Tómas Zoëga och Sólrún Ylfa Ingimarsdóttir

Skrímslavinafélagið (”Monstervänklubben”, inte översatt till svenska) handlar om Stefanía och Pétur, som leker tillsammans varje dag nere vid den nedsmutsade bäcken på skolgården och samlar modiga dammsnäckor, som gömmer sig bland rostiga inköpsvagnar. Vi möter också Jóhann Steinn som precis har börjat i Stefanías klass. Det visar sig snart att Pétur inte alls gillar den nye skolkamraten och anser att det inte finns plats för fler än två i hans och Stefanías hemliga klubb.  

Skrímslavinafélagið handlar om en vardaglig motgång sett från unga läsares perspektiv i en enkel och välutförd berättelse, som skrivs med respekt för barnen. Det fokuseras inte på att moralisera; bokens styrka består snarare i att blanda vardagen med fantasifulla tankegångar. Författarna har ett unikt sätt att framhäva alla de obetydliga och ändå fantastiska saker som kännetecknar barndomen. 

Stefanía och Pétur tar ett prov av ett mystiskt svart pulver, som väggen på deras skola producerar, och visar det för den lokala häxan. Här blir barnets perspektiv ännu tydligare. Häxan är en äldre kvinna i grannskapet som skiljer sig lite från det traditionella, utan att det görs mycket väsen av det. En vuxen läsare inser vilket ämne barnen har hittat. Mögel i skolbyggnader är ett allmänt problem och rentav ett samhällsproblem på Island. Men det som de vuxna ser på med största allvar, blir för barnen ämne till ett fantastiskt äventyr. 

Bokens personbeskrivning är särdeles underhållande och kommer bäst till uttryck när vännerna måste kämpa med de yttre omständigheterna. Stefanía är nyfiken, dristig och handlingskraftig, medan Pétur är försiktig och tar inga onödiga risker, varken i förhållande till människor eller naturen. Stefanía är en stark förebild. Hon retas inte, hon är energisk, och hon är kul, men hon vägleder också sin vän. Pétur däremot har en tendens att bli osäker. Dynamiken mellan personerna hjälper unga läsare att utveckla en moralisk kompass utan att det blir påtvingat dem direkt. 

Sólrún Ylfas illustrationer är färggranna och levande, fulla av humor och små roliga ögonblick som gör boken ännu mer inbjudande. Stilen är ändamålsenlig, och illustrationerna ställs upp mot bokens text i sin enkelhet och talrika detaljer.  

Boken handlar om vänskap, om komplikationer när två vänner blir till tre, om att känna sig utanför och om att få lov att vara med. Den inbjuder till samtal om beslut i barnens vardag, vilka konsekvenser de får för dem själva och andra, och hur man kan ta ansvar för sina handlingar. Temat har en direkt koppling till isländska barns verklighet, men de problem som det berättas om överskuggar ändå aldrig äventyret. 

Tómas Zoëga är doktorand vid universitetet i Oslo parallellt med författarskapet. Han mottog 2020 det isländska ljudbokspriset i kategorin barn- och ungdomsböcker för barnboken Vetrargestir. Sólrún Ylfa Ingimarsdóttir är violinist, illustratör och animator. Hon har illustrerat barnböcker och gjort stop-motion kortfilm. Sólrún studerar violin på Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn. Tómas och Sólrún Ylfa vann en tävling arrangerad av Reykjaviks stadsbibliotek och Reykjavik City of Literature om årets julkalender 2020 med historien Nornin í eldhúsinu.