Rán Flygenring

Trots att islänningar bor på en vulkanö händer utbrott inte varje dag och det är mycket sällan som de är synliga från bebodda områden eller kan nås till fots. Tidigt under 2021 vaknade dock en vulkan till liv nära landets största tätbebyggelse och fyllde både barn och vuxna med skräckblandad fascination. Människor flockades till platsen för utbrottet och hela området blev snabbt så packat med folk att sett på avstånd kan det ha påmint om ett huvud täckt av löss.

Den fruktan som denna händelse väckte dekonstrueras i Eldgos (”Vulkanutbrott”, inte utgiven på svenska) med hjälp av små vardagliga skadedjur som ger oss klåda. Vi får i boken följa Kaktus under en dag i hans liv när hans mamma, Brá, tar med honom till jobbet för att hålla honom borta från en lusepidemi i skolan. Brá jobbar som guide och de sätter sig på en buss full av turister och påbörjar en rundtur bland berg och andra naturfenomen. Plötsligt får Kaktus syn på något ovanligt genom fönstret: ett vulkanutbrott! Brá bestämmer sig ögonblickligen att släppa av alla turister och tillsammans vandrar hela gruppen med eld i blicken i riktning mot vulkanen.

Bokens fina bilder lyser av humor och är fulla av fängslande detaljer. De rinner fram ömsom likt becksvart vulkanisk aska i japanskt bläck, ömsom som en flod av glödande lava i en färgrik trasmatta, och återger naturen på ett både realistiskt och äventyrligt sätt. I boken är alla människor svartvita medan naturen lyser i färg. Den rödglödande lavan träder därigenom fram som en självständig karaktär, samtidigt som motsättningen mellan de svartvita personerna och den färgade naturen fungerar som en påminnelse om att vi är besökare på jorden. Besökare, precis som turisterna i boken.

Eldgos kan vid första anblicken ge intrycket av en livlig, okomplicerad berättelse om en mamma och hennes son och en oblid natur, men boken är mer djupgående än så. Handlingen ger upphov till tankegångar om fördomar, dumdristighet, faror och fruktan, och om vikten av att ta ansvar för sig själv i bemötandet av naturen. Brá och Kaktus försöker förgäves rädda en räv som sitter omringad av glödande lava på en liten kulle. Då dyker det oväntat upp en hel hop räddare i nöden. Kaktus visar sig ha håret fullt av löss, som nu springer fram och strömmar över till kullen ”som en pytteliten, vältränad räddningspatrull” och lyckas rädda räven. Rán Flygenring ställer mot varandra känsloextremerna som uppstår när man å ena sidan ser marken rämna och nya berg skapas och å den andra står inför en vardaglig lusepidemi. Handlar det om en liknande känsla av utsatthet och maktlöshet, även om hoten är av olika art?

I Eldgos flyttas synvinkeln ständigt mellan det jättelika och det diminutiva, vilket tillför den förhållandevis enkla handlingen spänning och liv. I slutet av boken har lössen slagit sig ned i rävens päls och börjat ett nytt liv i bästa sämja med sin värd. Detta skulle kunna tolkas som en förhoppning om att mänskligheten till slut hittar ett bra sätt att leva på jorden – inte som en epidemi, utan i harmoni med naturen.

Rán Flygenring (f. 1987) är illustratör och författare till ett stort antal barnböcker som har utkommit på Island och i Tyskland, och har prisats för sin okonventionella och livfulla stil som tecknare. Hon har tilldelats en rad priser och utmärkelser, bl.a. Deutsche Jugendliteraturpreis, och blivit nominerad till Alma-priset och Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris.