Om flyttning och pendling
Det ska vara lätt att flytta och arbeta mellan länderna i Norden. Sedan 1957 har vi haft ett avtal om passfrihet. En gemensam arbetsmarknad sedan 1954. Ca 40 000 personer pendlar varje dag eller varje vecka mellan två nordiska länder. Ungefär lika många flyttar varje år. Jämförelsevis har vi en hög mobilitet mellan de nordiska länderna. Inte minst i gränsområdena är denna mobilitet av stor betydelse.
Faktum är att flera lokala arbetsmarknadsområden har utvecklats de senaste åren, på tvärs av riksgränserna, såväl mellan Norge och Sverige, som mellan Norge och Finland och Finland och Sverige. Inom ett fåtal år beräknas det också ha uppstått ett sådant arbetsmarknadsområde mellan Danmark och Sverige (Malmö-Köpenhamn).
En hög mobilitet är positivt för den nordiska arbetsmarknaden, inte minst därför att de nordiska länderna kan utjämna varandras arbetsmarknadskonjunkturer genom att utbyta arbetskraft. Inom Norden har vi en befolkning med likartad utbildningsbakgrund, och de språkliga barriärerna är små och lättövervinnliga. Därför är arbetskraft från ett nordiskt grannland ofta väldigt attraktiv.
Eftersom norden och EU utgör en öppen och gemensam arbetsmarknad, är det viktigt att det görs insatser för att göra det reellt möjligt och enkelt att flytta eller pendla till ett grannland. Det är också ett sätt att vidga sina vyer och få nya erfarenheter och kompetenser på.
För att underlätta bland annat flyttning och pendling mellan de nordiska länderna, inrättade Nordiska ministerrådet i juni 1998 en nordisk informationstjänst, Hallå Norden. Sedan dess har det tillkommit liknande tjänster i olika gränsområden, lokalt och regionalt. Dessa har alla till uppgift att underlätta steget över till grannlandet genom att gratis tillhandahålla sådan information som är nödvändig för att kunna bedöma konsekvenserna av en flytt/nytt jobb i grannlandet, samt för att få den praktiska vägledning som behövs när beslutet väl är fattat.
