Hans Wallmark (Indlæg)

Herr president! Det finns en ganska känd sång som heter Try to Remember. Den börjar på svenska: Minns i november, den ljuva september. Vi skulle kunna travestera på det: Minns i november, den ljuva april. Ibland har Nordiska rådet, och även Nordiska ministerrådet – med all respekt – en tendens att vara som en fjäril eller en sommarfågel. Vi flaxar runt från fråga till fråga, och ingenting blir beständigt.

Den 19 april hade vi minisession i Oslo, och då handlade det just om integration och rörlighet. Då var gränskontrollerna och id- och passkontrollerna mellan Sverige och Danmark och mellan Skåne och Själland i centrum för debatten. Ministrarna gjorde en deklaration från Oslo där man sade: ”Vi vill värna rörligheten inom Norden”. Man sade vidare: ”Vi vill samarbeta med de ministrar som har ansvar för gränskontroller”.

Nu är vi i Köpenhamn, ungefär ett halvår efter Oslo. Det är, mina vänner, ungefär lika illa. Vi har kvar id- och gränskontrollerna, och vi har kvar passkontrollerna. Gränskontrollerna är rimliga sett i ljuset av de migrationsströmmar och det migrationstryck som finns i Europa. Jag vill påminna alla om att bara Sverige under förra året tog emot drygt 150 000 människor. Därför finns det en logik i att ha gränskontroller. Men man borde kunna hitta ett annat system för att utföra dem. Där har vi ett gemensamt ansvar både från ministersidan och från oss som parlamentariker. Vi parlamentariker måste driva på till regeringarna för att hitta en rimlig lösning. Det kan inte vara rimligt att ha denna typ av hinder där tid förloras och där människor är frustrerade över att man inte på ett enkelt sätt kan ta sig den ganska korta bit som Sundet ändå utgör. Vi vet att vi har fått rapporter – det har också samarbetsministrarna fått – om att detta har påverkat pendlingsmönstret och handeln.

Vi måste göra någonting. Vi måste vara beständiga. Den här frågan måste vi hålla fast vid. Vi måste hitta ett enklare sätt inom ramen för tillfälliga gränskontroller.