Eygló Harðardóttir (Hovedindlæg)

Herr President! Jag ska redogöra för statusen i en av de största satsningarna i Nordiska ministerrådet under perioden 2013–2015, programmet "Hållbar nordisk välfärd". Programmet handlar i grunden om hur vi ska vidareutveckla och förnya vårt välfärdssamhälle här i Norden, hur vi kan lära av varandra och på vilka områden som vi på sikt kan få till en bra arbetsfördelning mellan våra länder.

Norden lyfts ofta fram som en förebild för inspiration och lärande. Norden toppar många internationella undersökningar och index. Jag har precis fått det nyaste, som kallas välmåendeindex, med information från 142 olika länder. Det är verkligen ett nöje att berätta att Norge är det bästa landet i världen. Sverige kommer som nr fire, Danmark nr seks, Finland nr otte och Island nr 13. Island har gått upp två platser mellan åren, så vi går fort uppåt. Om vi ser på vad alla dessa länder har gemensamt är det att de har en stark offentlig sektor, en stark privat sektor och en stark civil sektor. Detta är gemensamt för alla länder som ligger högst.

Vi har det alltså ganska bra, men vi måste se på hur vi kan fortsätta att trygga en bra livskvalitet här i Norden i fråga om hälsa, jobbsäkerhet och jämställdhet. Hur kan vi fortfarande ligga i topp om fem år, om tio år och även på längre sikt? Vi kan inte ta de positiva aspekterna av vårt dagliga liv, som har fört de nordiska länderna till toppen i internationella levnadsundersökningar, som en självklarhet. Vi måste hela tiden arbeta för att hålla kvar vår position som en stabil, konkurrenskraftig och innovativ region i Europa och i världen. Norden måste hela tiden tänka framåt visionärt men också konkret och praktiskt om vi ska fortsätta att göra oss gällande icke bara i våra länder utan också på den europeiska och internationella scenen. Det är målet med "Hållbar nordisk välfärd".

Programmet handlar om att finna nya och innovativa välfärdslösningar för människor i Norden, lösningar som kan bidra till hög kvalitet och likhet i utbildning, på arbetsmarknaden och i hälso- och omsorgssektorn. Jag tror att vi inom dessa områden har mycket att lära av varandra, och det är väldigt viktigt att söka enhetliga lösningar inom de olika sektorer där vi arbetar tillsammans. Tvärsektoriellt samarbete är därför en viktig grund för programmet.

Ett av de områden där det finns en stor utmaning för potentialen med nordiskt samarbete är hälsoområdet. De nordiska hälso- och socialministrarna har därför tagit initiativ till att tillsätta en politisk utredning som ska se på hur det nordiska samarbetet inom hälsa kan utvecklas och stärkas de kommande fem till tio åren. Utredningen ska utmynna i en kortfattad rapport där det fokuseras på rekommendationer och förslag till lösningar. Praktiken har jag pratat om tidigare. Modellen för detta arbete har vi tagit från den så kallade Stoltenbergrapporten inom det nordiska utrikes- och försvarspolitiska samarbetet som lades fram 2009.

Det är ett faktum att det nordiska hälsosamarbetet är annorlunda när vi ser på både historiken och samarbetsformerna inom utrikes- och försvarssamarbetet. Men det är vår önskan att en rapport på hälsoområdet kommer att komma med konkreta rekommendationer till ett mer vittgående nordiskt hälsosamarbete som kan väcka politisk uppmärksamhet och leda till konkreta handlingar. Det finns tre program som redan har igångsatts. Jag kan nämna nordiskt samarbete om kliniska studier, nordiskt samarbete om högspecialiserade behandlingar och nordisk forskning om sociala olikheter i hälsa och välfärd.

Detta är någonting som vi verkligen tycker är viktigt. Jag kunde stå här och prata mycket längre, men tyvärr har jag inte tid. Om någon har frågor skulle det vara fantastiskt att få prata längre om detta.