Med kristnandet på 1000-talet blev Norden en europeisk region och de tre kungarikena, Danmark, Norge och Sverige, som tillsammans omfattade det vi idag kallar Norden, kom till.
Genom handeln integrerades Norden alltmer i Europa och samhället blev mer likt det kontinentaleuropeiska. Under senmedeltiden var hela Norden politiskt förenat i den lösa Kalmarunionen.
Kalmarunionen föll sönder och de två nya staterna, Danmark-Norge och Sverige, gjorde sitt bästa för att krossa varandra i ständiga krig och bli Nordens stormakt. I längden måste de dock båda acceptera rollen som europeiska småstater.
Befolkningsökning och industrialisering förändrade Europa och Norden under 1800-talet. Nya samhällsgrupper drev det politiska systemet i riktning mot demokrati. Storpolitik och nationalism skapade förutsättningar för Norges, Finlands och Islands självständighet.
Statligt garanterad välfärd blev ledstjärnan för politiken i det högindustrialiserade Norden under 1900-talet. Under världskrigen och det kalla kriget tvingades de fem små staterna till besvärliga balansakter men har bevarat sin självständighet och utvecklat sina fredliga demokratier. Idag ställs de inför nya utmaningar i en alltmer globaliserad värld.