Christina Gestrin (Hovedindlæg)

President! Tack till ministern för redogörelsen. I Norden bidrar primärnäringarna till utsläpp av klimatgaser från fem procent i Island till 20 procent i Danmark. Att reducera primärnäringarnas klimatfottryck förutsätter forskning och teknologisk utveckling och inte minst incentiv för att utveckla och ta i bruk nya teknologier. Klimatändringen kommer att skapa nya risker för existerande produktionssystem, men Norden är också en region där klimatändringarna kan ha en positiv inverkan på produktionsmöjligheterna såvida vi klarar av att anpassa sektorerna till de nya klimatförhållandena. Det förutsätter övervakning, forskning och utnyttjande av den kunskap som forskningen ger.

Vi måste optimera användningen av de resurser som vi använder till forskning i de nordiska länderna. Vi kan uppnå mera för medlen genom att göra det gemensamt. Erfarenheten visar också att tätt nordiskt forskningssamarbete kan bidra till att mobilisera flera medlare för andra instanser, både privata och offentliga. I Nordiska rådets miljö- och naturresursutskott anser vi att rekommendationen i rapporten bör ha en katalytisk effekt i den vidare utvecklingen av nordiskt samarbete gällande skogsbruks-, fiskeri- och jordbrukspolitik. I det perspektivet är redogörelsen ganska passiv.

Nordiska ministerrådet har startat en dialog med alla relevanta nordiska organ om uppföljningen av rapporten. Men det vi saknar är ett klart politiskt uttalande från Nordiska ministerrådet om vad man vill uppnå. Många av de organ som det hänvisas till i redogörelsen är underlagda Nordiska ministerrådet, och det bör ha ett klart politiskt uttalande om i vilken riktning det nordiska forskningssamarbetet i de respektive sektorerna ska gå i framtiden. Ska det satsas mera på gemensam forskning gentemot nationell forskning, är det något forskningsområde som är bättre ägnat för samarbete än andra?

Endast forskningen i sig kan inte åstadkomma en förändring. Den kunskap och de teknologier som forskningen kan leverera tas inte i bruk om de riktiga incentiven inte är på plats. Det är därför också en uppgift för framtidens nordiska samarbete att utveckla både nationell och EU:s jordbruks-, fiskeri- och skogspolitik. Den ska söka sig i den riktiga riktningen. Här kan en samlad nordisk insats vara mer effektiv än om varje enskilt land gör det på egen hand. Tack!