Preambel till överenskommelsen den 6 februari 1931

Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark och Island, Republiken Finlands President och Hans Majestät Konungen af Norge, vilka överenskommit att sluta en konvention mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmyndarskap, hava till sina fullmäktige utsett:

Hans majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Friherre Fredrik Ramel;

Hans Majestät Konungen av Danmark och Island:

Sin Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire i Stockholm, Erik Julius Christian Scavenius;

Republiken Finlands President:

Republikens Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire i Stockholm, Rafael Waldemar Erich;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sin Envoyé extraordinaire och Ministre plénipotentiaire i Stockholm, Johan Herman Wollebæk;

vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om följande artiklar:

Preambel till överenskommelsen den 26 mars 1953

Hans Majestät Konungen av Sverige, Hans Majestät Konungen av Danmark, Republiken Finlands President, Republiken Islands President och Hans Majestät Konungen av Norge, vilka belsutat att ingå en överenskommelse angående ändring av lydelsen av artiklarna 2, 7 och 9 i den mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge den 6 februari 1931 avslutade konventionen innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, hava till sina fullmäktige utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena, Hans Excellens Bo Östen Undén;

Hans Majestät Konungen av Danmark:

Sin Utomordentlige och Befullmäktigade Ambassadör i Stockholm Knud Aage Monrad-Hanse;

Republiken Finlands President:

Republikens Utomordentliga Sändebud och Befullmäktigade Minister i Stockholm Georg Achates Gripenberg;

Republiken Islands President:

Republikens Utomordentliga Sändebud och Befullmäktigade Minister i Stockholm Helgi Pálson Briem;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sitt Utomordentliga och Befullmäktigade Sändebud i Stockholm, Ambassadören Birger Bergersen;

Vilka, därtill behörigen befullmäktigade, överenskommit om att följande artiklar uti ovanberörda konvention den 6 februari 1931 skola hava denna ändrade lydelse:

Preambel till överenskommelsen den 3 november 1969

Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge har överenskommit, att artiklarna 1, 2 och 10 i den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap skall ha följande lydelse:

Preambel till överenskommelsen den 20 november 1973

Regeringarna i Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige har överenskommit att artiklarna 1, 9, 10 och 22 i den nordiska konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap skall ha följande lydelse.

Preambel till överenskommelsen den 6 februari 2001

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar har kommit överens om följande:

Preambel till överenskommelsen den 26. januari 2006

Danmarks, Finlands, Islands, Norges och Sveriges regeringar har kommit överens om följande:

I. Äktenskap

Artikel 1

Söker medborgare i fördragsslutande stat hindersprövning eller lysning till äktenskap hos myndighet tillhörande annan sådan stat, prövas hans rätt att ingå äktenskapet enligt lagen i den staten, om någon av de trolovade har sitt hemvist där, men annars enligt hemlandets lag. Sistnämnda lag skall dock alltid tillämpas, om sökanden begär det. Skall hemlandets lag tillämpas, kan vederbörande myndighet ålägga sökanden att styrka sin rätt att ingå äktenskapet genom intyg från myndighet tillhörande hemlandet.

Kräves vid prövning av äktenskapshinder i fördragsslutande stat enligt den statens lag ej föräldrarnas eller förmyndarens samtycke till äktenskapet, skall beträffande den som har hemvist i annan fördragsslutande stat vad den statens lag föreskriver om krav på sådant samtycke lända till efterrättelse.

Om hindersprövning och lysning gäller i övrigt lagen i den stat prövnings- eller lysningsmyndigheten tillhör.

2 Ny lydelse 1969

3 Ny lydelse 1973

Artikel 2

Har hindersprövning eller lysning ägt rum hos myndighet tillhörande fördragsslutande stat, kan vigsel, så länge hindersprövningen eller lysningen äger giltighet, förrättas av myndighet tillhörande annan fördragsslutande stat utan ny hindersprövning eller lysning. Detta gäller oavsett om de trolovade äro medborgare i fördragsslutande stat.

Om vigsel gäller i övrigt lagen i den stat vigselmyndigheten tillhör.

