga formuleringar som finns i presidiebeslutet från 2003 om hur presidentposten ska rotera mellan partigrupperna. Denna diskussion fördes mot bakgrund av den isländska delegationens förslag till president och vice president för 2010. Valkommittén beslutade då att sända en fråga till presidiet där valkommittén ville ha ett förtydligande. I all sin klokhet sände presidiet sitt svar tillbaka, ett svar som innebär att valkommittén för framtida val av president ska utarbeta ett utkast till hur valet ska förrättas. Valkommittén ska då speciellt rikta fokus på hur den nationella delegationens förslag till president ska uppfattas samt med målsättningen att reglerna ska vara så tydliga och enkla att tolkningar inte är nödvändiga. I detta sammanhang borde valkommittén även kunna gripa sig an de frågor som jag tidigare nämnde.

Tak, fru præsident.

Midtergruppen er ikke glade for dette valg, og det er vi ikke, fordi det bryder med en gammel tradition for at bruge rotationsprincippet, som betyder, at man i de sidste 40 år aldrig har haft samme partigruppe på præsidentposten mere end 2 år i træk. Når dette valg er overstået, vil vi have den tredje socialdemokrat i træk som præsident. Det er altså blot princippet om rotation, vi vil fastholde.

Jeg får lyst til at citere, hvad min gode kollega Ole Stavad fra Socialdemokraterne sagde på sessionen i 2002, som var sidste gang, der ikke var en enstemmig indstilling fra den nationale delegation:

"Når vi ser på forløbet ikke kun her, men også i de foregående år, kan vi konstatere, at vi nu kan forvente en præsident fra Den Konservative Gruppe for sjette gang siden 1991. Og vi føler i hvert fald i Den Socialdemokratiske Gruppe, at der ikke er taget særlig stort hensyn til de balancer, vi normalt har en tradition for at holde her i rådet."

Disse argumenter fremførte Ole Stavad, fordi Den Konservative Gruppe ikke skulle have formandskabet for sjette gang på 11 år. Midtergruppen vil så bare påpege, at når dette valg er overstået, får vi den femte socialdemokratiske præsident i de sidste 6 år. Midtergruppen beklager dybt, at denne situation er opstået, men opfatter det også sådan, at det betyder, at traditionerne står for fald, og at det, vi bruger at gøre, er død, som vi siger på dansk, og det giver nye udfordringer til os alle, der sidder i Nordisk Råd. Tak.

Fru president!

Jag beklagar att det finns ett behov från mittengruppens sida att diskutera principerna för hur man väljer president i rådet. Traditionen har ju varit att ordförandelandets delegation väljer rådets president i konsensus och med hänsyn tagen till viss rotation av presidentposten mellan rådets politiska grupper.

Det uppstår emellertid problem om man inte kan välja president i konsensus i ordförandelandet. Då är det ett val baserat på politiska grunder. Om man går den vägen kan det bli så att regeringspartier oftare får den posten och att inrikespolitiska skäl avgör vem som blir president. Det är inte bra för rådet. Om det blir ett politiskt val är det bättre att det görs av hela rådet, att hela rådets politiska sammansättning avgör vem som blir president. Problemet förstärks om landets omröstning inte tagit hänsyn till viss rotation, vilket sagts ligga bakom rådets presidentval.

Nu har fem av de sju senaste varit socialdemokrater; av dessa har tre socialdemokrater i rad varit rådets presidenter. Det är tydligt att rotationen är väldigt flexibel i denna fråga.

Fru president! Jag vill tydliggöra att det inte finns något skäl att betvivla att rådet får en utmärkt president också för nästa år, men för att undvika en liknande smärtsam process i valet bör frågan diskuteras under nästa år i princip fritt från ett enskilt valtillfälle. Det har nu kommit fram att så också ska ske, och det är bra.

Här har jag också tillfälle att tacka nuvarande presidenten för ett utmärkt arbete i år.

Arvoisa rouva presidentti! Haluan jättää puheeni happaman osuuden väliin. Te tiedätte, mitä olisin ollut tästä asiasta sanomassa keskiryhmän edustajana, ja siirryn suoraan siihen positiiviseen esitysosuuteen.

Vuoden 2011 presidentin osalta esitän nimittäin, että valitsemme presidentiksi sosialidemokraattisen kandidaatin ja sillä tavalla teemme yhdessä historiaa valitsemalla neljännen perättäisen presidentin samasta puolueryhmästä. Uskon tämän presidenttikäsittelyn osalta konservatiivien tukevan tätä esitystä. Sosialidemokraateilta ei varmasti tarvitse tähän mielipidettä kysyä.

Joka tapauksessa haluan onnitella ja kiittää tästä prosessista meitä kaikkia ja todeta, että kaikesta huolimatta nyt valittava presidentti ja varapresidentti saavat luottamuksen ja täyden tuen omalle toiminnalleen.

