Många tungomål

De officiella språken i Norden är danska i Danmark, finska och svenska i Finland, färöiska på Färöarna, grönländska på Grönland, isländska på Island, norska i Norge och svenska i Sverige. På norskt, svenskt och finskt territorium finns det ett sammanhängande samiskt kultur- och språkområde.

I Finland, samt på Island, Färöarna och Grönland är det obligatoriskt att lära sig ett av de skandinaviska språken i grundskolan.

Andra språk har officiellt status som minoritetsspråk i delar av Norden: meänkieli (tornedalsfinska), romani, jiddisch, kvänska och tyska samt de olika nordiska teckenspråken.

Omkring 200 andra språk är modersmål för nordbor som resultat av att invandringen under de senaste decennierna har ökat den språkliga mångfalden i Norden.

Du kan läsa mer om språken i Norden i boken Nordens språk med rötter och fötter.

Hur går det med den nordiska språkförståelsen?

För att bevara den nordiska språkgemenskapen måste vi hela tiden utveckla möjligheterna till att stärka språkförståelsen.

Enligt en undersökning från Lunds universitet har invånarna i Norden svårare och svårare att förstå varandra. Det gäller i synnerhet ungdomar.

Politikerna är uppmärksamma på tendenserna, och de nordiska länderna samarbetar i att stärka språkförståelsen.

2006 antog de nordiska undervisningsministrarna en deklaration om nordisk språkpolitik.

Ministrarna var eniga om att Nordens samhällsbärande språk ska fortsätta att vara just samhällsbärande, och att de ska vara starka och levande.

Att ett språk är samhällsbärande betyder att det används i officiella syften – till exempel undervisning och lagstiftning.

Det nordiska samarbetet ska också i framtiden ske på de skandinaviska språken.

Resultat

Samarbetet om språken i Norden har medfört en lång rad praktiska fördelar för medborgarna i de nordiska länderna.

Den nordiska språkkonventionen ger nordiska medborgare rätt att använda sitt eget språk och få tolkning eller översättning när de kontaktar myndigheterna i ett annat nordiskt land.

Språkkonventionen är resultatet av ett förslag från Nordiska rådet till de nordiska regeringarna 1966. Konventionen är juridiskt bindande, och ministrarna för det nordiska samarbetet har ansvaret för att den efterlevs.

Ett annat resultat av ländernas samarbete är deklarationen om nordisk språkpolitik. Även om deklarationen inte är juridiskt bindande har de nordiska ministrarna förpliktat sig till att genomföra de långsiktiga målen i den.

Deklarationen redogör för nordbornas språkliga rättigheter och sätter upp konkreta mål som den nordiska språkpolitiken bör sträva efter. Målet är att språkpolitiken ska trygga helheten och sammanhanget i Nordiska ministerrådets språksatsningar.

Språkdeklarationen ska utgöra grunden för en samlad, långsiktig och effektiv språkpolitisk insats.

Stödordningar på språkområdet

Som medborgare i ett nordiskt land har du möjlighet att ansöka om stöd från Nordplus språk- och kulturprogrammet.

Programmet har som mål att stärka den språkliga förståelsen i Norden och stimulera intresset för, kunskaperna om och förståelsen för nordiska kulturer, språk och levnadsvillkor. Man ger bland annat stöd till besök, utbyte, etablering av nätverk och kurser.

Expertgruppen Nordens Språkråd beslutar om vilka projekt som beviljas stöd.

Vid mer än 200 universitet utanför Norden undervisas det i nordiska språk, kultur, litteratur och samhällsförhållanden. De som undervisar kan ansöka om pengar till projekt genom lektorspotten.

Genom Nordiska ministerrådets konst- och kulturprogram kan man få stöd bland annat för översättning av litteratur.

Man kan också få stöd till språkliga projekt genom Nordiska kulturfonden. Kulturfonden har bland annat gett stöd till Lunds universitets undersökning av språkförståelsen mellan de nordiska länderna.

Vid sidan av de stödmöjligheter som finns inom ramen för det officiella nordiska samarbetet finns det en rad privata och bilaterala fonder som ger stöd till nordiska projekt.

Stödordningar på språkområdet