1 Ny lydelse 1953.

2 Ny lydelse 1969.

Artikel 3

På förmögenhetsförhållanden mellan makar som är och när de ingick äktenskapet var medborgare i fördragsslutande stat tillämpas lagen i den av staterna där makarna tog hemvist när de ingick äktenskapet.

Om båda makarna senare har tagit hemvist i en annan fördragsslutande stat och har varit bosatta där i minst två år, tillämpas i stället den statens lag. Om båda makarna tidigare under äktenskapet har haft hemvist där eller om båda makarna är medborgare i den staten, tillämpas dock den statens lag så snart de har tagit hemvist där.

6 Ny lydelse 2006.

Artikel 3 a

Makar som avses i artikel 3 får avtala att lagen i en fördragsslutande stat där någon av dem har hemvist eller är medborgare när avtalet ingås skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållanden. Ett sådant lagvalsavtal får ingås även före äktenskapet.

Om den ena av eller båda makarna under äktenskapet har tagit hemvist i en anna fördragsslutande stat, får makarna också avtala att lagen i den fördragsslutande stat där de båda senast samtidigt hade hemvist skall tillämpas.

7 Ny artikel 2006

Artikel 3 b

Makes behörighet att råda över fast egendom, det som är likställt med sådan eller över bostad skall alltid bedömas enligt lagen i den fördragsslutande stat där den är belägen.

7 Ny artikel 2006

Artikel 3 c

Ett byte av den lag som tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden inverkar inte på rättsverkningarna av en rättshandling som har företagits tidigare.

Giltigheten av bestämmelserna i ett äktenskapsförord bedöms enligt lagen i den fördragsslutande stat som skall tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden då frågan blir aktuell.

7 Ny artikel 2006

Artikel 4

Ett lagvalsavtal eller ett äktenskapsförord mellan makar som avses i artikel 3 och 3 a skall anses giltigt till formen i var och en av de fördragsslutande staterna om det då det ingicks uppfyllde formkraven i

1. den lag som enligt artikel 3 eller 3 a var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden eller

2. lagen i en fördragsslutande stat där makarna eller en av dem var medborgare.

Om lagen saknar formkrav för lagvalsavtal, bedöms giltigheten av ett sådant avtal enligt formkraven för äktenskapsförord.

Var och en av staterna kan göra giltigheten av ett lagvalsavtal eller ett äktenskapsförord gentemot tredje man beroende av att avtalet eller förordet registreras enligt dess lag.

6 Ny lydelse 2006

Artikel 4 a

Om makar som avses i artikel 3 senare har tagit hemvist i en stat som inte är fördragsslutande, är konventionens bestämmelser om makars förmögenhetsförhållanden inte tillämpliga.

7 Ny artikel 2006.

Artikel 5

Ansökan om boskillnad mellan makar, som avses i artikel 4, upptages i den stat, där makarna hava hemvist. Hava de hemvist i skilda stater, upptages ansökan i den stat, där den, mot vilken ansökningen är riktad, har hemvist, eller, om denna stat är Finland, i den stat, vars lag enligt artikel 3 är tilllämplig å makarnas förmögenhetsförhållanden.

Artikel 6

Artiklarna 3-5 hava ej avseende å äktenskap, vars rättsverkningar enligt lagen i någon av de stater, om vilka fråga är, skola bedömas efter äldre äktenskapslagstiftning.

Artikel 7

er äktenskapsskillnad mellan makar som är medborgare och har hemvist i en fördragsslutande stat tas upp i den stat där

1. makarna har sitt hemvist,

2. makarna senast hade hemvist samtidigt och en av dem fortfarande är bosatt,

3. makarna är medborgare,

4. svaranden har sitt hemvist,

5. någon av makarna har sitt hemvist, om en ansökan om hemskillnad eller äktenskapsskillnad är gemensam,

6. käranden har sitt hemvist, om han eller hon varit bosatt där i minst ett år omedelbart innan ansökningen gjordes, eller

7. käranden är medborgare och har sitt hemvist, om han eller hon varit bosatt där i minst sex månader omedelbart innan ansökningen gjordes.

Ett yrkande om äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad kan även tas upp i den stat där beslutet om hemskillnad har meddelats.

