Margot Wallström (Hovedindlæg)

Kiitos presidentti! Kära nordiska vänner! Det är förstås en stor glädje att få träffa alla er liksom mina kolleger. Jag skulle vilja börja med att citera Simone Weil, den franska filosofen som säger att uppmärksamhet är den renaste och ovanligaste formen av generositet. Att faktiskt få er uppmärksamhet i konkurrens med twitter, facebook och allt vad det är känns som något som gör mig ödmjuk.

Jag ska hålla mig väldigt kort. Men jag vill tilllägga till vad mina kolleger har sagt och kommer att säga om den dagordning som vi utrikesministrar nu har haft på våra möten att vi, som ni förstår, diskuterat många aktuella kris- och oroshärdar runt om i världen. Ukraina, Ryssland, ISIL, ebola, sociala klyftor i Europa – allt detta samtidigt finns på våra bord.

Det som vi märker är att vi ofta måste röra oss på flera parallella spår samtidigt. Vi måste till exempel diskutera humanitära insatser till Syrien och Irak samtidigt som vi pratar om en politisk lösning. Vi måste diskutera de kortsiktiga insatser som behövs och samtidigt försöka hålla ett långsiktigt perspektiv i de här frågorna.

Det som vi kan notera och som är aktuellt här är att den nordiska modellen står väldigt stark. Det handlar om modernitet, hållbar utveckling, jämställdhet, demokrati, välfärd – hur viktigt det är att vi står upp för vår modell. Jag tror att den kan användas på två sätt gentemot oroshärdarna runt om i världen, dels i vår syn på de humanitära insatserna, dels i hur vi kan bidra till politiska lösningar. Jag är säker på att mina kolleger kommer att ytterligare beröra detta. Jag ser att också Börge Brende står på talarlistan.

I en mycket orolig värld är det nordiska samarbetet en styrka och en stor tillgång. Det vill förstås den svenska regeringen utveckla.

Jag vill passa på att säga: Välkomna till Stockholm!