Fru president! När det gäller valet av president och vice president för det kommande året är vi inte eniga i valkommittén. Den isländska delegationen har i tid lämnat ett förslag, ett förslag som den isländska delegationen var oenig om. Denna oenighet bar ända in i valkommitténs första sammanträde på Åland. Mittengruppen hade ett alternativt förslag. Inför valkommitténs sammanträde i måndags avböjde den av den isländska delegationen föreslagna kandidaten till vicepresidentsposten sin kandidatur, varför den isländska delegationen inkom med en ny nominering till detta sammanträde. Mittengruppen var emellertid inte heller nöjd med detta förslag, varför valkommittén avgjorde ärendet genom votering. Valkommittén hade sin omröstning om de kandidater som då förelåg. Voteringen slutade med fem röster för det förslag som jag strax kommer att föredra och som överensstämmer med den isländska delegationens förslag. Två ledamöter röstade däremot för det alternativa förslaget. Någon sluten votering i plenum har mittengruppen emellertid inte aviserat.

Fru president! Valkommitténs förslag till president 2010 är Helgi Hjörvar, Island, socialdemokratiska gruppen.

Mange tak. På det nyvalgte præsidiums vegne vil jeg takke for tilliden og sige, at jeg personligt er dybt ydmyg over for opgaven.

Præsidentvalget har i år ikke været helt enkelt, og man har diskuteret principper, og det har man gjort på en professionel måde. Selv om begrebet "for mange socialdemokrater" er fremmed for mig, kan jeg selvfølgelig godt forstå de synspunkter, som Midtergruppen har fremført. Og jeg lægger vægt på godt samarbejde med alle medlemmer i rådet, uanset partigruppe, for jeg er jer alle sammens tjenestemand.

Det er vigtigt for Island at have en ledende rolle i samarbejdet på ministerrådsplan og næste år i Nordisk Råd, for vi lægger større og større vægt på nordisk samarbejde i Island efter krisen. Og måske indebærer det, at man på en måde anerkender, at vi før krisen og i optakten til den gik lidt væk fra de grundlæggende nordiske principper, og at vi af det har lært at styrke det nordiske samarbejde.

Denne rolle er også vigtig for mig personligt, fordi jeg jo er vokset op som søn af en tjenestemand hos Nordisk Ministerråd og en forfatter, som har oversat en del af den skandinaviske litteratur til islandsk, så mit barndomshjem har sådan været en del af det nordiske samarbejdes familie. Min første professionelle post var at være direktør for de islandske blindeorganisationer. Som 27-årig lærte jeg lederne i de nordiske blindeorganisationer i Sverige, Danmark, Finland og Norge at kende − stærke personer, kraftige, nordiske karakterer, som i sin tid har gjort et utroligt stykke arbejde i deres organisationer og ikke kun i deres egne lande. De fremførte politik på internationalt plan og arbejdede i blindeorganisationer rundt om i verden og har haft stor indflydelse på handicapområdet i det hele taget. Det var en inspiration for en ung mand til at se, at hvis man er dygtig og fokuseret, kan man ændre på ting i verden.

Det er vores opgave her i Nordisk Råd: at ændre ting til det bedre. Og vi vil selvfølgelig arbejde videre med det rammeprogram vi har, men vi vil også have fokuspunkter fra Islands side i løbet af det næste år.

Jeg vil nævne nogle af dem. Først vil vi lægge vægt på sikkerhed, og det er sikkerhed i en bred sammenhæng. Vi ved jo, at folket i Norden er mest interesseret i nordisk samarbejde i forbindelse med kampen mod organiseret kriminalitet, og det er et sikkerhedsspørgsmål. Nordisk Råd har gjort et meget godt stykke arbejde angående trafficking og dens slags sager. Og vi har fra vores venner i Norge fået Stoltenbergrapporten om sikkerhedspolitik i Norden. Der er mange forslag, som den norske udenrigsminister har opfordret os til at følge op på i de kommende år.

Men vi har også i Island opdaget, at økonomi også er et sikkerhedsspørgsmål. Det har man også opdaget rundtomkring i verden. Finanskrisen har lært os, at når økonomien brister, er det et sikkerhedsspørgsmål. Måske var vi ikke helt parate til det, der skete. Vi må drøfte videre, hvordan vi kan forberede os, for det kan jo ske igen. Her har man bl.a. diskuteret, om man i det tilfælde skulle have haft direkte assistance mellem de nordiske nationer efter nordiske principper, og det skal vi diskutere videre.