1 Ny lydelse 1953

4 Ny lydelse 2001

Artikel 8

I samband med ett yrkande om hemskillnad eller äktenskapskillnad får också av samma eller annan myndighet prövas frågor om tillfälligt hävande av sammanlevnaden och avvittring. Även frågor om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn får prövas, förutsatt

1. att barnet är makarnas gemensamma och

2. att barnet har sitt hemvist i den stat där yrkandet om hemskillnad eller äktenskapskillnad tas upp.

Om barnet inte har sitt hemvist i den stat där yrkandet om hemskillnad eller äktenskapsskillnad tas upp, får frågor om vårdnad, barns boende och umgänge med barn ändå tas upp där, om

1. barnet har sitt hemvist i en fördragsslutande stat,

2. barnet är makarnas gemensamma och åtminstone en av makarna har vårdnaden om det,

3. makarna har godtagit att frågan prövas i den stat där yrkandet om hemskillnad eller äktenskapsskillnad tas upp samt

4. frågans prövning i den staten är till barnets bästa.

I frågor om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn skall behörigheten enligt första och andra styckena utövas i enlighet med Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn. Särskild hänsyn skall tas till artiklarna 3 och 16 i den konventionen.

4 Ny lydelse 2001

Artikel 8 a

Om en fråga enligt artikel 7 eller 8 väcks vid behörig myndighet i olika fördragsslutande states mellan samma parter, skall den myndighet vid vilken frågan väckts senare självmant avvisa frågan till förmån för den andra myndigheten.

5 Ny artikel 2001

Artikel 9

Vid prövning av frågor som avses i artiklarna 7 och 8, tillämpas i varje stat där gällande lag. Frågor om bodelning skall dock alltid avgöras enligt den lag, som enligt artikel 3 är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden.

Hemskillnad, som vunnits i en av staterna, medför i de övriga samma rätt att få äktenskapsskillnad, som en den vunnits i den staten.

I en fördragsslutande stat, där regler om hemskillnad saknas men där äktenskapsskillnd i vissa fall skall föregås av betänktetid har makar, som vunnit hemskillnad i en annan fördragsslutande stat och därefter lev åtskilda under en tid motsvarande sådan betänketid samt inte återupptagit sammanlevnaden, rätt att få äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

1 Ny lydelse 1953

3 Ny lydelse 1973

4 Ny lydelse 2001

Artikel 10

Har hemskillad vunnits mellan makar, på vilkas förmögenhetsförhållanden lagen i fördragsslutande stat, där regler om hemskillnad saknas, är tillämplig, skall egendom som make förvärvar efter hemskillnaden vara hans enskilda och täckning för gäld beräknas med hänsyn till förhållandena vid hemskillanden. I övrigt äga bestämmelserna i den staten om bodelning efter äktenskapsskillnad motsvarande tillämpning.

Avlider make, sedan hemskillnad vunnits, skall, i fråga om efterlevande makes rätt att taga arv eller testamente efter den avlidne, vid tillämpning av lagen i fördragsslutande stat, där regler om hemskillnad saknas, hemskillnaden likställas med äktenskapsskillnad, om hemskillnaden ännu består.

2 Ny lydelse 1969

3 Ny lydelse 1973

II. Adoption

Artikel 11

Vill medborgare i fördragsslutande stat, som har hemvist i sådan stat, som har hemvist i sådan stat, adoptera någon, som har medborgarskap i en av staterna, skall ansökningen göras i den stat, där adoptanten har hemvist.

Artikel 12

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag. Är den, som skall adopteras, under aderton år och har han hemvist i hemlandet, må ansökningen dock ej bifallas i annan stat, utan att vederbörande barnavårdsmyndighet i hemlandet haft tillfälle att avgiva yttrande.

Artikel 13

Ansökan om hävande av adoptivförhållande mellan medborgare i fördragsslutande stater skall, om adoptionen ägt rum i sådan stat, upptagas i den stat, där adoptanten har hemvist, eller, om han ej har hemvist i fördragsslutande stat, där adoptivbarnets hemvist är.

Vid prövning av ansökningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

III. Förmynderskap

Artikel 14

Förmynderskap för underårig medborgare i en av de fördragsslutande staterna, vilken har hemvist i en av de övriga, anordnas i sistnämnda stat, såframt ej förmynderskap redan i annan fördragsslutande stat utövas av lagbestämd eller särskilt förordnad förmyndare.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning å omyndighetsförklaring och förmynderskap för omyndigförklarad.

