Anders Eriksson (Hovedindlæg)

Fru president! Det är ett nytt grepp att ha remiss innan ärendena går till utskott, och det är bra, men vi behöver kanske fundera på tidpunkten för remissen i fortsättningen. I vilket fall som helst är ett viktigt nordiskt samarbetsområde arbetet med att undanröja gränshinder, vi kan fundera på hur många gånger vi har hört det ordet i dag, för enskilda och företag som verkar över de nordiska gränserna. För mitt vidkommande har jag glädjen att få jobba med de här frågorna och driva gränshinderfrågorna på två olika arenor: i gränshindersgruppen tillsammans med Bertel Haarder och i mittengruppen som har ett väldigt starkt engagemang för de här frågorna.

Vissa gränshindersfrågor måste lösas via lagstiftningsändringar, medan andra kan lösas på en mer administrativ och praktisk nivå. Oavsett var lösningen på ett gränshindersproblem ligger utgör det i dag ett problem att nationella myndigheter inte har i uppdrag att till regeringarna inrapportera problem som beror på nationella eller internationella regler. Inte heller har de centrala myndigheterna i dag i uppdrag att genomföra regelverksändringar eller förenklingar i syfte att underlätta tillvaron för personer och företag som är verksamma över gränserna i Norden.

I denna sena timme kortar jag ned motiveringen och vill bara upprepa förslagen.

Det er för det första: För att underlätta den fria rörligheten i Norden anser mittengruppen att det vore önskvärt om regeringarna gav sina centrala myndigheter i uppdrag att i samband med sin myndighetsutövning identifiera och inrapportera regelverkskrockar mellan det egna landets regelverk och ett grannlands regelverk. För det andra bör de centrala myndigheterna dessutom som en del av sin löpande verksamhet ändra och förenkla tillämpningen av gällande nationella eller europeiska regler.

På så sätt skulle det bli lättare för oss att veta vilka problem som finns, och myndigheterna skulle bli aktiva aktörer i att underlätta den fria rörligheten inom Norden.