Maarit Feldt-Ranta (Indlæg)

Herr president, bästa kolleger! Det finns en risk att mitt anförande blir en verklig antiklimax efter Høgni Hoydals kamp för sitt lilla ettriga folk. Men tillbaka till samarbetsministrars redogörelse. Jag vill tacka minister Berner för väldigt fint arbete under det här året och tacka också ministerrådet. Ministern presenterade samma tanke som statsministrarna var inne på i slutet av september, att den viktigaste målsättningen är att Norden ska bli den mest integrerade regionen i världen, och den här tanken omfattar vi. Jag lyfter fram fyra punkter som vi tycker att vi ska koncentrera oss på för att uppfylla den här viktiga målsättningen att vara den mest integrerade regionen.

För det första förutsätter det ett systematiskt och långsiktigt arbete på samtliga samhällsområden. Som vi vet är samhället en helhet, och det gäller också i det här nordiska samarbetet att jobba på samtliga områden.

För det andra förutsätter det målmedvetet och kontinuerligt arbete att röja gränshinder och förebygga att nya gränshinder uppstår. Det finns en uppenbar risk att vi blir trötta på det eftersom det kräver en sådan seghet, och det är en verklig maratongren.

För det tredje vill vi inte heller släppa frågan om gränskontrollerna. Vi ser att det bör handla om en tillfällig och en exceptionell situation, inte någonting vi vill ha i systemet för evigt. Det är bra att ministerrådet har bett sekretariatet följa upp den här frågan, men samtidigt är det inte bara uppföljning eller förvaltning. Det krävs också ledarskap och politisk vilja att lösa den frågan.

Och för det fjärde vill vi poängtera att Poul Nielson-rapporten om arbetsmarknaden är väldigt viktig, och de 14 rekommendationer som finns där ska ligga väldigt högt på allas vår agenda. För sist och slutligen, som vi vet, för att bli en integrerad region handlar det om att våra människor ska kunna arbeta, bo och röra sig i de här regionerna.