Grundstrukturerna för det nordiska samarbetet diskuteras
Frågorna om samarbetets grund och struktur kom upp som en konsekvens av intiativ dels från Färöarna, och dels från den finska och isländska delegationerna vid Nordiska rådet. Presidiet föreslog inga större förändringar i nuvarande regelverk på detta möte.
Färöarna ansökte i ett brev till Nordiska rådet år 2016 om att få bli fullvärdig medlem i Nordiska rådet, och om att få full tillgång till alla nordiska avtal och konventioner.
De finska och isländska delegationerna vid Nordiska rådet föreslog år 2016 att finska och isländska görs till officiella språk inom samarbetet, vid sidan av de skandinaviska språken danska, norska och svenska.
Vilken roll kan Färöarna, Grönland och Åland ha i samarbetet?
Det officiella nordiska samarbetets grundstadga, Helsingforsavtalet, stipulerar att de fem nordiska länderna är parter i samarbetet. Endast självständiga stater kan vara medlemmar i Nordiska rådet. Enligt ett tilläggsbeslut från år 1983 har de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland rätt att delta i samarbetet. År 2007 preciserades och förstärktes de självstyrande områdenas möjligheter att medverka i samarbetet i det sk. Ålandsdokumentet.
Utgående från beredningen kan presidiet inte stöda Färöarnas önskemål.Presidiet har i sin beredning av Färöarnas önskemål utrett om riktlinjerna i Ålandsdokumentet har följts. Man har också låtit utreda vilka begränsningar den danska grundlagen ställer när det gäller Färöarnas möjlighet att få fullt medlemsskap i en internationell organisation som Nordiska rådet.
Utgående från beredningen beslöt presidiet att Färöarnas önskemål inte kan godkännas. Både Helsingforsavtalet i sin nuvarande form och den danska grundlagen innehåller skrivningar som omöjliggör det.
- Jag vill ändå poängtera att presidiet verkligen uppskattar Färöarnas önskan att fördjupa det nordiska samarbetet. Men det kan ske också inom de nuvarande strukturerna, betonar Britt Lundberg.
Hon säger också att det är tillfredsställande att konstatera att alla de förstärkande åtgärderna i Ålandsdokumentet har förverkligats.
Svår språkfråga
Förslaget att göra finskan och isländskan till officiella arbetsspråk inom samarbetet lades fram inför sessionen i Köpenhamn 2016. Ärendet har varit på en remissrunda i de nationella delegationerna.
I svaren betonas särskilt demokrati, jämlikhet, ekonomi, nordisk samhörighet och praktiska lösningar.
Att av praktiska skäl övergå till engelska skulle vara en stor förlust för samhörigheten-Vi försökte ta hänsyn till alla dessa aspekter och på de inbördes förhållandena mellan dem när vi beredde språkfrågan, säger Britt Lundberg. Beslutsförslaget som byggde på svaren var att de skandinaviska språken också i fortsättningen skall vara rådets officiella arbetsspråk.
-Att av praktiska skäl övergå till engelska skulle vara en stor förlust för samhörigheten, säger presidenten. Det fanns det enighet om i de nationella svaren.
Efter en längre diskussion beslöt presidiet att bordlägga ärendet. De finska och isländska delegationerna gavs möjlighet att arbeta fram ett nytt och förtydligat förslag till presidiets följande möte i september.
- Det förslag som förelåg var en förbättring till nuvarande situation, men det var inte jämlikt, konstaterar Sigurður Ingi Jóhannsson, som representerar Island i presidiet. Finske Juho Eerola är enig.
- En finne och en islänning deltar inte i det nordiska samarbetet på samma villkor som en person vars modersmål är något av de skandinaviska språken, säger han.
Både frågan om Färöarnas position inom det nordiska samarbetet och om arbetsspråken kommer till slutlig behandling i samband med sessionen i Helsingfors i november i år.
