Åsa Torstensson (Replik)

Herr President! Den nordiska välfärdsmodellen är bland de mest framgångsrika när OECD jämför och utarbetar rangordningslistor för olika länders ekonomier. Jämlikhet, äldreomsorg, hälsocentraler och sjukhus är exempel på områden inom vilka Norden har särskild kompetens och kan positionera sig i förhållande till andra länder. Speciellt framgångsrika och innovativa lösningar kan vi finna inom hälsoområdet och det sociala området, som äldreservice, förebyggande arbete och hälsa. Det här är en framgångsrik utveckling som har kunnat nås tack vare en gemensam värdegrund om vikten av öppenhet och demokrati, grundläggande värderingar som är lika aktuella i dag när vi har att ta oss an nästa utmaning att just finna lösningar för nya välfärdslösningar.

Herr President! Jag vill understryka att den nordiska välfärdsmodellen inte är en självklarhet. Den kräver ett dagligt fotarbete från oss som ansvariga, som förtroendevalda och som samhällsmedborgare, där vi tar oss an de grundläggande behoven i samhället, ett rättssamhälle där vi känner trygghet, ett lokalsamhälle där vi känner gemenskap, lägger kraft på stark öppenhet och känner nyfikenhet på nytt och dagligen utvecklar vårt tillåtande demokratiska samhällsbygge, där vi ständigt vakar mot diskriminering och rasism och där vi anstränger oss ytterligare att stärka jämställdhetsarbetet. För utan detta kommer vi aldrig att kunna möta de utmaningar som våra välfärdssamhällen står inför.

Herr President! Samma grundläggande logik som driver de ekonomiska och politiska utvecklingarna framåt är det som är avgörande för att innovativa tankar och idéer ska kunna flöda och bli verklighet i jobb och nya företag. Därmed är detta också garanten för socialpolitikens framgångar och för solidarisk fördelning av dessa.

När jag var tio år hade jag inte träffat en enda hundraåring, och det var inte så konstigt - det fanns bara 105 stycken i Sverige. Dagens tioåringar har betydligt större möjlighet och sannolikhet att möta någon av de 1 500 hundraåriga eller äldre kvinnor och män som finns i Sverige i dag. Hur många hundraåringar det finns år 2100 då dagens tioåringar har hundraårspartaj med sina kompisar vet inte vi. Men det är vi som påverkar deras dagar fram till den hundraårsdagen genom att skapa bra förutsättningar för utbildning och bildning, och detta oberoende av varifrån de kommer eller vilka deras föräldrar är. Det gäller att satsa på samma förutsättningar för tjejer som för killar och att tjejerna har samma möjlighet att bidra till innovativa lösningar på alla samhällsnivåer oberoende av om man är föräldraledig eller ej.

Gårdagens boksläpp om de nordiska gemenskaperna beskriver dock att det nordiska välfärdssamarbetet har avsvalnat, till ett pris av att varje nordiskt land var för sig vill profilera sin egen framgångs välfärdsprofil, alltså tvärtemot vad vi borde prioritera och det som beskrivs som den framgångsrika nordiska modellen.

Frågorna måste då besvaras utifrån: Var finns de gemensamma nordiska insatserna för till exempel människors behov av ett flexibelt välfärdssystem som inte kräver nationsarrest? Var finns de samlade insatserna för att finna lösningar att säkra kompetensen inom hälso- och sjukvård, en kompetens som lätt kan flytta över gränserna? Var finns, herr president, de gemensamma anslagen för att kunna nyttja våra resurser på ett bättre sätt och för att nyttja vårt lands olika kompetenser? Det är en fråga som ställs till alla regeringar och deras statsministrar. Är det nu så att jubileumsbokens författare beskriver att varje land utgår från sig självt, eller finns det gemensamma gränsöverskridande förslag?