Tóroddur Poulsen

Fjalir ('Plankor') består av 33 dikter och 33 bilder, där dikterna kommenterar bilderna och bilderna kommenterar dikterna. De är integrerade och de förutsätter varandra. Bilderna är tryckta träsnitt och i de flesta av dem ingår också text.

Tóroddur Poulsen är född i Tórshavn 1957 och debuterade 1984 med diktsamlingen Botnfall. Sedan dess har han publicerat ett stort antal diktsamlingar, några prosaverk och på de senare åren har han också varit aktiv bildkonstnär. Han säger själv om sina dikter och bilder att för honom “har själva skriften alltid varit bilder. Och tvärtom."

Titeln Fjalir hänvisar till produktionen av bilderna, att de är skurna i trä eller plankor, men den hänvisar dessutom till verbet 'fjalir', som betyder att dölja eller täcka över något Genom dikterna avtäcks det som vi vill dölja, för andra och för oss själva, och det vi inte vill veta.

Tro och existens är ett genomgående tema, och i dikten “Uppgift” tillsammans med den tillhörande bilden kommenteras drömmar, tro och tanken om ett evigt liv (översättning från danskan):

I denna 

vindpinade

dröm

är jag dödstrött

på väg ned för

några slänter och flera

kilometer långa trappor

tillsammans med en präst

som hela tiden frågar mig

om det inte är underbart att föreställa sig

att vi också har evigheten till godo

och jag svarar uppgivet igen och igen

att jag bara vill hem i säng

för jag är fullständigt kraftlös

och vill inte höra något prat om en evighet

som bara tröttar mig ännu mer

Bilden är uppbyggd som ett torn av plankor med en massa ord som igen hänvisar till dikten. Andra teman i diktsamlingen är identitet, samhällsförhållanden, konsten och språket.

Många av elementen i bilderna är konkreta vardagliga ting som växter, skepp, kyrkor, tändsticksaskar och cyklar, som tillsammans med orden får ny betydelse. De flesta dikttitlarna är likaså konkreta, ofta bara ett ord, som utvecklar sig i de enskilda dikterna och bilderna till djupa existentiella och poetiska reflektioner.

Tóroddur Poulsen är den visuella diktaren, som har lyckats sammanlänka två konstformer så att de utgör en sammanhängande helhet, där dikter och bilder kommenterar och kompletterar varandra.