Bortfall av föräldrapenning vid tidsbegränsat arbete
Tietoja
Enligt förordningarna 1408/71 och 883/2004 tillämpar man det landets lagstiftning där man arbetar. Detta betyder att om man börjar arbeta heltid eller deltid under sin föräldraledighet ska man vara försäkrad i det land där arbetet utförs.
Alla nordiska länder förutom Finland och Norge slutar betala kontantförmån med anledning av moderskap eller faderskap när en person börjar arbeta i ett annat EU-land. Enligt Finlands tolkning ska i en situation där en förälder som får förmånen börjar arbeta i en annan medlemsstat då förordning 883/2004 tillämpas, avgörandet om vilken lagstiftning som ska tillämpas göras enligt bestämmelserna om sysselsättning i två länder. Om rätten till dagpenning från Finland då består (finsk lagstiftning tillämpas), kan dagpenning betalas ut till ett minimibelopp för sysselsättningstiden, på samma sätt som då sysselsättningen äger rum i Finland.
Oktober 2022 meddelade Norge följande:
Norge gir rett til å utsette foreldrepengeuttaket ved heltidsarbeid i et annet EØS-land. Dette betyr at selve rettigheten til foreldrepenger består selv om personen tar arbeid i et annet EØS-land og blir medlem av det andre landets trygdeordning. Foreldrepenger må tas ut innen tre år etter fødselen eller omsorgsovertakelsen av barnet. Når det gjelder deltidsarbeid, vil det etter trygdeforordningen måtte foretas en konkret vurdering av lovvalget og hvilken trygdeordning personen omfattes av. Det følger av trygdeforordningen artikkel 11 nr. 2 at mottak av kontantytelse som følge av lønnet arbeid eller selvstendig næringsvirksomhet, slik som foreldrepenger, skal likestilles med arbeid. Dette legges til grunn når lovvalget vurderes. Der lovvalget fortsatt medfører at Norge er kompetent stat, kan det gis gradert uttak kombinert med deltidsarbeid i annet EØS-land. Med andre ord gis forelderen som arbeider deltid i et annet EØS-land anledning til å kombinere arbeidet med å motta graderte foreldrepenger fra Norge.
I Sverige kan en förälder återfå rätten till föräldrapenning om denne är försäkrad i Sverige. Om återförsäkringen inträffar före barnets ettårsdag är den sjukpenninggrundade inkomsten skyddad. Inträffar återförsäkringen efter barnets ettårsdag kan föräldern ha rätt till föräldrapenning enligt tidigare inkomst enligt den särskilda beräkningsgrunden (fram till barnets tvåårsdag). Om föräldern enbart är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner kan ersättning på grundnivå och lägstanivå utbetalas.
Tolkningen av artikel 11.2 i förordning 883/2004 ”vid tillämpningen av denna avdelning skall de personer som med anledning av sitt arbete som anställd eller sin verksamhet som egenföretagare erhåller en kontantförmån anses utöva denna verksamhet” är oklar. Det är oklart om en person som får kontantförmån från ett land fortfarande är ”arbetstagare” i det landet även om personen börjar arbeta i ett annat land.
Gränshindret motsvaras av nr B22 i rapporten "Gränshinder i Norden på social- och arbetsmarknadsområdet" (Nord 2012:002).
Socialdepartementet i Sverige har gett följande svar i samband med Gränshinderrådets verksamhetsrapport 2020-2021: "Vår uppfattning är att gränshindret bör avskrivas då det inte går att lösa i en nordisk kontext, lösningen kräver en förändring av EU-rätten.
Socialdepartementet anser att det är otydligt om gränshindret avser en person som helt avbryter en period med kontantförmån och börjar arbeta i ett annat nordiskt land eller om det handlar om en person som erhåller kontantförmån till viss del och samtidigt börjar arbeta deltid i ett annat nordiskt land eller om båda situationerna avses. Enligt förordning 883/2004 är man försäkrad i det land där man arbetar vilket innebär att om man slutar att ta ut föräldrapenning och börjar arbeta i ett annat EU-land så tillhör man det landets lagstiftning. Om föräldern däremot delvis fortsätter att ta ut svensk föräldrapenning och samtidigt arbetar i annat nordiskt land ses det som arbete i två olika medlemsländer och då får man pröva om den föräldrapenning som utbetalas från Sverige kan anses utgöra en ”väsentlig del” av personens arbete eller verksamhet, dvs. minst 25 procent för då fortsätter föräldern att tillhöra den svenska lagstiftningen, vilket innebär att problemet inte uppstår.
Även om gränshindret inte går att lösa i en nordisk kontext så framstår det som viktigt att föräldrarna får god information om vilka regler som gäller."
Gränshinderrådet har därmed avskrivit hindret som icke-lösbart.
En bärande princip inom EU-rätten är att gränsarbetare endast ska omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat. Huvudregeln är att det är gränsarbetare ska omfattas av lagstiftningen i arbetslandet, oberoende av var personen är bosatt.
En nordisk expertgrupp anser i rapporten Nord 2012:002 att en överenskommelse enligt artikel 16 i förordning 883/2004 eller artikel 17 i förordning 1408/71 kan träffas. Detta förutsätter att personen och de berörda länderna är överens om att lagstiftningen i det land där kontantförmån med anledning av moderskap eller faderskap ges, ska fortsätta att gälla under det tillfälliga arbetet i ett annat land. Det förutsätter dock att arbetsgivaren är införstådd med att sociala avgifter ska betalas enligt det landets lagstiftning. Expertgruppen anser även att en gemensam tolkning av artikel 11.2 i förordning 883/2004 på EU-nivå behövs.
Kommissionens ”Praktisk vägledning om den lagstiftning som gäller” (2013) är ett praktiskt dokument som hjälper aktörer i alla medlemsstater att avgöra vilken medlemsstats lagstiftning som ska gälla under olika omständigheter.