Jeg vil også nævne klimaet. Vi er jo stolte over danskerne og den ledende rolle, de har i hele verden nu i anledning af mødet i København i december, og vi håber, at de får gode resultater. Men det ender ikke der, og i år 2010 må vi også arbejde med det. Det gælder jo også sikkerhed, ikke mindst for vore venner i Grønland. Vi islændinge ser jo på havet som et meget vigtigt emne, og det er en del af de sager, som vi diskuterer og arbejder med i Nordisk Råd, som på en eller anden måde har med havet at gøre: Østersøen, det, som angår Nordatlanten i Stoltenbergrapporten f.eks., arbejdet med kviksølv − det er forslag, som vi må arbejde med. Men så skal man også revurdere EU's fiskeripolitik, og vi har jo diskuteret, om vi kan få indflydelse på den proces, og man har i Norden erfaringer, som kan være til nytte for det europæiske samfund.

Fordi vi er islændinge, er det jo selvfølgelig alt sammen baseret på kultur, og vi vil ikke mindst lægge vægt på sprog. Jeg vil derfor afslutningsvis skifte til mit modersmål, det gamle, nordiske sprog, og sige:

Ég vil þakka Sinikka Bohlin og Kent Olsson fyrir þeirra mikla starf á árinu og Svíunum fyrir vel heppnað Norðurlandaráðsþing. Hafið hjartans þökk fyrir. Um leið býð ég þinggesti velkomna til Reykjavíkur að ári.

(DansK oversættelse: Jeg vil takke Sinikka Bohlin og Kent Olsson af hele mit hjerte for deres store arbejde under året og Svenskerne for en vel organiseret session.  Samtidig vil jeg byde sessionsdeltagere velkommen til Reykjavik om ét år. )

Rådets 61:a session närmar sig nu sitt slut. Vi har haft några hektiska men innehållsrika dagar här i Stockholm. Jag vill tacka er alla för en stimulerande session och en livlig debatt i denna kammare.

Eftersom det här är min sista session vill jag tacka er alla för alla dessa år i Nordiska rådet. Jag har varit lite som i en saloon med svängdörr in och ut, ordinarie och suppleant, och slutar nu som president. Jag vill speciellt tacka för detta sista år då jag har haft förtroendet att leda arbetet tillsammans med er i Nordiska rådet.

Jag har alltid sagt att när man inte kan lära sig något nytt ska man sluta i politiken. Jag ska sluta, men jag lär mig fortfarande, och jag har lärt mig väldigt mycket under det år som har varit.

Gränshinder – de tar aldrig slut.

Språkförståelse – här vill jag tacka Ungdomens nordiska råd för gott samarbete. Jag har förstått riktigt vilka problem vi har i framtiden i språkfrågan.

Kultur – vilken rikedom vi som var på Kulturhuset på tisdagskvällen fick ta del av!

Grannsamarbetet – jag har haft förmånen att få jobba med de baltiska länderna och med nordvästra Ryssland. Alla dessa möten med människor har betytt så mycket. Jag har lärt känna människor. Jag har lärt mig att acceptera och respektera människor. Vi är lika, fastän vi är olika.

Globaliseringen, vår gemensamma värld och vårt gemensamma ansvar, och klimatförändringarna som vi ser med blotta ögat i Arktis.

När jag nu lämnar över stafettpinnen till min kollega Helgi Hjörvar önskar jag honom lycka till i detta spännande och intressanta uppdrag.

Jag vill säga ett särskilt tack till all personal i riksdagen som har gjort det möjligt för oss att vara här. Deras hjälpsamhet och deras leenden som vi har fått möta – utan personal skulle vi aldrig klara av den här sessionen. Jag skickar till alla i detta hus en tacksam hälsning för all hjälp.

Sist men inte minst vill jag rikta ett stort tack till den svenska delegationen, som har stöttat mig under mina år som delegationsledare. Jag säger bara: Ni är underbara!

Sedan finns rådets alla sekretariat som jag vill tacka för hjälpen. En president behöver också ha hjälp. Men jag vill särskilt tacka det svenska nationella sekretariatet. Nu börjar jag nästan gråta. Om inte de fanns skulle jag faktiskt aldrig ha klarat av det här året. Tack till Evorna och alla andra!

Ett stort tack till våra stenografer, som försöker förstå alla dessa språk, och ett stort tack till våra tolkar! Ni behövs i det nordiska samarbetet. Jag tycker att ni ska ge en applåd till alla dem som jobbar runt omkring oss här.

Jag började den här sessionen med att läsa en dikt ur den rosa boken från Språkskolan. Jag tänkte avsluta med att läsa en dikt som heter När gränsen drogs blev nog många glada:

”När gränsen drogs blev nog många glada.

Då slapp man kriga och skada.

Gränsen drogs för att inte kriga,

Ingen vill ju döda och strida.

Livet på gränsen är bra var da,

Även om jag inte kan finska så bra.

Fred på gränsen, det är bra.

Fred på gränsen, det vill vi ha.”

Med dessa ord förklarar jag rådets 61:a session avslutad och önskar er alla en god hemresa.