Satu Haapanen (Indlæg)

Arvoisa presidentti! Hyvät kuulijat! Valiokunnassa asian käsittely on ollut hyvin yksimielistä. Tämä kysymys ei ole missään nimessä poliittinen. Kaikki kansanedustajat, jäsenet valiokunnassa olemme sitä mieltä, että eläkeläisten tilanne on korjattava tavalla tai toisella, ja seuraamme myös tilannetta, kunnes asia on selvinnyt. Nyt tutkimme tietysti, mitä selonteossa kerrotaan, ja sitten katsotaan, miten mennään eteenpäin eläkeläisten tukemiseksi.

Kysymyksessä ei ole vain tämä yksittäinen tapaus, vaan kyseessä on myös luottamus oikeusvaltioon ja kyseessä on ennen kaikkea luottamus viranomaisjärjestelmään. Pohjoismaiden kansalaisina meidän on tunnettava, että olemme turvassa kaikissa Pohjoismaissa ja ihmisoikeuksiamme ja näkemyksiämme kunnioitetaan, olipa asuinmaamme mikä hyvänsä. Tämä on erittäin merkittävä viesti kaikille Pohjoismaiden kansalaisille, jotka ajattelevat ja harkitsevat muuttamista tai asumista toisessa Pohjoismaassa, ja tämänhän tulisi olla yhteinen tavoite. Meidän pitäisi kokea olevamme kotona koko Pohjolan alueella. Jos tapauksia on vähän, kuten ministeri kertoi, tuntuu, että asiaa ei olisi mahdotonta selvittää. Luvut ovat vaihdelleet: jopa tuhannesta eläkeläisestä voisi olla kysymys, mutta ehkä heitä on vähemmän, en tiedä. Se ei ole olennaista.

Voisiko hallitus nyt nimittää jonkun henkilön, joka auttaisi tässä tilanteessa eläkeläisiä? Kysymyksessä on joukko ihmisiä, joista osa, ja iso osa, on jo hyvin ikääntyneitä. Heillä eivät riitä voimat taisteluun tämän asian puolesta yksin. He eivät varmaan kaikki ole tottuneita sähköpostin tai internetin käyttöön. Tässä tilanteessa on kaikista parasta ja oikeudenmukaisinta, että viranomaiset menevät eläkeläisten luokse. Hallituksen on nyt tultava tässä asiassa vastaan.

Skandinavisk oversettelse

Ärade president! Bästa åhörare! Utskottsbehandlingen av ärendet har varit mycket enhällig. Den här frågan är under inga omständigheter politisk. Alla vi riksdagsledamöter, medlemmar i utskottet, anser att pensionärernas situation måste rättas till på ett eller annat sätt och vi följer situationen tills saken är utredd. Nu ska vi förstås undersöka vad som sägs i redogörelsen och sedan överväga hur vi ska handla för att stöda pensionärerna.

Det är inte bara fråga om ett enskilt fall utan det handlar också om förtroendet för rättsstaten, och det är framför allt fråga om förtroendet för myndighetssystemet. Som medborgare i Norden måste vi känna att vi är trygga i alla nordiska länder och att våra mänskliga rättigheter och åsikter respekteras vilket land vi än bor i. Detta är ett mycket viktigt budskap till alla medborgare i Norden som tänker på och överväger att flytta till eller bo i ett annat nordiskt land. Detta borde vara ett gemensamt mål. Vi borde känna att vi är hemma i hela Norden. Om fallen är få, såsom ministern sade, förefaller det som om saken inte vore omöjlig att klara upp. Siffrorna har varierat: det kan vara fråga om upp till tusen pensionärer, men kanske de är färre, jag vet inte. Det är inte väsentligt.

Kunde regeringen nu utnämna någon person som hjälper pensionärerna i denna situation? Det är fråga om en grupp människor av vilka en del, och en stor del, redan är mycket gamla. Deras krafter räcker inte till för att ensamma kämpa för den här saken. De är säkert inte alla vana vid att använda e-post och internet. I det här läget är det bäst och mest ändamålsenligt att myndigheterna söker upp pensionärerna. Regeringen måste vara tillmötesgående i den här frågan.