Margot Wallström (Svar på replik)

Vi har en mycket lång tradition av att arbeta mot kärnvapen. Vi har en aktiv diplomati, vi har expertis – faktiskt världsledande expertis, inte minst för att verifiera olika kärnvapenprov – och vi har politiskt arbete och opinionsbildning kring frågan. Det var naturligt för oss i denna regering att säga att vi också skulle vara med i arbetet för ett kärnvapenförbud.

Vi skrev under på sommaren när avtalet kom fram, och sedan har vi gett oss själva tiden att faktiskt granska sådant som vi inte var helt nöjda med. Vi fick in en del skrivningar som vi tyckte var bra, men det finns också passager i förbudskonventionen som är problematiska och som kräver att vi tittar på det lite närmare för att se hur vi förhoppningsvis ska kunna skriva under och ratificera.

Jag anser att kärnvapenländerna ska avstå från att försöka utöva påtryckningar eller hot mot de länder som i dag upplever en enorm frustration över hur situationen ser ut. Det är fler länder som hotar att använda kärnvapen, och det är fler länder som nu tänker skaffa sig kärnvapen. Vi lever under hot – eller, om man vill, avskräckning – från det som kunde räcka med några hundra kärnvapen men som i dag är 15 000 kärnvapen. Dessutom är det större risk att det begås misstag, att man gör felbedömningar och alltså faktiskt genom en olycka orsakar kärnvapenkrig.

Därför kommer vi att fortsätta engagera oss. Vi tänker ta den här tiden, i likhet med många andra länder; det är få som har skrivit under eller ratificerat, för man behöver granska detta. Man behöver titta ordentligt, framför allt på länken till de existerande avtalen – icke-spridningsavtalet och provstoppsavtalet. Det handlar också om våra samarbeten. Redan i dag utgår vi ju ifrån att man ska kunna göra både och: Man ska kunna stå upp mot kärnvapen, och man ska kunna samarbeta med de länder som faktiskt har dem. Vi fortsätter att arbeta mot kärnvapenspridning i världen.