408. Aron Emilsson (Presentation)

Herr president! Det här är en fråga som har legat på presidiets bord under lång tid. Liksom den konservativa gruppen har Nordisk frihet hållit en rak och konsekvent linje. Redan 2017 ställde vi oss, som den minnesgode vet, kritiska till inrättandet av den här funktionen. Det finns några skäl till det, och de återkommer i den utvärdering av funktionens nytta som har gjorts. Jag ska ta upp tre saker.

Det första jag ska ta upp handlar om EU och Norden. Vi ser naturligtvis en utveckling där en allt högre andel av vår lagstiftning, våra direktiv och vår praxis utvecklas utifrån vad som händer och sker på EU-nivån. Det är ett faktum. Att det krävs en samordnad nordisk röst och nordisk koordinering i EU är också ett faktum. Men ska detta ske behöver det handla om mer av gemensam implementering av EU-direktiv och förordningar samt en samordnad röst i Bryssel.

Det andra jag ska ta upp är att vårt EU-kontor har haft och har goda medarbetare och ett strävsamt engagemang men att man saknar de muskler som krävs för att göra den reella nytta som skulle komma den nordiska nyttan till del – den nytta som våra invånare efterlyser i alla opinionsmätningar.

Det tredje är nationerna och EU. Vi har våra EU-nämnder i parlamenten, och vi har våra parlamentariker. Det vilar ett stort ansvar på våra respektive partier och partigrupper att samordna och ta dessa kontakter med respektive partier och partigrupper för att stärka den nordiska samordningen.

Funktionen skulle dock behöva byggas ut mycket kraftigt för att kunna generera den ordentliga nordiska nytta vi alla strävar efter men som vi saknar finansiella muskler till – eller också måste vi inse att funktionen kan och bör avvecklas så att resurserna kan fördelas dit vi verkligen har bruk för dem. Det gäller inte minst budgetkoordinering och andra strukturer och processer som vi har identifierat behövs i Nordiska rådet.

Vi ställer oss alltså bakom vår gemensamma reservation med den konservativa gruppen.