Deltidssjukskriven person som börjar arbeta deltid i ett annat land än arbetslandet

Hindret anses vara löst på bakgrund av artikel 14 nr. 2 i Nordisk konvention om social trygghet.

Om person som tidigare har fått en kontantersättning på heltid övergår till deltidsersättning i ett land och samtidigt påbörjar en deltidsanställning i ett annat land, kan det innebära problem med fastställandet av tillämplig lagstiftning. Det finns också en risk att deltidsersättningen som är knuten till tidigare anställning upphör. Förutom hänvisningen till arbetslandets lagstiftning finns det också bestämmelser som anger att den som med anledning av sitt arbete får en kontantförmån ska anses utöva den verksamheten. Europeiska kommissionen anger i vägledningen om tillämplig lagstiftning att personen ska anses utföra sitt arbete i två länder om han eller hon får kontantersättning från ett land och samtidigt börjar arbeta deltid i ett annat land. 

Lagvalsbestämmelserna om arbete i två eller flera länder skiljer på om det är för samma arbetsgivare som arbetet utförs i de olika länderna eller inte. Även om den tidigare anställningen har upphört borde bedömningen utgå från om kontantersättningen är knuten till den tidigare arbetsgivaren och det tidigare arbetets omfattning.

Om det är för samma arbetsgivare måste en väsentlig del av arbetet, 25 procent, utföras i bosättningslandet för att dess lagstiftning ska bli tillämplig, annars är det lagstiftningen i landet där arbetsgivaren är registrerad eller har sitt säte som tillämpas.

Om arbetet utförs för olika arbetsgivare är det alltid bosättningslandets lagstiftning som ska tillämpas.

I de fall lagvalet bestäms till annat land än det som betalar kontantersättningen, innebär ändringen av den tillämpliga lagstiftningen att rätten till kontantersättning upphör eftersom landet som betalar ersättningen inte längre är behörigt. Det finns inte heller någon samordningsbestämmelse som gör det möjligt för det nya försäkringslandet att ta över ansvaret utöver den del som är knuten till det nya deltidsarbetet. 

Om det finns en anställning kvar i det land som ersättningen utges från och det nya behöriga landet bestäms till det där det nya deltidsarbetet utförs, borde även den ursprungliga inställningen omfattas av försäkringen i det nya behöriga landet.

Liksom vid andra situationer då lagvalsbestämmelserna vid arbete i två eller flera länder tillämpas, gör den stora skillnaden i nivån på ländernas socialförsäkringsavgifter att en arbetsgivare i ett land med låga avgifter kan välja andra alternativ än att anställa en person där det innebär att högre avgifter ska betalas än de som normalt gäller inom landet. 

Nya bestämmelser har förhandlats fram inom EU vilka innebär att villkoret att arbetet till en väsentlig del måste utföras i bosättningslandet kommer att gälla även för den som utför arbete för olika arbetsgivare. De föreslagna ändringarna i artikel 13.1 i förordning 883/2004 ska beslutas av Europeiska rådet och parlamentet och det är inte klart när de kommer att träda i kraft. Det framlyfta problemet rör samtidig deltidssjukskrivning i ett land och deltidsarbete i ett annat land, men samma situation kan uppkomma även vid andra typer av kontantförmåner eftersom de tillämpliga bestämmelserna för lagval är de samma.

Gränshindret motsvaras av nr B6 i rapporten "Gränshinder i Norden på social- och arbetsmarknadsområdet" (Nord 2012:002).