Från den 1 januari 1973 var ett nordiskt land med i EG, nämligen Danmark, medan de övriga fyra var utanför. Nordiska ministerrådet grundades uttryckligen för att hålla fast vid det nordiska samarbetet i denna situation.

Anker Jørgensen, som var dansk statsministern de flesta år fram till 1982, skrev i efterordet till utgivningen av hans dagböcker från statsministerperioden att Danmark inte glömde det nordiska samarbetet på grund av det europeiska:

”Tvärtom försökte vi på ett sätt, vilket också de andra nordiska länderna önskade, att vara brobyggare mellan Norden och Europa”.

I juli och augusti 1975 stod Finland värd för den stora OSSE-konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.

Omedelbart efter konferensen uppfattades nog dess antaganden mest som vackra ord, men kapitlet om mänskliga rättigheter, utformat i Helsingforsdeklarationen, bidrog till att så ”frihetens frö” i Östeuropa.