1965
Olof Lagercrantz
1962
2010

1965 vann två personer litteraturpriset
William Heinesen, Färöarna : Det gode håb ,   Olof Lagercrantz, Sverige : Från helvetet till paradiset  

1965 Olof Lagercrantz, Sverige: Från helvetet till paradiset

Om författaren

Foto: Harald Borgström

Olof Lagercrantz (1911 - 2002) - Sverige

Olof Lagercrantz var en mångsidigt verksam skribent. Han var poet, översättare, kritiker, debattör, tidningsman (chefredaktör för Dagens Nyheter 1960–1975), och inte minst en fantastisk ciceron i den litterära världen. Lagercrantz besatt en unik maktposition i svenskt kulturliv. Han var en lysande stilist, han skrev svenska som få. Intellektet var utomordentligt skarpt, men han kunde ibland inta djupt kontroversiella ståndpunkter, och vara nådeslös i det personliga.

Om det vinnande verket

Från helvetet till paradiset

Publicerad av: Wahlström & Widstrand
Publikationsår: 1964

Från helvetet till paradiset: en bok om Dante och hans komedi, intar på två sätt en särställning i litteraturprisets historia. Det var första gången som ett icke skönlitterärt verk belönades, och det är den enda gången i prisets historia som priset delades. Om det innebar en devalvering av priset är omdiskuterat. Däremot torde inte värdet av Lagercrantz arbete vara ställt under debatt. Det representerar en ny typ av arbeten där han närmar sig äldre diktverk som om de vore skrivna och adresserade till nutiden. Läsningen är bred och enkel och just därigenom ökas djupperspektiven. Allusionerna är många och tänkvärda. Och stilen – lätt och självklar!

Det här är vad bedömningskomittén sade

"Från helvetet till paradiset" är en kritisk studie av konstnärlig rang, en modern diktares tolkning av ett klassiskt verk, vilken tillika förmedlar ett personligt budskap.

Utdrag

Pilgrimen vandrar fram genom paradiset längs stranden av en flod, Lethe, vilken de frälsta själarna får dricka av. Då glömmer de allt det onda som de befriats från. På andra sidan floden lågar luften som av eld. Pilgrimen varseblir sju väldiga ljusstakar med brinnande ljus, som skrider framåt, medan Hosiannarop skallar. Efter ljusstakarna vandrar tjugufyra ädla gubbar klädda i vita kläder och med liljekransade huvuden. De följs av fyra djur vilkas huvud är krönta av gröna blad. Djuren har sex vingar och dessa är på samma sätt som Argos kropp översållade av ögon. Diktaren Dante förklarar att han avstår från att skildra dem utförligt. Han har ingen tid därtill. Han hänvisar den som vill veta mer till Hesekiel, där djuren finns beskrivna.

De fyra djuren följs av en tvåhjulig triumfvagn av den typ som romarna begagnade på sina segerparader. Den dras av en grip, var lemmar är av guld. Vid ena hjulet dansar tre kvinnor och vide det andra fyra. Efter dem två gubbar med värdig och allvarlig hållning. De följs i sin tur av fyra män med ödmjukhet i drag och gestalt. Sist går en åldring ensam, sovande, men med ett ansikte präglat av snille. Dessa sju sista manliga gestalter bär ej som de tjugufyra gubbarna vita liljor kring sina hjässor. De är i stället krönta med rosor och andra röda blommor. Den som ser dem kunde ha svurit på att deras pannor stor i eld ovanför ögonen.

(s. 145-146, Wahlström & Widstrand, 1966)

Se alla nominerade för 1965  

Danmark

  • H.C. Branner - Ariel

Færøerne

  • William Heinesen - Det gode Håb

Finland

  • Veijo Meri - Peiliin piirretty nainen (Kvinnan i spegeln)
  • Christer Kihlman - Den blå modern

Island

  • Guðmundur Daníelsson - Húsid (Huset)
  • Indriði G. Þorsteinsson - Land og synir (Land og Sønner)

Norge

  • Johan Borgen - Blåtind
  • Finn Carling - Kometene

Sverige

  • Sara Lidman - Med fem diamanter
  • Olof Lagercrantz - Från helvetet till paradiset