57. Ulf Kristersson (Svar på replik)

Jag tackar Kjell-Arne Ottosson för en bra fråga. Om man, åtminstone i några av våra länder, jämför med EU-samarbetet kan man se att detta för några år sedan var ganska snarlikt. Det var ibland lite ensamma EU-ministrar som ansvarade för samarbetet. I dag är det absolut inte så. Kjell-Arne Ottosson har dock säkert rätt i att man som statsminister måste ge mandat.

Jag vill bara delvis invända mot beskrivningen. När jag träffar svenska ambassadörer i olika nordiska länder brukar de ibland säga att ministrarna hela tiden har så mycket direktkontakt med sina motsvarigheter. Att ministrar har en nästan daglig relation med motsvarande ministrar i de andra nordiska länderna motsäger ju detta lite. Kanske är det en traditionsfråga. Jag tror dock att Kjell-Arne Ottosson har rätt i att statsministrar och regeringschefer måste ge ministrarna ett tydligt mandat att oftare samarbeta direkt med varandra utan att alltid gå via samarbetsministrar.