Artikel 15

Tillfälligt förmynderskap kan anordnas och andra tillfälliga åtgärder vidtagas i envar av staterna.

Artikel 16

Vid prövning av frågor, som avses i artiklarna 14 och 15, tillämpas i varje stat där gällane lag.

Artikel 17

Omyndighetens verkan i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndarens behörighet bedömas enligt lagen i den stat, där förmyndarskapet utövas.

Vad nu är sagt skall ej hava avseende å rätt att ingå förbindelse enligt växel eller check.

Artikel 18

Förmynderskap kan efter förhandling mellan vederbörande statsdepartement överflyttas till annan stat, om den omyndige tagit hemvist därstädes eller överflyttning av annan grund finnes lämplig.

Artikel 19

Fråga om hävande av omyndighetsförklaring, som meddelats i fördragsslutande stat, skall, om den omyndigförklarade är medborgare i sådan stat, prövas i den stat, där förmynderskapet är anordnat.

Vid prövningen tillämpas i varje stat där gällande lag.

Artikel 20

Varder medborgare i fördragsslutande stat omyndigförklarad i annan sådan stat eller häves omyndighetsförklaring i annan stat än hemlandet, skall underrättelse ofördröjligen översändas till vederbörande statsdepartement därstädes.

Artikel 21

Vad i artiklarna 17, 19 och 20 är stadgat angående omyndighetsförklaring skall äga motsvarande tillämpning, då danskt lavværgemaal anordnats för medborgare i fördragsslutande stat, vlken har hemvist i Danmark och för vilken förmynderskap ej redan är anordnat i annan fördragsslutande stat.

IV. Almänna bestämmelser

Artikel 22

Lagakraftvunnen dom eller administrativ myndighets beslut, som i en av staterna meddelats jämlikt artiklarna 5, 7, 8, 11, 13, 14, 15, 19 eller 21, skall gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller myndighetens behörighet. Detsamma gäller lagakraftvunnen dom som meddelats i en av staterna och avser ogiltighet eller återgång av äktenskap mellan medborgare i fördragsslutande stat.

3 Ny lydelse 1973

4 Ny lydelse 2001

Slutbestämmelser till överenskommelsen 6 februari 1931

Artikel 23

Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna skola utväxlas i Stockholm så snart ske kan.

Konventionen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli som infaller näst efter det ratifikationerna utväxlats.

Envar av staterna kan i förhållande till envar av de övriga uppsäga konventionen till upphörande från och med den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter sex månader, sedan uppsägningen skedde.

Till bekräftelse härav hava de respektive fullmäktige undertecknat denna konvention och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm, i ett exemplas på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, och för så vitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland, den 6 februari 1931.

Slutprotokoll

I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge, innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap, hava ombuden för de fördragsslutande staterna avgivit följande förklaring:

De fördragsslutande staterna äro ense därom:

1) att konventionen icke förpliktar myndighet i fördragsslutande stat att sammanviga personer, för vilkas äktenskap enligt lagen i den staten på grund av släktskap eller svågerlag möter hinder, som icke kan eftergivas.

2) att den, som ej fyllt tjuguett år men förvärvat myndighet enligt finsk lag genom att ingå äktenskap eller enligt isländsk lag på grund av hemskillnad eller äktenskapets upplösning ej skall, ändå att han tager hemvist i anna fördragsslutande stat än Finland, respektive Island, anses omyndig på grund av ålder.

Stockholm den 6 februari 1931.

Slutbestämmelser till överenskommelsen 26 mars 1953

Denna överenskommelse skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna skola deponeras i svenska utrikesdepartementets arkiv så snart ske kan.

Överenskommelsen träder i kraft å första dagen i den kalendermånad, som infaller näst efter det ratifikationshandlingarna deponerats. Den utgörs en integrerande del av konventionen den 6 februari 1931 innehållande internationellt privaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap och kan därför ej särskilt uppsägas.

Till bekräftelse härav hava de respektive fullmäktige undertecknat denna överenskommelse och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm, i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, och för såvitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland, den 26 mars 1953.

