Det nordiska språksamarbetet

Att kunna kommunicera med varandra förutsätter att man har ett gemensamt språk att göra det på. Språken danska, norska och svenska är emellertid så nära besläktade att språkbrukarna kan förstå varandra över språkgränserna. Av historiska skäl har danska en stark position som främmande språk på Island och svenska är ett av de två officiella språken i Finland. I riksgemenskapen med Danmark har danska en stark ställning på Grönland och Färöarna medan svenska är officiellt språk på Åland.

Ansvaret för det nordiska språksamarbetet är fördelat på två olika ministerråd. Huvudansvaret ligger hos Nordiska ministerrådet för utbildning och forskning medan Nordiska ministerrådet för kultur har sektorsansvar för språksamarbetet. Den nordiska språkgemenskapen och målgruppen barn och unga är prioriterad i båda ministerrådens samarbetsprogram. Fokus på barn och unga är en tvärsektoriell satsning i Nordiska ministerrådet.

Språksamarbetet regleras huvudsakligen av fyra olika avtal: Helsingforsavtalet, kulturavtalet och språkdeklarationen samt språkkonventionen.

I Helsingforsavtalet fastslås att de nordiska länderna ska sträva efter att bevara och vidareutveckla samarbetet mellan länderna på det rättsliga, kulturella, sociala och ekonomiska området samt när det gäller transporter och miljöskydd. När det gäller den ömsesidiga språkförståelsen i Norden betonar man bland annat att ”Undervisningen och utbildningen i skolorna i de nordiska länderna i lämplig omfattning ska innefatta undervisning om språk, kultur och allmänna samhällsförhållanden i de övriga nordiska länderna (…)”.

Kulturavtalet bygger också på målet att stärka och intensifiera samarbetet mellan länderna, i det här fallet på det kulturella området. Avtalet ska bidra till att öka den samlade effekten av ländernas investeringar i utbildning, forskning och annan kulturell verksamhet samt säkerställa att länderna samarbetar om att vidareutveckla den nordiska kulturgemenskapen – bland annat genom att ”(…) främja undervisningen i de andra nordiska ländernas språk, kultur och samhällsförhållanden (…)”.

Språkdeklarationen (Deklarationen om nordisk språkpolitik) definierar fokusområden som de nordiska länderna är överens om att följa upp i sitt nationella språkpolitiska arbete. På så sätt ger deklarationen ett övergripande rättesnöre, men det är länderna som var för sig på nationell nivå har ansvar för att följa upp intentionerna i deklarationen. Olika nationella hänsyn gör därför att man inte alltid har fokus på samma problemställningar i alla länderna samtidigt. De språkpolitiska områdena som deklarationen fokuserar på är undervisning i skandinaviska språk som grannspråk och främmandespråk, parallellspråkighet mellan engelska och Nordens samhällsbärande språk, mångspråkiga samhällen och flerspråkiga medborgare samt myndigheters språkbruk (klarspråk). Vartannat år redogör Nordiska ministerrådet för Nordiska rådet för hur länderna följer upp språkdeklarationen.

Utöver de övriga avtalen tillkommer också den nordiska språkkonventionen. Konventionen trädde i kraft 1987 och är juridiskt bindande för alla fem nordiska länder. Språkkonventionen riktar sig till regeringarna och ska bidra till att säkerställa att nordiska medborgare på sig eget språk ska kunna vända sig till myndigheterna i de övriga nordiska länderna i vissa sammanhang. Ansvaret för att följa upp och ta tillvara konventionens bestämmelser ligger hos den behöriga myndigheten i varje enskilt land, och individuella rättigheter tas tillvara genom den nationella lagstiftningen.

Det nordiska språksamarbetets aktiviteter inom utbildningssektorn samordnas av Nordiska ministerrådets sekretariat. Ämbetsmannakommittén för utbildning och forskning (ÄK-U) är styrgrupp för samarbetet. Fyra typer av språkkurser riktar sig till lärare samt lärar- och universitetsstudenter: Nordkurs, Nordspråk, kurs för nordiska lärarstudenter och Nordiska språkpiloter. Gemensamt för kurserna är fokus på nordisk språkförståelse och kunskaper i och om Nordens språk och kultur. Dessutom finns det två nätverk: Nätverket för språknämnderna i Norden och det nordiska teckenspråksnätverket.

Det finns flera möjligheter att ansöka om stöd till språkrelaterade projekt i Norden.

Aktörer i de nordiska och baltiska länderna kan ansöka om stöd från Nordplus-programmet.

Nordisk kulturkontakt förvaltar kultursektorns olika stödprogram. Flera av dem kan vara relevanta för språkprojekt. Dessa är:

• Kultur- och konstprogrammet som stödjer nytänkande projekt av hög kvalitet.
• Mobilitetsprogrammet som ger stöd till samarbetsprojekt mellan de nordiska och baltiska länderna.

Kultur- och språkprojekt som direkt involverar barn och unga i planering och genomförande kan dessutom ansöka om medel från NORDBUK eller VOLT.

Även hos Nordiska kulturfonden kan det i vissa fall vara relevant att ansöka om stöd till språkprojekt.

Handlingsplanen beskriver hur Nordiska ministerrådet ska arbeta för att uppnå visionens mål genom en rad initiativ som anknyter till visionens tre strategiska prioriteringar: ett grönt Norden, ett konkurrenskraftigt Norden och ett socialt hållbart Norden. Kopplat till de strategiska prioriteringarna finns tolv mål. De strategiska prioriteringarna och målen är styrande för all verksamhet i Nordiska ministerrådet de kommande fyra åren. Handlingsplanen är uppdelad i tolv delar som är kopplade till de tolv målen.