Bárður Oskarsson

Bárður Oskarsson
Photographer
Birgir Kruse
Bárður Oskarsson: Flata kaninin. Bókadeildin 2011

Bilderboken Flata kaninin (Den platta kaninen) av bildkonstnär och barnboksförfattare Bárður Oskarsson (f. 1972) behandlar etik och ansvar på ett finkänsligt och angeläget sätt. Bokens motiv är besläktat med Antigone och Iliaden och utmaningen är att ta vara på en närståendes döda kropp trots att det är förknippat med stor fara.  

Oskarssons böcker har djur som personer. De har viktiga mänskliga drag, de talar och de fyrbenta går på bakbenen, men å andra sidan är de inte påklädda. De lever ofta i miljöer skapade av människan, till exempel en stad, men människor är närvarande endast indirekt som orsaken till händelser med dramatiska konsekvenser.

Flata kaninin är det mänsklig handling som föregår och betingar intrigen: en hund och en råtta möts på en trottoar i staden och ser en kanin ligga helt platt på körbanan. Man kan utgå från att den har blivit överkörd av en bil fastän det inte sägs något om det. Hunden och råttan tycker det är synd om kaninen för att den har blivit så platt och spekulerar över vad de ska ta sig till; möjligheten att gå till kaninens människor förkastas, eftersom sannolikheten talar för att de själva som budbärare skulle bli anklagade. Men hunden får en idé. Försiktigt så att den inte ska gå i bitar tar de kaninen hem till hunden. Hela natten hörs det hammarslag från hundens hus och på morgonen har de snickrat klart en drake. De fäster kaninen på de korslagda trästyckena på drakens undersida och efter många försök lyckas de få draken med kaninen att flyga. Till sist funderar hunden och råttan på hur kaninen kan tänkas ha det där uppe i höjderna.

Hunden och råttan reagerar stoiskt empatiskt på kaninens öde, befriar den från förödmjukande utsatthet och återupprättar dess värdighet. Hunden med smala ben, väldigt huvud och våt nos är den eftertänksamma och kännande huvudpersonen, medan råttan är dess lilla allierade.

Stilen är minimalistisk både i text och bild som kompletterar varandra och tillsammans ger berättelsen dess komplexitet. Till exempel nämns ingen bil, men på uppslaget på sidorna 13-14 finns det en liten grå bil till vänster, där vi till höger har en helsidesbild av den platta kaninen som hunden och råttan betraktar från trottoaren. På motsvarande sätt finns det på uppslaget på sidorna 30-31 en röd bil till vänster – en varningssignal? - medan högra sidan visar hunden som flyger draken med råttan som åskådare. Oskarsson använder vattenfärger och de övervägande genomskinliga, mycket ljusa nyanserna i Flata kaninin har en mjukgörande effekt på de osentimentala, avskalade illustrationerna.

I litteraturen representerar djurfigurer människor och små djur identifieras med barn. Läst på det sättet är Flata kaninin en stark berättelse om vår tids så kallade kompetenta barn, en beteckning som hänvisar till barn som har uppnått kompetenser vilka annars har varit förbehållna vuxna. Men den är även ett av de bättre exemplen på en barnbok för alla åldrar.