Slutbestämmelser till överenskommelsen 3 november 1969

Denna överenskommelse skall ratificeras, och ratifikationshandlingarna deponeras i svenska utrikesdepartementet.

Överenskommelsen träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det att samtlige fördragsslutande stater deponerat sina ratifikationshandlingar.

Danska justitieministeriet kan efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier bestämma att konventionen av den 6 februari 1931 med senare ändringar också skall äga tillämpning på Grönland. För konventionens tillämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efter iakttagande av samma tillvägagångssätt fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena må kräva.

Till bekräftelse härav har undertecknade befullmäktigade ombud undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm den 3 november 1969, i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, och såvitt angår svenska språket i två texter, en för Sverige och en för Finland.

Slutbestämmelser till överenskommelsen 20 november 1973

De fördragsslutande staterna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna skall deponeras i svenska utrikesdepartementet.

Överenskommelse träder i kraft den 1 januari eller den 1 juli, som infaller näst efter det att överenskommelsen tillträtts av alla de fördragsslutande staterna.

För överenskommelsens tillämpning på Färöarna och Grönland kan danska justitieministeriet efter förhandling med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier fastställa sådana avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena må kräva.

Slutbestämmelser till överenskommelsen 6 februari 2001

Artikel II

För överenskommelsens tillämpning på Färöarna och Grönland kan det danska justitieministeriet efter förhandlingar med de övriga fördragsslutande staternas justitieministerier fastställa sådana undantag som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena kan ge anledning till.

Artikel III

De fördragsslutande staterna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation i förening med efterföljande ratifikation.

Ratifikationshandlingarna deponeras hos det svenska utrikesdepartementet.

Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i den månad som infaller två månader närmast efter det att överenskommelsen har tillträtts av alla de fördragsslutande staterna. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de fördragsslutande staterna om deponering av ratifikationshandlingarna och om tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande.

Artikel IV

Till dess att denna överenskommelse träder i kraft får varje fördragsslutande stat, i samband med sitt tillträde till överenskommelsen eller vid ett senare tillfälle, förklara att överenskommelsen skall gälla i den fördragsslutande stater som har avgivit en sådan förklaring. Sådana förklaringar skall börja gälla fjorton dagar efter det att de deponerats hos det svenska utrikesdepartementet.

Artikel V

Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos det svenska utrikesdepartementet som tillställer varje fördragsslutande stat en bestyrkt kopia därav.

Till bekräftelse på detta har de undertecknande befullmäktigade ombuden undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm den 6 februari 2001, i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, och såvitt angår de svenska språken i två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.

Slutbestämmelser till överenskommelsen 26 januari 2006

Artikel II

Bestämmelserna i denna överenskommelse tillämpas inte, om makarnas äktenskap har upplösts eller makarns har beviljats hemskillnad innan överenskommelsen träder i kraft.

Artikel III

Överenskommelsen tillämpas inte på Färöarna eller i Grönland, men kan efter förhandlingar mellan det danska ministeriet för familje- och konsumentfrågor och övriga fördragsslutande staters justitieministerier sättas i kraft där, med de avvikelser som de särskilda färöiska eller grönländska förhållandena kan ge anledning till.

Artikel IV

De fördragsslutande staterna kan tillträda denna överenskommelse genom

a) undertecknande utan förbehåll för ratifikation eller godkännande, eller

b) undertecknande med förbehåll för ratifikation eller godkännande i förening med efterföljande ratifikation eller godkännande.

Ratifikationshandlingarna deponeras hos det svenska utrikesdepartementet.

Överenskommelsen träder i kraft den första dagen i den månad som infaller två månade närmast efter det att överenskommelsen har tillträtts av alla de fördragsslutande staterna. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de fördragsslutande staterna om deponering av ratifikationshandlingarna och om tidpunkten för överenskommelsens ikraftträdande.

Artikel V

Originalexemplaret till denna överenskommelse deponeras hos det svenska utrikesdepartementet som tillställer varje fördragsslutande stat en bestyrkt kopia därav.

Till bekräftelse på detta har de undertecknande befullmäktigade ombudden undertecknat denna överenskommelse.

Som skedde i Stockholm den 26 januari 2006 i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, och såvitt angår de svenska språken i två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet.

Undertecknande av avtal

Datum 1931-02-06

Plats: Stockholm